Såhär såg jag ut i december 2017. Var extremt höggravid och hade haft pågående värkar i nästan en månad. Jag öppnade mig ju sakta men säkert sex cm under typ en månads tid så när Jolie väl skulle komma så gick det riktigt snabbt. Jag blev ju dock igångsatt med värkförstärkande dropp och annars kan jag tänka mig att det hade dröjt ännu längre tid innan det drog igång på riktigt. Den psykiska påfrestningen och att tro att man ska föda barn VARJE kväll i över en månad tar typ livet av en. Skulle inte önska det jag gick igenom till min värsta fiende. Och så den fysiska smärtan på det då.. För det var ju riktigt ordentligt värkar varje gång..

Hade världens största mage, haha! Känns så konstigt när jag ser min mage idag att den faktiskt såg ut sådär för två år sedan..

Minns att vi till och med blev fast i Göteborg och trodde att vi skulle föda där när vi bilade mellan Skåne och Umeå. Jag hade regelbundna värkar när vi kom in till förlossningen och sköterskorna förberedde sig på att passa Jason medan vi var inne och födde barn.. Så sjukt! Men när dom väl kände så var livmodertappen fortfarande vinklad helt bakåt vilket dom tyckte var SÅ konstigt då jag hade några minuter mellan värkarna och dom var starka. Trodde även att jag skulle föda i Stockholm dagen efter när vi kom fram dit efter att ha bilat upp från Göteborg.. Gud, vad stressig den här perioden i livet var. Vi hade samtidigt också upptäckt mögel i vår lägenhet som vi hyrde under tiden som huset byggdes och fick tag i en annan som vi skulle flytta till i januari (då även Jolie var beräknad).

Haha ser ut som en stor, svullen snöboll i pälsen med min mage. Minns att jag bodde i kjolar och klänningar av bekvämlighetssjäl.

Huset var under uppbyggnad! Känns så konstigt att det såg ut såhär! Står precis framför lekrummet och förrådet under trappen här.

Min bebis var bara en bebis här!! Alltså <3 Världens bästa kille!

Och förra året: 

Här hade jag varit tvåbarnsmamma i nästan ett år! Magisk känsla!

Minna och Jolie var bästisar redan här, haha!

Världens vackraste tjej! Älskar att båda barnen har fått sin pappas fransar. Jag har också långa och mörka fransar i mig själv men F har verkligen helt sjuka fransar som dessutom är krulliga och böjda bakåt. Så fint!

Mycket sådana här myskvällar. Måste lära mig att tända eld i braskaminen så att jag kan göra det själv nu när jag bor i huset själv, haha.. Är ju rätt komplicerat och man ska öppna ett fönster, stänga det efter en stund osv.. Är en del steg och jag slutade lyssna när sotaren berättade för att jaga barn medan F stod kvar och hörde hela genomgången =)

Lyckliga mig som har dig!! Min älskade Jolie.

Okej, jag blir nästan bebissugen igen! Men bara nästan… Känns ju väldigt långt bort i mitt liv just nu. Mina barn har alltid varit så knubbiga och stora med enorma kinder som man bara vill nypa i. Nu är ju kinderna och knubbigheten ett minne blott då dom trots allt är fyra och (snart) två år.

I samma pälsjacka fast med ungen på utsidan, haha!

Åååh! Här hade snön äntligen kommit ordentligt!

Tycker att det är så läskigt att tiden går så snabbt! Snart är 2020 här och jag ska skriva ihop en ordentlig summering av året när vi börjar närma oss nyår. Både vad som har hänt i mitt huvud men också vad som har hänt i rena händelser. Det har hänt så extremt mycket i mitt liv nu under 2019 känns det som. Framförallt så har jag vuxit extremt mycket som person. Har knappt tänkt på det själv men jag blev så tårig för ett tag sedan när jag var hemma hos Tove och var så himla låg. Då kollade hon bara på mig och sa ”jag är så himla stolt över dig, för du har vuxit så himla mycket nu på slutet som människa”. Hon har sagt det en gång förut också strax efter skilsmässan och det betyder så mycket att få höra det från någon som verkligen vet allt om mig och mitt liv och har följt mig på så nära håll. Nej gud, nu flummade jag iväg här, haha.. Det blir så känslosamt över huvud taget att sitta och kolla igenom gamla bilder. Mycket för att jag ser att barnen bara växer för varje dag och blir allt större men också att jag får en påminnelse om att livet är för kort för att slösas bort. Vill inte förlora en enda sekund av det. Man förtjänar att vara lycklig, man förtjänar att vara egoistisk ibland och det är okej att vara ärlig mot sig själv med tankar och känslor. Man har bara ett liv och det går SÅ fort. Det bara passerar. Så ta vara på varenda stund av det ni har. För tänk vilken fantastisk grej att vi får vakna varje morgon och forma en hel dag precis som vi vill. Och allt går om man vill – så våga tro på dig själv, följa ditt hjärta och satsa på dina drömmar <3 Är det något jag vill lära mina barn så är det fasiken det.