Gabriella Joss Gabriella Joss
AllmäntMat

Snabb pasta

23439459_10214557069981815_2022158190_n

När vi kom hem från fotograferingen med fina Emelie förra helgen så var vi alla vrålhungriga. Stekte purjolök med röd paprika i olja och när det fått yta så hällde jag över havregrädde, rev i en rejäl bit prästost, saltade, pepprade, slängde i en buljongtärning och klippte i persilja. Tillsatte massor med färsk babyspenat och så sköljde jag ett paket kidneybönor och hällde i också. Blandade med spagetti och gud så gott det blev =) Snabbt mattips.

Kommentarer

  1. Rebecca

    Inget med i inlägget att göra men kan inte sova 😅 Har du sett Gossip Girl? Om inte är det en kille som heter Chuck som spelar en stor roll i serien och skådespelaren som spelar hans mamma (Laura Harring heter hon i verkligheten) jag vet inte om det bara är på serien men jag tycker ni är SÅ lika, typ att det skulle kunna va din mamma/syster/moster. Jag tror det är ögonen som gör det mesta. Haha helt orelevant 😂

  2. Tindra

    Hej Gabriella.
    Jag har ett problem inom min familj som jag inte vet hur jag ska ta mig till i..
    Jag lever tillsammans med min man och våra två barn + två hundar. Jag vill bara veta om jag överreagerar eller om han är otrevlig till mig..
    Han jobbar nätter ( 00:00-06:00 ) alltså sex timmar per natt. han säger att han ska gå upp( han går och lägger sig mellan 08:00 -09:00) 15:00 för att jag behöver hjälp, men han gör aldrig det, det är ständigt tjat, jag blir argare och argare ju längre det går och han fortfarande inte stiger upp då jag anser att har man skaffat barn&hund så ska man också hjälpa till.
    Jag sköter allt hemma, går ut med hundar, tvättar, städar, lagar mat, ser till att barnen har kläder, duschar dom ja allt. Han jobbar och hjälper väl till nån gång då och då men för jag tjatat mig till det..
    Sen tycker jag han är så otrevlig mot mig, han kan säga så elaka saker som, kärringjävel, dum i huvet, att det är något fel i huvet på mig, jag är cp, allt. bara för att jag ber honom stiga upp den tiden vi har kommit överens om då jag behöver hjälp..
    Jag känner att jag håller på att gå under, jag orkar inte bråka varje dag eller höra varje dag hur värdelös jag är, det kan bara vara något så litet som att jag råkat äta upp något som vi har haft hemma så kommer han med någon otrevlig kommentar ¨gud vad du ska äta hela tiden ¨ eller ¨jag får ju aldrig något för du äter upp allt .. sen efter han gör det och han ser att jag blir ledsen kan han sitta och le och säga att jag överdriver jämt och att jag överreagerar.
    Ibland orkar jag inte bråka efter han säger något nervärderande och låser in mig på toan så jag kan gråta ifred.
    Jag tycker inte det är mycket begärt att han ska stiga upp och hjälpa mig, för att ta hand om ett hem, barn och djur är inte lätt, och ibland känns det som han verkligen avskyr mig. Han kan liksom gå hemifrån utan att säga hejdå till mig, jag hör bara när han stänger dörren och ja ba står där och säger jaha, vad lite jag måste betyda för honom.
    Jag erkänner att jag inte alltid är trevlig, men att ständigt leva med någon som alltid är sur eller säger elaka kommentarer orkar man inte hålla humöret uppe..
    Jag håller ibland masken och låter han sova och jag sköter allt, men då stiger han upp 20:00 och skriker på mig att – varför i helvete väcker du inte mig.
    Så vad jag än gör är det något fel på mig.
    Jag vet inte, jag kanske gör helt fel, kanske ställer för höga krav? vad tycker du? berätta gärna om jag gör något fel, svårt att se det med egna ögon ibland.. Vad som fick mig att verkligen se klart var när han skaffade ett Tinder konto och raggade på andra tjejer och när jag sa till honom kom han man ¨ jag gjorde det för att vi bråkar och ville att du skulle se det..¨
    jag känner mig så sviken, hur ska man få tillbaka tilliten jag hade till honom?, jag har redan svårt att lita på folk i vanliga fall.
    Jag levar mina dagar på så vis att jag vet att han inte stör sig, för vill inte bråka i onödan.
    han har vid tre tillfällen slagit till mig för jag har försökt väcka honom, han kan sparka till i saker bredvid mig när vi bråkar och när jag blir sårad skrattar han bara, han har också väldigt svårt att be om förlåtelse.
    jag känner bara att om man tycker om en människa, varför vill man att den ska må dåligt? för han säger att jag är allt för honom och han älskar mig men har väldigt svårt att lita på det när han ständigt är på detta humöret.

    Jag saknar honom jag vart kär i, som han var i början.. Han som var min bästa kompis och som hatade se mig ledsen. När jag säger det till honom kommer han bara med att ¨fast du har förändras också¨
    vad jag än säger eller försöker säga kommer han alltid med att jag har gjort något eller sagt någon innan som gjorde att han gjorde på de viset.
    jag behöver verkligen hjälp innan jag ger upp allt..

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Oj, jag tycker verkligen att du ska söka hjälp. Det ska INTE vara sådär. Jag hade aldrig accepterat det och det ska inte du heller.. Lider verkligen med dig 🙁 var stark för din och dina barns skull och ta dig ur det där så snabbt som möjligt. Det är mina spontana tankar när jag läser din text.. Prata med någon annan vuxen i din närhet och få hjälp med att ta dig vidare. Ingen ska behöva gå igenom det du gör. Blir både arg och ledsen för din skull. STOR kram till dig <3

      1. Åsa

        Hej Tindra, du har kämpat alldeles för mycket och stått ut alldeles för länge. Han ägnar sig åt psykisk (och tydligen även fysisk) misshandel och du behöver ta dig ur detta snarast möjligt!! För sig och dina barns skull. Har du någon närstående/vän som kan stötta dig (för det kommer att vara otroligt jobbigt att lämna)? Annars kan säkert kommunens familjeenhet vägleda dig. Ett tips är att diakoner i kyrkan kan vara bra samtalsstöd längs vägen (det är inte massa religiöst prat utan riktig hjälp och man behöver inte vänta på en remiss från Vårdcentralen eller liknande.) Lägg din energi på att göra en plan för ditt lämnade (ekonomi, bostad, barnens vårdnad mm) istället för att tjata på honom att ”hjälpa till”. Han kommer aldrig att göra det. Ang vårdnad kan han få svårt i och med att han måste sova på de tider då barnen behöver frukost/middag samt komma till/från förskola/skola. Du kan inte vägra honom umgänge (det riskerar du själv att åka dit på), men hans tider kanske ändå gör det svårt för honom. Skitstövlar som han brukar plötsligt bli väldigt intresserade av att ta hand om barnen efter en separation. Inte pga de bryr sig om barnen utan för att kunna kontrollera och jävlas med mamman på distans. Ta hjälp och gör det fort! Många många kramar / Åsa

    2. Åsa

      Hej Tindra, du har kämpat alldeles för mycket och stått ut alldeles för länge. Han ägnar sig åt psykisk (och tydligen även fysisk) misshandel och du behöver ta dig ur detta snarast möjligt!! För sig och dina barns skull. Har du någon närstående/vän som kan stötta dig (för det kommer att vara otroligt jobbigt att lämna)? Annars kan säkert kommunens familjeenhet vägleda dig. Ett tips är att diakoner i kyrkan kan vara bra samtalsstöd längs vägen (det är inte massa religiöst prat utan riktig hjälp och man behöver inte vänta på en remiss från Vårdcentralen eller liknande.) Lägg din energi på att göra en plan för ditt lämnade (ekonomi, bostad, barnens vårdnad mm) istället för att tjata på honom att ”hjälpa till”. Han kommer aldrig att göra det. Ang vårdnad kan han få svårt i och med att han måste sova på de tider då barnen behöver frukost/middag samt komma till/från förskola/skola. Du kan inte vägra honom umgänge (det riskerar du själv att åka dit på), men hans tider kanske ändå gör det svårt för honom. Skitstövlar som han brukar plötsligt bli väldigt intresserade av att ta hand om barnen efter en separation. Inte pga de bryr sig om barnen utan för att kunna kontrollera och jävlas med mamman på distans. Ta hjälp och gör det fort! Många många kramar / Åsa

      1. Tindra

        Åh tack så mycket för era fina ord. Tror jag förstår vad jag måste göra, även om det går emot mitt hjärta. Men jag gillar inte den människan jag håller på att bli, saknar mitt glada mig. Tack att ni tog er tid att skriva till mig, det värmer! <3

    3. Alexandra

      Du måste ta dig därifrån NU! För din och för barnens skull. Jag vet hur fruktansvärt svårt det är för det tog mig tre år att ta mig från mitt ex och idag 5 år senare äntligen vågat få hjälp utav psykolog för att bearbeta. Om du klarar det så gå till vårdcentralen eller bvc och prata med en barnmorska. Om det känns försvårt att prata så visa ditt inlägg. Det är INTE ditt fel och det är INTE dig det är fel på och du överreagerar INTE!. Kramar till dig och jag hoppas du finner styrkan att gå och även be om hjälp för man behöver hjälp att gå vidare.

    1. Carola

      Bara en tanke om du inte använder saltfri buljong ska du inte salta extra med tanke på Jason. Eftersom buljongtärningar innehåller rätt mycket salt.

×

Om Gabriella Possler

Hej på dig och vad kul att du har hittat till min blogg! Jag är 25 år, lycklig i livet och mamma till två underbara barn. Bor i mitt drömhus som byggdes 2017/2018, jobbar som mäklarkordinator och driver en av Sveriges största bloggar. Hoppas att du ska tycka att det är kul att hänga med i både med och motgång, ta del av min träning, goda recept, livet med barn och att bolla allt samtidigt som mamma och egen företagare. Kram!


SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR
gabriellajoss@hotmail.com


INSTAGRAM:
@gabriellajpossler


Policies
Cookie- och integritetspolicy


BANNERANNONSERING
Kontakta Stylewish