Känns så konstigt att kolla på dessa blider nu då jag var på ett helt annat ställe mentalt då. Känns som att det är typ fem år sedan fast det är så pass nyligt. Mådde helt ärligt SKIT på julafton.. En dag över tiden och var så övertygad om att jag skulle ha fött barn vid det laget att jag hade sagt till barnens pappa att han kunde ta dom trots att det var ”min” jul. Var så ledsen över att jag inte hade förberett julmat åt barnen och allt kändes bara jobbigt. Var så hormonell och trots att det ”bara” var en dag över tiden så var jag bara så sjukt deppig och ledsen. Fick iallafall hem barnen tidigt på morgonen, dom fick öppna alla sina julklappar och så åt vi grötlunch här hemma med min lillebror. Resten av dagen låg jag bara och grät i soffan för att jag var SÅ trött på att vara gravid, hade känslor överallt och var så trött i kroppen och huvudet. Bebisens huvud låg dessutom och ilade där nere direkt jag ställde mig upp, hade onda förvärkar som gjorde mig så irriterad och arg på allt.. Nej, fy! Mitt livs sämsta julafton tror jag, haha.. Åkte in till förlossningen mot kvällen och STORgrät för en av barnmorskorna (som var med när jag födde Jolie!), fick sovdos och ultraljudskoll.. Bad om hinnsvepning, igångsättning och allt man kan tänka sig. Grät och grät och hade förvärkar och var bara så trött mentalt av att ha haft ont varje natt under rätt så lång tid. Om jag bara hade vetat att det faktiskt skulle bli en förlossning dagen efter så hade allt nog känts lättare. Vaknade den 25e klockan 04 av att värkarbetet var igång nämligen =) Och från att ha varit helt förlossningsrädd blev jag SÅ taggad, väckte mannen och fick pepp i hela kroppen. Det var alltså äntligen dags. Ska skriva min förlossningsberättelse snart!

Den sista bilden är från kvällen på förlossningen mitt i en ond värk. Minns att jag satt där och tänkte att jag nog kommer att vara gravid för alltid.