Gabriella Joss Gabriella Joss
AllmäntHjärtebarn

”Du bloggar om hennes hjärtfel för att få bekräftelse”

Fick en så himla taskig kommentar igår som gjorde att jag blev så otroligt ledsen. En person menade på att jag skriver om Jolies hjärtfel för att få bekräftelse och kommentarer. Jag kan lova att det INTE är så! Tvärtom. Jag har som sagt sökt in till en utbildning i vår bara för att jag faktiskt inte ser bloggandet som något speciellt långsiktigt. Och detta är för barnens skull. Ju äldre dom blir desto mindre vill jag visa av dom. Det känns fel att dela med sig ju äldre dom blir. Jason är ju så pass stor nu och jag försöker verkligen hålla på privat information, hans små egenheter osv.. Ni kan läsa mina tankar kring det här. 

Minns när Jolie var någon månad gammal. Jag fick flera kommentarer om att jag överdrev och att hennes hjärtfel inte alls var så farligt som jag sa. Att jag överdrev för att få kommentarer och för att jag ville att folk skulle klicka sig in på min blogg. Tror ni på riktigt att jag är sjuk i huvudet!? Visst, jag är inte perfekt och har gjort mycket fel i livet. Jag gör fortfarande fel bör tilläggas! Men att överdriva om något så allvarligt för att få någon form av publicitet hade jag aldrig gjort. Tvärtom. Jag tackade nej till att vara med på ett tidningsomslag med en stor intervju bara för att dom ville prata nästan enbart om hur det är att vara förälder till ett barn med hjärtfel. Jag var inte redo för det och kommer nog aldrig att vara det. Jag vill skriva på mitt sätt, med egna ord på min blogg. Om jag nu ska dela med mig. Men ja.. Nu har jag ju delat med mig av exakt vad hon har för hjärtfel och det ÄR allvarligt. Det är inte det allvarligaste hjärtfelet man kan ha – långt ifrån. Men det är fortfarande allvarligt och kräver operation någon dag. När detta kommer att ske vet vi inte än.

Igår kom den där kommentaren igen. Att jag skriver om det bara för att få uppmärksamhet. Den var dessutom sjukt elakt skriven.. Blev så arg och ledsen.. Vill ni veta varför jag skriver om det? För att jag vet att det behövs. För att kunna visa andra föräldrar i samma sits att dom inte är ensamma i tankar, sorg, chocken och känslor.. Vi måste prata mer om hemska saker. Missfall, hjärtfel, cancer, barn som mister livet för tidigt, våldtäkter, misshandel.. Vi MÅSTE prata mer om allt som är hemskt, läskigt och så förbannat tufft.. Det pratas alldeles för lite om det mesta som är hemskt. Oavsett vad det är.

När jag och Jolie blev inlagda akut för övervakning så började jag googla. Försökte hitta bloggar och andra forum på nätet där jag kunde läsa om liknande känslor och tankar. Ville bli mindre rädd, ville känna mig mindre ensam. Allt var så nytt och skrämmande. Det var som att jag föll ner i ett stort, svart hål. Jag visste ingenting om hjärtfel och var övertygad om att min dotter skulle dö från mig.

Jag vet att mina texter redan har hjälpt många. Har fått så otroligt mycket kommentarer och mail från andra föräldrar i liknande situation som känner igen sig och kan dela mina tankar och min sorg. Det är så svårt att förstå hur det känns när man inte är i samma sits och därför är det viktigt att vi som bär på allt detta kan prata med varandra någonstans. Jag saknade det helt när jag googlade mig fram så jag hoppas att fler ska kunna hitta min blogg när dom är i samma sits som jag var i för snart tio månader sedan.

Man är aldrig ensam. Och jag tycker att det är så sjukt viktigt att man får veta det. Då blir allt lite, lite lättare. Man ser ett litet ljus i den där mörka tunneln. ”Klarade dom det här så klarar vi det här”.. Det är skönt att veta att andra har gjort samma resa. Det är skönt att kunna söka tröst i varandra och framförallt bara att veta att man inte är ensam. Fick denna kommentar under samma inlägg igår:

”Åh älskade du! Önskar jag kunde skicka dig kärlek, styrka och lugn i kroppen. Förstår dig precis och tycker att det är otroligt starkt av dig att dela med dig av dina känslor och vad du går igenom. Som jag ser är det många av oss föräldrar till barn som fått, och just nu går igenom otroligt svåra saker. Du hjälper mig ibland. När jag känner mig ensam och får läsa att det också är någon annan som känner som jag. Inte för att jag någonsin skulle glädjas av det du går igenom men just den biten om att inte vara ensam om dessa känslor, detta fängelse som det ibland känns som man sitter fast kedjad i. All kärlek till dig och din familj ❤”

Och då känns allt värt det. För det är verkligen det jag vill. Jag vill hjälpa andra. Precis som många av er hjälpte mig med lugnande och förstående ord. Ibland räcker det lilla för att man ska känna sig mindre ensam. Och jag hoppas att jag kan ge lite hjälp genom att dela med mig av sorgen och dom djupaste tankarna och känslorna. Det är viktigt att våga prata tycker jag.

Min blogg kommer alltid att vara en ärlig dagbok. Ibland skriver jag lite om Jolie och ibland mer. Allt baseras på hur mycket jag tänker och känner gällande hennes hjärtfel i just den stunden. Ibland är jag bättre på att trycka bort tankarna och bara leva och ibland känns allt bara tufft och jobbigt.

Skriv kommentar

  1. jenny

    Fy, vad vissa är elaka som skriver så. Varför ska man inte få uppmärksamma att det faktiskt föds ca 1000 barn per år med olika former av hjärtfel. Har man inte själv ett barn med hjärtfel behöver man inte yttra sig om det ska vara anklagelser om uppmärksamhet! För den oron som det medför att ha ett hjärtsjukt barn vare sig hur det ser ut.. kan man inte förstå om man inte själv har ett barn MED HJÄRTFEL.
    Jag som också är förälder till ett hjärtebarn känner mig tyvärr väldigt missförstådd och som om jag skulle överdriva hur min dotter mår eller inte har rätt till att känna som jag gör? Man känner ju faktiskt sitt barn bäst själv och klart att man är orolig, spelar ingen roll om det är av mildare variant eller allvarligt så har vi precis samma rätt som ALLA andra att vara oroliga för sina barn, för att vi älskar dem mest av allt & vi vill inte förlora våra ögonstenar.
    Tycker att hjärtebarn borde uppmärksammas mer då jag känner att man faktiskt många gånger glömmer bort dessa barn och familjer.

    Kram

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Ja, det är helt galet.. Vissa har ingen skam i kroppen 🙁 Tack för din förståelse och för din pepp och kärlek. Jag håller helt med dig. KRAM <3

  2. emmelie

    Du är bra Gabriella! väldigt inspirerande, engagerad och så ärlig. Detta älskar jag med din blogg! Att du skriver tankar, uttrycker dig om det som är viktigt – du är guld. KRAM

  3. Sanna

    Vad skulle min blogg då vara? ”Tycka synd om sig själv” eller dylikt.

    Hjärtfel, medfötthjärtfel ska uppmärksammas. Så många barn som föds med ett hjärtfel som antingen är lagbar eller inte. Jag tycker du gör helt rätt med att berätta om eran resa, rädsla och oro kring det. Många kan tyvärr inte förstå vår resa med ett sjuktbarn.

    Min son föddes med ett allvarligt hjärtfel, krävdes 3 operationer för att han skulle kunna få ett normalt liv! Jag vill inte fler ska få som oss, att leva ett liv utan sitt barn som vi nu fick. Så heja dig, uppmärksamma hjärtfel, hjärtebarnen och hjärtfonden.

  4. River

    Snälla bry dig inte, det kommer alltid att finnas bittra människor, framförallt kvinnor. Livet själv är en enda stor kamp, alltid är något som man hela tiden måste handskas med, man är bara människa därför ska man ska i inte ödsla sin tid och ork på personligheter som lever för att göra livet surt för andra. Tro mig, de är i själva verket inte alls lyckliga i sina tillvaron. En vettig människa har inte onda tankar på kartan. Ta hand om dig och din familj.

  5. Uni

    Fina Gabriella! Du är en bra person även om jag ej känner dig. Har också fått höra att jag tex mådde dåligt, grät i skolan, sjskadesbeteende osv just för uppmärksamhet, vilket inte alls stämde. Det är så sjukt hur folk kan säga sånt!
    Kram 🙂

  6. Lo

    Brukar sällan uppröras men personer som skriver så är ju helt dumma i huvudet! Blir bara så upprörd att det finns så gränslösa människor :/

  7. Diana

    Men du, vilka kommentarer du får. Varför är det så?
    Vad är det för fel på folk. Undra hur dåligt de måste må, vilka risiga och hemska personligheter gömmer sig bakom de kommentarerna?
    Du ska inte behöva försvara dig alls, du bloggar om vad du vill, passar det inte så kan man stänga ner sidan.
    du är bra precis som du är <3

  8. V

    Det du skriver att allt hemskt måste pratas mer om, I varje tv program/serier vi sett senast berättar alltid någon minst en hemsk historia, för folk med ångest/sjukdomar i familjen så är det inte så kul att inte kunna kolla på tv/medier knappt längre för allt alltid ska behöva kretsa kring alla hemskheter.

    Visst förstår att det är viktigt att prata om & att man kan stötta andra men det är ju nästan det ända som pratas om nu för tiden. Man kanske inte tänker på det själv men har man ångest över sånt sen försöker man komma ifrån det en stund & då får man ist läsa andras hemskheter konstant på allt. Menar inte att du pratar om det för mkt utan syftar just på att du skrev att det ska pratas ännu mer om. Nej usch, önskar man bara kunde få 1 dag utan att behöva läsa något & kunna kolla på tex idol utan att & få ont i magen,

    Kramar till dig & familjen, folk kan vara riktigt elaka. <3

  9. Åsa

    Tycker att du har så kloka tankar och hoppas att du lyckas ta åt dig mer av kommentarerna från oss som uppskattar det du gör, än de till synes empatilösa personer som letar fel och fantiserar ihop galenskaper om de inte skulle hitta något att klaga på.
    Jag förstår dina tankar om att satsa på annat än bloggen – vi får vara tacksamma för den tid vi har fått/får följa dig.
    Ett litet tips är att fortsätta med bloggandet också i framtiden, även om du gör det i betydligt mindre skala och bara gör bloggen tillgänglig för din familj och dina vänner, eller till och med bara för dig själv. Dels är det nyttig terapi att skriva av sig, och dels så är det fint att kunna gå tillbaka och läsa om händelser och känslor senare i livet, inte minst för Jolie när hon blir äldre.
    Kram

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Tack fina Åsa <3 <3 du är ju för snäll som alltid. Ja, de tror faktiskt jag med. STOR kram och all kärlek till dig!

  10. Line

    Nej men fyy! Blir så himla ledsen när jag läser det här! Har följt dig ända sedan innan du fick Jason och jag har alltid tyckt att du verkar vara en genuin person med mycket hjärta. Skaka av dig och gå med huvudet högt! Du gör ett fantastiskt jobb! Kram ❤️

  11. Sandra

    Men det var det vidrigaste jag hört på länge! Herregud alltså, vad tror folk egentligen? Försök att inte ta åt dig alldeles för mycket av det den personen skrev, hens kommentar säger tyvärr allt om hen själv. Man behöver inte läsa många inlägg på din blogg för att själv kunna se att du är en fin person och en kärleksfull mamma som verkligen värnar om dina barn. Du har helt rätt, vi måste prata om allt som är svårt och tungt eller som anses som annorlunda. För vad är det man säger: everyone is fighting a battle you know nothing about, så var ödmjuk och lyssna på det som andra berättar om sitt liv och sin situation – så kanske man hittar stöd från okänt håll. Tack för att du skriver så fint och ärligt om hur vardagsoron kan vara för oss som har barn som inte följer det typiska. All kärlek ❤️

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Men ellerhur!! Ska försöka tänka så.. <3 du är ju för fin! Tack för så otroligt snälla och vänliga ord. Och det är så sant!! KRAM <3 kärlek till dig

  12. Angelika Larsson

    Ursäkta men vilka IDIOTER det finns där ute. Dom kan knappast ha egna barn, hade dom det skulle dom fatta att man ALDRIG skulle överdriva något dyligt… förstår inte hur människor är funtade.. Du är en stark kvinna Gabriella!

  13. Kajsa

    Kan folk inte bara låta bli och kommentera negativt och elakt.. Är det så jävla svårt känner jag? Vi alla hanterar svåra situationer i livet olika, inget är mer rätt eller mindre fel! Jag har inte barn än, men hade något jobbigt hänt mitt barn så hade jag också mått fruktansvärt dåligt. Det hade väl vilken förälder som helst? Kram. <3

  14. Veronica

    Borsta av dig det där. Du är fin och genuin och din familj är fin och genuin. Människor som skriver så elakt är såna som mår bäst när andra mår dåligt. Tragiska människor. Fortsätt som du är fin och äkta ❤️

  15. M

    Gud så vidrig kommentar,
    du har all rätt att skriva om din dotters hjärtfel. Det är ju din blogg du får ju skriva om precis vad du vill och det är upp till läsarna att vara kvar eller inte.
    Sen kan jag tänka mig hur skönt det är att skriva av sig, min stora son på 6 år har selektiv mutism och det är en diagnos som är inte så vanlig och det är så skönt att få skriva av sig i olika forum i hopp om att hitta någon annan med samma diagnos för att bolla tankar. Livet är inte alltid perfekt.
    Ta aldrig åt dig av sånna hemska människor som bara trycker ner än.
    Kram M

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Visst var den 🙁 vissa har fasiken ingen skam i kroppen.. Förstår dig <3 det är ju faktiskt så.. Ni är starka tillsammans. KRAM och kärlek <3

  16. Caroline

    Alltså helt ärligt är det något av det elakaste jag har hört!! Vem är så sjukt i huvudet så man skulle använda sitt barnshjärtfel för att få uppmärksamhet?! Vem som helst förstår ju att en blogg är ingenting värt jämfört med ett barns hälsa!! Man hade ju kastat bloggen direkt om det hjälp Jolie men det gör det ju inte! Detta är ert liv och att man känner styrka i att utbyta erfarenheter är väll superbra!! Folk förstår nog inte hur utlämnande och läskigt det är att skriva och dela med sig om sina största rädslor!! ❤ Er tjej är en fighter och med er som familj vid sin sida så kommer hon fixa det här! ❤❤❤❤ Önskar er bara det bästa!!

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Vet.. Helt sjukt att någon skriver sådant.. Man får ju hoppas att dom förstår att det egentligen inte är så utan bara vill skada och såra.. 🙁 Tack för så fina ord underbar du. STOR kram <3 <3

  17. Isabelle

    Har följt dig ett bra tag nu och älskar verkligen din blogg! Så öppen och ärlig, fantastiskt kul och läsa! Men jag blev så ledsen när du skrev om att någon hade kommenterat att du vill ha uppmärksamhet pga Jolies hjärtfel. Mitt hjärta brast och nån tår kom. Jag och min man fick barn i maj och vår dotter hade en förträningning i kroppspulsådern så hon fick akut operas i Göteborg, de värsta ja varit om. Men jag ville bara tala om att sjukvården där är helt fantastisk! Så välbemött av all personal osv. Ni har en sån fin tjej och hon kommer fixa allt galant! 💪💪💪❤️ Fortsätt att vara den fantastiska mamma till dina barn! ❤️

    1. Camilla Lähdesmäki

      Finaste Gabriella
      Jag följer dig och har även skrivit till dig förr. Jag tycker verkligen om dina inlägg och det du skriver är väldigt intressant att läsa. Inte för jag gläds av det du går igenom med din fina flicka ( snarare tvärtom). Jag lider med det du (ni) går igenom varje dag. Jag vet vad du pratar om, för jag har själv varit där. Alla år av oro och ängslan som iallafall jag stängde dörren för. Allt för att orka med en vardag som MÅSTE gå runt. Trots att man har denna ovissheten bakom husknuten. När ska op bli av, hur sjuk blir barnet och kommer jag att märka av symtomen när hen blir så sjuk att det är dags. Nu 3 år efter operationen är jag ff ängslig att ngt kommer att hända med mitt barn. Flera år har jag genomlidit många som är totalt empatilösa och flertalet skrämmande saker. Fortsätt att vara du och att skriva om svåigheterna kan hjälpa dig att läka … kram fina du❤

      1. Gabriella Joss
        gabriellajoss

        Men tack snälla för så fina ord och kärlek. Gud vad jag blir berörd av din omtanke!! Och av er historia med.. Ja, man måste ju gå runt fast man egentligen bara vill lägga sig ner och gråta.. 🙁 Det gör ont i hela kroppen vissa dagar.. Stor kram och all kärlek till er <3 det är hemskt hur oförstående vissa är.. <3

    2. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Men tack snälla, underbara du! Blir så glad!! <3 Ja, det är så hemskt att någon skriver så. Hoppas dom bara vill göra illa och egentligen förstår att det inte är så. Förstår det 🙁 Kan knappt föreställa mig den skräcken och rädslan.. Du och er historia ger mig hopp! SÅ skönt att höra att allt gått bra. Kärlek till er och er hjälte!! KRAM <3<3

Visa alla 36 kommentarer
Allmänt

Pyssla med pumpor

I helgen pysslade vi med pumpor och såhär blev resultatet. F är så duktig! Jag satt mest och kollade på om jag ska vara ärlig =) Men Jason tyckte att det var superkul iallafall.

Skriv kommentar

MatOkategoriserade

Veckans matlista

Vi handlade jättemycket spontant både i torsdags och i fredags så vi har massor med mat här hemma. Vanligtvis så skriver jag en matlista och sedan handlar vi efter det men denna vecka blir det tvärtom. Blir säkra kort och rätter som vi gör rätt ofta =) Nästa vecka ska jag vara lite mer vågad och testa nytt, hehe. Har nämligen fått upp ögonen lite för en kokbok som vi haft här hemma ett tag men som jag aldrig riktigt tagit mig tiden att titta i.

Måndag: Linsbolognese med bönpasta

Tisdag: Kikärtsgryta med rotsaker och råris eller pytt i panna med ägg och rödbetor

Onsdag: Chili sin carne med ris

Torsdag: Lasagne med röda linser, morot och keso på bönplattor

Fredag: Förmodligen så köper vi hem mat eller äter ute

Annat vi har hemma till mellis och kvällsfika: Oliver, fröknäcke med färskost och grönsaker (paprika, gurka, tomat) + örtsalt, hummus och morotsstavar, linskakor och majskakor med avokadoröra och chiliflakes, keso och müsli, kvarg, granola och hallon.

 

Skriv kommentar

AllmäntOkategoriserade

Just nu

– Måndag igen! Så härligt med ny vecka och ny start. Känns alltid som en nystart med måndagar tycker jag. Ska göra det bästa av veckan. Köpte aldrig några fredagsblommor i fredags så kanske ska unna mig lite måndagsblommor istället!? =) Det om något är ju en fin inledning av veckan tänker jag..

– Jag inväntar ett nytt skåp till Jolies rum som jag beställde förra veckan. Har spanat på det länge men nu var det till extrapris och jag kunde inte låta bli.. Så otroligt fint är det! Vi har ju en IKEA-byrå där inne redan men tanken är att byta ut den mot denna byrå som även faktiskt är ett skötbord. Det behövs ju inte längre då vi byter blöja lite överallt på henne men det kan ju vara bra inför framtiden om vi får fler barn.. =)

– Jag är besatt av Bachelor, Bonde söker fru och egentligen alla problem som handlar om kärlek just nu. Jag kommer nog alltid att vara en person som är kär i kärleken. Dock så är jag så kluven mot sådana här program.. Tycker det känns så fel att EN person ska sitta och välja och vraka bland människor på det viset som dom faktiskt gör.. Jag förstår ju grejen men det är ändå något som tar emot lite i mig. Men samtidigt gillar jag ju programmen och sitter alltid och hoppas på att den som söker kärleken verkligen ska hitta den.

– Igår hängde hela familjen med på Jasons knatteskutt och det var superkul! Han älskar verkligen att vara där. Han har ju både dans och knatteskutt på söndagar och det har varit så bra! Tror vi ska fortsätta med det fler terminer framöver. Ska försöka få in lite simskola med någon dag i veckan =)

– Jag är som varje höst inne i en period där jag vill pyssla i ordning hemma. Vill bara boa in mig och oss och göra det mysigt! Har ordnat doftljus och lite nya kuddar till soffan.. Någon mer som är likadan? Det är på något vis inte alls lika viktigt med hur hemmet ser ut på sommaren.. På hösten är det helt annorlunda och allt ska vara sådär ombonat.

– Det har börjat snöa rätt mycket här i Umeå. Snöade massor i fredags när vi var ute och promenerade. Haglade också ett tag. Trodde inte att jag skulle säga det men det känns faktiskt helt okej! Var faktiskt mysigt att sitta inne och se film när barnen somnat medan det snöade och var mörkt ute.

– Helgen har varit fin men vi har tjafsat en heeeel del på grund av sömnbrist.. Jolie har sovit lite bättre nu i helgen än under veckan så det är vi glada för och vi hoppas att det fortsätter såhär. Men veckans sömnbrist har tagit på oss båda och vi blir så mycket mer lättirriterade på varandra. Igår hade vi världens mest omogna bråk som tog upp typ hela kvällen. Så dumt och onödigt. Men ja.. Tänderna är verkligen inte att leka med så hoppas det är över för denna stund och att vi får bra sömn igen i ett par veckor framöver.

Mina älsklingar!

Denna fina bukett fick jag av mormor förra veckan. Den är fortfarande fin! Så kul när dom håller ett tag.

Jag och Jason lekte doktor! Han tycker det är jätteroligt och spännande. Vi har ju varit en hel del hos doktorn med lillasyster så han har stenkoll på allt man kan göra där. 

Haha denna bild =) Kolla Jolies kinder!! Sötnos!

I lördags gjorde F kesoplättar och avokadotoast till frukost. Sååå gott! Jag fick sovmorgon efter en långdragen natt med Jolie och vaknade till frulle.

Lördagens mamma =)

I och med att det kom så mycket snö så var vi tvungna att byta däck lite akut.. Precis som resten av Umeå.. Fick stå i kö i över en timme.

Sedan blev det västerbottensostpaj till lunch!

Älskar dom här! Mina bästa killar!!

Älskar att allt vårt ogräs på tomten sticker fram.. Nästa år blir det gräsmatta här bak. Vi kommer att rulla precis bakom altanen och så på resten av tomten, Känns skönt att ha en del av tomten som vi kan använda direkt.

I Jolies rum fick vi upp en ny poster från Mrs Mighetto. Ska visa er resultatet imorgon!

F tog med barnen ut och jag röjde undan här hemma. Vi har storstädat, fixat all tvätt och varit iväg med återvinningen. Skönt att ha allt gjort nu inför nya veckan.

Fick denna bild skickad till mig också av mannen. Älsklingen! Fick känna på snö för örsta gången och älskade det.

Skriv kommentar

  1. nina

    Är det en förskola ni har på baksidan på andra sidan skogsdungen, som har staket runt? Vilken lyx isåfall med förskola nära 🙂 Vad har Jason för overall på bilden och vilken storlek?

  2. Malin Thuresson

    Hej! Denna kommentaren är med all välmening och är inte menar som någon pekpinne alls. Såg att Jason hade en tjock jacka i bilstolen. Det kan vara förenat med livsfara vid en krock då bältet hamnar för långt ifrån kroppen. Kolla på @lindablom på k st. Hon har massa bra info kring säkerhet för barn i bil. Ha en fin vecka. Kram <3

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Tack för omtanken <3 har koll på det men vi har så sjukt kallt här vissa dagar och iskallt i bilen. Vi skulle bara åka en snabb sväng till Coop vid oss. Vi försöker ha barnen lättklädda i bilen och ha en filt över (som Jolie på bilden du ser) men Jason vägrade denna gång då han tyckte det var för kallt. KRAM <3

  3. Sanna

    Gud vilken fin overall! Så otroligt gullig bild på Jolie där i slutet när hon satt i snön! Så söt! Tänkte fråga, blev superkär i overallen, och undrade vart du/ni köpt den?
    Kram.

  4. Emelie

    Dom där rosorna i Jolies rum, är dom riktiga? Har funderat på de ett bra tag men inte kommit mig för att fråga tidigare 😊 dom är såå fina iaf 😊

    Ha en fin vecka 😊

  5. Johanna

    Har kollat så mycket på bilbarnstolen ni har, vi har en ganska lång tvååring och nyfiken om Jason också sitter skönt och har bra benutrymme?
    Och dom där gulliga kinderna 😍😍

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Alltså inte jättemycket benutrymme man jag tar säkerheten före. Han har inte klagat på att han sitter oskönt men han får ju böja benen lite. Men hellre det än att han tar mer skada vid krock.. Men ellerhur!! <3 kram kram

    2. S

      Hellre ett brutet lårben än en bruten nacke. Låter tufft, men det är verkligheten. En framåtvänd bilbarnstol i så låg ålder gör att barnet i en krock bryter nacken, det finns till och med fall då huvudet slitits loss vid krockar i hög hastighet. Med det sagt inte för att skrämmas utan endast peka på vikten att ha era barn bakåtvända så länge det bara går! Ta hellre pauser när ni åker långt så barnet får sträcka på sig lite.

  6. M

    Byter ni inte däck hemma? Eller ni kanske inte har garage ännu 🙂 Bara undrar. Vi ska flytta in i hus snart och det är så mysigt att läsa om eran resa från lägenhet till hus!

  7. JLB

    Hur gammal är er son? ser ut som han sitter jättebra bakvänt ju. Fast han ser så lång ut på bilderna när han står? Jag tycker det är så svårt att knöka in dom i en bakåtvänd barnstol när de börjar bli över 3 år.. 😮

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Han byter själv om han har hjälp av någon 🙂 han brukar byta ihop med en vän ibland men nu blev det lite akut så vi fick det gjort för 250:- istället 😀 bekvämt och skönt, kram

Visa alla 23 kommentarer
AllmäntHjärtebarn

Jävla oro

Igår var jag sådär orolig igen. Jolie har fått ganska hög feber och andningen blir ju lite snabbare då. Har knappt kunnat vila eller sova utan bara tittat på henne. Vill bara veta att allt är okej. Att hon mår bra.. Försöker komma ihåg det dom har sagt på barnhjärtmottagningen att det inte är någon fara om andningen blir snabbare vid sjukdom så länge den inte är ansträngd. När jag har lyssnat på hennes andetag för länge så är det som om jag inte längre vet vad som är ansträngt och inte.. Blir helt knäpp av mina egna tankar. Rädslan bara sköljer över hela mig och tankarna om att jag kanske kan förlora henne blir så läskiga och påtagliga.

Slutar med att jag väcker F gråtandes för stöd och bollplank. Något jag har tänkt på sedan Jolie föddes är att jag nästan aldrig är helt glad. Även om allt känns helt perfekt i stunden och jag känner LYCKA över livet, min familj, vårt hus, att vi får spendera mycket tid ihop – så blir jag plötsligt påmind av mina egna tankar. Jag blir påmind om att min dotter är född med allvarligt hjärtfel och att framtiden är så oviss för oss och för henne. En annan hjärtemamma som läser bloggen beskrev det så bra i en kommentar för inte så längesedan. Hon beskrev den där bottenlösa sorgen som man känner när man har ett barn att oroa sig extra över. Det är en sådan smärta och den försvinner aldrig. Man kan trycka undan den och känna att allt är okej för en dag eller för en vecka men plötsligt kommer sorgen över en igen och man står där och har ont i hela kroppen. Man vet att man inte kan förändra. Man vet att det aldrig kommer att bli helt bra. Att man alltid kommer att oroa sig lite extra för sitt barn.

Jag är tacksam. För just nu är allt bra. Jag försöker klamra mig fast vid det. Som vår sjuksköterska på hjärtmottagningen sa: ”Gabriella, hon är inte sjuk än. Vi snappade upp hennes hjärtfel INNAN hon blev sjuk. Njut av henne och av att hon mår bra just nu”. Och det är ju så sant. Hon mår ju som vilken bebis som helst just nu. Men bara tanken på att det skulle kunna förändras gör mig helt förkrossad. Och jag känner mig så lite förberedd för den dagen då hennes mående faktiskt kommer att förändras. Och det är tufft att inte veta när det kommer att ske. Inte ens nästan. Jag är så rädd. Och trots att jag för det mesta känner mig tacksam, glad och lycklig så lever jag med den där bottenlösa sorgen. Den där bottenlösa sorgen som en av er som läser bloggen beskrev så fint. Som satte ord på min egna känsla. Den där sorgen som finns innerst inne i mig trots all glädje som fyller min kropp varje dag.

Skriv kommentar

  1. Gabriella

    Får man fråga vad för hjärtfel din dotter har? Förstår din oro ❤ min dotter har medfödd aortastenos 😞 kan tyvärr inte ta bort din oro men skickar lite styrkekramar till dig och din familj! Jätte fin blogg ♡

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Hon har missbildade blad i klaffen som gör att den inte sluter tätt och blodet studsar tillbaka in i hjärtat och skapar ett rätt stort läckage 🙁 även en mildare variant av aortastenos men som det ser ut just nu så är förträngningen ”okej”.. Kram kram <3 tack för fina ord <3

  2. Kristin

    Förstår din oro! 😥 Känner lite samma då mitt barn har flera funktionshinder som innebär att han aldrig kommer få ett normalt liv utan få leva det med assistenter och troligtvis behöva bo på ett boende i framtiden. Det skär i hjärtat. Kram till er och håller tummarna att Jolie ska få må bra 💕

  3. E

    Kanske du skulle behöva gå och prata med någon proffesionell och få ytterligare ett bollplank. Tror det kan vara bra för båda er. 🙂 Kram till er

  4. Alexzandra

    Åh älskade du! Önskar jag kunde skicka dig kärlek, styrka och lugn i kroppen. Förstår dig precis och tycker att det är otroligt starkt av dig att dela med dig av dina känslor och vad du går igenom. Som jag ser är det många av oss föräldrar till barn som fått, och just nu går igenom otroligt svåra saker. Du hjälper mig ibland. När jag känner mig ensam och får läsa att det också är någon annan som känner som jag. Inte för att jag någonsin skulle glädjas av det du går igenom men just den biten om att inte vara ensam om dessa känslor, detta fängelse som det ibland känns som man sitter fast kedjad i. All kärlek till dig och din familj ❤

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Fina du <3 tack för kärlek och omtanke. Ja, man är aldrig ensam även om det känns så ibland. Förstår dig helt i det du skriver.KRAM <3

  5. Anna

    Men va fint du skriver ❤️ Du lever med varje förälders största mardröm. Min oro är att våga skaffa fler barn nu när man haft ”turen” och fått ett friskt barn (har en 10 månaders flicka, vårt första) men alla barn är en välsignelse och de som behöver lite extra kommer till de som klarar det ❤️ Min övertygelse! Skickar massa kärlek till er fina familj och tackar dig för att du så öppet berättar om din stora sorg. Våra barn är vårt allt ❤️

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Tack fina för omtanke och förståelse <3 ja,det är verkligen en välsignelse att få ett barn och dessutom ett helt friskt barn. KRAM och kärlek <3

  6. Stina

    Tänker på er. På alla som har ett sjukt barn. Jag har en dotter som fick diabetes typ 1 när hon var 5 år gammal. Hon är min hjälte. Så otroligt stark. Även om jag bryter ihop i tystnad så måste jag vara stark. Hon är idag 7 år gammal och tar sprutor, blodsocker osv själv. Vi diskuterar enheterna som hon ska ta till varje måltid. Min lilla skatt ❤️💎🙏 kram Gabriella ❤️

  7. Anna

    Tänker på er och hoppas verkligen att det kommer kännas bättre med tiden!! En fråga angående något helt annat, vad har Jason för storlek i sin vinteroverall och hur lång är han? Känns den normal i storlek?
    Massor med styrkekramar

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Tack snälla <3 Han har 104 i sin 🙂 Han är 103 cm lång. Hade säkert kunnat ta 110 också men denna sitter perfekt! 🙂

  8. Amanda

    Fina familjen. Vi är många er. Min son fick, liksom Jolie, en diagnos som vi inte visste och fortfarande inte vet hur den kommer te sig för just honom. Den första tiden hade jag också SÅ SVÅRT att acceptera att mitt älskade barn, perfekt och fantastisk på alla sätt, inte var helt frisk. Att jag inte skulle få svara ”nej, inga mediciner. Ja, helt frisk” hos tandläkaren inför bedövning hos tandläkaren eller hos BVC inför vaccinering. Jag tittade på andra främmande barn och undrade om de också var sjuka, låg sömnlös över tanken på att hans kompisar i mitt huvud plötsligt var så mycket mer försäkrade. Alla sa till mig som de säger till dig: vilket barn som helst kan bli sjukt, skada sig, vara hindrad i en stund eller för ett längre tag när som helst utan att vi vet om det och vi ska inte oroa oss så länge barnet mår bra. Då är det ett barn som alla andra. Och jag tror att vi föräldrar behöver låta oss mästra den här sorgen, att hjälp kanske är nödvändigt, att älta och sätta ord på att det är en situation vi avskyr att vi inte har makt att förändra. Ta hjälp att bearbeta! Ta hjälp, inte att bota sorgen eller ta bort den för det kommer aldrig att gå, men att förhålla sig till den så att du kan må bra med den. Sorgen behöver inte vara en motsats till lyckan eller till livet, det måste bli en del av allt vad du är. Lika ledsen som jag är över att min som fick en diagnos har jag varit över att det är just VI som behövde vara ledsen. Den senare besvikelsen och sorgen kanske man kan jobba mer med än den förra och det är värt att göra. Värt att vända till den styrka du beskriver när du säger att just er familj är den bästa att tackla den situation ni hamnat i. Styrkan i att klara det som ingen tror att man kan. Önskar er familj allt gott. Och som jag inledde min kommentar med (och många fler skrivit) så är vi många tillsammans, tiden går och jorden snurrar ändå. Allt vi kan göra är att lyfta blicken och existera i här och nu. Ta varje stund med den energi den ger och varje motgång med all kraft vi samlat. Det ordnar sig ❤️

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Fina du <3 förstår dig helt i tankar och känslor.. Hade kunnat skriva det själv. STOR kram till dig. Tack för förståelsen och kärleken. Den behövs. Och det är skönt att veta att man inte är ensam i allt det tuffa.

  9. Sara

    Går du och pratar med någon? Jag pratar med en psykolog varje vecka, Det gör att allt känns lite lättare för stunden och man lär sig att bättre hantera oron och ångesten. Det är tufft att vara förälder till ett sjukt barn, men dom är hos oss av en anledning ❤ Kram

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Förstår det <3 ja, det är guld att få samtalshjälp!! Håller helt med dig. Er lilla tjej är så fin och ni är starka tillsammans <3 kram kram

  10. T

    Jag känner igen mig i hur du beskriver sorgen. Har inget barn som är sjukt. Men min älsta dotter på 5 år har en annan pappa och en ny sambo och hon har har slagit min dotter och hennes pappa har vetat om det men inte sagt något. Jag pendlar men att känna mig arg och ledsen man lär sig att leva med det. Extra påtagligt blir det när jag måste vara ledig från jobb för att gå på möten osv. Jag kommer alltid att göra allt för henne. Och det är så värt det. Men det gör så ont i hjärtat när tankarna väl kommer över en.

  11. M

    Hej,
    Jag förlorade en son i år i en hjärnsjukdom. Och även om jag kan känna glädje, och känna mig lycklig över saker i mitt liv så påminns jag om saknaden och sorgen efter min älskade son. Det tar över allt, men det är inte så konstigt egentligen för barnen är ju det viktigaste jag har i livet. När jag känner den där bottenlösa sorgen du beskriver, eller mörkret som jag väljer att kalla det så försöker jag tänka på det som är positivt som vår upplevelse fört med sig. Kan vara konstigt för vissa, men det är mitt sätt att överleva. Min son har tack vare organdonation kunnat rädda 4 andra barn. Mina erfarenheter kommer kunna, och har kunnat hjälpa många andra människor i deras sorg och lidande. Jag ser livet på ett helt annat sätt nu än tidigare. Ingenting ytligt spelar någon roll längre. Det har det i princip aldrig gjort, men den känslan är idag obefintlig. Hur man bor, vad man kör för bil, vad man har för prylar och att hemmet är städat och perfekt är så himla oviktigt. Jag värdesätter småsaker i vardagen betydligt högre än tidigare. Sådant som jag tror att en hel del knappt reflekterar över i den stressiga värld vi lever i.
    Min sons sjukdom och bortgång har gjort mig till en helt annat människa, mycket mer empatisk och förstående. Jag bryr mig inte längre om vad andra tycker och tänker om mig. Jag har till och med ”rensat” i min vän-/bekantskapskrets och avslutat relationer som skadat mig.
    Fundera över vad er erfarenhet berikat er med?
    Jag tror det kommer kunna hjälpa dig att komma vidare. Och sorgen kommer alltid finnas där. Det gäller bara att hitta ett sätt att möta och hantera den på.
    Varma kramar!

    1. N

      Vad fint skrivet. Jag förlorade min son i våras och jag känner igen det du skriver och ska försöka tänka på det sätt du beskriver. ❤️ All kärlek till dig o till ditt änglabarn.

    2. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Mitt hjärta blöder för er 🙁 känner hur tårarna vill komma… så otroligt fint skrivet av dig. Blir så berörd så jag vet inte vad. Tack för att du delade med dig av allt detta. Betyder så enormt mycket för mig. Beundrar er styrka något ofantligt och kan knappt föreställa mig vad ni har gått igenom. Stor kram <3

  12. Julia

    Förstår att du känner dig rädd och hjälplös men kom ihåg att vi bor i det bästa landet för att barn med olika typer av hjärtfel ska klara sig fint. Jag och min familj är i Göteborg för att invänta förlossning på vårt andra barn som de på rutinultraljud såg hade en defekt på hjärtat. Dock inte samma som eran dotter. Vår bebis kommer att behöva opereras inom 5 dagar efter födseln för att ha en chans att överleva. Jag kan inget annat än att tro att det kommer gå lika bra för både ditt och mitt barn tack vare den grymma sjukvården vi har i Sverige idag. Skickar alla mina styrkekramar till dig och din familj ❤️

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Tänker på er <3 allt kommer att bli bra för er!! Det är skönt att läsa din peppande text. Skickar miljoner kramar till er och berätta gärna hur det gick sen. <3

  13. Christine

    Hej
    Förstår din oro men lita på din magkänsla du är hennes mamma och känner henne bäst..Du vet innerst inne hur hon andas normalt osv..kolla hennes färg i ansiktet läs av henne och du ska se att allt kommer ordna sic❤🙏

  14. Frida

    Förstår verkligen fast jag såklart inte kan förstå helt för jag är inte i din situation, men jag kan bara tänka mig. Stor kram till dig! <3

  15. Anne-li

    Jag har ett barn med aortastenos och ett barn med puminalisstenis. Det ena barnet föddes också med levercancer och behövde sedan göra en levertransplantation. Det låter mycket men man lär sig leva med det. Man måste för barnens skulle. Det kan bli ett mycket bra liv fast man har en massa sjukdomar och diagnoser. Kom bara ihåg att inte sätta sjukdomen i centrum utan det friska i barnet. Då blir det bra!

  16. Anna Köhler

    förstår din rädsla Gabriella <3 nu hade det en annan utväg för oss men ändå förstår jag din rädsla jag sov knappt på natten när det va så för oss att Milton fick feber han va aldrig hemma utan låg på sjukhus alla sina 4 månader men jag vaktade min mobil dagligen o på nätterna kollade den flera gånger höll hårt om den med, va sällan jag va lycklig innerst inne med tanke på allt med Milton
    men så sa en sköterska till slut att tillåt dig själv va lycklig det skulle alla i din närhet vilja också o även Milton <3 den sköterskan lärde känna oss under dessa månaderna hon gav mig en kram varje morgon då jag kom dit o sa att om du inte sovit inatt så får du lov o sova här med Milton i famnen så kollar jag till er
    hon va så mysig sköterskan

    Gabriella så jag vill säga det till dig tillåt dig själv va glad o allt men samtidigt vet jag att det är inte så enkelt liksom <3
    förresten läs min blogg gjorde ett inlägg där om er 🙂

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Så fint att få träffa en sådan fin människa och bli berörd så <3 tack för att du delade med dig. Stor kram till dig, ska kika in på bloggen sen <3

  17. Sofie

    Var bara vaksam så att sorgen inte övergår i depression fina du. Glöm inte dig själv i allt, och ta stöd utifrån om du behöver. Din barn behöver en mamma som mår bra ❤️

  18. Gabriella

    Jag har också ett barn som man upptäckte fel på fast under graviditeten, han hade dock i hjärnan.
    Och jag känner igen de du skriver med att man aldrig är lycklig fast man borde. Idag är han snart 3 år och ”frisk”, har inte behövt operation eller så. Jag kan idag säga att jag är lycklig , njuter av mitt liv tillsammans med honom: men de första året var hemskt; grät mer än jag skrattade, hade ständigt ångest. Men så fort han blir sjuk blir jag så där otroligt orolig igen, kommer nog alltid vara så när han är sjuk eller ramlar illa. Man är alltid orolig över sina barn men vi med barn som inte är 100% friska är nog värst. Och de är inte konstigt! Krya på er!

Visa alla 42 kommentarer
×

Om Gabriella Possler

Hej på dig och vad kul att du har hittat till min blogg! Jag är 25 år, lycklig i livet och mamma till två underbara barn. Bor i mitt drömhus som byggdes 2017/2018, jobbar som mäklarkordinator och driver en av Sveriges största bloggar. Hoppas att du ska tycka att det är kul att hänga med i både med och motgång, ta del av min träning, goda recept, livet med barn och att bolla allt samtidigt som mamma och egen företagare. Kram!


SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR
[email protected]


INSTAGRAM:
@gabriellajpossler


Policies
Cookie- och integritetspolicy


BANNERANNONSERING
Kontakta Stylewish