Nu har det gått två veckor och två dagar sedan jag födde barn igen. Och kroppen är fantastisk! Har sådan respekt för min kropp så det är inte klokt. Har fått en del frågor om jag inte kan skriva lite om kroppens återhämtning denna gång och det kan jag såklart göra. Är lika fascinerad över kroppen denna gång som förra. Läs mer om förra gången här.
Magen: Magen har dragit ihop sig och blivit rätt så platt. Den är degigare och mjukare men det är ju inte så konstigt. Känner mig svag i magen också men det inte heller är så konstigt.
Kroppen i allmänhet: Jag känner mig sjukt svag i ryggen och så sitter jag ju kutryggad hela tiden när jag ammar och sådär.. Så just rygg och axlar mår inte så bra då jag sitter konstiga positioner och inte riktigt har någon riktig styrka i dom. Försöker påminna mig själv att sträcka på mig men det slutar alltid med att det känns för jobbigt.
Underlivet: Jag klarade mig från att spricka minsta lilla denna gång. Förra gången fick jag ju sy något stygn men inte nu. Kommer ihåg att jag kände mig rätt känslig där nere efter att jag hade fött Jason i ett par dagar iallafall men denna gång var det typ som om jag aldrig hade fött barn. Är så glad över att jag hade sådan tur under förlossningen och slapp några skador över huvud taget. Det är inte svullet alls heller längre (som det blev under graviditeten) och jag känner mig precis som innan jag födde barn där nere i allmänhet.
Blödning: Jag har haft mycket mindre avslag denna gång än förra. Vad det beror på vet jag inte men det har varit skönt att inte blöda så mycket. Förra gången blödde jag inte heller så mycket men denna gång har det varit extremt lite. Minns dock att jag förra gången blödde SJUKT mycket två första dagarna och det slapp jag till och med denna gång. Kom stora klumpar med blod och jag var livrädd att något var fel då.. Skönt att det inte blev så nu. Såhär två veckor senare blöder jag nästan ingenting alls.
Eftervärkar: AJ! Tycker dom var sjukt mycket värre denna gång än förra. Förra gången klarade jag mig från att äta ipren eller alvedon eller liknande men denna gång grät jag av smärta och bad om att få något som lindrade direkt på BB.. Har hört från många andra att eftervärkarna var värre med andra barnet och det stämde för mig med. Däremot så pågick dom inte mer än två dygn efteråt vilket var skönt.
Tankar: Jag är evigt tacksam över kroppens återhämtning och läkning denna gång. I och med Jolies hjärta så har det varit skönt att slippa lägga fokus på sig själv och kunna fokusera fullt på henne. Hade jag fått en förlossningsskada eller haft det tufft med något annat hos mig själv så hade nog allt bara känts ännu värre. Nu har jag orkat vara på benen hela tiden, inte haft ont någonstans, inte behövt tänka så mycket på mig själv. Ja, ni kanske förstår hur jag menar. Kroppen har liksom skött sig själv på något vis och jag har inte behövt lägga så mycket tanke i mitt egna mående = mer tid för henne. Hade jag som sagt fått någon rejäl skada under förlossningen kanske jag hade haft mycket mer jobb med mig själv och haft smärtor, behövt besöka läkare osv. Och detta hade tagit både kraft och energi och tid.
Träning: Jag vill börja träna rätt snart igen. Inte för utseendets skull utan enbart för att få känna mig stark. Jag känner mig som sagt otroligt svag och framförallt i axlar och rygg. Vill bara räta ut mig själv lite och få bättre hållning, orka bära upp min kropp varje dag. Det är den värd. Och så blir jag glad av att röra på mig. Så om ett tag ska jag komma igång igen lite smått och det ser jag fram emot.
Lite bilder på magens återhämtning såhär långt:
Med Jolie i magen. Ett par dagar innan hon kom.
Någon dag efter förlossningen.
En vecka efter förlossningen.
En vecka och fyra dagar efter förlossningen.
En vecka och sex dagar efter förlossningen..
Idag =)
Kände exakt de där otäcka tankarna ”jag vill inte fästa mig för mycket vid henne ifall hon dör” Fyfan för art behöva känna så 😭 det var förstås omöjligt att inte fästa sig vid denna underbara lilla skapelse men den dumma rösten i huvudet fanns alltid där som en påminnelse… stor kram ❤️
Så fruktansvärt är det.. 🙁 hatar att man känner så.. kramar <3
Vart är er fina säng från? 🙂
MIO 🙂
Jag förstår verkligen din känsla. Min dotter föddes med ett födelsemärke på ögonlocket, inte direkt stort, knappt så man reagerade på det och låter helt harmlöst. Vi fick tid på barn o de började prata om ett syndrom jag aldrig hört talas om, inte att hon hade det men att hon kunde ha det.. På grund av märket. Detta syndrom kunde göra henne utvecklingsstörd, hjärnskadad, till o med död, och jag var helt förkrossad. Man kunde kolla om det fanns nått fel i hjärnan men de ville vänta tills hon var fem år. När hon var ett hade jag tjatat mig till det och det visade sig att hjärnan såg helt normal ut. Jag grät som ett barn när de berättade detta o samtidigt var jag så arg. Jag kände mig snuvad på hennes första år, ett år fullt av oro och ångest över att hon när som helst kan förändras, ett år fullt av kontroller o sjukhusbesök. Jag kändr också att det inte var någon idé att köpa kläder, hon kommer ändå inte kunna använda dom. Jag önskar er all lycka ❤️
Åh förstår dig verkligen 🙁 <3 det är så jobbigt att behöva ha den känslan över huvud taget. Hoppas allt är bra idag, kram
Gud vilken sockersöt bebiiis! blir så sugen på en till! 🙂
Men ååh tack <3 kramar
Vet du, jag tror det är så bra att du kan sätta ord på dina känslor redan nu. Att du tillåter dig känna alla känslor som kommer till dig och att du på ett sätt är livrädd att älska henne, just för att du redan älskar henne så mkt. Kärleken till våra barn går inte att jämföra med ngn annan kärlek, det vet vi som har fått barn, men med kärleken kommer också en oro som också är så stark och stundvis nästan kvävande. Och du är som du säger säkert fortfarande i det chocktillstånd du kastades in men kanske börjat landa lite i allt som ni så plötsligt fått finna er i och ta in. Men jag tror verkligen på att prata sig igenom svåra stunder i livet. Våga sätta ord även på det jobbigaste och orealistiska hemskaste tankarna och känslorna, lite för att liksom få ur sig dem så att de inte ligger och gnager i en. Jag tycker att jag liksom kan göra mig kvitt med sånt som gnagt mig under en tid om jag lyckas sätta ord på det och dela med mig av det till ngn jag litar på, Ni älskar Jolie gränslöst och allt du känner är en naturlig reaktion på att det käraste du har och er första tid ihop inte alls blev som du tänkt dig. Jolie kommer med absolut största sannolikhet få ett fantastiskt liv och må bra och du kommer lära fig leva med hennes hjärtfel utan att vara ledsen varje dag, men det kan fortfarande fortfarande vara så att sorgen över att allt blev som långt ifrån som du föreställt dig till en början kvarstår. Tänk då på att skilja på vad sorgen består i om du förstår hur jag menar, att nu är sorgen som en ända gröt av olika saker men med tiden kommer kanske bara enstaka saker förbli sorgliga. Du är klok och stark och du fixar att vara den bästa mamman för just Jolie. ❤️
Vad fint skrivet av dig Lisa <3 tusen tack för så himla fina ord och en sådan klok kommentar <3 Ja, det är verkligen en kärlek som man inte kan förklara utan som måste upplevas om man ska förstå.. Det är läskigt att man kan älska så mycket egentligen. Tack för att du skriver så snällt och ja jag hoppas verkligen att det ska bli som du skriver och att hon ska få leva länge och lyckligt. STOR kram <3
Fina ni❤️ Tänker på er! Ni ger er lilla tjej så mycket kärlek, hon har alla förutsättningar i världen att bli bra. Massa kramar till er! Sen en annan sak som har med något annat att göra. Det skulle vara roligt om du skrev om hudvårdsrutiner/produkter och så, det är intressant att läsa tycker jag. Om du känner att du inte har så mycket idéer tänkte jag. Ta fin tid du behöver och umgås med din familj, känn ingen stress att blogga. Kramar
Men tusen tack underbara du <3 så himla snällt skrivet. Åh, det kan jag absolut skriva om nu framöver, kram <3
Tänker på er finaste du! <3 Massa kramar
KRAM<3
Förstår verkligen hur du känner. Vi fick under graviditeten reda på att vår dotter har en lungmissbildning, vi var på jättemånga ultraljud och magnetröntgen när hon låg i magen för att få reda på vad det var. När hon sedan föddes var det diverse sjukhusbesök för kontroller och röntgen. Och sen operation när hon fyllde 1 år. Kommer så väl ihåg känslan av att inte riktigt våga älska till 100%. Hos vår dotter var det som tur var aldrig allvarligt utan något som behövde åtgärdas i förebyggande syfte. Men ändå känslan av att något kan hända. Allting gick dock bra. Så nu har vi en pigg 3,5 åring med halva lungan bortopererad men som inte har några problem överhuvudtaget i dagsläget. Hon kommer inte kunna bli elitidrottare när det gäller konditionssporter men annars kommer allt vara som vanligt. Kände mig bestulen på hela graviditeten och hennes första år. Men det har släppt nu som tur är. Såhär i efterhand så älskade jag till 100% trots försök att skydda mig själv. Tror inte att det går att skydda sig själv i såna här lägen.. Så fortsätt älska, fortsätt njut!
Åh så tufft 🙁 förstår dig precis.. Underbart att läsa att allt är bra idag iallafall. Känner precis samma sak.. Kommer nog också att se tillbaka och känna mig bestulen just för att det är så mycket oro och ovisshet.. KRAM <3 ska försöka! Tack för påminnelsen <3
Hej kan du skriva lite om jolies vikt och längd när hin föddes. Kul att följa kurvan sen också! ☺️ Kram Linda
Ska skriva om det, kramar <3
❤️❤️
<3
Tycker det är fint att du skriver så öppenhjärtligt och ärligt om dina känslor. Chocken, sorgen och oron du känner. Man känner verkligen med er. Att livets alla bitar får finnas på något sätt, även de svåra. Det är jobbigt men starkt. Jag hoppas för er & er starka tjej ❣️
Tack snälla fina du, stor kram <3
Er lilla dotter är en krigare 💗 hon har fått världens finaste familj! Detta fixar hon galant! Ni har världens bästa sjukvård bakom er, våga slappna av och njut av livet även om det är svårt! En i min närhet föddes också med hjärtfel, hon blev opererad som liten och mår idag bra ❤️ Och detta va för 27 år sedan, de har hänt mycket sen dess! Jag håller tummar och tår för att de även kommer gå bra för er! Massa styrkekramar 💗
Så fint skrivet, tusen tack underbara du <3 och så skönt att höra, får hopp av att läsa det, kramar! <3
Ni kommer klara detta ❤️
Vi alla finns här med er❤️
KRAM<3
Barnen har världens finaste föräldrar detta klarar ni tillsammans ❤️❤️
Tack fina du, kram <3
Hon är så fin den lilla godingen <3 Jag önskar er all lycka, hoppas ni kan lyckas landa lite i situationen och får njuta lite mer för varje dag <3
Tusen tack fina du, stor kram! <3
Förstår verkligen vad du menar, sån start vill ingen förälder ha. Men ni kommer ha leva med henne o njuta 💗
Tusen tack, kramar <3
Alltså dina ord får mitt hjärta att stanna! Förstår din känsla av att inte allt blev som man tänkt sig. Men absolut inget annats du skriver. Det är nästan så man själv blir tom. I oktober när jag föddes vår son så skedde förlossningen i ren kaos. Vi hann precis in och 20 min efter inskrivning var sonen ute. Jag var så chockad och var så besviken på något vis. Samtidigt fick vi reda på att vi blev inskrivna på neo pga att vår son bara vägde 2200g trots att jag gått till v39. Så han fick absolut inte gå ner mer än typ 50g. Usch. Vet att det inte går att jämföra alls med er situation. Helt plötsligt känns det som vi upplevt så smått i jämförelse med ert. Men jag känner igen känslan av att inget blev som man trodde….Även om man inte känner sig så känns det som man gör det. Man vill bara plocka upp telefonen och ringa dig och bara säga att allt kommer bli bra!
Jag ber för hela mitt hjärta att allt ska gå bra för er. Jag tror att ni var rätt människor för henne att komma till. NI är starka och vet precis vart ni har varandra. Ni kommer klara allt! Hoppas ni kan få njuta även om allt är tufft och jobbigt. Ta hand om varandra och berätta varje dag för varandra hur fantastiska ni är som klarar dagarna, dag för dag. Kram till er ❤
Åh gud 🙁 nej, man ska ju inte jämföra så.. Förstår att det måste ha varit fruktansvärt.. <3 tusen tack för så fina ord, betyder så mycket. Massor med kärlek och stor kram!! <3
Det är så tråkigt att det blev som det blev💔Ni är så starka❤️Hon kommer få hjälpen hon behöver! Ta det lungt och njut av henne❤️Vi finns kvar här, så tänk inte på att du måste uppdatera bloggen. Vi vill bara att ni ska må bra! Massa kramar💕
Tusen tack fina Sarah, kram <3
Usch jag känner igen dina känslor på ett sätt. Har inte ett hjärtebarn men vår lilla tjej blev sjuk när hon var 1v gammal. Fick hög feber och det visade sig vara en hjärnhinneinflammation, fruktansvärt när ens små blir sjuka. Kan bara tänka mig hur ofattbart det är när ens barn har ett hjärtfel. Styrkekramar till er
Åh förstår 🙁 <3 ja, det är fruktansvärt. Hoppas allt är bra idag, kram
Tänker på er och er lilla flicka ofta. Ni finns i mina tankar och önskar er all välgång. Skulle man kunna bära varandras sorg, iaf en liten stund, ja, då skulle jag erbjuda mig så ni fick pusta ut i en minut. Men som många varit inne på tidigare, kärleken övervinner allt även rädsla.
Men tusen tack <3 betyder så mycket för oss, kramar <3
Jag känner er sorg. Och varje inlägg där du delar med dig av dina känslor får mina ögon att fyllas av tårar. Jag har ont hela vägen in i själen för er lilla tjejs skull. Stay strong, detta fixar hon tillsammans med er som älskar henne så, ❤️
Tack snälla du <3 all kärlek!
Ni kommer klara detta tillsammans ❤hon är så fin eran lilla dotter!
Stor kram Kristin <3 och tack!!
Känn verkligen ingen press att uppdatera blogg eller instagram, tror verkligen att alla vi som följer dig förstår att ni behöver tid för er familj och att ta hand om lilltjejen 💓💓💓💓
Åh tack snälla för omtanken och förståelsen <3 jag uppdaterar så mycket jag kan och orkar men gör verkligen mitt bästa med det, kram <3
Kärleken övervinner allt och det finns en mening med att ert älskade hjärtebarn kom just till er, för den kärlek som finns i er familj, som lyser igenom, kommer ta er över berg ❤️
Tack snälla Tess för så fina ord!! Behöver läsa det just nu <3 all kärlek till dig <3
Det kommer gå bra och ja förstår din oro..ja jobbar på bb och ja ser sånt i mitt arbete och det har gått bra för dessa barn som har opererats.Ta inte ut allt i förskott njut av flickan,ta henne till dig till 100 och tänk positivt för det känner hon av hon beh styrka och ni med❤
Kram <3 och tack