Hello på er <3

Torsdag idag och jag är så stolt över mina stora barn. Igår var dom på hockeymatch och ja, Jolie fick följa med. Jason går ju på dom flesta hemmamatcherna med sina vänner (och det är alltid någon/några föräldrar närvarande) men igår så ville lillasyster följa med. Jag var först lite tveksam men det gick SÅ bra och dom var så duktiga. Dom ringde mig flera gånger och uppdaterade om hur det gick och skötte sig bara galant. Jag är så imponerad och stolt över dom! Mina stora, små älsklingar. Med frihet kommer ansvar och dom tar det verkligen på stort allvar och gör alltid 10/10 ifrån sig. Mitt förtroende för dom är på topp – alltid. Så kloka, stora och duktiga. Sen litar jag väldigt mycket på Jason också när det kommer till lillasyster. Han ser alltid efter henne var dom än är och vad dom än gör. Det är så fint tycker jag. Världens bästa storebror till alla sina syskon!

Annars hade jag en riktig skitdag igår. Mycket stress och ångest som bara rann över mig heeeela dagen. Bebisen var missnöjd och jag var som ett vrak. Bestämde mig till slut för att det viktigaste med dagen är 1. att jag tar mig igenom den 2. ser till mina grundläggande behov som är äta, sova och dricka vatten. Allt annat får vänta till en bättre dag. Däckade en stund med bebben vid 19 och vaknade med lite ny energi. Gjorde ett städ och jobbryck och myste sedan ner mig i sängen igen. Hoppas på en bättre dag idag. Hade ju tänkt träna och göra massor med grejer igår men INGET blev av på grund av just stress och ångest och att typ a l l t gick emot mig med. En sådan där dag man vill stryka ett streck över.

Önskar er en fin dag! Stor kram/G

Lite osedda bilder från förra veckan:

Köpte med mig brunch och åkte hem till bästis. Vi båda är besatta av kallrökt lax, det är så gott!

Fika och besök på bibblan med mina små killar!

Min mini!

En liten korv med mjölk runt munnen, haha. Nu har han vuxit ur 62 också.. Hänger inte med. Och jag trodde att han var 3 månader gammal men han är ju bara 11 veckor. Räknade ut det igår. Förstår inte att det kan hända såhär mycket på bara 11 ynka veckor.

I Stockholm ammades det i kalla vädret. Måste säga att jag tycker att kylan söderut är så mycket råare än den här uppe. Den är typ fuktig och.. rå!? Vår kyla i norr känns inte lika farlig trots att vi kanske har -15 och Stockholm har 1 plusgrad. Tycker det känns kallare ändå i Stockholm.

God middag intogs på favoritstället. Mannen tog ju med mig hit i början när vi dejtade och sedan har det blivit ett favoritställe som vi inte kan missa när vi är i Stockholm. Mondo heter det! Så god tapas. Satt inte med sådär öppet tröja men hade precis ammat och lyfte upp bebben för att sedan dra upp tröjan. Men fastnade på bild just då! Så ursäkta till er som stör er 😉

Testade semlan på Bröd & Salt! Supergod!

Vi var ute mycket trots att det var så kallt. Tur att jag packade med overall till Kenzo!

Fick sådana flashbacks när vi hängde i Humlegården.. Jag var ju anställd av LOPPI i Stockholm i början av min karriär och hade med mig Jason mycket till Stockholm då. Var ju där var och varannan månad typ. Kontoret låg nära Humlegården och vi gick alltid dit och gungade på dagarna en stund. Älskade det på sommaren. Insåg bara att tiden går så fort och nu gungar jag ett nytt barn här nästan 10 år senare. Livet hörni..

Det har mysts på hotell och hotellfrukost har ätits. Bland det bästa som finns med att vara borta hemifrån (förutom att man slipper städa) ;p Älskar hotellfrukost!

Hej på er fina <3

Hoppas att allt är bra med er. Vi har varit i Stockholm men är hemma nu igen. Jag mår bra men är sjukt trött. Har märkt att jag blir mer dränerad av att resa desto äldre jag blir ;p Lite skrämmande ändå men det är väl sådant som hör till när man blir gammal. Denna vecka ska jag försöka jobba, tanka energi, sova lite mer och träna. Barnen har sportlov men kommer att vara hemma mycket. Jason har hockeyläger och Kenzo blir hemma då det fortfarande går magsjuka på förskolan. Eller ja, inte fortfarande utan IGEN.. Nu måste det ju vända snart med alla dessa sjukdomar va!? Håller tummarna för det iallafall.

Har ju lovat en lite mer ingående uppdatering kring knölen i mitt bröst på instagram så här kommer den:

Jag kollade ju min knöl med ultraljud privat här i Umeå och blev då skickad vidare till bröstmottagningen. Han skickade alltså en remiss dit. Han sa dock att det kan vara en hel del väntetid + att jag mest troligt inte kommer att bli prioriterad då jag ammar och nyligen har fått barn. Det är ju rätt konstigt att det är så då jag läst om flera som fått bröstcancer rätt nära inpå att dom fött barn… Jag bokade hur som helst tid privat i Stockholm då jag kände att jag absolut inte orkar vänta i flera veckor på först undersökning och sedan även besked och vi skulle ändå resa ner. Sagt och gjort. Jag gick på min tid och fick träffa en så himla fin läkare till att börja med. Vi kom inspringandes hela familjen i sista sekund (är man någonsin i tid med små barn!?) och läkaren busade med Kenzo, babblade med oss och kände sedan igenom båda mina bröst. Han missade först knölen då den sitter högt upp och frågade var den var. När jag pekade på den så sa han ”du är duktig, den där hade jag nog missat”. Knölen är rätt stor men sitter väldigt högt upp i bröstet. Han trodde iallafall inte att den var farlig på grund av min ålder och att jag inte har bröstcancer i släkten men skickade mig direkt vidare till mammografi och ultraljud. Han sa att dom eventuellt kommer att ta ett prov på knölen med men att det inte var säkert.

Vi gick vidare till mammografin och detta hade jag hört så sjukt mycket skräckhistorier om. Om hur ont det gör, hur läskigt det är, hur brösten trycks ihop till platta pannkakor ;p Min ärliga upplevelse var 1. Det gjorde inte särskilt ont. 2. Det var inte läskigt alls och gick väldigt snabbt 3. Brösten blev absolut platta som pannkakor, haha. Jag tyckte verkligen inte att det var hemskt eller gjorde ont iallafall som sagt. Så om du som läser detta ska göra mammografi och oroar dig så gör inte det! Sen vet jag att alla har olika upplevelser och jag respekterar det till 110% men jag hade en positiv upplevelse. Gissar på att det är lite samma sak med cellprov.. Vissa tycker det är fruktansvärt och andra tycker bara att det ilar lite, lite.

Efter mammografin fick jag gå till ett annat rum, ta av mig till bar överkropp och invänta läkaren på britsen. Jag som har haft en sådan lång resa med cellförändringar i livmodertappen, blivit opererad och gått på 100 kontroller är så van nu att bli grävd där nere av olika läkare ;p Därav kändes det väldigt odramatiskt att sitta naken på överkroppen istället. Tänkte dock flera gånger att jag hade känt mig så exponerad och i en utsatt sits om det inte vore för min långa historik med att behöva vara naken på underkroppen framför läkare. Han kom in till slut, läkaren alltså.. Och han sa att mammografin inte hade visat något avvikande men att han ändå alltid kikar med ultraljud. Väldigt snabb in i ultraljudet berättade han att det är en fettknöl jag har fått och att man inte gör något åt den. Han sa också att den kan växa och besvärar den mig eller gör väldigt ont så ska jag höra av mig. Min ömmar när jag råkar ta i den men det är inget som stör mig särskilt mycket. Jag var iallafall heeeelt otroligt lättad. Precis som många av er skrev i min dm på instagram så såg jag liksom hela mitt liv rinna mellan fingrarna, såg hur jag skulle behandlas för bröstcancer, hur jag skulle bo på sjukhuset, hur barnen skulle bli utan mamma.. Alltså jag såg verkligen det värsta framför mig. Tacksamheten var total och jag grät några lyckotårar när jag lämnade rummet.

Jag fick för övrigt också veta att risken för bröstcancer sänks när man ammar och ju längre man har ammat och det är ju positivt för mig. Risken sänks också om man fött barn och framförallt om man får barn tidigt i livet. Jag gissar på att jag kommer få lika mycket panik och bli lika rädd om och när jag i framtiden upptäcker fler knölar i mina bröst MEN då får jag försöka tänka på detta. Läkaren kollade även på mina implantat när jag ändå låg där och dom såg superfina ut och det var ingen vätska runt dom, ingen kapselbildning och allt såg bara bra ut där mer. Har ändå funderat lite på hur dom mår eftersom att brösten har gått upp och ner i storlek ordentligt nu under sista åren med två graviditeter och långa perioder av amning.

Nu har ni en liten update. Har ni frågor så är det bara att ställa dom så kan jag svara så gott jag kan i ett inlägg. Och till er som ska göra mammografi och är oroliga – var inte det! Alla upplever det inte så hemskt som man kan läsa om på internet.

Puss och kram/G

Vaknade så nervös. Hade till och med fått stressfinnar runt munnen, dom syns om ni zoomar in.

Packade ner korven i hans mysiga ulloverall.

I väntan på mammografin.

Firade med fika och parkhäng. Både festis, glass och ballong fick Kenzo men firar man så firar man.

Hello på er <3

Hur mår ni? Vill börja med att skriva att jag ser alla era kommentarer och uppskattar er aktivitet, inputs, tips, tankar och erfarenheter här inne. Jag hinner inte svara på allt just nu då det är myyyycket med fyra barn och allt annat men jag ser er och är tacksam för er. Hoppas ni har lite tålamod och förståelse för denna rätt nyblivna fyrabarnsmamma. Saknar att babbla med er i kommentarsfältet och det kommer tillbaka, jag lovar!

Jag mår iallafall bra och vi har haft en liten krasslig herre här hemma. Kidsen har ju hostat och snorat till och från exakt hela vintern och jag tror att detta är fjärde gången även lille Zaki är förkyld!? Han har dock bara varit lite snorig och det har varit enkelt löst med koksalt och snorsug tidigare. Denna gång är han lite mer snorig men har bra syresättning, ingen feber, inga indragningar och inga besvär. Han sov i princip från morgon till kväll under måndagen och då blev jag orolig trots att han vaknade för att äta var fjärde timme typ. Lilla älsklingen. Igår var en mycket piggare dag och han var vaken som vanligt. Även Kenzo är snorig och det går för övrigt magsjuka på förskolan IGEN. Så han är hemma igen.. Snart, snart är vabruari över och jag hoppas verkligen att vi ska klara oss från sjukor nu och framförallt magsjukan ;p Min största skräck då vi är så många och det kan ofta bli en utdragen sjukdom om många i familjen får det.

En trött älskling <3

Annars då? Jag upptäckte en knöl precis ovanför mitt ena bröst igår. Det bröstet jag ammar mest på. Den är öm och ganska stor. Jag är ju hypokondriker och det blev ju inte bättre av att jag skrev om det på instagram och det var flera som hörde av sig om att dom hade samma och att det faktiskt var bröstcancer.. Men ska inte ta ut något i förskott men ska absolut kolla upp den som majoriteten av er rekommenderade. Förhoppningsvis har det med amningen att göra eller är någon typ av körtel. Ammar dock hela tiden så tror inte det är någon typ av mjölkstockning TYVÄRR.

Knölen är där uppe där jag har ritat vitt. Så det är liksom precis där bröstet börjar.. 

Och annars nummer två då.. Jag har jobbat på som tusan, tagit hand om bebbe.. Igår var jag hemma hos en vän hela kvällen och hon bjöd på middag, vi babblade och myste. Hann städa en hel del på eftermiddagen också. Idag ska bilen in på lagning, jag ska göra lite ärenden och så måste jag jobba också. Var uppe för sent igår såklart då jag kom hem från min vän och behövde jobba lite + duscha av mig. Dygnet har verkligen inte nog med timmar känner jag!

Jobbelijobb. Fick frågan varför jag jobbar när jag kan vara mammaledig och jag har ju inte varit mammaledig på heltid med något av mina barn ;p Kort och gott så går det inte som egen företagare och skulle jag vara borta i ett helt år eller mer så har jag helt enkelt inget jobb att komma tillbaka till efteråt. Det är både en curse och en blessing verkligen. 

Små barnens farmor köpte dessa till bebbe och en tröja till Kenzo. Så snällt verkligen. 

Var hemma hos bästis en sväng igår morse, drack kaffe med sådär perfekt skummad mjölk och blev bjuden på frukost. 

Lunchen intogs i stress i soffan innan det var jobbdags. 

Min KNUBBIS. Han är så tjock nu och har 100 hakor. Min lilla köttbulle. Älskar så att det gör ont!!

Min stora kille. Något som står högst upp på min önskelista är mer tid med honom. Saknar ibland tiderna när det bara var vi liksom.. Älskar lillebror mer än precis allt och vill sitta ihop med honom med men önskar jag kunde klona mig för saknar att sitta ihop med min lilla, stora Kenzo med. Men var sak i livet har sin tid försöker jag tänka. Snart är mini lite större och det blir lättare. 

Gjorde over night oats med ananasspad och rostad kokos. Stekte ananas i smör med. 

Mina underbara små söner <3

Önskar er en fin dag. Stor kram/G

Vi åker ju utomlands i slutet av april och det är hit vi åker! Blir Grekland och ett säkert kort. Har varit här förut också och älskade det. Vi har bokat rum så att vi kan hoppa ner i den uppvärmda poolen direkt från vår terass utanför rummet så det blir riktigt lyxigt. Tror det blir lagom värme för bebis i slutet av april också så slipper man vara orolig. Så länge jag har ammat har jag dock inte varit så orolig för att dom ska bli uttorkade men ändå skönt att det inte är ”för varmt”.

Hotellet i sig är rätt lugnt men man har tillgång till hotellet som ligger precis bredvid där det finns vattenrutschbanor och sådana saker. Älskar också Grekland på grund av maten så kommer trycka i mig oliver och fetaostsallad (om det inte är så att Zaki faktiskt inte tål mjölk då).

I veckan ska vi fixa pass till killarna då det inte blev av förra veckan.

Hotellet heter Ocean Beach Club och ligger alltså i Grekland. Jag var där för längesedan när jag var gravid med Jolie men jag tror det mesta är sig ganska likt.

Bilderna är lånade från Vings hemsida.