Hej på er fina!

Hoppas allt är bra med er <3

Jag mår helt okej och helgen har varit upp och ner i känslor. Har verkligen varit mentalt slut av graviditeten och att vardagen samtidigt ständigt rullar och att det alltid är något. Som jag skrivit många gånger förr så saknar jag min energi och psyket blir rätt bräckligt av att ha så mycket krämpor som avlöser varandra i 9 månader. Ni vet när man är sjuk i en vecka – då kan man bli deppig och känna att man bara är så less på allt och att man känner minimal glädje till livet. Och att då vara gravid är ju som en konstant sjukdom i 9 månader. Iallafall för mig. Och jag vet att måååååånga av er andra gravida där ute har samma. Så ja, psyket är rätt bräckligt just nu. Och jag kämpar verkligen varje dag för att bara hålla humöret uppe. Sen finns det ju såklart dom som har jättebra graviditeter med och jag är superglad för er skull. Men vi alla är inte lika lyckligt lottade ;p

La upp denna lista på instagram som min variant på vecka 30 och alla andra preggos feelade mig verkligen vilket var så skönt. Det är alltid skönt att känna sig mindre ensam. Så tack till er som kunde stämma in på några eller alla punkter. Vi får kämpa vidare! Och det gör så mycket att känna att man verkligen inte är ensam.

Sedan fick jag ETT dm från en kvinna som tyckte att det var konstigt att skriva en lista där allt var negativt och att även hon hade det tydligen tufft i slutet av sin graviditet men att hon hade tyckt att det var ännu värre om hon skrev ner det.. Så det tyckte hon var så konstigt att jag hade gjort. Jaha? Alltså sådant här kan typ göra mig jättearg och tror det är alla hormoner men VARFÖR ska man som kvinna alltid bara vara tyst och tacksam!? Det ÄR INTE trevligt att vara gravid för mig och jag har dokumenterat min graviditet i mina anteckningar vecka för vecka i mobilen. Ska jag sitta och ljuga då och skriva att jag inte har halsbränna, att det inte gör ont att gå, att jag inte har några som helst krämpor av att vara gravid och att livet är en fest? Eller ska jag helst bara blunda för allt och låtsas som ingenting? Och i så fall – varför? Anledningen till att jag delar med mig öppet är för att jag vill vara ärlig. För att det har hjälpt mig otroligt mycket i mina graviditeter när andra har delat med sig öppet om hur skit dom mår, hur dom kämpar osv. Då har jag känt att orkar hon så orkar jag. Sedan vet jag som sagt att vissa mår jättebra och jag är GLAD för er skull. Jätteglad. Men vet att majoriteten av oss inte mår superbra och att dom flesta drabbas av en rad olika krämpor, svåra som mindre svåra. Vissa sitter i rullstol på grund av foglossning, vissa går ner i vikt och blir inlagda på grund av illamående, vissa får havadenskapsförgiftning eller diabetes. Alltså det är bara inte en dans på rosor och jag blir så jäkla arg att man som kvinna förväntas vara tyst hela tiden. Man ska bara bita ihop och vara någon form av maskin. Man ska inte klaga på något, man ska inte vara ledsen om man får bristningar för då är man otacksam och en dålig mamma, man får inte ha negativa känslor kring sin kropp för då borde man inte ha skaffat barn, man ska inte tycka att det är jobbigt med något. Bara vara glad och tacksam över att man kan vara gravid och att man ska få barn. Jag är jätteglad att jag kan bli gravid och jag älskar mina barn mer än precis allt i världen MEN jag hatar att vara gravid. Det är det värsta jag vet. Sedan tycker jag att det är värt det för jag älskar att vara mamma till mina barn. Men det är ett högt pris jag har fått betala snart fyra gånger med mitt mående. Och så är det med den saken. Och ALLA känslor bör vara okej. Speciellt när man får gå runt och lida konstant i nio månader – för så känner jag! Och är det provocerande på något sätt kan man ju välja att följa andra som romantiserar eller helt enkelt njuter. Jag kommer aldrig ljuga för att behaga någon annan. Speciellt inte när jag vet att jag faktiskt hjälper tusentals genom att vara just ärlig och att man kan få känna sig mindre ensam.

Har iallafall fantastiskt bra stöd i min man och det får mig att må lite bättre. Även en bästa vän som gjort samma sak fyra gånger som jag kan spy och gråta av mig till dygnet runt och alla dagar och som verkligen känner mina känslor. Och det ger så mycket för orken.

Idag har Jolie läkarbesök tidigt på morgonen och sedan har hon även inskolningssamtal. Jag har två jobb som måste göras, vi måste storhandla och ja, vardagen rullar på. Veckan är annars rätt fullspäckad och Jason ska firas denna vecka, presenter ska inhandlas, han har kalas i helgen med sina vänner, barnen har träningar och aktiviteter typ varje dag, jobb ska göras, Kenzo ska till BVC. Ja, ni fattar. Ser fram emot veckan ändå och vi ska försöka planera så bra som möjligt för att slippa stressiga situationer. Mysigt att dom stora är hemma iallafall <3

Hoppas att ni får en superfin dag och start på veckan. Stor kram/G

Tvättade håret i helgen och använde denna för att få bort dom varma nyanserna i dom ljusare längderna. Blir så fint! Detta är alltså som en nyansering som man kan lägga efter schampot.

Lunch med mina killar!

Och denna sötnos har äntligen fått aptiten tillbaka efter sjukdomsperioden. Så glad för det. Han ÄLSKAR picklad röd lök! Även rå röd lök ;p Men allt som är picklat äter han med stor aptit.

På en promenad genom ett soligt Umeå.

Stilen ;p Så gulligt!

Restfest med ”pyttipanna” till lunch! Älskar att ha matlådor.

Mådde så dåligt en av dagarna nu i helgen så fick sova några timmar på eftermiddagen. Behövdes verkligen. Och så fick jag komma ner till tända ljus och middag. Tycker det är så mysigt med sådana små saker som betyder så mycket där jag är just nu i livet.

Sedan gjorde vi varm choklad med grädde till efterrätt. Min man drack oboy med grädde och maränger på toppen och jag körde bara kakao med honung och mjölk utan maränger ;p

Vi hade vår loppis i helgen och det var så många som kom! Så himla roligt. Men vi fick sjukt mycket över för vi hade enorma mängder med saker ;p

Vi köpte MAX till lunch också. Så längesedan jag åt det men det är ju så gott.