Hej fina!

Efter en och en halv dag i sorg och ledsna känslor så är jag glad idag, haha.. Sa till Tove igår att jag nästan blir rädd för mig själv då jag verkligen känner så mycket när jag väl känner men att det kan vända lika snabbt. Hon är precis likadan så hon förstår mig som tur är precis. Är jag helt galen eller? Känner mig verkligen helt knäpp ibland men har börjat acceptera att det är såhär jag faktiskt är och alltid har varit.

Tror iallafall att jag verkligen har behövt vara ledsen och vara i mina egna känslor för en stund. Något positivt med mig är att jag aldrig gräver ner mig i sorg utan precis tvärtom. Jag sörjer, accepterar och sedan drar jag upp mig själv och väljer lycka. För det är faktiskt ett val. När jag gråtit länge brukar jag alltid fråga mig själv hur jag faktiskt vill välja att leva. För det är ingen som bestämmer vad jag ska ha för inställning till saker förutom jag själv. Och det finns ingen som kan rädda mig ur något förutom jag själv. Jag styr inte allt i mitt liv utan kan bara kontrollera det som ligger i mina händer – däremot så kan jag välja min inställning till precis allt som händer omkring mig. Och att kunna det är något som jag är väldigt stolt över hos mig själv. Jag väljer en positiv inställning och i grunden så är jag som människa så otroligt bra på att se glädje, möjligheter och saker att vara tacksam över. Och vet ni.. I VARJE situation finns det något positivt (menar såklart alla situationer förutom ex. när någon går bort, blir allvarligt sjuk osv – ni förstår). Jag lovar. Även om det inte känns så precis i stunden.

Lite fredagspepp till mig själv och er som behöver det lite extra idag: 

 

Den sista är så otroligt fin. Och så sann. Jag ska verkligen bli bättre på det.

Iallafall! Igår var jag på hjärtkontroll för mig själv och det gick BRA. Var livrädd innan och hann till och med fälla en liten tår (ja, jag har grinat mycket på slutet, haha) där jag satt i mitt munskydd i väntrummet. Tänkte att det här är min sista stund innan jag får veta att även jag har hjärtfel. Sedan blev jag mitt i dessa tårar och tankar avbruten av mig själv och så tänkte jag att ”tänk om jag faktiskt har hjärtfel – vad ”fint” för min dotter i så fall”. Missförstå mig inte! Menar inte att det vore bra men tänkte på det sättet som många gör när dom har barn som har cancer och ex. rakar av sig håret själva för att deras barn förlorar sitt hår. Vad flummig jag låter men ni kanske förstår ungefär hur jag tänkte? Inte superlogiskt men det var väldigt logiskt för mig där och då. Då hade jag verkligen kunnat förstå henne på riktigt och är det något jag alltid har önskat sedan dagen som vi fick veta att hon har ett allvarligt hjärtfel så är det att ta hennes plats. Skulle göra vad som helst för att få ta allt hon ska behöva gå igenom på mig själv istället. Plötsligt vände mina tankar iallafall och jag tänkte att det faktiskt inte är någon större fara om det faktiskt skulle vara så att jag har något avvikande med mitt egna hjärta. Alla jobbiga känslor bara släppte när resultatet av det hela blev så oviktigt från ingenstans. ”Är du nervös?” frågade dom och jag kände genuint att nej det var jag inte längre, haha. Så ja, jag låg där och babblade medan dom undersökte mig och var inte minsta orolig. Ultraljudet gick superfort och vi gjorde även EKG.

Jag hade inget fel på mitt hjärta så nu kan jag släppa oron över min egna hälsa för nu och bara ge all min kraft till min lilla tjej. Kan ju fortfarande visa positivt på bindvävstestet men det är bara något man får leva med och inget ”farligt”. Har ju redan problem med överrörliga leder och har i princip alltid haft det så det är ju vad det är =) Det var mest hjärtat jag ville få snabba svar kring.

Här satt jag och var deppig precis innan jag kom på andra tankar. 

Märkte några timmar senare att jag fortfarande hade kvar en klisterlapp från EKGn på benet, haha. 

Och igår blev jag också tårögd (ännu mer tårar då) på grund av en av mina älskade grannar. Har verkligen världens bästa människor här på min gata! Så otroligt glad och tacksam över det.

Kom hem till ett paket på kvällen från Scorett som jag har arbetat med en del nu i höst. Dom hade sett på insta story att mina tofflor (som jag har haft i sex år, hehe) var helt håliga och trasiga och skickade ett par nya till mig. Slängde faktiskt dom gamla nu. Det var verkligen dags!

Tryckte i mig en hel påse lussebullar igår kväll för det är typ det godaste jag vet den här tiden på året. Dessa nedan var verkligen SÅ goda och jag älskar att det inte är russin i. Gillar verkligen inte russin och har aldrig gjort av någon anledning.

Nuuu ska jag sluta babbla och ta tag i dagen. Har sjukt mycket att göra idag både plugg och jobbmässigt. Ska också hämta ut barnens julklappar och ta ner julgranen från vinden. Som tur är så får jag hjälp med det så slipper vara där uppe och krypa själv bland all isoleringsull.

Önskar er en fin dag. Stor kram <3