I mina ögon så har alltid ordet ”naken” varit något fint. Jag älskar att visa hud och jag älskar att vara naken. Jag tycker att dom vackraste bilderna som finns är bilder på nakna kroppar och lite extra vacker i mina ögon är just kvinnokroppen. ALLA är vi lika fina oavsett former, kurvor och hudfärg och jag tycker det är så hemskt att nakenhet har blivit till något dåligt och något fel och särskilt för oss kvinnor. Man ska gömma sig, skyla sig och helst visa så lite hud som möjligt. Annars ifrågasätts man och får kritik av män men framförallt (tyvärr) av andra kvinnor. Jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan ”Vad tycker din man när du har urringat?”. Till att börja med så undrar jag vad det spelar för roll vad han tycker. Det är min kropp och det är jag som ska trivas i mina egna kläder och i mitt egna skinn. Jag har flera gånger försökt gömma mig i en polotröja (typ) men det är fasiken INTE jag. Jag gillar djupa ringningar och det är så jag trivs bäst. Det är JAG. Och varför ska inte jag få vara just jag? Och klä mig i det jag trivs bäst i och känner mig finast i? Det stör mig så enormt att kvinnor blir ifrågasätta kring vad deras män/pojkvänner tycker om att dom visar hud medan männen får gå klädda i princip hur dom vill utan att någonsin få frågan ”Tycker din flickvän verkligen att det är okej att du har på dig det där?”. Att en man visar sig i bar överkropp är helt okej och rätt medan en kvinna som visar tuttarna på bild genast förvandlas till en slampa. Varför är det så? Det är trots allt samma bröst och samma kropp förutom att vi kanske har lite mer fett just där, haha. 

Det jag ville komma till är bara att jag tycker att nakenhet ska vara något naturligt, både för kvinnor och män. Jag har alltid växt upp med dom tankarna (trots att jag och min mamma bråkade myyyycket om mina urringningar när jag var 13-14, haha) och det är något jag är jätteglad för. Sen om man vill visa upp sig eller inte är en helt annan sak men något som inte är okej och dessutom enligt mig riktigt skrämmande är när man blir ifrågasatt om man faktiskt gör det. Jag följer bland annat många TOKSNYGGA unga mammor på instagram som har fött två barn men ser ut som riktiga modeller. Direkt minsta lilla bild i underkläder dyker upp så ramlar det in en och annan kommentar som går i stil med ”Du är ju faktiskt mamma så du borde inte visa dig sådär”. VARFÖR?! Jag tycker snarare att denna mamma visar att hon är en sund mamma som är stolt över sig själv och sin kropp. Samma sak gäller dom lite kurvigare kvinnorna som klär sig i tighta fodral eller visar upp sig i en snygg korsett. ”DU BORDE KANSKE INTE HA PÅ DIG DET DÄR FÖR DET PASSAR INTE RIKTIGT DIN KROPPSFORM?”. En smal tjej som lägger upp bilder på sin nakna kropp får ännu värre kommentarer och jag kommer ihåg en gång när jag börjae gråta efter att ha läst Victoria Törnegrens blogg där hon lagt upp en bild i bikini och fått kommentarer om att hon borde äta en cheesburgare eller sluta motivera småtjejer till att få anorexia. Hennes underbara syster Alexandra Bring tog parti mot hatarna (läs inlägget HÄR) och jag är så jävla tacksam att det finns fler som reagerar på alla onda ord och angrepp. Allt detta hat på grund av en halvnaken kropp. Hur man än gör så blir det fel. Man är för tjock, för smal, för påklädd eller för naken. För horig eller en dålig förebild. Varför kan man inte bara få vara som man är, älska sig själv och vara stolt över sig själv?

Och sen kan man ju ställa sig frågan om varför man känner behovet att visa upp sig i sociala medier.. Ja hörrni? Varför känner man behovet av att visa upp sitt fina hem, sina dyra smycken, sin goda mat, sina perfekta barn eller sin kärleksfulla pojkvän och allt annat som cirkulerar på nätet? Har ni svar på det eller? Jag tycker det är så fel och sjukt vilken snevriden bild av just nakenhet och kvinnokroppen vi har i samhället. 

Och varför är det mer okej att visa sig i bikini än vad det är att lägga upp en bild i BH och string? VARFÖR? Lägger jag upp en bild i bikini får jag kommentarer om hur mysigt och kul det verkar vara på stranden medan en bild i trosor är helt fel och ”porriga utvik”.  Jag kan med handen på hjärtat säga att jag känner mig snyggast naken och trivs allra bäst med mig själv då. Nej, nu slår jag fasiken ett slag för nakenhet. Mer hud åt folket och glöm aldrig att vi alla är P E R F E K T A precis som vi är. Våra kroppar är det vi ska bo i hela livet och det är viktigt att lära sig att älska den. 

”Ok. Personligen tycker jag att kvinnokroppen är magisk och helt fantastisk. Om jag ser bilder där den porträtteras på ett smakfullt sätt så tänker jag fan inte klanka ner på varken modell eller fotograf. Om kvinnan har en fantastiskt kropp så kan jag inte göra annat än att gratulera, en motsatt reaktion att enbart speglat ren avundsjuka. Och visst kan man bli avis på tjejjer som kommer där med vad man själv tycker är en optimal kropp men varför göra annat än att  hylla denna då? När jag hör skriverierna om min väns bild (inlägg nedan) så blir jag rent ut sagt förbannad. Eller nä jag tycker att det är tragiskt. Här ser jag en bild med ett fantastiskt ljus, sagolik omgivning, en modell som förmedlar en vacker känsla och bara för att en krögare har valt att använda denna på sin hemsida så kommer det kommentarer (självklart ifrån KVINNOR) där de kallar den sexistisk och frågar ”Vad är detta för skit”, ”anorektisk” osv?? Jag spyr rent ut sagt. Tänk vad en naken kropp kan ”ställa till” med. Herregud alltså. Självklart kan jag hålla med om att det finns överflöd av bilder där kvinnan framställs ”sexistiskt” men när det handlar om fotografer som porträtterar oss på ett vackert, snyggt och hyllande vis (som t.ex i detta fall) så förstår jag verkligen inte varför vi reagerar så starkt. Bitterhet i capital letters. Det kanske är tack vare mitt yrke där jag blivit ”utsatt” för nakenhet flera gånger i veckan som gjort att detta ämne är oerhört avdramatiserat i mitt huvud, och det tackar jag för. Mer vackert naket åt folket. 

(Och det är inge fel på sex/sexighet för delen heller.)”

– Sarah Grundén (Läs inlägget HÄR)