Hej på er fina <3

Hoppas att allt är bra med er. Vi har varit i Stockholm men är hemma nu igen. Jag mår bra men är sjukt trött. Har märkt att jag blir mer dränerad av att resa desto äldre jag blir ;p Lite skrämmande ändå men det är väl sådant som hör till när man blir gammal. Denna vecka ska jag försöka jobba, tanka energi, sova lite mer och träna. Barnen har sportlov men kommer att vara hemma mycket. Jason har hockeyläger och Kenzo blir hemma då det fortfarande går magsjuka på förskolan. Eller ja, inte fortfarande utan IGEN.. Nu måste det ju vända snart med alla dessa sjukdomar va!? Håller tummarna för det iallafall.

Har ju lovat en lite mer ingående uppdatering kring knölen i mitt bröst på instagram så här kommer den:

Jag kollade ju min knöl med ultraljud privat här i Umeå och blev då skickad vidare till bröstmottagningen. Han skickade alltså en remiss dit. Han sa dock att det kan vara en hel del väntetid + att jag mest troligt inte kommer att bli prioriterad då jag ammar och nyligen har fått barn. Det är ju rätt konstigt att det är så då jag läst om flera som fått bröstcancer rätt nära inpå att dom fött barn… Jag bokade hur som helst tid privat i Stockholm då jag kände att jag absolut inte orkar vänta i flera veckor på först undersökning och sedan även besked och vi skulle ändå resa ner. Sagt och gjort. Jag gick på min tid och fick träffa en så himla fin läkare till att börja med. Vi kom inspringandes hela familjen i sista sekund (är man någonsin i tid med små barn!?) och läkaren busade med Kenzo, babblade med oss och kände sedan igenom båda mina bröst. Han missade först knölen då den sitter högt upp och frågade var den var. När jag pekade på den så sa han ”du är duktig, den där hade jag nog missat”. Knölen är rätt stor men sitter väldigt högt upp i bröstet. Han trodde iallafall inte att den var farlig på grund av min ålder och att jag inte har bröstcancer i släkten men skickade mig direkt vidare till mammografi och ultraljud. Han sa att dom eventuellt kommer att ta ett prov på knölen med men att det inte var säkert.

Vi gick vidare till mammografin och detta hade jag hört så sjukt mycket skräckhistorier om. Om hur ont det gör, hur läskigt det är, hur brösten trycks ihop till platta pannkakor ;p Min ärliga upplevelse var 1. Det gjorde inte särskilt ont. 2. Det var inte läskigt alls och gick väldigt snabbt 3. Brösten blev absolut platta som pannkakor, haha. Jag tyckte verkligen inte att det var hemskt eller gjorde ont iallafall som sagt. Så om du som läser detta ska göra mammografi och oroar dig så gör inte det! Sen vet jag att alla har olika upplevelser och jag respekterar det till 110% men jag hade en positiv upplevelse. Gissar på att det är lite samma sak med cellprov.. Vissa tycker det är fruktansvärt och andra tycker bara att det ilar lite, lite.

Efter mammografin fick jag gå till ett annat rum, ta av mig till bar överkropp och invänta läkaren på britsen. Jag som har haft en sådan lång resa med cellförändringar i livmodertappen, blivit opererad och gått på 100 kontroller är så van nu att bli grävd där nere av olika läkare ;p Därav kändes det väldigt odramatiskt att sitta naken på överkroppen istället. Tänkte dock flera gånger att jag hade känt mig så exponerad och i en utsatt sits om det inte vore för min långa historik med att behöva vara naken på underkroppen framför läkare. Han kom in till slut, läkaren alltså.. Och han sa att mammografin inte hade visat något avvikande men att han ändå alltid kikar med ultraljud. Väldigt snabb in i ultraljudet berättade han att det är en fettknöl jag har fått och att man inte gör något åt den. Han sa också att den kan växa och besvärar den mig eller gör väldigt ont så ska jag höra av mig. Min ömmar när jag råkar ta i den men det är inget som stör mig särskilt mycket. Jag var iallafall heeeelt otroligt lättad. Precis som många av er skrev i min dm på instagram så såg jag liksom hela mitt liv rinna mellan fingrarna, såg hur jag skulle behandlas för bröstcancer, hur jag skulle bo på sjukhuset, hur barnen skulle bli utan mamma.. Alltså jag såg verkligen det värsta framför mig. Tacksamheten var total och jag grät några lyckotårar när jag lämnade rummet.

Jag fick för övrigt också veta att risken för bröstcancer sänks när man ammar och ju längre man har ammat och det är ju positivt för mig. Risken sänks också om man fött barn och framförallt om man får barn tidigt i livet. Jag gissar på att jag kommer få lika mycket panik och bli lika rädd om och när jag i framtiden upptäcker fler knölar i mina bröst MEN då får jag försöka tänka på detta. Läkaren kollade även på mina implantat när jag ändå låg där och dom såg superfina ut och det var ingen vätska runt dom, ingen kapselbildning och allt såg bara bra ut där mer. Har ändå funderat lite på hur dom mår eftersom att brösten har gått upp och ner i storlek ordentligt nu under sista åren med två graviditeter och långa perioder av amning.

Nu har ni en liten update. Har ni frågor så är det bara att ställa dom så kan jag svara så gott jag kan i ett inlägg. Och till er som ska göra mammografi och är oroliga – var inte det! Alla upplever det inte så hemskt som man kan läsa om på internet.

Puss och kram/G

Vaknade så nervös. Hade till och med fått stressfinnar runt munnen, dom syns om ni zoomar in.

Packade ner korven i hans mysiga ulloverall.

I väntan på mammografin.

Firade med fika och parkhäng. Både festis, glass och ballong fick Kenzo men firar man så firar man.