Hur känns det att vara ung mamma? 

Jag ser inte mig själv som en speciellt ung mamma.. Jag fick barn när jag var 20 år.. Tycker att en ”ung mamma” är någon som får barn som 16åring typ, haha.. Vet inte varför jag känner så men så går mina tankar iallafall. Jag tycker att min ålder är rätt normal men det kanske jag har helt fel i. Jag tänker inte så mycket på min ålder över huvud taget men känner mig mycket äldre än vad jag är. När jag säger högt att jag är 23 så blir det lite ”vänta.. va!?”-känsla över det hela då jag snarare känner mig 10 år äldre, hehe.. Ja ja.. Nej, det jag tycket är kul med att vara ”ung mamma” om jag nu kan räknas som det så är det att jag kommer att få mycket tid med mina barn, att jag har ork och energi att leka med dom. Ja.. Att jag får uppleva livets lycka och det bästa som finns redan såhär tidigt i livet. Mitt liv fick verkligen en helt annan mening när Jason kom.

Kommer Jolies hjärta att klara av sport och aktiviteter i framtiden? 

Det vet vi inte! Vi vet inte så mycket utan tar dagarna som dom kommer. Just nu orkar hennes hjärta och kropp med allt hon vill göra och behöver göra och det känns så skönt. Hoppas det fortsätter så.

Vad är det jobbigaste med att vara offentlig? 

Att barnen blir äldre och att jag får sålla allt mer i vad jag vill dela med mig av och inte. Ibland känns det som att jag inte kan skriva av mig fullt ut/dela vilka bilder jag vill just för att så många följer mig. Jag känner ett enormt ansvar gentemot dom. Deras egenheter, små saker som känns privata, allt för mycket tydliga bilder på deras ansikten.. Det är så mycket som jag inte vill dela. Och barnen är ju mitt liv så det blir allt svårare att hitta saker att skriva om. Annars är det ju allt hat man får. Jag är ganska förskonad men det är ändå jobbigt när det väl kommer. Inte jobbigt i form av att jag blir ledsen utan snarare irriterad och arg.. Att det finns folk som skriver elaka saker till mig, om mina barn, min man… Men visst stämmer väl detta väldigt bra: ”if they don’t know you personally don’t take it personal”? Man får bara skaka av sig helt enkelt.

Hur gör du om du känner att något/någon i ditt liv är negativt? Hur ska man våga radera det ur sitt liv? 

Jag tycker att man ska våga säga sanningen om det är en människa det gäller. Det ger personen i fråga en möjlighet att rätta till sitt ”fel”. Och om det inte går så får man helt enkelt gå skilda vägar. Alla passar inte alla och man MÅSTE omge sig med människor som får en att må bra. Det är man värd. Man väljer alla i sin omgivning själv, även familjemedlemmar! Kom ihåg det! Så får någon dig att må dåligt så måste du våga säga till! Och om det är NÅGOT som är negativt så ska man också våga bryta mönster och förändra. Mår du dåligt på jobbet? Sök annat aktivt och hela tiden, kolla efter plugg, tänk efter kring vad du faktiskt vill göra och kör på det! Mår du dåligt där du bor så kämpa för att komma därifrån. Sök andra lägenheter, kolla runt, sök jobb i annan stad.. Gör det just du måste för att få må bättre och få in positivitet i ditt liv. Ingen annan kan göra den förändringen förutom du.

Bästa tipset för att få till samlivet som trötta förstagångsföräldrar? 

Avsätt tid! Bestäm er för att ni ska ha en mysstund när bebis sover en stund på kvällen. Lägg bort mobiler, datorer och allt annat och ta den lilla stunden ni har. Allt behöver ju inte leda till sex men den där närheten är så viktig. Och det ena kan ju leda till det andra, haha =) Men att inte glömma bort att ta på varandra, pussas, kramas.. Det är SÅ viktigt. Och det är så lätt hänt. Vi hamnar där rätt ofta och då är det bara att påminna varandra och börja om. Ge varandra tid direkt ni har möjlighet. När bebis sover en stund för sig själv och ni båda är hemma.. Se till att bara kramas i soffan framför en film eller liknande. Och försök att få in lite pussar och kramar här och där i det vardagliga livet. Det gör så mycket.

Vad ser du mest fram emot 2019? 

Gud, så långt har jag knappt tänkt, haha! Just nu ser jag fram emot vår utomlandsresa och kommande sommar. Men samtidigt är jag rädd och vill bara stoppa tiden här och nu då jag vet att vi inte vet något om Jolies mående. Så jag försöker bara att leva dag för dag. Har inte funderat så mycket mer på nästa år. Men just resan i början av året och sommaren ser jag fram emot massor.

Vad skulle du säga till ditt tonårsjag? 

Jag är fortfarande rätt osäker på mig själv många gånger. Men det har blivit mycket bättre sedan jag blev tonåring. Jag hade velat berätta för mig själv att jag duger som jag är, att jag alltid ska vara mig själv, att jag är värd det allra bästa.. Att jag inte ska noppa/raka bort mina ögonbryn! Haha.. Måste försöka hitta en bild på mig från 9an.. Hade inga ögonbryn alls då.. Såg så tokigt ut!

Har du någon fobi? 

Jag hade spyfobi innan jag blev gravid med Jason, haha! Men nu har jag nog ingen fobi tror jag.

Vill ni ha fler barn och i så fall när? 

JA! Och så snart som möjligt.

Har du någon egentid och vad brukar du då göra? 

Alltså egentid och egentid.. Jag kan ju ta mig egentid när jag vill. F pushar alltid för att jag ska komma iväg och göra något men ofta vill jag hellre vara hemma med familjen. När jag har egentid så tränar jag gärna eller träffar en vän.. Eller fixar håret/naglarna. Då känner jag mig så ompysslad!