Fick ett önskemål att jag skulle blogga om ätstörningar men då kände jag spontant att jag inte har någon erfarenhet alls av det och att jag inte kan skriva om något jag har NOLL vetskap om. Jag tycker att det är hemskt att så många unga drabbas men jag kan själv inte relatera till det och vågar därför inte uttala mig så mycket.. Kom därför på att jag mer än gärna låter någon annan dela med sig av det ämnet. Kanske vägen tillbaka från en ätstörning eller liknande? Jag är öppen för alla förslag och egentligen alla ämnen. Hade gärna skrivit om ”viktigare” ämnen på min blogg än vad jag gör men då jag inte har erfarenhet av så mycket så vill jag inte skriva sådana inlägg. Så är det någon som vill skriva ett lite djupare inlägg och få det delat på min blogg så är jag otroligt öppen för förslag. Maila mig i så fall! Hade varit så kul! Och det är ju roligt att kunna nå ut till flera tusen människor med en viktig historia/viktigt budskap.
Jag vill ju att vi ska vara som ett stort tjejgäng här inne som peppar och stöttar varandra och jag tror att detta kan bli givande för oss alla. Kram på er och maila gärna om ni känner att ni har något viktigt ni vill skriva om <3
Förresten! HÄR skrev jag ett inlägg om min pappas bortgång (en text som jag tog ur min dagbok). Att förlora en förälder vet jag något om och där kan jag skriva hur mycket som helst. Det är en hemsk sorg som aldrig går över. Tiden läker såren lite men dom kan rivas upp snabbare än snabbt ibland för att sedan lägga band om sig igen. Nej fy, det är fruktansvärt att från tidig ålder veta att ens förälder har dött ifrån en. Det önskar jag ingen i hela världen. Min värsta mardröm är att F ska dö från mig och våra barn. Därför tjatar jag alltid på honom om att köra försiktigt, vara försiktig, ta det lugnt osv.
Kommentarer
Med vänlighet i rösten — varför hör det hemma på din blogg? Du har inte själv någon (direkt) erfarenhet av ätstörningar, och ämnet skulle endast skrivas om för att..? Är det så många som efterfrågar det? Har själv lidit av ätstörningar i många, många år och förstår inte för mitt liv vad det ska ha å göra här, i en familjen- och mammablogg där man vill bli inspirerad och glad. Det är givetvis din blogg och inlägget skulle säkert uppskattas av folk och du skulle säkert välja något smakfullt. Men jag ber dig verkligen att ta en extra tankegång kring detta. Att skriva om ätstörningar bara för att känns så himla, himla konstigt och triggande.
Allt gott till dig <3
Det har varit efterfrågat av flera stycken så därför tänkte jag att det hör hemma på min blogg 🙂 För att många unga tjejer läser den och för att någon annans historia om det kanske kan hjälpa någon. Jag tycker också att det är ett otroligt ämne att lyfta och prata/skriva mer om. KRAM <3
Jag har levt med ätstörning och skriver en hel del om ämnet i både bloggen och pratat om det i intervjuer. Jag ställer gärna upp och skriver något om ämnet. Det är fantastiskt att du känner att det är något som är viktigt att lyfta fram. Det är tyvärr så otroligt vanligt. Ett riktigt bra intiativ av dig att vilja lyfta det.
Bloggen i kategorin: http://goforfit.se/category/anorexi-atstorning.html
Artikel i Daily Mail. http://www.dailymail.co.uk/femail/article-3331787/Former-anorexic-warned-heart-stop-moment-says-weightlifting-saved-eats-build-muscle.html
Åh tusen tack för att du delade med dig <3 maila mig gärna, kram
Läste inlägget du länkade och kan inte relatera för inget liknande har hänt mig, men så modigt av dig att visa upp något sånt! Hemskt att vara med om det! Älskar dig<3
TACK <3 kram
Jag skulle kunna dela med mig av hur det är att växa upp med en förälder som är alkoholist. När jag var yngre kände jag mig väldigt ensam, jag trodde att jag var den enda som hade det som jag. Kanske finns det någon nu som är i samma sits som behöver få känna att den inte är ensam och som behöver hopp om att livet en dag kommer att bli bättre.
Jag har tyvärr erfarenhet av en till fruktansvärd sak, nämligen en förlossnings depression. Det behövs också pratas mer om. Min son är idag snart 10 månader och jag står med båda fötterna på jorden, men fyfan vilket helvete det har varit i perioder det senaste året. Delar gärna med mig med förhoppningen att kunna hjälpa någon annan.
Åh maila mig gärna! <3 tror också att man måste prata mer om båda dom sakerna.. <3 det är SÅ viktigt. Kram
Jag förlorade min mamma för fem år sedan. 1 månad & 1 dag innan hon skulle fylla 51.
”Resan hem till Dalarna från Skåne var planerad & vi skulle överraska henne med att jag kom hem till jul.
Hon ringde & pratade med mig dagen innan om hur stolt hon var över att just jag var hennes dotter & hur fin jag var som människa.
Vi pratade om livet, om musik & om skvaller.
Där & då förstod jag inte att hon egentligen tog farväl. ”Jag kommer alltid att älska dig, det vet du va, eller hur gumman?”
Fina lilla mamma, tänk så ovetandes hon var över att jag skulle komma hem om bara ett par dagar.
Men jag hann aldrig hem.
Jag lever med den bitande ångesten än idag.
Jag hann aldrig hem för att säga hejdå.
18 december 2012 tog hon sitt sista andetag.
Att se henne ligga där på sängen med alla slangar i kroppen. Lyssna på hennes tunga andning med det där bubblande ljudet från hennes lungor. Jag visste att det var försent.
Hon var redan borta när jag väl kom fram.
Det gör så ont i mig att veta allt hon missat sedan dess, men jag tror & hoppas att hon finns med oss här nere ändå på något sätt.
Förbannade äckliga diabetes. Jag hatar dig för att du tog min absolut bästa vän ifrån mig. ”
Ur min dagbok.
Den natten räddade min mamma två andra människors liv, med hjälp av organdonation.
Hon väntade på en njure i över 8 år, men hon hann aldrig få någon.
Däremot lever en ung kille i Göteborg, tack vare min mammas hjärta.
En annan medelålders kvinna har en fungerande lever, tack vare min mamma.
Det känns fint på något sätt.
Att mitt i all smärta, så gav hon livet åter till två helt främmande människor.
Fantastiskt!
Får tårar i ögonen av att läsa.. STARKA DU <3 <3 tack för att du ville dela med dig till mig <3 och så otroligt fint gjort!! Så himla, himla vackert och osjälviskt. Dom måste vara otroligt tacksamma över det dom fick av henne. KRAM
Likadan, tjatar på alla i min närhet som jag tycker om att köra försiktigt mm, blev efter min mormor var nära att gå bort men klarade sig ( närmsta vuxna personen jag har och som jag har kontakt med dagligen och träffar ) herregud efter det är ja inte mej lik. Jag är jättejobbig och kan lätt få upp den känslan i kroppen som var under den perioden. Om jag ska lämna min dotter med min sambo så rabblar jag typ upp massa som kan hända om han inte har 100% uppsikt så jag är säker på att han har koll och sen smsar jag hela tiden hur de går. Sitter vi och tittar tv tillsammans och jag bara ska gå på toa och min sambo ser det säger jag ändå ha koll på henne nu! Nä suck men jag vill aldrig mer behöva känn den känslan men jättejobbigt att leva i denna oron!
Ja, det vore verkligen en mardröm att förlora någon man älskar så mycket 🙁 <3 så fint av dig. Det ÄR jobbigt att känna så men det är ju trots allt ett bevis på den starka kärleken man känner, kram
Hej fina Gabriella!
Skickat iväg ett mejl till dig <3
Ska läsa <3 kram
Jag hade gärna delat med mig lite om högkänslighet! Det är inte mycket omtalat, och folk behöver verkligen lära sig och få kunskap om detta, som är mycket mycket vanligare än man tror! 🙂
Maila mig gärna! <3 kram