Vaaaarje gång jag kör en frågestund på instagram så tappar jag motivationen lika fort till att orka svara på något. Sedan jag blev singel så är tydligen det mest intressanta med mig mitt sexliv. Hur många jag har varit med, hur ofta jag har sex, om jag har känslor för den/dom jag har sex med osv osv osv. Får även helt sjuka frågor som handlar om sex som jag inte ens vill gå in på eller skriva om.. Men dom är verkligen SJUKA. Förstår inte ens hur man kan ställa dom – men tydligen så gör vissa det ändå. Är tydligen också långt ifrån ensam om att få sådana här frågor. Får alltid massor med svar från andra influensers att det är precis samma sak i deras frågestunder och att dom också tycker att det kan bli rätt jobbigt.

Har egentligen inget emot att vara ärlig och berätta saker. Att prata sex är helt naturligt! Men känner liksom att jag någonstans måste dra gränsen mellan privat och personlig just för att jag är offentlig och ändå väldigt mån om mitt privatliv. För det är mycket i mitt liv som är just privat och som jag aldrig skulle dela med mig av i offentligheten. Jag tänker att jag skriver lite här nu en gång för alla och sedan får det vara nog. Förstår att många är nyfikna också och det är väl klart att det är helt okej att fråga! Men när flera hundra personer vill veta sådana här saker varje gång jag har en frågestund så är det inte lika kul längre då jag knappt orkar svara på vanliga frågor utan bara stänger ner istället.

Här kommer lite svar som sammanfattar typ alla frågor som jag känner är okej för mig att svara på: 

Iallafall.. Jag är en person som verkligen inte ligger med ”vem som helst”. Samtidigt så är jag väldigt öppen när det kommer till just sex och tycker att det är upp till varje människa. Jag dömer INGEN. Vissa gillar att byta partners ofta, ha engångsligg osv och vissa gör inte det. Det finns verkligen inga rätt eller fel och man ska göra det som känns bäst för en själv. Så länge man själv mår bra! Och det säger jag verkligen genuint. Jag tycker att alla har rätten att ha sex hur dom vill och gilla det dom vill. Känns det rätt så kör! Jag hör till den senare kategorin iallafall. För mig krävs det jättemycket för att jag ska vilja ha sex med någon och jag måste också ha känslor för en person för att kunna ha det över huvud taget. Annars känns det bara äckligt och fel. Jag har inte varit med många i mitt liv heller och så kommer det förmodligen alltid att vara. Skulle liksom aldrig kunna gå hem med någon efter krogen och ligga bara sådär och har faktiskt aldrig gjort det heller.

Sedan jag blev singel så har jag typ bara haft sex med en och samma person. Jag har dejtat en hel del killar med men det har liksom inte blivit mer än så för att det som sagt är sjukt mycket som måste klaffa rätt för mig. Och jag gör aldrig något som inte känns 100% rätt.

Ni som frågar om jag ligger med mitt ex. Nej, det gör jag inte. Vi har varit lite fram och tillbaka sedan vi separerade men inte längre. Det var ett bra tag sedan nu. Om vi är och har varit svartsjuka på varandra? Ja, det har varit mycket svartsjuka åt olika håll, fram och tillbaka. Inte så konstigt efter 10 år som par. Det är ju en helt ny situation att vara i. Får många frågor om vad jag skulle känna om F presenterade någon för barnen med och det hade nog helt klart varit tuffare än vad jag tänker mig nu. Å andra sidan så vet jag hur vettig han är i grund och botten och jag vet också att han alltid sätter barnen först vilket gör mig trygg och lugn i tanken på att det kommer att vara en bra person. Och då känns det ändå helt okej. Jag kommer också att vara lycklig i tanken på att han har någon som gör honom lycklig, för det är han så värd.

Mer än såhär väljer jag att inte skriva då det som sagt ändå är ett väldigt privat ämne. Jag förstår verkligen att många undrar och är nyfikna just för att jag ändå har levt ihop med samma kille i 10 år och sedan plötsligt blir singel. Klart att ni är många som funderar på hur allt sådant här fungerar för mig såhär cirka ett år efter skilsmässan. Har också skrivit flera gånger att jag aldrig kommer att skriva om mitt ”kärleksliv” över huvud taget förrän något faktiskt är seriöst och på riktigt och då vet jag inte ens om jag hade skrivit om det ändå. Allt sådant här håller jag privat och med mina närmsta just för att det faktiskt känns allra bäst för mig. Men ja, klart att jag i framtiden hoppas att jag stolt får visa upp den jag till slut faktiskt blir kär i för er alla. Men det kommer att dröja läääänge. Har svårt att bli kär på riktigt, har svårt att få känslor över huvud taget och sedan är det ju mycket annat som ska gå ihop också för att det ens ska bli något. Så ni som väntar på att jag ska visa någon ny pojkvän kommer nog att få vänta på det väldigt länge med andra ord, haha. För mig krävs det så himla mycket för att jag ens ska känna något över huvud taget som sagt. Har många gånger önskat att jag hade lättare för att få känslor men tyvärr så har jag inte det. När jag väl får det så är det dock alltid på riktigt för mig och betyder mycket, vilket såklart både har sina för och nackdelar.

Har även i det stora hela aaaalltid varit väldigt ointresserad av killar och nästan ”äcklad” av och hur dom flesta beter sig. Alltid varit väldigt avvisande och dissat nästan allt och alla vilket såklart även det har sina för och nackdelar. Önskar att jag var mer öppensinnad mot män över huvud taget men det är jag tråkigt nog inte. Blev jättekär i F för 10 år sedan för att han var annorlunda och aldrig ”på” mig, för att han blev min bästa vän och för att allt bara växte fram utan att jag ens förstod det själv. Och sedan minns jag att jag typ insåg mer och mer att jag faktiskt hade så himla mycket känslor för honom som jag bara tryckte undan för mig själv. Som sagt, jag har svårt att få känslor men när jag väl får det så är det på riktigt.

Jag tror iallafall på kärleken, jag tror på kemi och ”magnetism” som man bara känner direkt och jag vet också att allt kommer bli rätt och bra för mig en dag på den här fronten. Och blir det inte det så trivs jag väldigt bra själv också. Jag lägger hellre min tid på mina barn och på mig själv (+ alla mina miljoner med saker som jag har att göra) än att slösa den på något halvdant. Då får det vara istället. Jag kan sätta min egna mat på bordet, jag kan betala mina egna räkningar, driva mitt egna företag, ta hand om mina kids och göra precis allt jag vill och behöver. Känner ingen stress över att hitta en pojkvän, man, sambo eller vad det nu kan vara. Det ska liksom vara rätt med stort R om det ska bli någon sådan.

Aja, ni förstår nog. Och tror att detta sammanfattar det mesta som ni undrar över utan att gå in på något privat. Hoppas att ni har en superfin helg såhär långt. Kram <3