Idag ska jag göra min magnetröntgen på min onda rygg och jag är såå nervös! Men jag hoppas och tror att det ska gå bra. Håll tummarna för mig! Har inte så mycket att skriva utan ville mest bara kika in som vanligt på morgonen. KRAM! Ha en jättefin dag!
Mitt ljus i livet! Största anledningen till varför jag blir orolig när det är något som gäller mig själv är för att jag vet att dom behöver mig och att jag är viktig för dom. Och dom är viktigast i världen för mig <3
Jason som alltid har varit världens snällaste och raraste har kommit in i en period där han inte alls vill lyssna på något man säger. Det är bråk och tjafs så stora delar av dagen och det är så otroligt påfrestande för både oss och honom. Han testar verkligen alla gränser man bara kan testa, vill inte alls samarbeta och blir såååå arg och skriker när han inte får som han vill. Och då bör jag tillägga att vi tar långt ifrån alla strider utan låter honom ha rätt många gånger och göra det han faktiskt vill.. Åh, herregud.. Vet inte ens var jag vill komma med detta inlägg men vill mest bara skriva om det så att ni som är med om samma inte ska känna er så ensamma! För visst gör man det ibland!? Vissa dagar är bättre än andra och ibland har vi så fina stunder där han kryper upp i min famn och säger ”mamma, jag älskar dig så mycket” eller ”jag tycker om Jolie, hon är min lillasyster och är jättesöt”. Då smälter hela jag och allt det där bråkiga blir som bortglömt. Ja ja.. Som allt med barn så är det bara en fas som nog går över snart 😉
En megakram och massor med pepp till alla er supermammor där ute! Vi gör det SÅ bra! <3 <3 <3
Åh känner verkligen igen det där! Här hemma är 3,5-åringen likadan. Såå jobbigt och frustrerande. Har dåligt samvete varje dag nu på grund av alla bråk vi har, men förstår ju innerst inne att det är normalt och att det ”ska vara så” i deras utveckling! ❤️ Ni är fantastiska, det är underbart att få följa er! 😊 Kämpa på!
Hej! Jag är inte i samma sits som du då jag inte har barn, dock har jag en systerson på snart två år som nu också kommit in i en fas där inget duger och massor med trots.. Men jag vill bara tacka för hur genuin du är i ditt skrivande och ditt sätt att vara på. Det känns verkligen som att du är GENOMsnäll haha. Älskar att läsa om er vardag om det ena och det andra. Massor med styrkekramar till dig!! Detta är du verkligen inte ensam om. Det går över till slut. <3
Hej! Tänkte direkt på en sak när jag läste detta. Nu har jag iofs läst din blogg lite sporadiskt, och därav kanske inte hängt med…men visst är det så att Jason har problem med öronen? Min son, i samma ålder som Jason, fick rör inopererade i öronen för en tid sedan och vips så avklingade allt ”bråk” och han blev en betydligt mer harmonisk unge. Känns det som att Jasons bråk kan grunda sig i något liknande? Har ni förresten fått honom grundligt undersökt av specialist? Hoppas det lugnar sig lite för er snart! Styrkekram och hoppas natten blir bra!
Hej <3 Nej, han har ju inte det.. Vi har ju trott att han har det då han varit sen i talet och sådär men vi har legat på och fått flera läkarkontroller och undersökningar hos öron/näsa/hals där dom kollat noga och kollat hörseln <3 Åh, förstår helt!! Tror att han mest bara kommit in i en sådan fas där han vill testa gränser och se reaktioner! Kram till dig och tack! <3 <3 <3
Detta är nog ganska vanligt i hans ålder… Utvecklingsfas. Den där klassiska scenen med barn som slänger sig på golvet i affären när de inte får som dom vill 😉 men precis som du skriver så är det en övergående fas. ❤️ Minns en gång (nu med ett leende på läpparna när min son fick värsta utbrottet för att han inte fick äta en kanelbulle när vi körde från affären, eftersom de var frusna o först skulle värmas… Jag fick bära ut honom gråtandes… Ler som sagt åt det nu men just då tyckte jag inte att det var särskilt kul.
Åhh…Känner så väl igen situationen med storasyskon (blir fyra år i höst) som testar gränser😫 vissa dagar/stunder är det så mkt skrik och att utmana (de få men mest basala tex hygien) gränserna… vet ju att vi har världens finaste storasyskon med ett varmt omtänksamt hjärta men det är så tufft att hantera den utvecklingsfasen som hen är i just nu. Försöker ha fokus på att bekräfta det positiva samt att ge tid på tu man hand med storasyskonet, men stundvis känns det så hopplöst när vi tycks trampa på i samma spår…
Så sant som du säger, är en befrielse att läsa att andra också kämpar på med detta i sin vardag!
En gör så gott en kan helt enkelt, livet som småbarnsföräldrar är inte så enkelt alla gånger. Visst kan det också kännas utmattande när möjlighet till avlastning (bara ngn timme skulle göra skillnad) är långt borta på alla sätt o vis😔
Utmaningarna växer sannerligen i takt med barnen! Hejja oss som kämpar! Vi gör så gott vi kan!
Tack för att du delar med dig av alla delar av småbarnslivet ❤️
O jag har lite samma sitvation..Min pojk har också varit väldigt lugn utav sig..Men nu ska man säga ifrån flera ggr när vi är ute o leker ska han hinna först till allt nästan ”Tävlar”Om att hinna till gungan för någon annan hinna fört till sandlådan även fast han inte egentligen velat det från början..Mycket jag också den är min haha Man förstår ju själv att barn går igenom olika faser och på ett sett är man endå glad för då vet man ju att det går åt rätt håll..men ibland har man inte tålamodet speciellt med en till liten på 7 månader..sen när andra föräldrar som tittar lite snett som om de alldrig sett nått liknande ah de kan va jobbigt emllanåt men som sagt man får se de som en del utav utvecklingen och att de går över,tröstar mig själv lite med det heh men hur har du handskats med det då har du några tips? kram super bra blogg🤗
Känner verkligen igen mig i detta. Senaste månaden har varit hemsk! Inte ens i lekparken har min 3 åriga dotter varit glad. Alltid är det något jag gör fel som leder till att hon får ett gråt och skrik utbrott tex inte bär henne mellan gungorna och rutschkanan eller om jag inte puttar gungan i exakt den fart hon hade tänkt. Men nu senaste dagarna verkar det som att humöret börjar att vända. Vill ha tillbaka min goa å glada unge igen 🙁
Jag har två barn i samma ålder som dina. Det är så otroligt utmanande med 3,5-åringens svängningar. Tar inte heller alla strider och får så himla dåligt samvete när mitt tålamod tryter…. Vet ju att han är ett barn, varför han ”trotsar” osv, men ibland är det svårt att inte sänka sig till barnnivå själv när man är såå trött och det är såå påfrestande. Sen ser jag ju såklart samtidigt vilka otroligt fina egenskaper han har, men vissa dagar är riktigt jobbiga.
Jag har två döttrar, 3 och 1 år. Min äldsta började med det där beteendet redan vid 1,5 år och har inte slutat än, puh! Många dagar går det jättebra och andra dagar är det totalkaos. Mitt i allt det så fick hon ju en lillasyster, vilket generellt inte var vidare poppis. Samma där, vissa dagar tycker hon att hon är helt okej men andra bråkar dom i princip varenda sekund. Det har varit, och är, så frustrerande i o m att den yngsta tjejen behöver mig mer fysiskt eftersom hon är så liten och då tar min äldre det som att jag tar hennes parti jämt. Supertufft! Vi lever som ni, vi har ingen avlastning alls, så i perioder kan det bli riktigt prövande av tålamodet. Börjar dock se att det går åt rätt håll, PEPPAR PEPPAR, och troligtvis kommer tjejerna gilla varandra när dom är äldre, så vi kämpar bara på här hemma. Haha. Heja oss mammor! Kram
Ja man känner sig rätt ensam ibland och får för sig att alla andra har så ”enkla” barn utan minsta bråk med varken föräldrar eller syskon. Fast man vet att det egentligen inte alls är så. Har faktiskt tänkt att ni är en sådan familj där det aldrig förekommer bråk, men fattar ju att såklart är det så ibland. Vår äldsta son (fyller 3 år i aug) har alltid haft ett hett temperament och varit rätt ”bråkig” i nästan ett år. Går upp och ner men kämpar varje dag för att ge ett bra bemötande och hjälpa honom. Börjar bli bättre nu. Nu är minstingen ett år, får se om det blir likande för honom i samma ålder😅 tack för ett jättefin blogg som inspirerar! Kärleken till barnen genomsyrar verkligen allt!
Ja, det har ju typ varit så nästan!! ;p Han har varit så snäll och rar hela tiden ;p men nu ska han trotsa aaaaaallt och testar verkligen alla gränser som bara går och ser så busig ut i blicken samtidigt.. Eller blir såååå sur när han inte får som han vill osv. Så vi får igen det nu!! ;p Vi kämpar på 😉 Förstår dig!! Grym du är! Det tar verkligen på krafterna. Men man får väl räkna med att det är såhär det är att ha barn i perioder 🙂 vi föräldrar gör det så otroligt bra! STOR kram och tack för så fantastiskt fina ord. Du anar inte hur mycket dom betyder för mig och hur glad jag blir <3 <3
Inlägg innehåller annonslänk
Såhär såg jag ut i lördags! Fått så mycket frågor om toppen och den hittar ni HÄR. Kjolen är också från samma ställen men den är ett par år gammal! =) Älskar att klä mig såhär! Känner mig så fin i denna typen av kläder.
extremt oerhört vacker ! ♡ :*
Hej Gabriella!
Alltså jag smälter när du kollar in i kameran!! vad vacker du är 😍 Först och främst måste jag berömma dig för din suveräna blogg ❤ jag själv är 29 år gammal och lusläser din blogg varje kväll efter barnen somnat. Jag tycker att dessa blogginlägg är väldigt inspirerande 👌🏻Du har den perfekta stilen och jag vill ha fler publikationer på din blogg som visar dina kläder 🙏🏻🙏🏻 Kram kram fina ❤
Du passar väldigt bra i den typen av kläder 🙂
Hej fina!
Hoppas solen skiner hos er med! Vilka fina dagar vi har haft nu. Man blir ju sååå glad av solen! Jag är en riktig vädermänniska och kan bli på så bra humör när det är fint väder och tvärtom. Någon annan som är likadan!?
Jolie är så rolig nu även om det är intensivt med tandsprickningen.. Hon härmar så mycket, pratar, förstår, svarar, kommunicerar, dansar, sjunger och är bara så otroligt charmig och mysig. Är så förälskad i henne så det är inte klokt! Tänk att hon fyller två år i början på nästa år! För en stund sedan så tänkte jag att ”åh, hon fyller ju faktiskt ett år i januari” och sedan slog det mig att hon faktiskt fyller just.. TVÅ! Så sjukt att tiden går så snabbt. När Jason var 2 år och 3 månader så föddes ju Jolie och skulle jag bli gravid idag så skulle det ju bli större åldersskillnad mellan Jolie och kommande syskon. Känns så galet att tiden bara rinner mellan fingrarna sådär och speciellt när man faktiskt börjar reflektera och fundera lite.
Önskar er en härlig tisdag! Stor kram!
Jag ska starta morgonen med en dusch! Och så blir det denna fantastiska peeling från Dermalogica. Min favorit genom alla tider och man blir slät som en bebisrumpa i ansiktet. Tips, tips!
haha ja hon är ju ett riktigt charmtroll.
vad roligt att ni njuter fullt ut med barnen så härligt att se ! Ha en fortsatt fin sommar Gabriella /familj ♡♡ kram
Vi firade hela sex år som gifta i lördags! Många frågade mig på instagram om jag gifte mig som 17-åring så tänkte räta ut era frågetecken. NEJ, det gjorde jag inte! Men jag gifte mig två månader efter att jag hade fyllt 18 år. Vanligaste frågorna om vårt bröllop och oss över huvud taget när det kommer till vårt förhållande:
När träffades ni?
– 2010
Har ni tatuerat varandras namn? Varför?
– Ja, för att vi var små och förlåt men dumma i huvudet. Hade bara varit ihop i typ två år när vi gjorde det! Tur vi inte har gjort slut än 😉
När flyttade ni ihop?
– Ganska snabbt! Jag var 16 och F var 18 om jag inte minns helt fel. Vi bodde först i en etta på 20 kvm och sedan en tvåa på cirka 55 kvm. Sedan flyttade vi till Göteborg.
Har du alltid velat gifta dig tidigt?
– Nej, verkligen inte! Det blev som det blev!
Har du inga bilder från bröllopet?
– Nej typ inte! Lite bilder men dom flesta känns privata. Anledningen till varför är för att vi gifte oss så intimt och litet.
Vilka var med på bröllopet?
– Bara jag och F och prästen, musikern och vaktmästaren, haha! Det var verkligen bara VÅR dag.
Är ni religiösa eller varför gifte ni er så tidigt?
– Nej, inte det minsta. Av ren kärlek! För att kunna se tillbaka och tänka ”vi var ju bara barn då” =) Och precis så tänker jag idag. Vi var ju sååå kära i varandra (älskar att jag skriver VAR, haha!) och ville ha varandra på alla vis som bara gick! Och så var det ju en kul grej med som sagt. Hur sjukt det än låter. Tycker vi är så knäppa som bara gjorde det. Visste ni att vi cyklade till vårt bröllop? Till en kyrka som låg på andra sidan stan!
Vad hette du innan du gifte dig:
– Hansson!
Vad står det i era ringar?
– Genom allt, föralltid. Och så datumet!
Hur gamla var ni när ni gifte er?
– Jag var 18 och F var 20
Kommer ni att förnya era löften?
– Ja, om fyra år är tanken att vi ska ha en stor fest med alla som vi älskar. Har inte planerat några detaljer men jag ser fram emot vårt tioårsjubileum
Var det ett gemensamt beslut att skaffa barn? Båda gångerna?
– Ja, vi båda önskade barn! .Båda gångerna, ja! Men F har blivit gladare än mig varje gång vi fått plus på stickan, haha. Varför vet jag inte =)
Ska ni ha fler barn?
– Ska och ska.. Vet inte! Kanske inte ens kan bli gravid igen. Nu på slutet har jag känt att jag är nöjd av flera olika skäl.. Men F vill ha fler. Har sagt nu att jag vill ha ett till barn men det är typ NU i så fall så att det är tätt mellan barnen och så att vi kan ”göra bort” småbarnsåren direkt. Vill absolut inte ha en sladdis eller så. Kanske mycket för att vi har typ noll avlastning och det tar rejält på krafterna att få ihop livet med hus, hem, vänner, ekonomi, jobb och plugg. Allt som hör livet till.. Det är så roligt och vi båda älskar att ha barn och alla åldrar har en helt fantastisk charm.. Men att dra hela lasset själva med typ noll hjälp ÄR tufft. Verkligen skittufft många gånger. Det tär på både vår relation och oss som individer. Men det är det värt. Våra barn är vårt allt och dom får 100% av oss båda varje dag. Vi älskar dom mer än allt i världen, går inte ens att beskriva.
Har ni varit nära på att separera någon gång?
Ja, det har vi. Och att vi var gifta där och då tror jag räddade oss då båda kände att nej, vi ska kämpa för det här – vi har ju fasiken lovat varandra. Och så kändes det jobbigt och omständigt att ansöka om skilsmässa med. Så för oss har det varit väldigt positivt att vara gifta även i våra värsta perioder och kriser. Det har på något vis varit en påminnelse om hur mycket vi älskar varandra och att vi faktiskt är villiga att kämpa för vår kärlek. För det är vi verkligen båda två.
Ångrar jag att vi gifte oss så tidigt då? Nej och nej. Hade jag gjort om det idag så hade jag velat ha det helt annorlunda. Stort och pampigt. Och det kostar ju skjortan och jag vet att vi hade prioriterat våra pengar på annat = inget bröllop. Så hade vi väntat hade vi nog fortfarande inte varit gifta utan säkert väntat tills vi haft en rejäl summa att lägga på det. Och med husbygge och allt fix där omkring så hade det säkert dröjt tills vi var 35! Jag är glad att vi är gifta för barnens skull, för att vi alla ska ha samma efternamn, för trygghetens skull och det juridiska. Det känns fint att kunna säga att vi varit gifta i hela sex år trots att vi bara är 24 och 26 idag. Så nej, jag ångrar ingenting. Jag är evigt tacksam och jag är också evigt tacksam över att jag har världens bästa människa vid min sida. Fjodor, tack för att du är min och jag är din. Du är den absolut viktigaste människan i mitt liv och jag är inte halv utan dig.. Jag existerar typ inte. Tack för att du lyfter mig, stöttar mig, peppar mig, tror på mig och alltid håller mig om ryggen oavsett vad. Tack för att du är så varm, omtänksam, trygg och ser på mig varje dag som om det vore för första gången. Jag är oändligt tacksam för att du kom in i mitt liv precis när jag behövde dig som mest och visade mig vad äkta vänskap och kärlek är. Och tack livet för att jag fick en man med det största hjärtat i världen. Tänk att han inspirerar mig till att bli den bästa versionen av mig själv varje dag och fy vad jag önskar att jag hade dom egenskaperna som han besitter. Jag älskar dig, nu, då och för all framtid. <3
Jag vet exakt hur det är med noll avlastning. Vi har också två barn, hus och heltidsjobb. I sommar har vi kämpat från tidig morgon till sen kväll med fasadbyte, ommålning av hus, ta ner träd, gräva bort uteplats och fixa ute. Samtidigt som vi har tagit hand om barnen och försökt få en så bra sommar som, möjligt för dom. Det ÄR tufft att inte ha avlastning. Både för förhållandet och för vardagen. Men ni är grymma! Nu gör ett jättebra jobb och det är helt okej att tycka det är tungt ibland. På alla plan.
Tycker ni är fantastiska föräldrar till era barn! Följt dig sedan innan du blev gravid med Jason och man märker verkligen att ni gör ALLT för era barn, så fint! Skulle va intressant om du kunde skriva lite mer om ni får ihop vardagspusslet mm? Är själv nybliven mamma till en tremånaders och känner redan oro hur det ska bli när min dotter är äldre. Tänker mig lämning, hämtning, förskola, jobb, ja du vet allt sånt. Finns det några av era släktingar dom hjälper er med vardgarsgrejer eller passar barnen ibland? Föriövringt tycker jag du och F är ett himla bra team. Kram!
Åh ni är verkligen så fina! Som gjorda för varandra, kram <3
Åååh nu vill jag också gifta mig med sambon sen 6 år tillbaka 😭❤️ Men hans slänt är så stor så det kommer kosta massa pengar och först vill jag/vi köpa husvagn 😂😂
Förstår det där med 0 avlastning, vi har samma situation och vi orkar ”bara” med 2 barn.
Men då är jag 15 år äldre än dig och har mindre ork haha. Ville också ha tätt så det är 1,5 år mellan våra grabbar. Vi är så nöjda med två och det passar oss perfekt. Hade vi haft tillgång till avlastning ( funderar på sån nanny-tjänst då det faktiskt sliter på ett förhållande där man har 0 egna dejter som partners) men vi är liiite fega där med okända människor. Iaf nu när barnen är så små ( 3 år och 1,5år). Väntar tills de blir äldre och iaf typ kan ringa oss om det är något 😄
Tack för en mysig och underhållande blogg! ❤️
Det där med avlastning alltså. It takes a whole village to raise a child, ett gammalt sägen. och det är så sant! Jag tror det är så mkt tuffare idag att uppfostra barn, hålla ihop äktenskap, vänner och jobb och allt annat. Man har bara två händer, och det är verkligen tufft många ggr. Tror jag kollapsar ibland men man hittar tillbaka till sig själv och till meningen med allt ändå. Jag skulle så gärna vilja ha fler barn men det går ju inte. Dessa två räcker, vi vuxna har bara vardera två händer och vem skulle hålla om den 3e? Ngn skulle alltid bli utanför. Visst är det lättare när barnen blir större men då ska alla barn på träning, match, träffa kompisar, sova över, ha skjuts hit o dit och ju fler barn man har desto fler sysslor och utan avlastning kommer man kollapsa. Jag vet inte hur andra får ihop det😂 all eloge till alla kämpande föräldrar.
I feel you! Vi har en 1åring och en 2åring, det är 13månader mellan dem och givetvis är det roligt att de är nära i ålder men vilken ansträngning. Vi har väldigt lite hjälp och många dagar försöker vi endast överleva och längtar tills detta extrema med två blöjbarn som typ aldrig sover passerar. Längtan till att få sova med min man, att inte behöva arbeta i skift för att vi ska få ihop sömn överhuvudtaget. Att ha en som trotsar och utsätter sig för livsfara medans den andra lär sig gå och har tandsprickning. Ja det är minst sagt intensivt och utmattande. Nu kommer en höst med inskolning och förmodligen ett lass med VAB, och ingen nattsömn med arbeten som parallellt ska klaras av. Jag som chef och min man som lärare men tiden passerar trots allt och med sinnesro om att det blir lättare gör allt lite mer hanterbart. Men här känner vi också tvärstopp, ett till barn skulle nog inte bara göra att äktenskapet dör ut utan också att någon eller båda får en utmattningsdepression så tack men nej tack 😂😅
Hej på dig och vad kul att du har hittat till min blogg! Jag är 25 år, lycklig i livet och mamma till två underbara barn. Bor i mitt drömhus som byggdes 2017/2018, jobbar som mäklarkordinator och driver en av Sveriges största bloggar. Hoppas att du ska tycka att det är kul att hänga med i både med och motgång, ta del av min träning, goda recept, livet med barn och att bolla allt samtidigt som mamma och egen företagare. Kram!
SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR
[email protected]
INSTAGRAM:
@gabriellajpossler
Policies
Cookie- och integritetspolicy
BANNERANNONSERING
Kontakta Stylewish
Hoppas du får lugnande besked <3 Vart har ni köpt er vita soffa?
Tack 😀 Sweef, kram
Lycka till fina du!❤️Det kommer att gå bra💕💕Stor Kram!
TACK <3 kram
Hej! Hoppas det går bra för dig idag. Förstår din oro. Innan man fick barn tänkte man lite annorlunda. Våra tjejer är 7,5 och 10 år. Jag fick i höstas bröstcancer. Min största rädsla är att inte finnas där för barnen… jag vet att dom behöver mig! Och jag dom… Kram
Men gud 🙁 förstår dig helt.. 🙁 Så fruktansvärt.. STOR kram till dig och du är en riktig kämpe!! <3 <3 vet inte ens vad jag ska skriva men tänker på er.. <3
Nej men herregud så söta dina barn är. Man smälter ju när man ser dom 😍♥️
Lycka till på röntgen och ha en fin dag♥️
Men fina du, tack <3 stor kram och hoppas du haft en fin dag! <3