Har pendlat mellan att vara glad och ledsen hela helgen och under söndagen när hundarna lämnades kom sjukt mycket tårar hos både mig och F. När vi skulle pussa och krama hundarna hejdå så brast det men vi försökte att hålla ihop lite iallafall då det kändes så fel att säga hejdå i tårar på något vis.. Tårarna kom men höll ändå tillbaka så gott det gick. I bilen på väg mot Göteborg så blev det bara ännu värre. Ni anar inte hur det kändes. Det var bara så himla hemskt. Grät och grät och grät.. Kände mig helt tom i hela kroppen. Allt kändes bara så himla tufft. Vi fick stanna en stund längs vägen på en parkering också och bara kramas och andas. Ville bara vända om och hämta tillbaka vovvarna.
Vi kom iallafall fram till världens finaste familj under söndagen. Så himla vänliga och genomfina människor. Deras hundar var också så underbara och lugna. I början blev det lite smått kaos och alla hundar skällde på varandra men det lugnade sig ändå rätt snabbt och dom började komma till ro inne i deras mysiga hus. Det kändes så bra för både mig och F och hundarna hade inte kunnat få en bättre familj. Är så evigt tacksam att dom ville ta emot dom. Dom bodde så otroligt fint och hade en stor gård där hundarna kunde springa fritt. Dom kommer att få ett helt fantastiskt liv med sin nya familj. Är så trygg i vårt beslut och tvekar inte en sekund på att detta är rätt. Ändå är jag så himla ledsen och uppriven. Men glad för hundarnas skull. Det är konstiga och blandade känslor. Efter att vi blivit bjudna på både god lunch och fika + pratat en stund och tagit en promenad alla tillsammans så åkte vi vidare. Och ja, det var som sagt galet tungt. Kan inte ens beskriva det.
Igår när vi kom hem till Umeå så brast det för F. Jag har gråtit så sjukt mycket mer än honom INNAN vi lämnade hundarna men nu var det hans tur att få känslorna utanpå. Det var jobbigt att se men jag förstår verkligen exakt hur han känner. Att bara komma hem till en tom lägenhet, veta att dom inte ska bo med oss, flytta med oss in till huset, att vi inte får fler mysstunder i soffan, att dom inte får träffa lillasyster när hon väl kommer, inte kommer att hänga med ut på promenader. Hjärtat går fasiken sönder.. Men dom mår bra, allt går bra.. Får täta uppdateringar från deras nya ägare så det är skönt. Det har ju trots allt bara gått ett par dagar och fungerar det så fint redan nu så är jag inte alls orolig att dom inte kommer att bli en del av sin nya familj inom närmsta månaderna. Men för oss är det tungt och tufft. Är nästan glad över att det blev så mycket ”drama”, värkar och svängar till förlossning osv nu efter att vi hade lämnat vovvarna. Då har man knappt hunnit tänka på det utan mer fokuserat på att hinna hem innan förlossningen drar igång på riktigt. Men ja, känslorna sitter utanpå just nu och det är tufft att sakna våra familjemedlemmar varje dag. Dom kommer iallafall ha det BÄST hos sin nya familj och få det livet dom förtjänar varje dag. Och det är det viktigaste för mig. Vår kärlek till dom går före våra egon och det tycker jag verkligen vi gjorde klart för oss när vi tog detta beslut.
Kommentarer
Riktig starkt och fint gjort av er❤
KRAM <3
Hej Gabriella, tycker det är jätteroligt att följa din vardag. Du lägger alltid upp så fina bilder!💕 Undrar bara varför ni inte vill ha era underbara och söta hundar kvar?😱 Kan förstå att det kan bli mycket med två hundar och två barn men du har inte skrivit nånstans om varför? Blir nyfiken!? Är såklart väldigt glad att hundarna hamnat hos en annan bra familj.😊
Men åh tack 🙂 <3 Kika lite längre ner bland mina inlägg så har jag skrivit ganska långa inlägg om det. KRAM <3
Vad är anledningen till att ni inte kunde ha kvar någon av dom?
Kika lite längre ner bland mina inlägg så har jag skrivit ett långt inlägg om det, kram <3
Wow vad fina ni är Gabriella.. Så otroligt osjälviskt och fint gjort. Det märks att dem är familj. Stor kram till er! <3
Men tusen tack fina du <3 stor kram!
Jag lider med er ❤️ Fick själv göra samma sak med våran stora hund när vi fick barn !! Man känner verkligen att man svikit sina familjemedlem/ar inte alls lätt att ta ett sånt beslut ❤️ Men väldigt starkt gjort
Förstår dig helt 🙁 nej det är sjukt svårt 🙁 KRAM <3
Usch, får tårar i ögonen av att läsa detta. Tanken på att lämna bort vår hund får mitt hjärta att brista så jag förstår verkligen hur ni känner ❤ Massa kramar till er
Fina du 🙁 jaa, det är hemskt 🙁 <3 kram kram
Hej! Jag kan tänka mig sorgen att lämna ens pälsklingar 💔 jag lämnade i söndags bort min bästa vän sedan 6 år tillbaka 😢 hon fick flytta ut på landet till ett gulligt hus stor tomt med skog, en hundkompis och 2 fantastiska människor ♥️ Jag insåg då att det är så hundar ska leva.. med stora ytor, natur och engagerade människor som har tid och intresse 👌🏻 Det är tomt här hemma men samtidigt känns det så bra att veta att hon slipper ligga i en lägenhet och vänta på långsamma barnvagnspromenader 🙌🏻 Vi har fått mycket uppdatering och hon trivs så bra i sitt nya hem! Man får ha i minne att man gör det för deras skull och det bästa man kan ge sin vän är en chans till lycka och välmående ♥️ Styrkekramar fina du!
Ja, det är hemskt 🙁 <3 låter hur bra som helst. Vi får också mycket uppdateringar och det är verkligen guld värt!! <3 Tack för att du delade med dig, det är skönt att veta att man inte går igenom det själv. KRAM <3
❤️❤️❤️
<3<3
❤️❤️❤️
<3<3
Varför va ni tvinga till att sälja dem små liven?
Läs längre ner på bloggen så har jag skrivit om det, kram <3
❤️
<3
Jag undrar hur hundarna tog det hela. Ville dem följa med hem först eller fann dem sin plats direkt efter att ha bekantats med nya familjen? Tänke om de gnäller/saknar er 😊 De känner säkert på sig sånt därnt, redan innan ni for och lämnade dem. De kanske har någon förståelse trots allt. Hoppas det håller i sig så dom inte börjar undra var ni tog vägen 😊
Dom tog det bra 🙂 självklart ville dom följa med hem men det blev inga större problem, kram <3
Den största och vackraste kärleken är den osjälviska kärleken, när man åsidosätter sina egna känslor och behov för någon annans bästa. Den kärleken har ni visat era hundar! Den tid ni fått tillsammans med dem kommer ingen kunna ta ifrån er, och ni kommer alltid bära med er dem i era hjärtan (och de bär er i sina små hjärtan också). Förstår att det måste varit ett väldigt tungt och svårt beslut. Men det var ett väldigt klokt och kärleksfullt beslut, rätt beslut för alla inblandade. Kram till er, hoppas den värsta sorgen lägger sig snart.
Ja, det är ju det 🙁 det är det som är äkta kärlek men det är också det som kanske gör mest ont ibland.. 🙁 Tack snälla för pepp, stöd och kärlek. KRAM <3
Förstår att det är skit tungt! Men rätt beslut gör ont ibland! Det blir lättare med tiden!😍
Ja, det blir ju det <3 kram kram
Stor varm kram till er alla <3 Smärtan lyser verkligen igenom, ni har tagit ett väldigt moget och vuxet beslut, det säger mycket om vilka fina och starka människor ni är <3
TACK <3 ja, det är och har varit sjukt tungt <3 kram kram
Men fy fan vad tufft 😭 Har själv hund och vet hur starkt band man har. Men ni har gjort rätt, ni hade inget val! Ingen kan ta ifrån er/hundarna de fina år ni haft tillsammans. Kram på er <3
Ja, det är ju som ens barn i princip :/ <3 kram och tusen tack fina du <3
Åååhh får så mycket flashback när jag läser ditt inlägg… vi fick också lämna bort vår hund Aiko när min allergi blev värre och vår vovve blev också lite avvaktande när vi fick vår son. Jag hade haft honom i 6 år, så att ta det beslutet att omplacera honom var extremt jobbigt! Jag fick hjälp av vår hunds uppfödare och när hon väl hittade ett par som kunde ta över så var det dags för den långa resan från småland till dalsland… jag kände som du att jag inte ville gråta så mycket när vi skulle krama honom hej då, men det blev för mycket sen när vi skulle åka hem. Grät och grät och grät! Men precis som ni har upplevt, så grät min man när vi hade kommit hem och skulle lägga oss för natten. Så fick jag trösta den här gången (vilket är extremt ovanligt 😅) men det var så skönt att han också kunde släppa alla känslor och bara gråta ut. Detta är nu snart 7 år sedan, men kan fortfarande tänka på vår älskade hund och gråta inombords att vi inte längre har honom kvar 😢 Men vi tog också ett rätt beslut ändå, och vi vet att Aiko har det bra och det underlättar enormt! Så skönt för er att ni vet att era godingar har det bra, och tror också att ert beslut var den bästa! Styrkekramar till er, vi är många som vet hur det känns 💕💕💕
Åååh förstår 🙁 Tack för att du delade med dig av er historia. Förstår verkligen det. Det är ju det viktigaste men det gör det inte lättare för det. Det är skönt att veta att man inte är ensam. KRAM <3
Hoppas allt går bra med den nya familjen och bebisen som kommer snart ❤️
Har ni skrivit kontrakt el liknande så de inte kan sälja dem vidare ifall det skulle bli något problem med den nya familjen?
Frågar bara eftersom en bekant hamnade i en sådan sits. Menar inget illa ❤️
Tack snälla <3 kommer nog att funka jättebra så har inte tänkt på något sådant. Allt gick så bra direkt från start, kram
Varför lämnade ni bort hundarna?
Jag har själv en 3 månaders och en liten pomme hemma. Förra veckan fick jag nytt jobb där jag inte kommer kunna ha med honom längre så tankarna snurrar.
Kika längre ner på bloggen så har jag skrivit om det, kram <3 och hoppas du tar rätt beslut för er<3
Jösses när jag läste att ni skulle lämna bort hundarna så grät man lite själv för man har följt er o hundarna länge o känns som om man lärt känna dem också via bloggen
Förstår att det kommer bli tufft i några dagar o veckor för er 🙂 skickar en stor kram till er
Ja, det kommer ju att vara så 🙁 KRAM <3
Åååh 🙁 gud vad jag lider med er… Fy tusan så hemskt och vad det måste svida :(( ni får försöka tänka att allt har sin mening. Tänk om allt drog igång snabbare och att hon kommer tidigare än BF just pga det här. Att hemmet inte blir lika tomt lika länge, som om hon skulle komma på BF eller efter to m. ,även om det såklart alltid kommer vara tomt utan dem. Blev kanske luddigt men förstår du ungefär hur jag tänker ? Haha 🙂 stora varma styrkekramen till er!! <3
Ja, det är ju så <3 man får verkligen försöka se det "positiva" i det och försöka tänka lite så. KRAM finaste du 🙂 <3
Usch, fick tårar i ögonen när jag läste detta… 🙁 Kram på er!
🙁 KRAM fina du <3
Förstår att det måste vara jobbigt! Varför lämnade ni bort båda? Var det inte bara ena som bet Jason? Kram!
Kika längre ner bland mina inlägg på bloggen så har jag skrivit om allt sådant, kram
❤️
<3
Åh tårarna kommer när jag läser detta. Så fint skrivet <3 Kan nog inte ens förstå vad ni går igenom, men tycker ni är så starka som klarar att ta ett sånt bra beslut ändå! Kramar till er <3
Tusen tack fina du 🙁 KRAM <3