Det var någon som ville att jag skulle skriva lite hur jag tror/vill att mitt liv ska se ut om 10 år och vad jag har för framtidsplaner och drömmar. För mig är detta en svår men ändå lätt fråga och jag kan nog spinna vidare på den föralltid. Finns så mycket jag vill göra och det känns som om dom få år man får spendera på jorden inte räcker till. Det viktigaste för mig är att ha det tryggt och stabilt, ha ett hem och ha en familj som älskar en. Jag vill uppleva världen och livet ihop med dom som står mig närmast och att få dela vardagen och det fina i livet med F har alltid känts så självklart sedan vi träffades 2010. Det kanske låter tragiskt eller besatt på något vis men för mig är inte livet värt att leva om jag inte har honom jämte mig. Jag har alltid varit säker på att vi kommer att spendera våra liv ihop och att säga ”JA” till honom redan som 18åring framför prästen är det bästa valet jag har gjort i hela mitt liv. Utan honom så hade det inte varit roligt att åka ut och festa ibland. Det roligaste för mig med en utekväll är att komma hem efteråt, haha 😉 Vi är fortfarande väldigt ”besatta” och beroende av varandra trots att vi förstått innebörden med egentid lite mer genom åren. Dock så vill vi båda spendera all ledig tid med varandra – livet är för kort för att läggas på sådant man egentligen inte vill eller vänskapsrelationer som man inte tror på. Jag har många fina vänner runtomkring och det är jag enormt tacksam för. Men min bästa vän är min egna make, punkt. Så mitt enkla och säkra svar på denna fråga är att det egentligen inte spelar så stor roll så länge jag får spendera mitt liv med honom. Och jag vet att han känner likadant för mig. Vi har gått igenom det mesta tillsammans, alla viktiga saker i livet och en klyscha som för mig blivit sann är att ett ”hem” kan vara en människa och inte en plats. Jag är liksom hemma om jag får ligga i hans armar även om vi är mitt ute i en skog utan tak över oss. 

Sen om jag ska drömma mig iväg lite mer och ge ett ”roligare svar” så hoppas jag på att min blogg fortsätter i samma takt som den gör idag. Sociala medier är verkligen något jag trivs att jobba inom och vill fortsätta med. Å andra sidan så drar det i det ”sociala” i mig och jag älskar att jobba med människor och mänskliga beteenden. Så hade jag börjat plugga i dagens läge så hade det varit till beteendevetare eller personalvetare. Jag hade kunnat tänka mig att hålla i jobb-intervjuer, föreläsa, ha någon form av ”ansvarig-roll”. Något där jag får guida, peppa och stötta – möta människor varje dag! Men det får komma längre fram! För just nu har jag inte en aning om exakt vad jag vill, och det vill jag ha koll på innan jag ger mig på någon flerårsutbildning vid universitetet. Jag har läst på universitetet en termin och det var jättekul! Så det vill jag absolut uppleva någon gång i framtiden. Så ja, om 10 år kanske jag har en pågående utbildning eller är färdigbutbildad. Det tror jag iallafall.

Sedan vill jag också ha en större familj. Nu har vi ju en liten i magen men jag vill trycka ut iallafall två ungar till efter det, haha 😉 Gärna nära mellan barnen i ålder bara för att jag vet hur tacksamt det är att ha syskon som är ungefär lika gamla. Så kanske göra klart allt som har med barn att göra inom fem år! Så att jag och F kan börja leva bara VI två igen när vi är runt 40 med barn som redan är utflugna i 20års-åldern och som kommer hem och hälsar på ofta med sin egna sambo/partner och sina egna barn! Att vi blir en riktigt stor familj helt enkelt. Vill att vårt hem alltid ska vara öppet för barnen oavsett ålder. Det bästa som finns är trots allt att komma hem till sitt barndomshem och känna sig omhändertagen. Detta är dock kanske snarare om 20 år eller mer, men en liten framtidsdröm iallafall. 

Om 10 år så tror jag även att vi har byggt upp ett riktigt drömhus från grunden. En 20-miljonersvilla med två våningar, enorm gård, stor pool – ja riktigt lyxigt och fint vill vi ha det! Nära havet också! Och sen vill jag att vi ska ha en lägenhet eller ett hus utomlands dit vi åker hela familjen någon gång per år. Jag vill leva Svensson-livet men med extra guldkant. F ska ha sin civilingenjörs-utbildning som han drömmer om och ha ett bra jobb inom teknik som han älskar. Och jag själv vill som jag skrev tidigare jobba inom sociala medier och med människor. Exakt vad vet jag inte än. 

Om 10 år hoppas jag även att jag utvecklats mer som människa och byggt på mig själv mer. Jag har ganska dålig självkänsla fortfarande och det är något jag har tampats med större delen av mitt liv. Självförtroendet däremot är det inget fel på och jag vet att jag alltid klarar det jag tar mig an och når mina mål. Så där är jag tvärtemot riktigt säker i mig själv! Men just att känna att JAG duger har jag svårt för och har haft under större delen av mitt liv. Vet inte varför egentligen! Har alltid blivit uppfostrad med att jag duger precis som jag är och att jag räcker till. Att jag bara behöver vara JAG. Men det är nog en av mina största inre laster som jag hoppas att jag ska vara av med då. Att jag ska känna att jag är tillräckligt bra som jag är, tillräckligt vacker och ja att JAG duger bara genom att vara just jag. 

Om 10 år tror jag även att jag kommer att ha min familj närmre. Det är något som gör mig ledsen baserat på hur det ser ut idag. Min familj står mig jättenära och att bo i Göteborg medan dom finns i Umeå är tungt och särskilt när vi vet att vi ska få tillökning. Jag vill liksom att mitt barn ska kunna säga att ”mormor hämtar honom efter skolan” idag eller att ”när jag fyllde år igår så överraskade morfar mig med en tårta som han gjort själv”. Haha.. Ja, ni förstår! Det är ju ett val som vi själva gjort då Umeå kändes för litet och ”tråkigt” och det är inte heller ett val vi ångrar. Men det är något att tänka på nu när man själv blir förälder. Och något vi pratar kring mycket här hemma. Så om 10 år hoppas jag att vi bor närmre varandra. 

Sen har jag fyra miljarder andra tankar och drömmar. Skulle vilja öppna ett familjeföretag, en skönhetssalong, resa jorden runt, bo utomlands med hela familjen.. Alltså listan kan göras jättelång. Ska försöka hinna med att LEVA ordentligt under mittt liv. Men det viktigaste för mig är att jag får dela livet ihop med dom som står mig närmst och det är min familj. Sen om vi bor i ett stort hus eller en liten stuga spelar ingen roll. Bara jag har den tryggheten och kärleken runtomkring mig så är jag nöjdast och lyckligast i världen.