Varje gång jag har en frågestund på insta story så får jag antingen frågor om jag har bristningar eller så får jag kritik och rätt hårda ord för att jag INTE visar mina bristningar. ”Varför visar du inte det verkliga livet med bristningar och celluliter?” Och vet ni? Jag har typ knappt några bristningar. Och celluliter har jag inte alls och har aldrig haft. Jag har inte den typen av hud som får bristningar tror jag. Jag har tre stycken tunna, vita streck som syns på insidan av låret om jag trycker ihop huden där. En av dom syns lite mer och dom andra två är rätt svåra att ens urskilja. Dom två tunnare har jag inte ens upptäckt förrän nu på senare år. Men ja. Det är det. Och jag känner varken att jag vill eller ska behöva visa det. Är så trött på det här då det är så återkommande konstant varje gång jag har frågestund eller liknande. Jag visar min sanning, jag delar med mig på andra sätt.

Det är lite samma sak när det kommer till kroppens återhämtning efter graviditet och förlossning. Minns när Alexandra Bring (tror jag det var) la upp en bild på sig själv några dagar efter förlossningen och hade relativt platt mage igen. Blev en sådan hatstorm bland hennes kommentarer om att hon inte visar upp en ”äkta” bild av hur det är efter en förlossning osv.. Men det var ju HENNES sanning? Min kropp har också återhämtat sig väldigt snabbt efter barnen och jag har i princip ingen lös hud alls på den. Är det fel då? Har inte jag rätt att lägga upp bilder på mig själv då bara för att min kropp inte ser ut på ett vis som många kanske tycker att den borde göra? Jag är bara så trött på sådant här. Och egentligen är det ju helt okej att fråga men alla dessa ”DU BORDE VISA DINA BRISTNINGAR OCH CELLULITER” gör mig så.. less? Samma sak när jag har lagt upp bikinibilder eller liknande. Får alltid kommentarer som ”du borde inte visa upp dig halvnaken för det kan få andra som har fött barn att må dåligt” osv. Eller så får jag höra att jag är en slampig mamma. Medan en person med någon annan typ av kropp som visar sig i underkläder får hejarop och fina kommentarer. Nej, jag vet inte.. Det är jobbigt bara.

Vi har alla våra ärr och märken på kroppen som står för olika saker som vi har gått igenom. Jag är inte fläckfri bara för att jag har klarat mig från bristningar. Jag har acneärr här och där istället som i princip aldrig går bort oavsett microneedling och liknande. Det täcks enkelt med smink men det finns ju ändå där.. Tycker också att jag är bra att dela med mig av sådant.. Skriver alltid ärligt utifrån min egna sanning oavsett vad det gäller.

Såhär skrev jag om bristningar under tiden som jag var gravid med Jason då jag fick mycket frågor om det redan då. Och jag känner precis samma sak idag så kan lika gärna kopiera och klistra in:

”Många har bett mig att skriva om bristningar. Både om mina tankar kring bristningar i allmänhet och om jag har fått några själv. Varför vet jag faktiskt inte men har fått både mail och kommentarer om det. Tänkte skriva ett inlägg om det för sakens skull just på grund av önskemålen. Ärligt talat så tycker jag inte att det är så mycket att skriva om. Alla är vi olika och alla är vi lika vackra. Några bristningar (eller för den delen MÅNGA bristningar) spelar ingen som helst roll och definierar inte din skönhet. Vissa får bristningar under viktnedgång eller viktuppgång, andra får bristningar under graviditet och andra under tonåren. VIssa får dom inte alls. Hur du har fått dom eller om du har fått dom spelar ingen roll och att du har dom spelar inte heller någon roll. Alla är vi människor och alla har vi våra ”fel” och ”brister” som gör just oss vackra och unika. Det finns ju ingen där ute som går runt och är helt perfekt. Eller vad innebär egentligen ordet perfekt? Enligt mig så är vi alla unika och perfekta precis som vi är men man har gärna en mall framför sig av vad som är snyggt och inte. Tyvärr. Sen så tycker jag att det är viktigt att tänka på att instagram/bloggar/tidningar och hela denna värld av sociala medier bara visar folks bästa sidor – ofta retuscherat och med filter. Ni ser ju exempelvis inte hur enorma problem jag har med min hy just nu, eller hur? Jag brukar kunna dela med mig av det mesta men jag har verkligen fått galna utbrott runt munnen och hakan som gör både ont och är knallröda. Anledningen till varför ni inte ser dom är för att jag väljer att inte visa dom på bilder. Svårare än så är det inte och precis så funkar det med allt annat. Alla har vi våra skavanker som vi kanske gärna döljer, och det är helt okej! Man måste inte visa upp allt för hela världen. Särskilt inte sådant som man kanske är obekväm med och fortfarande försöker lära sig att leva med. Men viktigt att tänka på är helt enkelt bara att ingen saknar dessa ”skavanker”. Hur gärna man än vill tro det baserat på bilder och annat i sociala medier. Jag älskar mig själv och jag är tacksam för min kropp. Den bär upp mig, den tar mig framåt och den är frisk och stark. Jag har byggt upp den själv med nyttig kost och träning och är stolt över den. Jag är mer än nöjd med mitt yttre och jag är mer än nöjd med mitt inre. Jag jämför mig inte med andra utan utgår alltid från mig själv. Efter graviditeten så hoppas jag att mina hudproblem försvinner, och det tror jag också att dom kommer att göra. Men jag har accepterat dom just nu. Jag bär ju trots allt på ett barn och är hormonell som tusan! Min kropp går ju igenom det största som finns. Varför trycka ner den istället för att hylla den och komma ihåg hur fantastisk den är som hjälper en annan människa till världen!? I mina ögon är jag perfekt på mitt vis. Och jag tycker att vi alla ska älska oss själva och hylla oss själva. Vi mer än bara DUGER som vi är. Vi är PERFEKTA som vi är!

Tillbaka till ämnet.. Hudproblemen har ju egentligen inget med ämnet att göra men ville mest förklara att vi alla har något som vi dras med eller tycker är lite jobbigt. Jag har själv inte fått några bristningar under graviditeten och sedan innan har jag EN bristning på insidan av låret som jag fick som tonåring. Den syns inte alls idag mer än om jag sitter med benet i en viss vinkel och trycker ihop huden samtidigt. Graviditeten är inte över ännu och dom kan såklart fortfarande dyka upp men ska man se till det genetiska så tror jag att jag kommer att komma undan då dom andra kvinnorna i min familj av äldre generationer har fött flera barn utan att få några. Det känns skönt – ja. Och hade jag fått bristningar hade jag nog blivit ledsen – ja. Det är inget att skjuta under stolen med. Så känner jag! Men precis som med allt annat så hade jag fått lära mig att leva med det. Alla reagerar vi olika på olika saker och vissa kanske inte bryr sig alls medan andra blir helt förstörda. Allt är lika okej för vi har alla olika personligheter och känslor kring saker. Det viktigaste är att komma ihåg att just DU är perfekt precis som du är. För alla är vi vackra och unika med eller utan bristningar och med eller utan alla andra ”skavanker” som livet ger oss med årens gång. Så glöm aldrig att just DU som läser detta är perfekt precis som du är. <3”

Så återigen. Jag har knappt bristningar och därför lägger jag inte ut bilder på dom. Hade jag haft det så vet jag inte om jag hade gjort det heller. Jag har ju absolut ingen skyldighet att göra det om jag inte känner för det? Jag visade faktiskt bilder på min hy och hur den såg ut när jag var gravid när den var som värst här på bloggen EFTER graviditeten och det var för att JAG ville. Inte för att jag kände att jag måste för det är något jag ”borde” bara för att jag har en stor blogg. För när jag var mitt i det så var det för jobbigt att visa hur det såg ut. Och det måste ju få vara helt okej det med? Jag gör mitt bästa för att alltid bjuda in i både mina osäkerheter och jobbiga dagar men känner samtidigt att ingen offentlig måste lägga upp saker bara för att visa ett ”verkligt liv” eller en ”riktig mammamage”. Det gör man som man vill. Hoppas att ni förstår hur jag tänker!