Nu i lördags så gick vi in i vecka 22 och är alltså beräknade dagen innan julafton. En liten gravidstatus: 

– Jag känner mig tung och stor. Står i alla appar att man nu kommer in i en ”bra” del av graviditeten och är pigg och inte allt för stor men jag känner mig som raka motsatsen. Är både så så så så trött och tung i hela kroppen. Har inte tränat på länge så ska försöka komma igång med det igen för att se om det kanske kan ge lite mer energi.

– Bebis är nu cirka 27,5 cm lång och väger 420 gram. Och det känns av! Känner inte rörelser varje timme men väldigt ofta ändå. Oftast på kvällarna eller när jag vilar och ligger ner under dagtid. Tycker faktiskt att det är rätt mysigt. Känns mer på riktigt och verkligt då. Bebisen har nu även utvecklat en egen dygnsrytm och av vad jag har känt så verkar det som att vår bebbe är en liten nattuggla, haha.

– Mår fortfarande illa och har foglossning! Men börjar kännas lite som en naturlig del av livet och går rätt bra så länge jag får vila mycket vilket jag gör. Det är sjukt hur man vänjer sig vid att må dåligt fysiskt. Minns knappt hur det var för ett par månader sedan.

– Har 130 dagar kvar till BF! Nästa vecka är det dags för ett mer grundligt ultraljud på bebisens hjärta då det bedöms som tillräckligt stort då för att man ska se lite mer. Sedan vill jag så gärna göra ett ultraljud i 3D i vecka 28 typ. Tycker att det är så kul att ha kvar sådana bilder.

– Vi ska boka in oss på profylaxkurs nu snarast. Problemet är att vi nu bor i Umeå och sist jag gick en sådan så bodde jag i Göteborg = utbudet var större. Var kan man gå en bra, privat profylaxkurs i Umeå? Vet att man kan få gå en via MVC men tror att man får sitta i en fullsatt aula då och jag vill ha en mer personlig kontakt. I Göteborg så var det kanske fyra eller fem par totalt och det blev mer som ett mysigt möte där man kunde prata fritt och ställa frågor än en redovisning eller genomgång. Om ni har tips så tar jag gärna emot dom! Annars är jag faktiskt redo att åka till Stockholm för att gå en kurs med.

– Förlossningsrädsla – har jag det? Får ofta den frågan. Jag har faktiskt ingen rädsla för själva smärtan eller så men jag är rädd att något ska gå fel under förlossningen och att något ska hända med mig eller bebisen. Så där ligger min skräck. Ska köpa hem boken ”föda utan rädsla” som jag läst mina tidigare graviditeter bara för att fräscha upp hjärnan lite =) Tipsar varmt om den till er andra gravida som är rädda för att föda eller bara vill stärka er själva mentalt innan det är dags.

– Något jag däremot är nervös över är bebistiden. Hur ska man orka!? Jag var ju 19 och 21 sist jag var gravid och hade så mycket mer energi. Var pigg och peppad och sällan trött. Nu är jag 27 och det känns som att barnen jag har har sugit ur all min energi under sina år i livet, haha. Är så mycket tröttare, mer sliten och har inte alls samma kraft i mig som för sju-åtta år sedan. Blir spännande att se hur det blir och löser sig. Vi är ju två som tur är och det är mannens första barn så han kanske har lite mer energi än vad jag har =)

Känns så fint att jag ska få en bebis med mannen som jag är så kär i. En liten blandning av oss två i samma människa. Trots att jag hatar att vara gravid och tycker att vägen till ett barn är bland det värsta man kan gå igenom så vet jag att jag kommer att tycka att varenda stund var värd det när jag får upp vårt barn på mitt bröst. Jag längtar verkligen så så mycket! Nu går vi in i hösten och så småningom vintern med vilket känns rätt mysigt då jag blir rätt introvert som gravid och mest vill vara för mig själv och mysa på hemma. Har verkligen tänkt på det där med hur ”ändrad” jag blir under en graviditet. Blir så mycket mer känslig, inte lika skämtsam och glad, vill helst inte umgås med andra människor så mycket, lyssnar inte alls på samma musik, har en helt annan känsla i hela kroppen och i mig själv. Det är sjukt det där. Tror nog att det är därför jag ogillar graviditeter så mycket med. För att jag känner att jag tappar mig själv och hela min identitet och person typ. Att min kropp och sinne plötsligt inte är mitt längre. Men jag vet att det är en begränsad tid i livet och vill bara dela med mig av hur just jag upplever allt.