Hej fina ni <3

Hoppas allt är bra med er!

Vi mår bra och är nu som sagt inne i vecka 34. Mannen har blivit en riktig fixare och har fått för sig att han ska ordna till hela kontoret innan bebisen kommer + ordna heltäckningsmatta och mer lådor i vår garderob i sovrummet bland annat, haha. Jag vill ju också boa mer (blir ju så naturligt när man är gravid och speciellt mot slutet) och det är ju roligt att han beter sig som att även han är höggravid ;p Denna vecka har vi som ”läxa” från barnmorskan att skriva ett förlossningsbrev och jag har några punkter som är jätteviktiga för mig men annars är det mesta rätt ”löst” och får bli som det blir. Man kan ändå inte planera en förlossning. Kommer nog inte dela med mig av alla punkter men något som jag kommer att skriva med är sen avnavling (googla och läs på om det om ni väntar barn!). Om bebis mår bra och allt går som det ska så vill jag inte att dom rör navelsträngen förrän vi säger till. Tänker att den får klippas efter typ en 1,5 timme!

Barnen är nu lämnade för pappavecka och gud vad jag kommer att sakna dom. Innan jag blev gravid så hade jag inte alls samma saknad och längtan och tyckte att det var rätt skönt att få en vecka för bara mig själv där jag kunde andas ut och lägga exakt all tid på bara mig. Tyckte att kontrasterna i livet var så himla härliga och har tyckt det sedan dag ett av separationen. Vet inte hur jag ska förklara mina känslor för många kanske tycker att jag låter som världens sämsta mamma men då får ni tycka det ;p Många kanske förstår mig också! Har alltid varit så mycket mer än bara mamma och har värderat min egentid där jag får vara just JAG otroligt högt. Och att få det i en hel vecka utan avbrott har variit väldigt lyxigt. Jag har känt att det är rätt skönt att få lämna iväg dom till sin pappa efter en intensiv vecka med fokus på just barnen när jag dessutom vet att dom har det bäst i världen hos honom precis som hos mig. Kanske hade känt annorlunda om dom inte hade haft det bra i sitt andra hem men är och har alltid varit 110% trygg i hur han tar hand om våra barn. Men nu då? Nej, jag hade helst haft dom på heltid. Klart att jag ville det innan med men såg vääääldigt mycket positivt i att inte ha barn varje vecka i och med att det ändå var så situationen såg ut (och ser ut nu också). Hellre att hitta positivt i det negativa och ta vara på tiden än att sitta hemma och vara ledsen liksom. Nu är jag däremot ledsen men tror det är mycket blandade känslor som kommer fram av hormoner ihop med att jag snart kommer att ha ett annat barn på heltid = dåligt samvete. Typ så. Jag vet faktiskt inte.

Annars då? Idag ska jag bara vila som vanligt men tänkte göra lite jobb nu på förmiddagen. Blir en väldigt lugn dag! Mår illa från morgon till kväll och det är nästan lika illa som i början av graviditeten. Och så yrsel på det och allmän sjukdomskänsla. Orkar typ ingenting + att jag inte kan gå då som ni redan vet. Vågar egentligen knappt skriva det (för det svänger ju alltid då till det sämre, haha) men det känns som att det har släppt lite med smärtan i höften idag men det kan ju också vara för att det är morgon och foglossning kan kännas lite bättre då om man jämför med kvällen. Eller så har övningen från sjukgymnasten och behandlingen hos osteopaten faktiskt hjälpt lite. Hoppas det!

Såhär såg vår lördagsmorgon ut! Pyjamas och mannagrynsgröt i väntan på bästisarna. Kolla på Jolies kreativa kaos. Hon älskar verkligen pysselhörnan och kan sitta där i flera timmar med pärlor, loom bands, färgläggning, klippa och klistra osv. Har börjat köpa små pysselkit till henne från ex. Panduro som hon ÄLSKAR där man ska göra något specifikt pyssel. Hon går verkligen in i det helhjärtat.

Tove tog med barnen för att köpa lördagsgodis och fick denna bild skickad till mig. Lycka att få handla godis med sin bästis. Själv låg man i soffan och njöt av tystnaden för en stund, hehe.

Blev pizza till lunch!

Och tjejerna spelade så mycket spel och kort hela dagen. Sedan var dom ute och lekte en sväng med.

Igår så åkte vi och bowlade med barnen och Jasons kompis från skolan fick också följa med. Det är typ första gången mina barn bowlar och dom tyckte att det var så himla kul! En timme gick så fort och vi kommer helt klart att göra om det i framtiden! Fick frågan igår hur jag kan vara med och bowla när jag inte kan gå och återigen så vill jag väl lägga lite vikt i hur man inte kan se allt på sociala medier. 1. Jag har kryckor. 2. Jag kan ta mig från bilen till hemmet och tvärtom med kryckor eller haltandes. 3. Jag kan till och med gå en bit utan kryckor men jag haltar som sagt fram, vill gärna hålla armkrok med någon och har ont vid varje steg med ena benet. Känns som att det viker sig under mig ibland. Ni som har haft samma typ av foglossning vet nog exakt vad jag menar. 4. Jag kan stå på båda benen samtidigt utan smärta. Det jag inte kan göra utan att det gör ont är att lyfta benet från marken och ställa tillbaka benet på marken. Det gör ont vid både lyft och tryck nedåt.

Så absolut, jag kan följa med min familj och vara med i en bowlinghall i en timme. Det finns dessutom soffor vid varje bana. Blir nog deppig av att vara så begränsad som jag är nu så försöker ändå komma utanför huset när det går och anpassa enklare familjeaktiviteter efter mig. Ligger ändå i sängen och soffan 80% av tiden och det är nog jobbigt och jag blir nog ledsen av det. Tycker det är så konstigt att man fortfarande behöver förklara sig på detta sätt på sociala medier när dom flesta bordet veta att man bara ser en liten bild ur någons liv och inte vet vad som faktiskt gömmer sig bakom ;p Men jag förklarar ändå så att ingen frågar här också.

Önskar er en fin dag. Stor kram/G