– Precis när jag hade blivit vegetarian så mådde jag SÅ dåligt när jag såg folk som åt kött.. Ville inte ens vara vän med människor som åt kött.. Idag bryr jag mig faktiskt genuint inte om vad andra äter. 

– När vi hade flyttat till Göteborg så var jag övertygad om att vi aldrig någonsin skulle bo i Umeå igen. Idag har vi bosatt oss här och byggt ett hus i staden som vi aldrig trodde att vi skulle återvända till.

– När vi byggde huset så var jag stensäker på att jag aldrig någonsin skulle vilja ha något annat än vita väggar hemma. Eller jo, i barnens rum men aaaaldrig i något annat rum. Idag är jag skittrött på dessa vita väggar och vill måla om NU. Tänker mig någon grå eller greige nyans kanske. 

– ”Jag ska ha kvar alla mina vänner när jag får barn. Ingenting kommer att förändras”. Jo tjena.. Idag har jag bytt ut hela min vänskapskrets och umgås bara med andra som har barn. Det är smidigare, enklare och man får en förståelse som man inte hade kunnat få av någon som inte har barn. Visst kan folk vara förstående ändå men att umgås med en annan mamma gör att man kan slappna av på ett annat sätt. Så är det för mig iallafall. Sedan har jag god kontakt med många av mina vänner utan barn med och det är inte så att jag stött bort dom just för att jag fått barn. Det har bara blivit så naturligt.. Att vi glidit ifrån varandra mer och mer på grund av hur olika liv vi lever här och nu. 

– För några år sedan kollade jag på min kropp i spegeln och kände jämt att jag inte dög. Ville alltid ha lite större rumpa, plattare mage osv. Idag ser jag mig i spegeln och tänker att ”wow vilken kropp jag har”. Klart att jag (precis som alla andra) har hjärnspöken och ser ner på mig själv ibland. Men jag försöker alltid trycka bort dom tankarna. Jag duger. Jag är fin som jag är och min kropp är så jäkla häftig som har burit, förlöst och ammat två barn.

– !Jag ska börja jobba igen efter sex månader!” När jag blev gravid med Jason så hade jag ett annat jobb också (jobbade inte med sociala medier på heltid) och jag var heeeelt övertygad om att jag skulle vara tillbaka på jobbet efter ett halvår och att F skulle ta resten av föräldraledigheten. Idag skrattar jag lite åt den tanken, haha.. Klart att vissa kanske gör så men det hade INTE passat mig. Vill vara hemma med mina barn så länge jag bara kan och skulle aldrig kunna lämna över en sexmånaders till den andra föräldern för att börja jobba. Som sagt, alla är olika och gör man så är det verkligen INTE fel SÅKLART. Men jag hade aldrig klarat det och därför blir jag så full i skratt åt att jag faktiskt tänkte i dom banorna då. 

– När jag väntade Jason så var jag helt säker på att jag inte ville amma men när han kom så ändrades allt. Idag är han 3,5 år och jag vet att jag kommer att vilja amma alla framtida barn. Ammar fortfarande lilla Jolie som är 16 månader och Jason ammade jag i hela 23 månader. 

– När jag var liten så ville jag har 12 barn. Idag vill jag nog inte ha så många, hehe =) Men tre? Eller fyra? Mannen kan tänka sig typ sex stycken, hehe. Men så många blir det nog inte.

Bilder av Katya