Har fått önskemål på att skriva mina tankar kring förlossningen och helt ärligt har jag inte allt för mycket tankar kring den. Jag tänker typ att jag vill ha det ungefär som mina tre tidigare förlossningar och är samtidigt väldigt medveten om att ingen förlossning är den andra lik och att vad som helst kan hända. Man kan liksom inte planera ett förlossningsförlopp.

Viktiga saker för mig: 

– Att inga beslut fattas utan att jag är inkluderad och medveten om det. Jag vill veta allt och jag vill fatta besluten själv om vad jag vill och inte vill ha insprutat i kroppen, vad som sker, varför dom gör vad osv. Min första förlossning fick jag exempelvis dropp för igångsättning och hade ingen aning om att jag fick det förrän efteråt. Så sådana situationer vill jag absolut inte hamna i.

– Undvika kejsarsnitt till varje pris. Jag vill absolut inte föda med snitt. Precis som många tycker att det känns som en mardröm att föda vaginalt och VILL snittas så vill jag absolut INTE snittas. Det är min värsta mardröm faktiskt. Så jag vill absolut föda vaginalt oavsett vad om det inte är så att något väldigt dramatiskt händer och jag absolut måste snittas för att det är en fråga om liv och död. Hade jag exempelvis fått veta att bebis ligger åt fel håll hade jag ändå haft en önskan om att föda vaginalt. Ja, ni förstår.

– Jag vill inte bli påprackad bedövning. Min förlossning med Kenzo blev jag nästan tjatad på om att ta epidural i slutet och det vill jag absolut inte bli. Jag vill bara köra lustgas precis som dom tre tidigare gångerna då det känns bäst för mig. Ingen annan smärtlindring mer än typ tryck på höfterna och värmekudde.

– Jag vill inte ha studenter i rummet och som vanligt vill jag helst vara ifred i mitt förlossningsrum. Barnmorskan får ju såklart komma när hon tycker att det behövs men jag vill i det stora hela vara ensam där inne med barnets pappa. Tycker att det blir så stressigt och jobbigt att ha extra personer där inne. Och jag känner mig så pass trygg i att föda att det bara blir en onödig stress för mig. Typ som när jag har magsjuka – då vill jag vara ifred och spy på toan. Lite så är en förlossning för mig med. Jag vill bara vara inne i mig själv och min kropp och ha så lite spring i rummet som möjligt. Haft med denna punkt i alla mina förlossningsbrev förutom första gången faktiskt.

– När det kommer till BB-väskan/väskan man har med till förlossningen så är faktiskt det viktigaste för mig massor med snacks och festisar. Jag tror jag drack 10 små festisar med sugrör när jag födde Kenzo ;p Mellan värkarna. Sedan kanske detta blir en supersnabb förlossning och man har ju iiiiingen aning. Men om det blir en förlossning som är mer lik mina tidigare med flera timmar där jag öppnar mig innan jag kan krysta så är det såååå viktigt för mig att ha med massor med gott, dryck med sugrör osv. Är även så nice att ha efteråt då jag varit väldigt hungrig och trött efter mina förlossningar. Känner typ att man inte kan ha med sig för mycket ät och drickbart och sist hade vi en hel väska med allt möjligt. Väldigt tacksamt!

– Jag vill helst åka hem så fort som möjligt. Har jättesvårt att slappna av i sjukhusmiljön. Gick med på att stanna sist då jag inte hade dom andra barnen hemma + att jag födde ett stort barn och dom ville ha koll på mina blödningar innan jag åkte hem. Dom hade också platser på BB så därför erbjöd dom mig att stanna. Och eftersom att det var min partners första barn så tänkte jag att han kan få uppleva BB också ;p Men det var jobbigt och jag ville verkligen baaaara hem hela tiden. Så min tanke är väl att göra som efter att jag hade fött Jolie (om allt är bra med mig och bebis) att åka hem så fort som det bara går. Tycker det är så mycket mysigare att landa hemma i sin egna säng och bara slappna av än att ligga i ett rum där det är kalt och omysigt, där personal kommer in då och då osv.

Har väl inte så mycket mer punkter men det är väl lite smått som jag har tänkt på. Och allt detta baserar jag på min tidigare upplevelser av att föda barn. Jag har ju absolut ingen aning om vad som kommer hända denna gång, hur förloppet kommer att se ut, hur snabbt det kommer att gå, om det kommer att gå bra eller inte. Ja, ni fattar. Så jag är väldigt ödmjuk till att allt kan ändras och att man har noll kontroll. Men OM förlossningen är lik dom tre tidigare så är detta mina tankar.

20 år gammal och nybliven mamma till lilla Jason. Min längsta förlossning som pågick i hela tre dygn från första värk till att han var ute.

Nybliven tvåbarnsmamma, 22 år gammal! Bara några dagar efter att Jolie har kommit. Med Jolie hade jag ett konstigt förlossningsförlopp och jag var inne på förlossningen till och från redan från vecka 36. En gång i södra Sverige till och med då vi var på genomresa. Minns att personalen gjorde sig redo att ta Jason och vara barnvakt åt honom under tiden som jag skulle föda. Hade täta värkar när jag kopplades upp (alltså inte förvärkar eller sammandragningar) och alla var helt säkra på att det skulle bli bebis. Såhär pågick det i flera veckor. Men det avtog varje gång. Och när jag kom in med detta i vecka 40 (för typ 30e gången) så kände dom att jag var öppen 6 cm och tog hål på hinnorna. För jag var helt slut. Vissa veckor var jag liksom inne på förlossningen varannan dag med täta värkar. Så ja, en snäll barnmorska tog hål på hinnorna och några timmar senare var hon ute.

Och här kom lilla Kenzo. Även här fick dom ta hål på hinnorna för att det skulle komma igång ordentligt. Hade haft ont så länge och smärtsamma värkar men det hände liksom inte så mycket mer. Men efter att dom tog hål på hinnorna gick det supersnabbt och det var dags att krysta. Blir alltid så himla intensivt när man gör detta och värkarna blir plötsligt såååå täta. Men tycker det är en häftig upplevelse det med även om det är väldigt smärtsamt också.

Vad hade ni för tankar kring era förlossningar? Speciella krav eller önskemål? Dela gärna med er! Och vad var viktigast för er? =)

Jag älskar ju verkligen att föda barn. Eller ja, det är ju det absolut mest smärtsamma jag har varit med om någonsin MEN jag tycker att det är så jäkla coolt att få vara med om och tilliten till min egna kropp blir bara starkare efter varje gång. Har jättefina erfarenheter av förlossningar och alla mina tre har varit jättefina. Tacksam för det då mina graviditeter har varit vidriga och som ni vet så är det värsta jag vet att vara just gravid. Men att föda är något annat. Älskar urkraften som bara tar över hela kroppen när man ska krysta. Älskar att bara slappna av genom varje värk och känna hur kroppen bara vet vad den ska göra och att jag bara måste hänga med och hjälpa den. Nej, jag tycker att det är så sjukt coolt att föda och jag är faktiskt taggad på att få göra det snart igen.