Vi har börjat prata ganska mycket angående fler barn och tankar kring det. Vi vill ju båda ha nära mellan alla barn och tycker att två-tre år är en bra åldersskillnad. I helgen så berättade jag för F om hur sjukt rädd jag är för att bli gravid igen samtidigt som det är något jag verkligen vill. Det var ett fint samtal och det var skönt att lufta tankarna. Återigen blev det en påminnelse om att han faktiskt inte kan läsa mina tankar. Och att jag inte kan läsa hans. Vi är väldigt olika som människor och hanterar känslor och situationer på olika sätt. Ibland har vi svårt att förstå varandra fortfarande och då är det skönt att ha dialog och kunna mötas och förstå varandra.
Precis som förra gången så har jag fortfarande inte fått min mens efter graviditeten. Jag blev ju gravid direkt efter första mensen med Jolie så hann bara ha det en gång mellan mina graviditeter. Jag ammar ju mycket fortfarande men gissar på att den kommer att komma igång igen mot sommaren/hösten nästa år. Har med andra ord inga planer på att sluta amma utan tänker mer att det kommer att bli mer och mer ”riktig” mat och mindre bröst för Jolie =)
Ja ja.. Det jag ville skriva om är iallafall min rädsla inför att bli gravid igen. Jag VILL ju ha fler barn och en stor familj men det tar ändå emot. Vet inte hur jag ska kunna genomleva nio månader utan kontroll. För man har ju faktiskt ingen kontroll över vad som sker i kroppen och magen. Ni vet att man alltid tänker ”det händer kanske andra men det kommer inte att hända mig/oss”.. Så tänker jag idag fast tvärtom. Nu tänker jag att allt händer oss.. Det var som om jag ruskades om när vi fick veta om Jolies hjärtfel. Det var som om jag blev dödlig för första gången. Nu tror jag alltid det värsta om allt i första hand och jag blir lätt rädd. Får ångest och blir orolig… Jag har verktyg i hur jag ska jobba med mig själv när dom tankarna kommer vilket jag också gör! Men rädslan finns såklart där ändå. Den sitter så djupt.
När man är gravid så har man ju ingen kontroll alls. Vad som helst kan hända och man får försöka att bara slappna av och lita på magkänslan och på livet. Man brukar ju säga att ”man väntar ett barn och inte ett missfall” när man är orolig för just missfall. Och så är det ju. Och jag kommer nog att behöva leda mig själv in i positiva tankar gång på gång om jag skulle få äran att bli gravid igen. Har varit rädd och orolig under båda mina graviditeter. Orolig för att bebisen i magen ska dö, vara sjuk.. Att få missfall.. Så det lär bli ännu värre nästa gång.
F sa att vi inte behöver få fler barn på länge om jag inte känner att jag orkar och att det kanske blir bättre med åren men neeej det kommer det inte att bli.. Inte om jag känner mig själv rätt iallafall. Sådana här saker fastnar i en.. Och dessutom så är det ju en större risk att vi som har fått ett hjärtebarn redan får fler barn med hjärtfel. Det är så läskigt allting. Men samtidigt så måste man ju våga för att vinna. Det som faktiskt peppar mig till att våga är alla som jag har sett att det gått bra för till slut.. Par som har fått missfall men vågat igen och igen.. Och efter en lång resa så står dom där med med sin älskade bebis i famnen. Andra par som fått ett barn med just hjärtfel men alla syskon som föddes efter föddes med ”normala” hjärtan. Jag hoppas verkligen att allt ska gå bra för oss om och när det blir vår tur igen.
Hade väl egentligen ingen tanke med detta inlägget mer än att dela lite djupare tankar. Något jag alltid försöker leva efter är att aldrig låta rädsla och oro ta över. Man måste våga leva och våga ta chansen till något som kan bli något alldeles fantastiskt. Försöker alltid peppa och påminna mig själv om detta när jag får upp dom där oroliga tankarna.
Bilder av: Sandra Rogers
Kommentarer
Urs jag förstår din känsla!! Jag är gravid med nr 2 nu och är i v 27. Jag förlorade min man och pappan till våra barn när jag va i v22 och min enda oro nu är hur jag ska klara mig igenom denna graviditeten själv och inte minst om det skulle vara något med våran blivande son! Ibland önskar jag att jag inte vore gravid från första början för då hade jag bara behövt kämpa mig igenom detta med våran dotter på 2. Nu vet jag verken in eller ut! 😔 kram
Men gud 🙁 jag beklagar din sorg.. Kan knappt föreställa mig vad du går igenom.. Skickar tusen styrkekramar till dig. Du är en stark superkvinna!!! Jag beklagar verkligen sorgen återigen och det gör så ont i mig för er skull. STOR kram till er <3 tänker på dig <3 <3
Jag förstår hur du känner & tänker har känt så med en gång i tiden.
Men längtan efter fler barn var större för jag visste inom mig att jag skulle bara ångra mig längre fram om inte hade försökt.
Försöker bli med nr 4 nu 🙂 Jag vet en risk något sker finns alltid men leva på ett hopp allt går bra och skulle något ske finns oftast en orsak lite så jag tänkte när vänta nr 3 🙂 Så känn efter och gå efter känslan men om du verkligen vill ha fler barn låt inte känslan om något går fel ta över för då tror jag bara du kommer ångra dig längre fram att ni aldrig försökte 🙂
Kram
Tack för att du delade med dig <3 förstår det. Stor kram och tack för peppen <3
Känner igen mig så mycket i det du skriver om hur orolig och utan kontroll man känner sig som gravid. Jag är gravid i vecka 19 med mitt andra barn och sa här om dagen till min man att om den här graviditeten bara går bra och vår dotter får sitt lilla syskon så kommer jag inte gå igenom fler graviditeter, fast än jag kanske egentligen vill ha fler barn. Men det är för påfrestande psykiskt (fysiskt också men det kan jag stå ut med), jag kommer inte orka det igen.
Har haft massor med blödningar den här graviditeten och även om allt än sålänge har gått bra ändå så har jag mentalt förlorat detta barn flera gånger redan och jag står inte ut med tanken på att gå igenom det igen.
Jag tycker du är modig som har bestämt dig för att inte låta rädslan vinna över dig! Hoppas jag kan ändra mig och känna så längre fram men jag tvivlar. Kram!
Jamen verkligen.. Förstår dig helt! Åh.. Nej, det kan jag verkligen tänka mig. Hade nog känt precis samma sak i din sits. Håller tummarna för att du ändrar dig om du önskar ett till barn. Men stressa inte fram det utan låt det komma till dig. Du är fantastisk och jättestark! Kram kram <3
Förstår din känsla. Känner precis samma. Har en son på 1 år med en ovanlig medfödd tarmsjukdom. Vi har även en förhöjd risk för eventuella nästkommande barn att få samma sjukdom. Vågar jag bli gravid och ta den risken? Att inte veta om sjukdomen förrän bebisen är född. Orkar jag att bo på sjukhus igen? Orkar jag med den där maktlösheten? Att inte ha kontroll. Att se sitt barn sjukt, ligga på sjukhus och bli opererad vid 3 veckor ålder är en obeskrivlig känsla och hjärtat går i tusen bitar om och om igen.
Är tacksam för att du öppnar upp i dina tankar. Då känner man sig inte lika ensam som man annars kan göra i sådana här situationer. Hoppas och önskar att Jason, Jolie och eventuellt fler barn för er ska få må bra! ❤️
Fina du <3 förstår dig i din sorg och smärta..Ni är så starka tillsammans <3 man vet inte hur det är att ha ett barn som är annorlunda förrän man står där själv. Stor kram <3 <3 all kärlek!!
Vi har varit gravida 8 ggr och har nu tre underbara ungar. Fyra missfall mellan barn 1 och 2 (vecka 8, 9, 11 och 13) och ett missfall mellan barn 2 och 3. Det var i vecka 15 och visade sig ha hjärtfel. Därför följdes nästa graviditet upp extra med en fördjupad ultraljudsundersökning av hjärtat på fostret. Det var så skönt att få höra att hjärtat var ok på rutinultraljdet!! Visst blev jag mer orolig för varje missfall och under första graviditeten var jag inte alls orolig på samma sätt men försökte att njuta så mycket som möjligt! Kram
Åh, vilken resa ni har gjort.. SÅ starka ni är. Ååååh, det förstår jag!! <3 <3 kramar
Förstår verkligen hur du känner. Jag tror inte att jag kommer vilja ha fler än två barn av många anledningar. Men en av anledningarna är just det du beskriver. Jag har fött två friska barn, har aldrig varit med om ett missfall och har aldrig fått några svåra förlossningsskador. Är så oerhört rädd för att inte ha den turen nästa gång. Känner liksom att vad är oddsen för att det ska gå vägen tre gånger? Men om ni verkligen vill ha ett till barn så ska ni såklart skaffa det trots ers rädslor. Det går ju ofta bra och de flesta barn föds ju faktiskt friska. Lycka till med allt!
Förstår precis dina tankar! Pratade med en vän för ett tag sedan om detta och hon sa samma sak. Men tycker du ska våga om du verkligen vill för det är verkligen precis som du skriver. Går ju bra i dom allra flesta fallen, kram <3
Jag får så ont o hjärtat av att läsa det här. Önskar att du kunde få vara glad, bara glädjas åt en ev framtida graviditet. Det förtjänar du. Men jag förstår verkligen din oro. Jag födde vårt första barn i v25 och sen kände jag som dig inför en till graviditet, men jag resonerade ändå helt annorlunda (läs ett inlägg från då här om du vill, tror det säger ganska mycket och kanske kan hjälpa: https://ordning.vimedbarn.se/gravid-igen/ ) Jag var sen orolig under hela graviditeten med lillasyster, men glädjen var ändå större. Hur kan jag inte förstå, men det är verkligen inte oron jag minns när jag ser tillbaka. Och NU, när graviditet två gick bra? Nu känner jag mig inte alls orolig längre. Det som händer händer och man kan inte styra över det. Bara våga chansa. Går det snett så gör det det. Och man tar en dag i taget och försöker fokusera på ljuspunkterna. Går det RÄTT? Då har ni en till kärlek som är viktigare och större än något annat. Och Jolie är ju bevis för hur bra det kan gå även med motgångar, underbarare än hon kan man väl inte vara? Många kramar ❤️
Vad fint skrivet. Tack för peppen och kärleken. Åh, vad underbart att höra att graviditet nummer två också gick bra. STOR kram och all kärlek <3
OM ni skulle få ett till hjärtebarn så är det helt fruktansvärt. MEN, om det är några som skulle klara av det så är det ju faktiskt ni!
Menar inte att nästa barn kommer att vara sjuk eller liknande, vill bara att du ska stärkas i dig själv och tänka att om det skulle hända något så klarar ni av det för ni är så oerhört starka tillsammans, du och F.
Jag och min sambo har också ett sjukt barn och det har tärt på vårt förhållande. Jag tror inte att vi skulle klara av att få ett till barn som är sjukt, vi är inte starka nog för det och vi skulle inte kunna fortsätta vara tillsammans.
Men du och F, ni är ju som starkast ihop i motgångar (vad jag har uppfattat). Jag förstår din rädsla då jag känner samma, men tänker också att jag förtjänar att få ett friskt barn och uppleva hur det är.
Hoppas inte det här uppfattades negativt, det är inte min mening. Stora kramar till dig <3
Vad fint skrivet. TACK för peppen och kärleken <3 ja, vi är nog väldigt starka ihop i både med och motgångar. Men självklart har detta tagit på vårt förhållande med. Det är inte lätt att få ett barn som inte är som "alla andra". Kram fina <3
Jag förstår din rädsla! Jag fick först missfall förra året innan jag blev gravid på nytt och det gick vägen. Den förlusten är tyngre än något annat jag känt, men samtidigt måste jag tänka att den graviditeten som inte gick vägen, den gav mig världens finaste tjej ❤️ Jag var nojig genom graviditeten även om jag inte visade det för så många, bokade in många ultraljud bara för att få höra att hjärtat fortsätter slå! Du har en fantastisk familj som stöttar dig, låt det ta tid och sjunka in allt det här med Jolie. Så småningom känner du dig kanske redo igen, eller inte- det är bara tiden som kan berätta. Ta en paus från tankarna och bara njut av din nutid tänker jag, om det händer något längs vägen så ta det då. Älskar din blogg by the way 😘
Kan föreställa mig det 🙁 herregud vad hemskt det måste vara att behöva gå igenom det. ack för peppen och för så fina ord. Betyder så enormt mycket för mig. KRAM <3 och tack!!
Förstår hur du känner. Men de är så liten risk att de ska hända något. Låt inte rädslan ta över dig du klarar det<3
KRAM <3
Jag förstår hur du känner, men kan såklart inte sätta mig in i hur fruktansvärt läskigt det är stundtals att få ett sjukt barn❤️.
Vi fick ett sent missfall för ett år sedan, innan det gick jag runt och var säker på att allt skulle gå bra, jag fick en shock när jag började blöda.
Nu är jag gravid igen och är i v 17, grattis säger många, men jag kan inte sluta vänta på att något hemskt ska hända. Jag känner som du, allt kommer hända oss.
Men ibland får man bara bestämma sig för att just nu är allt bra, och jag lever min dröm (har alltid drömt om att få bli gravid), för trots rädslan är det ju det enda jag vill❤️
Såklart kommer du vara räddare nästa graviditet, men jag är övertygad om att lyckan att få se ett plus på stickan och att få dela din kärlek med ännu en bebis kommer lyfta dig när du känner dig livrädd, för som du säger, man måste våga, för tänk hur mycket du vinner❤️
Förstår det 🙁 ja, det blir ju så att man känner så när man har varit med om en sådan sak/något liknande förr 🙁 <3 skickar en stor kram och ett stort grattis till dig. Allt kommer gå bra. Starka, fina du! KRAM och tack för kärleken <3
Tänker rent spontant att du kanske borde höra av dig till vården och fråga dem vilket typ av stöd de kan erbjuda dig/er vid en eventuell graviditet. Lufta dina tankar lite och förhoppningsvis bli lite lugnare. Förstår dig för övrigt helt i din oro. Att få bli förälder och att dessutom få friska barn är ingen självklarhet.
Tack för omtanken!
Fina Gabbi, jag förstår dig men tänk istället såhär – vi fick ett barn med hjärtfel, så nu borde väl inte fler olyckliga saker hända just oss? Hoppas du förstår hur jag tänker! Tycker du och F är underbara föräldrar och kommer på mig själv med att referera till er när jag tänker på hur jag vill att mina (förhoppningsvis) framtida barn ska växa upp. Kram ❤️
Ja, så sa vår sköterska också! ”Jolie drog nitlotten i familjen” när jag var som oroligast.. 🙁 <3 så jag hoppas verkligen att vi slipper fler sådana här saker framöver om vi får fler barn. KRAM och tack för så fantastiskt fina ord. Betyder enormt mycket <3
Känner igen mig så i det du beskriver. Jag var så rädd inför att bli gravid efter att ha fått en son med en sällsynt diagnos som innebär flera olika funktionshinder. Kände dock att jag verkligen behövde ett helt friskt barn för att orka med alla utmaningar som min stora son på 9 år ger mig. Jag vågade bli gravid igen och vår lilla kille är nu 6 månader och allt står rätt till med honom och jag är så tacksam för det och att jag vågade bli gravid. ❤️
Förstår verkligen! 🙁 det är så läskigt.. ÅH, så underbart!! STORT grattis <3 man måste våga för att vina. Kramar till er
Innan vi fick vår grabb så gick vi igenom ett missfall. Det var fruktansvärt, men jag blev gravid ganska snart igen. Tänker att det som aldrig fick bli ett barn lämnade sin plats för att vår son skulle få födas! 💕
Ett tag ville vi ha syskon, men efter ännu ett missfall orkade vi (främst jag) inte försöka mer. Även det missfallet känns som om det hade en mening. Då visste vi inte hur mycket extra tid vår son skulle behöva pga sin kromosomavvikelse. Idag inser jag att det inte hade känts rättvist varken mot honom eller ett syskon – vi behöver lägga allt fokus på vår lille grabb! ❤️
Men när vi funderade på syskon fick vi höra att vi kunde få extra kontroller under graviditeten för att kolla fostrets hjärta mer noggrant än under det vanliga rutinultraljudet (detta trots att sonens hjärtfel inte är ärftligt på något sätt, inte heller hans kromosomavvikelser). Kolla upp om det gäller även i din region! Då kanske du kan vara lugnare under en eventuell graviditet. (Menar såklart inte att du måste/borde göra abort om ett fel skulle hittas, men förmodligen får du ju höra att allt ser fint ut, och skulle något vara galet så har läkarna ordentlig koll både under graviditet och förlossning, och ni är förberedda och slipper den chocken som kom när Jolies hjärtfel upptäcktes).
Hoppas att rädslan inte hindrar er från något ni egentligen vill!
Kram
Åh, fina du <3 du är så otroligt stark och er pojke är SÅ fin.. Förstår verkligen dina tankar. Har känt så flera gånger om Jolie.. Nu behöver hon ju inte något mer än en "vanlig" bebis just nu då hon inte känner av sitt hjärtfel än men jag vill inte att en annan bebis ska komma och ta hennes plats. Så blev det ju lite när Jolie föddes. Jason var min bebis och plötsligt fick jag armarna fulla av en annan bebis.. Eller hur man nu ska uttrycka sig.. I och med att Jason är frisk och mår bra så känner jag att det inte är någon fara då det är en naturlig del av livet att få syskon för dom flesta men känner annorlunda för Jolie. Vill att hon alltid ska ha 100% av mig om hon vill och behöver.. Så svårt det där.. KRAM och all kärlek till er. <3
Förstår din känsla till fullo! Är själv född med aortastenos, och är op 4 ggr, senast i januari 2015.
Mår idag jätte bra, o behöver endast äta blodtrycksmedicin o gå på kontroll vartannat år
Men när jag blev gravid med sonen sommaren -15 vart jag livrädd
Fick gå på spec mvc, extra UL o födde på spec förlossningen
O ut kom han, frisk som en nötkärna!
Så jag förstår din oro över ett till hjärtebarn, men som du själv säger
Man måste våga för o vinna!
O ni verkar vara en sån underbar genuint härlig familj så ytterligare en medlem hos er hade vart lyckligt lottad 🙂❤️
Skönt at höra att du mår bra idag <3 vilken kämpe du är! så underbart att höra att allt gick bra för er med sonen. Och tack för så enormt fina ord och för peppen! STOR kram <3
Förstår dig precis. Men du vet att risken ”bara” ökar från 1% till 2%. Vår dotter föddes med transposition av de stora kärlen, vi visste inte om det innan. Hon är opererad med öppen hjärtkirurgi när hon var 4 dagar nere i Göteborg. Frisk nu, men alltid ett hjärtebarn💕Är livrädd att försöka få ett till barn samtidigt som jag vill ha det nu på en gång så jag inte kommer bli ännu mer rädd för det sen om du förstår vad jag menar 💕💕. Det är speciellt att vara hjärtebarnsförälder, den konstanta oron som tynger en. Men som min mamma sa till mig när vår fick veta om hjärtfelet på vår dotter ”Gud ger en inte mer än vad man klarar av”. Dom orden har hjälpt mig mycket. Kan skriva till dig på instagram om du vill höra vår berättelse?💕Kram!💕
Jaa, men det känns så läskigt ändå 🙁 känns som om vi kommer dra nitlotten ändå och känna av dom där 2%.. 🙁 <3 Får rysningar när jag läser.. Så starka ni är och så mycket ni har gått igenom. Skär i hela min kropp när jag tänker på att Jolie också kommer att behöva göra en sådan öppen operation.. Vill aldrig att det ska hända 🙁 är så rädd. Så fint skrivet. SÅ sant. Ja, gör gärna det. STOR kram <3
Som du skriver, man måste våga för att vinna! Det kommer gå hur bra som helst. Oro är påfrestande och ofta tar man ut katastrofer i förskott.
Min dotter är 9 månader och jag är gravid i v. 23. Helammar i princip fortfarande, så man kan ju tydligen bli gravid ändå! 🙂
Ja, det är ju så <3 underbart!! Grattis!! Ja, jag vet att det går för många men tyvärr inte i mitt fall 🙁 är så olika det där, kram <3
Förstår din rädsla! Men man måste chansa för att det ska bli bra! Hade en son sen innan, sen träffade jag min drömkille. Vi bestämde oss för att försöka skaffa barn. Blev gravid 2 månader efter jag slutat med preventivmedel. Men det slutade i missfall på julafton. Mådde extremt dåligt över det. Men vi tog nya tag och försökte igen. Hann inte få tillbaka mensen innan jag var gravid igen. Men det slutade också i missfall. Träffade en doktor som sa att vi skulle vänta 2-3 månader innan vi försökte igen. Försökte på nytt igen i maj. I juni så fick jag en blödning för tidigt innan mensen ens var beräknad och samma symptom på missfall. Så alltså 3 missfall på lite mer än 6 månader. Det var otroligt tufft! Men vi gav inte upp. I augusti fick vi ett plus på stickan. Och nu är jag i v. 19. Så det blir ett aprilbarn.
Dit jag vill komma är att missfall händer av en anledning. Det är jätte jobbigt, men det är inte menat att det skulle bli just då. Och kontrollen måste man släppa ibland. Även fast det är svårt. Du har fixat 2 graviditeter hittills och tycker inte du ska vara rädd och orolig! Ett barn blir till iaf 🙂
Men herregud 🙁 kan knappt föreställa mig vilken resa ni har gjort. Vilka kämpar ni är!! <3 Stort grattis till er!! SÅ glad för er skull 🙂 STOR kram och tack för peppen <3
Jag fick ett missfall i vecka 15 mellan mina nuvarande barn. Det var verkligen en sorg för oss. Där och då ville jag inte ha fler barn för jag ville inte gå igenom det igen. Men den känslan försvann rätt fort och tre månader senare vart jag gravid igen. Sorgen finns fortfarande där men samtidigt känns det så rätt att det var just den lilla killen som vi har idag som skulle komma till oss. Detta är alltså tre år sedan men jag kan fortfarande få en klump i magen när jag tänker på det.
Förstår verkligen det 🙁 <3 det är ju en av dom största sorgerna man kan gå igenom.. Kram
Måste vara helt fruktansvärt. Jag hoppas att ni gör det som känns bäst för er! Det är så modigt av er att alltid försöka trotsa era rädslor. Ni verkar vara så himla fina och jordnära personer, önskar er all lycka och pepp i världen.
Fina du, stor kram till dig <3 tack för så enormt fina ord. <3
Dela jättejättegärna med dig av de verktygen du använder när rädslan och ångesten hälsar på💕 om du vill!
Absolut, har gjort det i ett inlägg tidigare så kika under ”hjärtebarn”kategorin på bloggen <3 kramar
Vi försökte rätt så ”länge” att bli gravida, lite mer än ett år. Fick ett supertidigt missfall i början av försöken, kändes sorgligt men då visste vi åtminstone att det gick även om inte just den bebisen var menad att komma till oss. Vi skrev in oss för utredning (som man får göra efter 1 år), det var flera månaders väntetid och jag hade börjat ge upp hoppet lite smått. Men så plötsligt plussade jag och bara några dagar senare ringde dom från kliniken att de fått ett återbud så att vi skulle kunna få komma. Så himla lustigt men samtidigt skönt att vi slapp gå dit. Nu är vår efterlängtade son lite mer än 3 månader och jag sa häromdagen till min sambo att jag på ett sätt var ”glad” över missfallet såhär i efterhand annars hade vi ju aldrig just våran son kommit till oss. <3
Herregud förlåt för världens längsta kommentar, ville bara dela med mig om att det kan bli bra i slutändan trots allt. 🙂
Kram!
Förstår dig verkligen <3 och så fint att du kan tänka så såhär i efterhand 🙂 För det är ju helt sant. STOR kram och tack för peppen <3 kramar <3
Du skriver så klokt och jag förstår verkligen dina tankar, din rädsla. Jag hade 3 missfall innan vår första son föddes, det var hemskt! All oro, alla tankar och all rädsla, och framförallt skamkänslor. Varför kunde inte vi få barn när alla vänner runtomkring skaffade barn på löpande band.. osv. Och till slut kom vår älskade son!!
När vi väl bestämde oss för att våga oss på ett syskon följde två missfall igen.. Men vi vägrade låta rädslan ta över och nu sitter jag här med TVÅ pojkar, världens finaste såklart! 😍 Det blev lite fler år emellan dom än vad vi tänkt men nu skulle jag inte vilja ändra på nåt!
Vi vågade tro! ❤️
Men tack snälla du för förståelsen och kärleken <3 Ja, det kan jag verkligen förstå och föreställa mig 🙁 herregud vlken resa ni har gjort. Men SÅ underbart att ni vågade igen och är där ni är nu!! Er resa ger mig hopp! KRAM <3
Hej fina du!
Satt och läste ditt inlägg och blev ganska så betagen av det, Jag och min sambo blev gravida i april förra året och skulle få en bebis i januari 2018, dock gick det inte alls vägen, vi kom ner på ultraljud och fick se att vi inte alls hade en frisk bebis i magen så jag fick genomgå en abort i början av sommaren förra året.. det var något av det värsta jag varit med om, Men livet gick vidare, idag sitter jag här gravid igen med en frisk bebis i magen 17veckor långt gången. Kram på dig fina du ❤️
Hej fina du <3 Åh, jag kan knappt föreställa mig vad ni har gått igenom 🙁 <3 du är SÅ stark!! <3 önskar er stort lycka till med bebis i magen och STORT grattis <3 <3 kramar
Hej!
När jag och min man bestämde oss för att försöka bli gravida så fick jag två missfall på raken. Det första var tidigt i v 6 och det andra upptäcktes vid tidigt ultraljud i v 8, att hjärtat inte slog. Sen dröjde det till ungefär v 12, när jag bara fick gå runt med ett liv som slutat växa i magen, innan det togs ut kirurgiskt. Himla påfrestande psykiskt dom veckorna, när man bara ville få ett avslut. Gå runt och veta att man var tekniskt sett var gravid men att der inte skulle komma något barn.
Efter det lät vi kroppen komma igen lite och sen fick vi vår äldsta dotter (2,5) och efter det fått ännu en dotter (4 mån). Båda dom graviditeterna har jag varit väldigt orolig att det inte skulle gå vägen. Man är ju så hjälplös, man kan ju inte påverka det alls. På något sätt så trodde jag vid missfall nr 2 att vi inte skulle få barn, att det aldrig skulle gå. Nu har vi ändå haft en fantastisk tur att ha fått två underbara ungar. Mitt hjärta går verkligen sönder när jag tänker på folk som försöker år efter år och inget händer. Jag skulle vara helt förtvivlad..
Men det jag tänker på är att om man inte satsar så kan man heller aldrig vinna. Så jag känner iaf, att jag hellre kastar mig ut med risk att bli ledsen, för det ändå finns en chans att få något underbart. Jag hoppas så att det ska gå bra för er och att det kommer en liten gosing till. 🙂 Kram
Åh, kan knappt föreställa mig den väntan och sorgen 🙁 så stark du är som gått igenom detta <3 Förstår att du varit orolig längs vägen.. 🙁 vet precis hur det är att oroa sig så och då har jag inte ens haft ett missfall.. Du har helt rätt!! Och ja, känner samma sak.. Man har tur att man ens har fått ett eller flera barn. Det är en gåva!! Stor kram och verkligen SÅ sant skrivet. <3 <3
Hade två missfall innan vårt första barn föddes. Har nu haft två missfall detta år innan denna graviditet som nu pågår. Ska göra kub-test imorgon o är helt säker på att bebisen är död i magen…så otroligt svårt att tänka på nåt annat sätt…
Jag har alltid tänkt att jag ville ha tre barn men efter att ha gått igenom ytterligare missfall innan den här bebben som förhoppningsvis stannar, så har jag redan bestämt att jag aldrig mer kommer orka gå igenom det igen…försöka, lyckas och så missfall. Så otroligt tungt psykiskt.
Finaste, finaste du!! Ska tänka på dig hela dagen imorgon! Berätta hur det gick sen om du vill och orkar. Jag håller verkligen tummar och tår att allt ser bra ut och jag tror att det kommer att göra det. Förstår knappt vad du har gått igenom, du är STARK <3 stor kram <3
Som jag har skrivit till dig innan så har jag tre barn på 7, 3 och 0 år. Mellan nr 1 och 2 hade jag ett missfall. Då kändes det som att jorden skulle gå under över vår sons ofödda lilla syskon och jag trodde aldrig jag skulle bli riktigt glad igen.
Blev gravid med min dotter som skulle bli vår nr 2 fem månader senare och jag grät av lycka OCH ångest när jag såg plusset på stickan. Var sjukt orolig men ut kom världens finaste tjej och nu har vi fått ännu en dotter.
Jag kommer aldrig någonsin att vara glad över att det hände, men ser ändå på det annorlunda idag nu när det slutade lyckligt för mig och jag fick de barn jag önskade. Det är en erfarenhet som också kan vara värd att ha eller hur jag ska uttrycka det, en ökad förståelse.
Lycka till! ❤️
Jag förstår verkligen det.. Kan knappt föreställa mig hur det är att gå igenom ett missfall 🙁 <3 åh, fina du.. Tack för att du berättar din historia. Den ger hopp och tro kring att man faktiskt ska våga. Men det är så läskigt många gånger, kram <3