Det känns som att det är en rätt så aktuell fråga i bloggvärlden just nu. Många så kallade influensers blir sponsrade med ett par nya tuttar, får dela ut en rabattkod och lägger upp före/efterbilder. Jag får seriöst ont i magen av detta. Var är världen på väg?

Jag har faktiskt haft en önskan själv om att lägga mig under kniven. Mina bröst har förändrats mycket och innan jag blev gravid med Jason så hade jag faktiskt ”perfekta” bröst om det nu finns något som heter så. Graviditet och amning gör sitt och jag kan helt ärligt säga att jag inte är lika nöjd med mina bröst idag. Så är det. Jag tycker att dom är lite fulare, dom är ojämna och hänger lite lätt. Det är sanningen. Om jag trivs sämre med brösten idag än vad jag gjorde för fyra år sedan? JA! Är det fel av mig? Nej.. Jag tycker inte det. Att gå igenom en graviditet är sjukt stort.. Kroppen förändras ENORMT under nio månader och man ska på något vis hinna lära känna sin nya kropp på så kort tid. Sedan förändras den ännu mer efter förlossningen och då ska man återigen lära känna sitt nya skal och sitt nya yttre. Det är tufft många gånger. Tufft att inte känna igen sig själv eller delar på sig själv. Det är helt okej! Känns som att det ligger en sådan enorm skam i att vi mammor inte trivs i våra kroppar. Man ska vara stolt och sträcka på sig. Man ska inte gnälla utan vara tacksam för att man har fått det finaste i livet. Och ja, klart man är tacksam. Men man måste också få ta sin tid till att känna acceptans och kärlek till sin ”nya” kropp. Kroppen och utseendet är inte allt här i världen. Man SKA vara stolt över sig själv och älska sin kropp. Men sedan är det ibland lättare sagt än gjort. Och man ska inte skämmas för det.

Jag ska vara helt ärlig med er. Mellan mina graviditeter bollade jag tankar med en klinik i Stockholm gällande att fixa brösten. Jag hade panik över att dom inte var som tidigare. Mådde så jäkla dåligt över det stundvis. Detta skulle då vara ett samarbete.. Plötsligt slog det mig bara att ”vad fan håller jag på med?!”.. Vem är jag? Vad gör jag? Jag blev så arg på mig själv att jag som faktiskt påverkar så många människor ens övervägde att göra detta.. Jag hade ju också kunnat betala själv och gjort det i smyg men deras förfrågan till mig kom så lägligt mitt i min egna relation till mina bröst.

Hur känner jag idag då? Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig göra en sponsrad tuttförstoring eller ett bröstlyft. Jag skulle aldrig vilja pusha någon annan till att ta ett beslut som innebar operation. Någon kanske har funderat på det länge och plötsligt bestämmer sig för att köra. Jag kanske skulle vara den avgörande pusselbiten till att personen i fråga faktiskt tog steget. Det känns så ytligt och så fel. Och jag vet ju själv hur sjukt lättpåverkade många är. Jag hör ju själv till den kategorin i många avseenden.

Och vill jag operera mina bröst och betala själv då? NEJ! Jag tänker jobba med mig själv och lära mig att älska och acceptera. Jag har ammat min son i 23 månader och har inga planer på att sluta amma min dotter inom det närmsta heller. Min kropp är så jäkla grym! Den har burit och fött två barn och förhoppningsvis blir det ännu fler. Jag är vacker precis som jag är och det kommer jag att tjata hål i mitt egna huvud om. Jag kommer nog aldrig lägga mig under kniven. Men ja.. Jag är ödmjuk i frågan. Man ska aldrig säga aldrig. Men såhär känns det nu iallafall. Jag skrev faktiskt om varför jag inte vill operera mina bröst längre HÄR. Läs gärna det inlägget! Någon sponsrad operation kommer jag dock aldrig att genomgå. Jag kommer aldrig att kunna känna att det är okej att påverka andra till att förändra sitt utseende på något sätt där det kommer in nålar, knivar eller konstgjorda material som ska in i kroppen.