Hej fina <3

Hoppas att allt är bra med er. Jag mår okej idag! Har jättemycket saker att ta tag i, en hel del jobb att gå igenom och några samtal att ringa. Och så har vi ju Jasons kalas som är i helgen att planera. Har knappt hunnit tänka på det men ska försöka finna tiden till att styra upp lite på den fronten med fika, presenter och allt annat som behövs. Kommer bli en så fin dag och han är så peppad, vår älskling!

Igår hade vi som ni vet hjärtkontroll för Jolie och det var lite blandade känslor. Det är ju fortfarande stabilt men då hon har ett läckage i klaffen som ändå påverkar hjärtat så måste dom få mer exakta mått på det + mer information. Man kan inte få ut så pass exakt information genom enbart ultraljud. Så om fyra månader så väntar en till kontroll och efter det blir det MR medan hon är nedsövd för att få se mer exakt hur det ser ut. Och därefter kommer vi att få ta mer beslut baserat på vad läkarna kan se på undersökningen.

Det var så jäkla tufft igår att se sitt lilla barn halvnaket med massor av sladdar som hon inte alls ville ha. Allt gick jättebra och dom som arbetar på barnhjärtmottagningen är helt fantastiska. Så det var verkligen till 90% en positiv upplevelse som alltid tack vare underbara läkare och sköterskor. Men det ÄR tufft när man som vi har ett till synes extremt friskt barn. Hon är precis som vilket barn som helst, växer som hon ska, utvecklas i rasande fart.. Det kommer nya ord hela tiden, hon har så mycket vilja, kan förklara och visa vad hon känner, vill äta, göra osv.. Hon är så nyfiken på precis allt i livet och tar för sig av det hon vill ha! Finns så mycket styrka, kraft, energi och vilja i henne. Men ja, hon har ju ett hjärtfel. Och det är så tufft när man på något vis får lyckan att ”glömma” det mellan kontrollerna just för att det inte påverkar oss i vår vardag alls. Det jag tycker är mest jobbigt är nog att felet är så himla litet men att det påverkar hennes hjärta ändå så pass mycket som det gör. Det handlar liksom om ett pyttelitet klaffel – hade det inte funnits så hade hennes hjärta sett ut precis som vems som helst. Och det är jobbigt. Hon har ju liksom bott i min kropp och det är klart att jag börjar älta om det finns något som jag hade kunnat annorlunda. Har tänkt så många gånger att det säkert beror på att jag stressade så sjukt mycket när jag var gravid med henne. Jobbade ju hela, hela tiden, sov inte alls mycket, hade Jason hemma på heltid och 100 andra saker att ordna varje dag. Minns att det var en så tuff tid. Och jag VET ju att det inte är så innerst inne. Att det inte beror på mig. Men tankarna kommer ju ändå ibland och särskilt kring tiderna som vi har kontroller. Blir alltid så mycket känslor och frågor.

Det tar hårt på både mig och F vid varje kontroll iallafall och han blir alltid så nedstämd då han verkligen glömmer hennes hjärtfel totalt dom månaderna som vi inte behöver kolla henne. Jag har ju alltid hjärtfelet lite i bakhuvudet så för min del blir inte besöken lika mycket som en chock. Vi hanterar det olika men är ändå ett sjukt bra stöd för varandra i det hela, vilket är jätteskönt. Nu pustar vi ut ett par månader till som vanligt så ser vi var vi hamnar sen. Jag känner mig ändå väldigt positiv då hon mår så pass bra, väger cirka 13 kg och är jättelång + full av energi. Sedan vet jag att Jolie klarar allt. Hon är så jäkla cool! När jag känner mig svag i detta så räcker det för mig att bara se på henne för att påminnas om att hon kommer klara precis allt här i livet. Tänk att min ettåring redan inspirerar mig? Så enormt mycket dessutom!

Näää, vad långt jag har skrivit nu. Hoppas att ni orkade läsa. Nu ska jag ta tag i dagen här hemma på riktigt. Har ett telefonmöte om fem minuter och sedan ska jag ta tag i lite städning och tvätt. PUSS!

Jolie tyckte det var sååå spännande med fiskarna på barnhjärtmottagningen =)

Gjorde så god smoothie till frukost på banan, avokado, frysta jordgubbar, fryst ananas och osötad mandelmjölk. Och så toppade jag med lite chiafrön.

Har återigen sovit så extremt dåligt denna vecka såhär långt. Har världens påsar under ögonen, känner mig så trött och glåmig. Tycker att tiden rinner iväg på kvällarna och när jag har städat undan allt, barnen sover och jag själv landat med jobb så blir jag inte klar förrän efter midnatt. Och efter det vill jag gärna duscha, kolla på något avsnitt serie eller läsa lite för att varva ner. Så det blir såååå sent.. Ja ja.. Jag tog mig till gymmet igår iallafall och laddade energi och fick till ett riktigt bra pass. Drog förbi Coop och handlade efter det och sedan blev det kvällsfika och Bachelor innan jag satte mig med alla måsten vid datorn.