Gud vad jag har blivit ”mammig” dom senaste veckorna. Jag har ju nämnt tidigare att jag brukar tycka det är rätt ”skönt” att få lämna över barnen till deras pappa efter en intensiv vecka men idag har jag nog sagt till mannen minst tre gånger att jag saknar dom. Trots att dom åkte imorse, haha. Måste vara något som har med hormoner att göra! Klart att jag brukar sakna dom lite, tänka på dom en del.. Men inte den här sjuka saknaden som bara skriker i hela kroppen! Den är helt ny för mig. Deras pappa erbjöd sig också att ta dom mer nu i slutet (så snällt av honom!) på grund av mitt mående och att vi ska få lite extra tid för att boa inför bebis + att förlossningen kan starta när som och när det väl sker så lär det nog gå ganska fort. Men jag kände bara neeeeej. Vill ha mina barn nära exakt hela tiden nu, haha. Det kanske är så många känner hela tiden vid varannan vecka men jag har som sagt inte gjort det innan. Har uppskattat kontrasterna mellan barn och barnfri, mammaliv och ett liv där fokus kan ligga på mig och det jag vill göra. Det kanske kommer att förändras helt nu framåt då jag kommer att ha mitt tredje barn hemma på heltid. Saknaden kanske kommer att vara större då efter mina stora barn.

Lite bilder från denna vecka! Ser så mycket fram emot att se dessa två med sitt syskon. Och Jolie i en helt ny roll som storasyster. Hon är verkligen så klok, modig och resonerar så bra kring så mycket. Imponeras av henne exakt varje dag. Är så stolt över dom båda! Världens stoltaste. Har verkligen fått så otroligt snälla, ödmjuka, omtänksamma och smarta ungar. Älskar mest i världen.