Jag är helt BESATT av bebiskläder. Från att jag fick veta att jag väntade bebis fram tills nu har jag nog spenderat runt 2500:- på bara just.. kläder. Och jag är liksom bara i vecka 13. Jag vet verkligen att hälften av det man köper aldrig kommer att komma till användning men kan ändå inte låta bli. Jag har redan så mycket moderskänslor och vill att mitt barn ska ha det bästa och det mesta. Direkt jag ser något som är minsta lilla gulligt så ska det köpas och jag tror ärligt att barnkläder kommer att bli min stora last som mamma. Jag vet att det finns många galna barnvagnskvinnor där ute – som byter vagn lika ofta som vi andra byter underkläder (haha, ni fattar), men det lär nog aldrig riktigt bli min grej. Däremot så är som sagt barnkläder typ det bästa jag vet just nu. Kan sitta flera timmar och bara klicka runt, söka inspiration på andra bloggar och bara drömma mig bort. 

Imorgon är det dags för KUB och jag är faktiskt livrädd att det hänt något med bebisen i magen. Tänk om den lilla inte lever där inne? Ska jag vara ärlig så är detta det enda jag har tänkt på den senaste veckan. Känner mig faktiskt lite ”dum” som gick ut med graviditeten i söndags fast jag kanske borde ha väntat tills efter KUB. Vi har ju redan fått se bebis en gång och då såg det bra ut men mycket kan ju hända på så kort tid. Skulle kännas så hemskt att behöva gå igenom ett missfall och dessutom förklara för alla att det nu helt plötsligt blev just ett missfall. Inte för att det är skamligt eller fel på något vis men bara för att det är tillräckligt jobbigt som det är om det skulle vara så. Försöker tänka positivt iallafall och imorgon får vi ju veta! Dom flesta graviditeter går ju bra iallafall och ett friskt barn föds, men när man är en googlare av rang som jag är så är det svårt att låta bli att oroa sig. Sen har jag panik över att jag inte mår illa längre men det vet jag oftast avtar efter vecka 12 och att det inte ska vara så konstigt om det är så. Men ändå! Nu får ni verkligen ta del av dom allra djupaste tankarna jag har. Usch! Känns nästan lite för öppet att skriva ut men det är sanningen och jag vet att dom flesta oroar sig över detsamma när dom väntar barn. Jag känner mig iallafall gravid fortfarande och har kvar symptomen med trötthet, galna humörsvängningar, cravings, ömma, stora tuttar (fast även detta var som värst i början) och allt annat vad det innebär. Vi får se helt enkelt. Jag håller tummarna för det bästa. 

Det första bebisplagget jag köpte. Lät det hänga i hallen så länge bara för att gå förbi det varje dag och låta det smälta in att jag faktiskt var gravid.