Hur ser en typisk konflikt ut mellan dig och F? Vad gör dig arg och upprörd? Hur blir du då? Högljudd? Tyst? Gråter? Hur bemöter han dig och dina känslor? Blir du ännu mer arg och provocerad eller lugnad?

Fick denna fråga i frågestunden och tänkte svara på den. Jag kan ju börja med att skriva att det aaaaalltid är jag som börjar bråka eller tjafsa hemma hos oss. F startar aldrig ett bråk eller liknande med mig.. Så har det varit genom hela vårt förhållande. Han är typ den lugnaste och mest tålmodiga människan som finns i hela världen. Iallafall.. Det han gör för att göra mig upprörd.. Hmm.. Han GLÖMMER saker. Alltså jag kan bli vansinnig… Han är verkligen så himla glömsk och kan glömma allt från vad han ska handla (trots att han har en lista med sig) till vad han skulle göra i sovrummet (trots att han var på väg dit för att hämta ett par byxor) till att fixa tvätten, byta toapappersrulle osv.. Med andra ord så hör ni ju att det inte alls är allvarliga saker vi tjafsar om och det är ju SÅ skönt.. Vi bråkar aldrig om ekonomi, uppfostran, något viktigt över huvud taget.. Mycket vardagstjafs och grejer som kommer upp under en halvstressig dag med småbarn..

Sedan är jag olika sur under olika perioder… När jag har varit gravid och ammat har jag varit mer lättretad än annars. Är nog känsligare i allmänhet då också.. Och som det är idag så känns det ju som att jag har varit gravid och ammat konstant under fyra års tid.. 😉 Är ju mycket hormoner i rörelse i kroppen då. Innan barnen minns jag att jag var mer lättretad precis innan mensen.. Fy så sur och ledsen jag kunde bli för saker.

Han bemöter mig i princip alltid lugnt och sansat och fixar det jag är grinig över. Så våra bråk blir sällan långlivade. Jag kan höja rösten och leva om lite när jag bråkar.. Speciellt om det är något jag har tjatat om 28388383 gånger men som han ändå glömt bort att göra. Försöker dock oftast att inte höja rösten när barnen är med men ibland händer det med! Vi är ju alla människor och jag tror inte att dom tar skada av att vi föräldrar visar olika känslor. Ibland är man ledsen, ibland glad, ibland arg.. Ja, ni förstår. Men iallafall.. Om F är trött eller på lite dåligt humör så kan han tycka att jag är dryg. Han säger inget om det men får lite drygare tonfall mot mig och då kan jag bli ännu surare.. Haha! Oftast så lägger sig bråket på mindre än några få minuter vilket är skönt. Men ibland sitter vi och surar en stund på olika platser av hemmet. Sedan brukar det sluta med att någon av oss kommer fnissandes och kittlar den andra eller något annat halvfjantigt. Oftast så överreagerar jag rätt mycket kan jag väl själv tycka i efterhand men i stundens hetta, när man är stressad och ska iväg någonstans, barnen kanske är trötta och griniga så kan jag bli less över att ständigt känna att jag måste tjata. Även om det inte är så att jag måste tjata konstant så kan det ju kännas så ibland.. Ja, ni kanske förstår. Men våra bråk är för att summera dom: snabba, sällan om något viktigt och enkla att lösa. Och jag tycker också att det är skönt att rensa luften lite ibland. Tjafs och små bråk hör ju till varje relation mer eller mindre.