Detta skrev jag dagen efter mitt bröllop. Alltså snart exakt ett år sedan:

Mitt bröllop var den absolut bästa dagen i hela mitt liv. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna gråta så mycket av glädje som jag gjorde den dagen. Vi var såå nervösa båda två. Vi klev upp vid niotiden och åkte till solariet för att fräscha upp oss lite, efter det väntade duschen och efter det en lyxig frulle som ingen av oss kunde äta för att det pirrade så sjukt mycket i magen. Vi blev upphämtade av min mamma och hon skjutsade oss till kyrkan samtidigt som hon försökte stilla vår nervositet med rolig musik och ett glatt humör. Väl framme så tog vi oss upp till kyrkan på skakiga ben och mötte upp kantorn och vaktmästaren. Vi småpratade lite och de gav oss komplimanger och tyckte at vi var ett vackert par. Efter en stund kom också prästen som vi självklart träffat förr och vi följde med honom till ett rum i kyrkans ”källare”, där vi kunde koppla av, dricka vatten och småprata innan själva vigseln skulle dra igång. Jag var sjuuuukt pirrig i hela kroppen och pillade mig i håret hela tiden så att alla korkskruvar försvann innan vi ens hann komma upp till själva kyrkan, haha. När klockan slog halv ett så smög vi upp och ställde oss utanför dörrarna som vaktmästaren öppnade kort efter att kyrkklockorna hade slagit. På spaggethiben promenerade vi fram till prästen alldeles för snabbt (vi var framme innan låten ens kommit halvvägs, haha) till ”here comes the bride”. Vi höll varandra i handen hela tiden och jag är så glad att vi skippade att ha blombukett för mig, då jag förmodligen hade tappat den på grund av alla spökande nerver. När vi promenerat fram så sjöngs det en vacker psalm som vi själva valt ut för att hylla vår kärlek. Efter det läste prästen några ord ur bibeln följt av att vi skulle ge varandra våra äktenskapslöften. Fjodor var först på tur och började grina huuuur mycket som helst när han läste sina, och självklart tyckte jag att det var orättvist att han fick börja då jag hade tappat rösten då tårarna tog över helt redan då han läste sina. Men jag sluddrade fram det jag kunde mellan tårattackerna och det gick ganska bra ändå. Vi avslutade vigseln med ännu en psalm för att sedan springa ut ur kyrkan till ”Mendhelssons marsch”. Jag har aldrig i hela mitt liv känt en så stor lycka i kroppen som jag gjorde när vi blev förklarade som man och fru. Jag ville gråta, skrika och skratta samtidigt och jag kunde inte pussa tillräckligt på Fjodor för att visa min kärlek. När vi var färdiga så blev vi upphämtade av min låtsaspappa och åkte hem till min familj där de överraskade oss med massooor av god mat, presenter och fina ord. En riktigt mysig och fin överraskningsfest! Vårt bröllop var väldigt intimt och privat då vi kände att det var viktigast att fokusera på vår kärlek och inte på andra människor och andras tillfredsställelse. För tyvärr så är det många idag som gifter sig och stressar upp sig över kläder, efterfest, ekonomi och vad deras gäster ska tycka och tänka istället för att njuta av varandra som ett bröllop faktiskt ska gå ut på. Vi tyckte att det var viktigt att inte glömma det och jag är så nöjd med vårt beslut. Alla gör självklart som det funkar bäst för dom, men detta var vad just vi ville. Dagen kunde inte ha blivit bättre och jag kunde inte vara mer tacksam mot vår familj och släkt som gjorde dagen oförglömlig. Jag är så otroligt lyckligt lottad och kan inte förstå hur jag kan ha haft så tur. Fjodor är världens bästa man och jag ser fram emot alla lyckliga år vi ska spendera ihop. Nu har vi på riktigt givit varandra löftet att älska varandra i nöd och lust, tills döden skiljer oss åt. ♥