..Jag hade ju bestämt rätt tidigt i min graviditet att jag inte ville amma på grund av lite olika anledningar. Direkt lillen kom upp på mitt bröst så kändes det som det mest naturliga i hela världen och jag VILLE göra det. Så sjukt att hjärnan kan ställa om sig bara sådär på en sekund. Som jag skrev tidigare så är jag dock en person som ”aldrig säger aldrig” och jag hade laddat upp här hemma med amningsinlägg, kräm för bröstvårtorna, bröstpump och amningsbhar. Vi har inte testat att pumpa ut mjölk ännu men tänkte göra det inom närmsta dagarna då jag ska iväg hemifrån en stund på måndag och pappa F håller ställningarna när det kommer till hem, bebis och vovvar. Ska bli spännande att se hur det går för dom men jag är säker på att det kommer att gå bra. 

Jag har haft jättetur med amningen och Jason tog bröstet direkt han var född utan problem. Han fick bra grepp direkt och det konstaterades även flera gånger på BB. Kändes jätteskönt! Efter kanske två dagar så rann mjölken till ordentligt och efter ytterligare tre dagar så rann den till ÄNNU mer och är nu väldigt anpassad till hur mycket han äter. Han äter väldigt ofta men han blir också mätt vilket känns bra. Är tacksam över att det har gått så bra hittils. Många har frågat hur ofta jag matar honom och det är jättesvårt att säga – men varje gång han blir hungrig. Ibland kan han äta utan avbrott i två timmar och ibland så kan det dröja fyra timmar tills nästa matstund. När han blir gnällig och gör smackljud med munnen så vet vi att det är dags att langa tutte, haha. Eller när han försöker äta på Fs hals eller arm med sin lilla mun. Bröstvårtorna har också klarat sig sjukt bra hittils och har bara fått ett par små sugblåsor längst ut som kommit och gått med tidens gång. Dom kommer nog att försvinna helt när jag vant mig lite mer också. 

Mysigaste stunderna på dagarna//Och visst blir man SÅ törstig av att amma!? Nästan overkligt att man kan gå från att inte vara sugen på vatten alls till att hålla på att dö av törst, haha..