HEJ PÅ ER <3 <3

Gott nytt år och god fortsättning!

Jag går in i detta år som lycklig, lättad, glad, tacksam. ÄNTLIGEN inte gravid längre och full av ny energi, pepp, ork och bara.. lycka!? Ser så mycket fram emot detta år.. Att få återhämta mig, komma igång med träningen ordentligt, få vara mamma till mina fyra barn med allt vad det innebär, jobb kombinerat med föräldraledighet, pyssla på här hemma, hitta på roliga saker. Alltså ingen är gladare än vad jag är just nu känner jag. Är en sådan enorm lättnad för mitt psyke att inte vara gravid mer så ni förstår inte ens. Tacksam är jag! Ser fram emot detta bloggår och att få ha lite nya sprudlande energi att dela med er. Har ju verkligen inte haft någon som ni vet och året har ju gått ut på att klaga över min graviditet. Men nu så! Tack till er som har hängt kvar och orkat höra på min sanning och upplevelse kring det hela.

Vet knappt var jag ska börja!? Har så sjukt mycket att skriva av mig om, dela med mig av, bilder som jag har tagit.. Men vi tar det väl lite sakta men säkert och jag ska också dela min förlossningsberättelse inom kort. Bad faktiskt om att få hela förloppet utskrivet ur min journal innan jag åkte hem så att det finns på papper. Blir lite lättare att komma ihåg exakt då. Förlossningen gick iallafall snabbare än vad jag trodde och väldigt bra. Och jag drog verkligen en suck av lättnad när han kom upp på mitt bröst och graviditeten var över. Minns att jag tänkte ”nu har jag fått livet tillbaka” trots att jag var helt utmattad och hela min kropp skakade ;p Denna period av post partum har jag inte upplevt särskilt mycket baby blues, har mått väldigt bra och känt mig väldigt stabil. Gissar på att det är som en läkare sa ”man hinner fånga upp en depression innan den utvecklar sig till en fullskalig depression”. Med Kenzo fick jag ju gå två dagar över tiden innan det kom igång och jag mådde så brutalt psykiskt dåligt = det fortsatte även efter graviditeten. Nu har jag verkligen bara mått bra då jag fick hjälp i helt rätt tid med igångsättning. Hade verkligen inte klarat av många dagar till. Tacksam för allt iallafall. Tacksam till min kropp som har orkat bära och förlösa ett fjärde barn, tacksam till livet att jag nu har fyra underbara barn och extremt tacksam över att jag har fått må såhär bra även efter förlossningen. Har nästan svävat på moln trots sömnlösa nätter, extrem trötthet, intensivt liv med fyra kids och mycket nytt att landa i som familj.

Annars har det varit jul och nyår och däremellan har Kenzo hunnit fylla år med. Nu har vi en tvååring här hemma och det känns helt sjukt. En tvååring som inte var jätteglad över att bli storebror och när vi kom hem med bebisen så kände vi ganska direkt att ”hur ska detta gå!?”. Men det har gått bra och det har blivit bättre för varje dag. När Jason och Jolie kom hem från pappavecka så var det som att det mesta för honom släppte och nu kan han till och med pussa och krama lillebror ”bebbe” (som han kallar honom) ibland. Han hämtar blöjor åt honom, vill kasta hans använda blöjor i soporna och ignorerar honom större delen av tiden nu istället för att ogilla honom iallafall. Så det är framsteg. Första dagarna var tuffa och det märktes att det tog hårt på min stora, lilla bebis (alltså Kenzo) att det nu fanns en ny mindre bebis i hemmet. Är superglad att han har börjat landa i det nu iallafall. Med Jason och Jolie hade jag ju en helt annan upplevelse och Jason avgudade Jolie från första stund. Men alla barn är ju olika och har olika personlighet så det har varit intressant att få den andra sidan nu med. Vet ju att många pratar om dom tuffa sidorna med att barn får småsyskon och nu har jag fått uppleva det själv med. Då kör vi igen då ;p Två barn på två år och den intensiva småbarnstiden är igång för mig igen. Känns faktiskt mysigt. Och känns skönt att jag har gjort detta förr och är lite mer avslappnad och vet ”hur man gör” denna gång.

Vet som sagt knappt var jag ska börja, vilka bilder jag ska börja dela eller vad jag ska skriva om men vi börjar någonstans tänker jag:

Här är första bilden från när vi kom hem med lillebror och ställde ner honom i huset. Kort därefter fick Kenzo som hade varit hemma med barnvakt komma ner och träffa honom.

Det var verkligen blandade känslor för lilla storebror att få träffa sin ”bebbe”.

Jason var sjuk under veckan som bebisen föddes och därför kunde dom stora barnen inte komma och träffa sin bror direkt. Han föddes under tisdagen och Jason och Jolie fick träffa honom söndag kväll. Jason grät av lycka och jag grät massor med av att se hans reaktion. Det var så himla fint. Och precis som med Kenzo så var det verkligen en speciell upplevelse att få visa ett syskon för större barn. Det är bland det finaste jag varit med om i mitt liv bägge gångerna.

Mamman har varit hungrig. Alltså jag har ätit, ätit, ätit och druckit litervis med saft. Jag önskar att jag hade preppat ännu mer hälsosamma, snabba mellanmål än vad jag hade gjort. Dom tog slut på nolltid och jag har stoppat i mig chips, choklad, bullar, alltså ALLT jag har kommit över ;p Är så brutalt hungrig och sötsugen dygnet runt så vet knappt vad jag ska göra. Och min mage klarar ju inte av för mycket ”onyttigt” så har fått massor med kramper tillbaka igen. Minns att det var samma när jag hade fått Kenzo. Har sådana smärtor i magen kvällstid. Tänker att jag får ha det såhär ett par veckor till och sedan får jag försöka återgå till bra rutiner och proppa kyl och frys full med sådant som är bra för min mage. Men en sak i taget och just nu vill jag bara landa i livet och njuta av nyföddtiden. Den pågår ju bara någon vecka till..

Första dagen hemma var en bubbla av trötthet och mys. Jag som inte dricker kaffe har faktiskt druckit en kopp varje morgon nu. Har börjat gilla smaken till och med ;p

Den där första duschen efter förlossningen hörni.. Ni som vet ni vet. Att bara få känna på sin kropp (haha vad snuskigt det lät men ni fattar) utan en stor mage och kunna raka benen utan problem igen. Det är kärlek det.

Dom skulle sätta en infart på min hand på förlossningen men misslyckades och den blev heeeeeelt gulblå. Framgår inte ens på bilden hur det faktiskt såg ut och ont gjorde det också. Och blödningen spred sig typ upp mot fingrarna så hade jättesvårt att böja på ena fingret med rätt länge ;p

Hade så extremt mycket mjölk första veckan att brösten höll på att sprängas. Bebis åt inte tillräckligt mycket heller för att det skulle hjälpa mig med alla knölar. Hade en rejäl mjölkstas med andra ord och flera gånger var det en början på mjölkstockning också. Pumpade ur det värsta och frös in så nu finns det massor med mjölk redo i frysen inför när pappan ska vara ensam längre stunder med bebbe. Jätteskönt! Nu har mjölkproduktionen stabiliserat sig och bebisen och tuttarna jobbar som ett team. Också jätteskönt.

Jag samsover även med denna bebis (har ju gjort det med alla) och vi har haft samma larm som till Kenzo. Owlet! Mäter syresättning och hjärtfrekvens och ett larm tjuter om något av det går under det normala. Väldigt tryggt är det.

Har blivit överöst med kärlek och presenter. Både jag och alla barnen. Har haft vänner här som har kollat till mig redan från första veckan som bebben kom. Blir rörd av all kärlek. Här ovanför hade min bästis köpt med sig allt jag älskar att äta och myste med mig i soffan i flera timmar, babblade och såg YouTube. Och bebisgosade såklart.

Mamman fick presenter!

En av mina barndomsvänner var också här och hade med sig julklappar till oss alla + det på bilden. Så så tacksam är jag.

Min man har gjort frukost i princip varje dag och mycket bananpannkakor har det blivit. Bland det godaste jag vet!

Bananpannkakor med hallonkvarg på sängen.

Dessa små fötter.. Älskar mer än allt!

En som ständigt vill vaka över lillebror.

Tycker denna bild beskriver livet ganska bra just nu. Ett suddigt kaos med småbarn. Men ett väldigt fint sådant.

Bebben har absolut hittat en favoritplats i soffan redan.

En av mina äldsta vänner har varit här flera gånger och lagat middagar.

Bortskämd mamma och bebbe.

Här satt kidsen och öppnade några av presenterna.

Bebis har varit lite gul så vi har fått göra flera uppföljande besök på BB. Alla mina söner har varit gula ;p Jolie har klarat sig bra om jag minns rätt. Jag följde faktiskt min egna magkänsla denna gång då bebis inte var guls alls till en början men min känsla när vi väl var hemma var att han faktiskt visst var det. Så jag ringde in. Fick en tid. Och ja, mycket riktigt så hade han värden på runt 250. Dom tog inget blodprov på BB då utan sa bara att en läkare ringer om det behövs.. Jag googlade lite och gick sedan tillbaka trots att jag redan var på parkeringen, hittade en läkare och ifrågasatte och är jätteglad att jag faktiskt gjorde det ;p Läkaren sa att man absolut ska ta blodprov om värdet ligger så pass högt. Tror det låg på 256. Så bebbe fick ta blodprov och sedan har det följts upp flera gånger. Vi har ammat, ammat och ammat och jag har försökt ha honom i dagsljus så mycket som det går med. På två dagar hade det gått ner till 240 och nu har det gått ner ännu mer.

Dessa två har druckits i mängder. Fick sedan tips om en med päronsmak från er så har inhandlat även den och den är ooootrolig. Ska visa den sen med och tipsa vidare. Men dessa två tipsar jag varmt om, speciellt den vänstra. Så god!

Chokladskålen har gått otroligt varm ;p Och då menar jag OTROLIGT. Har lätt ätit 300 gram choklad om dagen. Alltså det finns inget bättre när man ammar. Så jäkla gött.

Stora kidsen är extremt engagerade i sin minsta bror och har hängt med på flera BB-besök.

Otroligt stolt över Jason. Han kommer vara den bästa förebilden för sina två småbröder. Världens varmaste och mest omtänksamma kille.

Och att få klä den här lilla i pyjamaser som har funnits här hemma sedan Jason var nyfödd. Är så speciellt för mig att alla mina barn har haft exakt dessa kläder. Så fint. Och dom är lika fina nu som 2015.

Storebror Kenzo har också blivit bortskämd med presenter. Denna bok som spelar musik fick han av en av mina vänner.

Lilla storasyster har också fått massor med fint.. Vi är så otroligt bortskämda allihop!

Pyjamas och mössa till bebis från bästis.

Blev mycket hämtmat i början fram tills att vi gjorde några storkok. Favoritsushin beställdes hem!

Och sen blev det som sagt äntligen storkok! Gjorde linsgryta med glutenfri pasta. Räckte nästan en hel vecka till hela familjen.

Min kropp har skrikit efter rörelse. Så samma vecka som han föddes bestämde jag mig för att haka på dit. Vi passade på att åka en tid när det var väldigt lugnt där. Körde liten övningar för bäckenbotten, inre magmuskler och sååååklart lite ben. Fy tusan så bra jag mådde efteråt. Jag ÄLSKAR verkligen att träna. Är så sjukt peppad på att få göra det nu under 2025.

Vi behövde göra lite ärenden och passade på att äta middag, besöka bibblan och ta en fika. Jag var på bibblan själv med Kenzo till en början för att han skulle få lite egentid med mig och gud vad det gjorde gott för honom. Vi kollade på hans favorit Gruffalon som han blev SÅ lycklig över att se och läste lite böcker.

Sedan anslöt pappan och bebben och vi pysslade lite innan det var dags att bege sig hemåt.

Lite mer choklad då.

Fina kläder till bebbe från svärföräldrarna.

Mer fina grejer till bebis.

Och bebis första leksak! Vi har verkligen blivit överrösta med så fina saker och kärlek.

Lilla kalufsen och lilla örat. Är lite kul att alla mina söner är födda med svart, tjockt hår och Jolie föddes helt utan hår ;p

En ljuvlig liten korv. Här var han bara en dag gammal.. Nu har han hunnit bli två veckor. Det går så otroligt snabbt.

Och en liten storebror som jag är så stolt över. Han har börjat prata massor sedan bebisen föddes också. Helt sjukt vad mycket nya ord som kommer!

Och alltså kärleken man känner till sin nyfödda. Den är så svår att sätta ord på. Älskar så att det gör ont i hela kroppen. Är så rädd om honom och vill ha honom nära mig exakt hela tiden. Det känns som att vi sitter ihop och att det är så det ska vara liksom!? Läste någonstans att bebisar tror att dom är samma person som sin mamma första tiden och det kanske ligger något i det för jag verkar ju känna att jag är samma person som han iallafall, haha. Min underbara, ljuvliga bebis. Och så mycket som jag njuter av bebistiden har jag faktiskt aldrig gjort förut. OM det här är mitt sista barn så kan jag se tillbaka och känna att jag verkligen gav honom allt på ett vis som jag typ aldrig tidigare gjort. Förut har jag varit stressad över tvätt, städning eller att bebisen bara vill vara i famnen men nu känner jag inte så. Dels så drar pappan ett jättelass här hemma och sedan så känner jag mig bara chill!? Jag anpassar mig efter bebisen. När han vill sova en stund ensam så städar jag. När han kan ligga en stund utanför min famn så viker jag tvätt. Ingen stress som tidigare att jag måååååste lägga bort bebis och få saker gjorda. Och det är ljuvligt. För jag vet hur kort denna tid är. Den är för kort. Och snart kommer han sitta på golvet med en leksak eller krypa runt medan jag kan springa runt och göra annat. Känner bara noll stress med att jag måste göra annat nu nu nu och det är nytt för mig.

Choklad och lussebullar ;p Dessa lussebullar är såååå goda. Känns tråkigt att tiden för dom är lite halvslut nu när julen är över.

Har absolut blivit pizza!

Och jag har använt denna kräm från Women Sync massor. Huden är ju vårt största organ och känns skönt att använda något mer giftfritt när jag ammar. Sen använder jag ju smink osv som vanligt men att smörja hela kroppen med denna är så härligt.

Dessa nya ljuslyktor klickade jag hem och unnade mig! Så värd dom! Har varit för snål men kände bara att jag förtjänade dom.

Nej hörni. Ska vi avrunda såhär för idag? Har som sagt så mycket bilder och så mycket att babbla av mig om men jag tänker att detta får bli en bra början iallafall. Tack för att ni orkade läsa. tack föra att ni har hängt kvar och välkomna hit till ett nytt bloggår och 2025. Ska bli så roligt att få dela livet med er ett år till <3 Älskar er alla. Massor med kramar och hoppas ni har haft en fin start på året/G