F var på BVC med Jolie idag och denna donna vägde in sig på cirka 11,8 kg och var hela 86,5 cm lång. Hon hade stuckit iväg rejält på längden men inte lika mycket med vikten. Men det var helt normalt då hon är så rörlig och har växt ”uppåt” istället =) Hon är en riktigt stor tjej med mycket bebishull och valkar kvar och hon har nästan 92 på dom flesta kläder nu. 86 sitter i många fall som korvskinn. Är så stolt över henne och hennes utveckling just för att barn med hjärtfel (och speciellt allvarliga sådana) i dom flesta fall hamnar efter med vikt och längd. Men hon har verkligen inte gjort det. Och hon är så framåt, sprudlande, glad, påhittig och så otroligt charmig. Staplar höga torn av klossar, älskar att rita, pyssla, bygga med lego, leka med dom större barnen. Hon tar för sig, vill synas, höras och tar plats! Och samtidigt är hon sådär gulligt blyg med nya människor. Hon säger massor med ord, gör sig förstådd, förstår oss, säger ja och nej, visar tydligt vad hon vill och inte vill.. Älskar ihjäl mig i henne varje dag och är evigt tacksam mot livet för att hon trots omständigheterna har motbevisat oss alla och är precis allt som vi inte trodde att hon skulle få vara. Vår fina, älskade Jolie. Tycker att vår historia ger så mycket hopp om att det inte behöver bli som alla säger just för att det var tal om akut operation och allt var otroligt kritiskt och ovisst och idag står vi här och har denna starka tjej som är orädd och så framåt, nyfiken och lycklig. Återigen, tack livet <3

Och om ni undrar varför vi inte har varit på allt för täta BVC-kontroller så är det för att vi har haft ännu tätare med hjärtkontroller. Och både vi och BVC tycker att det är lite onödigt att gå på en kontroll där om vi samma månad varit på en kontroll hos barnhjärtmottagningen där dom gör i princip samma undersökningar + lite till.