Hej fina ni!

Jag är helt död idag. Har bara legat i sängen framför massa halvdåliga svenska tv och reality-serier och druckit färskpressad juice + tryckt i mig massor med frukt. Jag vet inte varför men jag tror alltid att jag blir frisk snabbare om jag får i mig överdrivet med vitaminer. Det är förmodligen tvärtom skulle jag tro, haha.. Har 39 graders feber för tillfället och pendlar mellan att frysa och svettas varannan sekund typ. Usch! Hundarna har iallafall varit jättegosiga och väldigt ”okrävande”. Har varit ute med dom på kortare promenader då jag verkligen inte orkar gå långt och dom är lugna och snälla och sover mest med mig. Så himla fina! F får rasta dom ordentligt när han kommer hem från jobbet sen. 

Jag har också kommit fram till att jag verkligen inte borde blogga när jag är sjuk. Det blir så klagofulla inlägg då och jag skäms nästan för att läsa igenom dom sen när jag är på benen igen. När jag ändå håller på att gnälla så kan jag ju fortsätta och prata lite om press.

Samhället har så extremt mycket bilder av hur saker och ting ”ska vara” och jag får dagligen frågor om det inte är dags för oss att få barn snart, flytta till hus snart osv. När jag frågar ”varför?” så får jag oftast svaret ”men ni har ju allt det där som man ska ha för att göra det”. OKEEEJ? Ska jag vara helt ärlig med er så vill jag verkligen inte ha barn ännu. Jag har så himla mycket jag vill göra i livet och upptäcka i världen. Anledningen till varför jag över huvud taget vill ha barn någon gång är bara för att jag vill se den jag älskar mest blandat med mig i en annan person. Annars är jag inte ens en barn-person och skulle kunna leva hela livet utan och fylla dagarna med annat. Jag vill resa, leva, jobba och vara fri och barn får komma när det kommer. Jag och F har så jäkla roligt ihop och skulle förmodligen bli världens bästa föräldrar redan nu och såklart är det något vi längtar efter – vi är bara inte där än! Och när det kommer till hus så är ju det något vi har pratat om rätt länge. Men nu när vi flyttade till Göteborg så känns det helt plötsligt inte lika viktigt längre. I Umeå så kände vi till alla områden, visste var ”man ville bo och inte”. Här är allt så nytt och jag vill verkligen, verkligen vara helt hundra procent säker innan jag köper något. Vi har kollat på lite hus i Torslanda och det har känts så rätt till en början, men nu har jag börjat tveka igen. Så varför stressa egentligen? Jag trivs bra i vår hyreslägenhet än så länge och känner personligen inte minsta lilla stress över att flytta härifrån. Men sen kommer samhället där med sina pekpinnar och ”är det inte dags snart?” ”men ni är ju gifta..” ”varför har ni inte..?” ”men ni ville ju förut?” osvosv. Sen vill jag också passa på att poängtera att bara för att vi är gifta så innebär det väl inte automatiskt att vi måste ha barn och hus? Tänk er om vi bara hade en ”vanlig” relation? Inte fasiken hade någon frågat, pressat eller stressat på oss då? Det känns inte som det iallafall, haha. Vi är båda två riktigt fria själar och det var nog förmodligen därför vi också vågade gifta oss tidigt. Det var spontant, galet och oseriöst men ändå så jäkla äkta, ärligt och fullt med kärlek. Precis som resten av vår relation. Går efter hjärtat och magkänslan och bara kör på det som känns rätt för stunden – för då blir det oftast rätt till slut. Livet är för kort för att hålla sig från det man vill göra och det är också för kort för att lyssna på andra och försöka göra andra till lags framför sig själv. När jag är 100 år (om jag nu lyckas bli det, haha) så vill jag kolla tillbaka och le över att jag gjorde allt jag ville, sa det jag kände och nådde upp till mina mål och drömmar. Man får bara en biljett till livet så det gäller att ta vara på den fullt ut. Stor kram till er!