Fina ni. Hej! Och god morgon.

Fick sova ut imorse, har städat lite och ätit frukost. Pussat barnen hejdå och nu ska jag försöka plugga lite då jag har en del att ta igen. Tänkte ändå kika in och uppdatera om status och lite känslor och tankar just nu.

Träffade ju några vänner nu under Stockholmsresan och vi har alla separerat med våra partners efter cirka 10 år. Sjukt sammanträffande men det är fint att få dela separationens alla faser med andra. Att veta att man inte är i det själv, att veta att tankarna och känslorna som finns i en inte är helt galna och från vettet. För så har jag känt många gånger.. Att jag typ är en galning som pendlar i humör, känslor och mående. Hela, hela, hela tiden. Men ja, det är stort att bryta efter så lång tid med någon. Man har gjort livet tillsammans, vuxit upp tillsammans och på allt detta så har man dessutom det viktigaste och största i livet tillsammans – sina barn.

Jag har känt så mycket dom senaste veckorna. Och när jag fick våra skilsmässopapper och såg allt svart på vitt så brast det helt för mig. Jag är så himla lycklig i vem jag är, hur jag har vuxit som människa och jag mår i grunden så sjukt bra. Men jag är ledsen ofta, det är mycket i mitt liv som känns som en sorg just nu. Och det var så fint att någon annan kunde sitta mitt emot mig och återförklara exakt allt jag känner som att det var taget direkt ur mitt egna huvud. Det var fint för mig att se att det finns andra som faktiskt står på precis samma plats som jag gör. Tacksam för att jag har så fina vänner runt omkring mig och för att dom vill bjuda in mig i sin historia, i sina ärligaste känslor och i hur dom mår och var dom står just nu. Är också så tacksam att jag för varje dag på något vis hittar mig själv, vem jag är och vad jag vill i alla dessa 100 känslor som finns i min kropp. Det är verkligen en resa allt detta. Framförallt en resa med mig själv.

Det är mycket som händer i mitt liv som jag inte berättar. Hade jag vetat att alla som läste ville mig väl så hade jag gjort det. Jag hade delat precis allt. För ni som är så fina och omtänksamma vill jag bjuda in. Jag kan dock inte välja vilka som är här inne och läser så därför kan jag inte det. Men det händer mycket just nu och när allt har landat i hur det ska vara så kommer ni också att få veta allt. Hur länge det dröjer vet jag inte. Jag vet inte mycket just nu känns det som. Så jag får bara landa i att lita på livet och njuta av det jag befinner mig i här och nu. Och det gör jag. Vissa dagar är jag ledsen men jag har också lärt mig att det är fint att få vara det. Och att det är stort att jag kan vara ärlig med mig själv och känna precis det jag behöver utifrån det.

Gud, vilket flummigt inlägg. Men ja, just nu vill jag typ inte dela med mig av något. Kom hem sent igår och F var här i huset med kidsen. Vi tog ett glas vin, åt middag, pratade lite.. Och jag kände bara redan där och då att jag bara vill ha allt det här för mig själv. Vill bara vara jag och ha ett ”vanligt! jobb, inte skriva ett ord till eller dela en bild till. Så småningom kanske det blir så för jag vet att jag inte vill göra detta hela mitt liv. Men nu inom det närmsta så tror jag att det kommer att gå över och jag vet hur viktiga ni är för mig och hur mycket jag uppskattar relationen med er. Många frågar mig vad det bästa är med att ha en stor blogg. Det bästa med det är ni . För att ni är så ärliga, mänskliga och öppna. För att jag få dela med mig till er och för att ni vill dela med er tillbaka.

Detta inlägg blev så konstig och osammanhängande. Förlåt för det! Hoppas att ni hängde med lite iallafall.

Önskar er en fin start på veckan. Stor kram!

Mammas älskling som var sååå redo för förskolan imorse. <3