Här kommer lite mer personliga frågor och svar som jag har fått nu på slutet både här och på instagram. Hoppas att ni gillar! =)

Hur mår du nu ett par månader efter skilsmässan? 

Jag mår bra. Jag känner mig lycklig och det känns som att jag har vuxit extremt mycket i mig själv och den jag är. Framförallt så har jag varit väldigt ärlig mot mig själv genom allt detta och lyssnat inåt. Jag har fattat rätt beslut för just mig och det gör att jag känner att jag har gjort det bästa i varje situation som har uppstått under denna tid. Men ja, jag mår väldigt bra i det stora hela. Har haft mycket tankar, känslor och tårar överallt i perioder med men just nu är det rätt stabilt. Jag njuter av mitt liv och är glad över allt jag befinner mig i här och nu.

Träffar du någon? Har du träffat någon? 

Nja, jag är totalt ointresserad av killar som det ser ut just nu. Vi får väl se hur framtiden ser ut. Planerar inget och tar bara livet som det kommer på den fronten.

Är du rädd att du inte ska bli kär igen? Att du ska bli olyckligt kär? 

Jag pratade om detta med en nära vän för ett tag sedan. Om allt det där med obesvarad kärlek och kärlek över huvud taget. Klart att den jobbigaste tanken som finns där är att man ska gilla någon som inte gillar en tillbaka. Att man vill vara med någon som inte vill vara med en tillbaka. Jag är dessutom en sådan som har väldigt svårt att få starka känslor så när jag väl får det för någon så blir den personen speciell för mig. ”Om det skulle bli så får du ju se det som att det helt enkelt fungerar som det ska inom dig och försöka vända det till något positivt” sa min vän till mig då, haha. Och det är ju så! Klart att det är läskigt och som svar på din fråga så JA och JA. Jag är rädd för båda. Jag har sjukt svårt att bli kär och blir jag det så är jag såklart livrädd att jag inte ska få det besvarat. Men så känner nog dom allra flesta tror jag.

Hur mår barnen i allt detta just nu? 

Dom mår väldigt bra. Vi har ju skött skilsmässan snyggt framför barnen iallafall. Det känns väldigt bra att dom inte har behövt vara delaktiga i några tjafs och bråk. Det har vi tagit när dom är 0% närvarande och det var något som vi lovade varandra väldigt tidigt i allt detta. Vi har också haft väldigt avslappnad relation till varandra, pratat mycket med varandra, umgåtts en del allihop, sovit över hos varandra osv. Jag tror att barnen har tagit så lätt på det som det går att ta på en skilsmässa. Klart att jag förstår att dom säkert har blivit påverkade men utåt så märks det inte av som det ser ut idag.

Har du ångrat dig någon gång?

Ja och nej. Det är känsligt det där. Inget blev ju som jag tänkte mig och jag har haft tankar och känslor överallt. Det är mycket som har spelat in. Och ärligt talat så kommer det nog att vara en sorg för mig för alltid att jag inte kunde hålla ihop med pappan till mina kids. Det är ju det man vill och önskar i grunden. Men två lyckliga föräldrar på var sitt håll är så mycket bättre än två olyckliga föräldrar tillsammans.

Kommer ni att hitta tillbaka till varandra tror du?

Jag vet inte. Man vet ju inte vad som händer med årens gång och man ska aldrig säga aldrig.

Ska ni utomlands alla fyra som du skrev förut?

Yes, vi åker om fyra veckor! Då kommer jag att bomba er med sol, bad, god mat och bikinibilder! Längtar sååå! Vill bara ha lite värme och ingen snö.

Vad tycker du om att ha ett öppet förhållande? 

Jag skulle inte vilja eller klara av att ha det själv men tycker att alla par har rätten att bestämma reglerna helt själva i just sitt egna förhållande. Alla är vi olika! Jag dömer med andra ord absolut INGEN men har jag en kille så vill jag att han ska vara bara min och tvärtom!

Hur viktigt är det för dig att din eventuella partner är städad av sig? Typ hur skulle du reagera om du kom hem till en kille och det var totalt kaos & ofräscht? Hur mycket skulle du kunna tolerera? :p

Haha.. Alltså jag kan ju inte kräva av någon i världen att han ska vara så bra på att städa som jag är. Så länge man kan hjälpa till så är jag nöjd. Jag älskar ju dessutom att städa så tar ju gärna det själv. Vet inte varför men musik + städning och tvätt och allt sådant är som terapi för mig. Eller så har jag hörlurar och pratar med någon kompis i telefon under tiden. Det är inget jag lider av utan tvärtom! Älskar verkligen att städa. Men som svar på din fråga så hoppas jag ju att min framtida partner ändå kan städa efter sig själv och hjälpa till när det behövs. Men skulle inte kräva samma städmani som jag håller på med själv. Då får jag nog leta länge efter den perfekta mannen, haha!