Alltså se på henne!! Min älskling!! Vardagen bara rullar och jag tänker knappt på att vår dotter faktiskt har ett hjärtfel. Dom där känslorna och rädslan kring det hela är rätt bortryckta för det mesta. Men jag tror att jag måste leva så för att orka med. Vissa kvällar kommer känslorna plötsligt men oftast hinner jag inte känna efter så mycket.. Jag är så orolig inför nästa hjärtkontroll nu när jag väl kommer in på ämnet. Men det trycker jag också bort just nu. Det är så svårt och jobbigt att leva när jag påminner mig själv tyvärr. Vet inte om jag någonsin kommer att vänja mig. I oktober ska vi till barnhjärtmottagningen igen..

Jolie är iallafall världens bästa och starkaste tjej. Hon är en sådan tuff bebis som verkligen vet vad hon vill och inte är rädd för att ta för sig. Allt hon vill ha ser hon till att få tag i och viljan är otroligt stark! Tålamodet står på noll och vill hon något så ska hon ha det nu, haha. Hon har börjat stå och ställa sig upp allt mer, kan ta några steg med sin gåvagn, kryper i raketfart, har två tänder som vuxit ut långt och två till på gång, vet var lampan är, vet var TVn är, älskar att läsa böcker, älskar att vara med och se allt och alla, är så social så det finns inte, vill alltid hänga med storebror och skrattar åt allt han gör, babblar massor på sitt egna språk och är alltid så glad. Min stora, fina älskling! Är så stolt över henne. Vet inte vad hon väger nu eller hur lång hon är men hon har storlek 86 i kläder och då sitter dom väldigt bra.