Nu var det dags.. Jag har velat fram och tillbaka så länge och tänkt över detta så mycket. Jag har ammat i ett och ett halvt år- alltså hela 18 månader. Det känns galet och jag förstår inte att tiden har gått så himla fort. Jag har haft en önskan om att sluta amma ganska länge men har samtidigt inte velat sluta just för att jag vet hur mycket amningen betyder för Jason. Han är mitt allt och jag vill hans bästa. Det som är viktigt för honom är viktigast i världen för mig. Jag skulle kunna fortsätta tills han var hur stor som helst så länge han hade velat, haha… Amning är något fint och fantastiskt och skapar så vackra band mellan mor och barn. Man kan såklart få band på 100 andra vis också (amning krävs ju absolut inte för det vill jag förtydliga) men ni som har ammat länge vet nog att amningen på något vis blir något alldeles speciellt. Det handlar inte bara om mat utan ger närhet, trygghet, kärlek och massor med annat. Från att inte ha velat amma alls till att ha ammat såhär länge. Jag har ändrat min syn på amning helt och det är jag glad för.
Iallafall! Nu är det dags att sluta på riktigt. Under dom senaste veckorna (egentligen enda sedan vi kom hem från Gran Canaria) så har Jason visat allt mindre intresse. Han ammar kanske en dag på dagen och så lite på kvällen och natten. Jag bestämde mig egentligen i lördags. Såg tillfället och tog det! Jag var ute med Tove och vi kom på att jag kanske ska sova där ett par nätter från och med den kvällen. Om jag är hemma och Jason vet om det så kan han skrika oavbrutet tills han får bröstet. Om jag däremot inte är hemma så skriker han inte alls och nöjer sig med F hur bra som helst – dag som natt. Därför är det enklare om jag inte är hemma när vi fasar ut kvälls och nattamningen. På dagen blir det lätt att låta bli att amma då han är lätt att avleda med leksaker eller mat.
Det har varit jobbigt för mig. Jobbigare än vad jag trodde faktiskt. Brösten har varit sprängfyllda med mjölk och gjort så ont, jag har känt mig som en HEMSK mamma (vet ju SÅKLART att jag inte är det men det är så det har känts) och jag har gråtit, ångrat mig fram och tillbaka och varit så nere i allmänhet. Det känns som att jag sviker Jason på något vis och jag har en inre kamp med mig själv hela tiden. Jag har fått så mycket pepp och stöd från nära och kära och det är väl det som har gjort att jag faktiskt klarat av att sluta. Jag vet ju innerst inne att jag är redo att ta steget till att sluta, att jag är trött på alla amningshormoner och att jag vill kunna få en chans att bli gravid igen (och jag har ju äntligen fått min mens tillbaka, wihoo!). Skulle dock aldrig sluta amma enbart för att bli gravid igen men det är ju såklart en morot det med. Att jag faktiskt kanske kan bli det igen.. Ja, ni förstår! Så ja, trots att det har varit tungt så vet jag att det kommer att kännas bra i slutändan. Jason klarar sig utan amningen och han äter ju vanlig mat i stora lass! Och närheten kan han ju få ändå, utan att ha mitt bröst i munnen. Jag sover borta ett par nätter till och kommer hem lagom till att F ska dra iväg till jobbet. Nätterna har som sagt gått hur bra som helst för killarna och Jason har sovit hela nätter utan att ens vakna en enda gång. När jag är hemma så vaknar han MINST tre gånger per natt! Det är nästan som att han vaknar just för att faktiskt amma, hehe.. Nej, nu kör vi på detta. Ber om ursäkt för ett himla långt och flummigt inlägg men jag ville bara dela med mig av mina tankar och känslor här och nu.
MER OM AMNING:
Jag har haft på mig allt annat än urringat nu när jag har varit med Jason. Känns lite ovant 😉
Kommentarer
Heej! Skriver i detta inlägg eftersom jag är i lite samma sits just nu och känner ingen som varit där! jag ammar min nyss fyllda 1 åring! Främst på kvällar och även på nätterna vaknar hon några gånger för att mysamma.. Det är jag som tagit alla nattningar sen hon föddes eftersom vi har ammat till sömns! Egentligen är det inga större problem, förutom att kvällarna kan bli ganska tråkiga för nattningarna kan ta väldigt lång tid ibland..
Men till problemet… jag och min sambo har en lite resa inbokad i maj , om en och en halv månad. Vi ska vara borta 2 nätter.. och nu känner jag mig så delad. Har intalat mig själv i flera veckor att det är inga problem att sluta amma, jag får lägga min dotter i spjälsängen (hon sover i vår säng annars) så får jag ligga brevid på en madrass och klappa henne och sjunga fast hon är ledsen och att det släpper om 3 nätter, dem säger ju de tar ungefär 3 nätter sen blir de bra.
Men jag känner mig sååå delad!! 🙁 Känner mig hemsk. Ska jag avsluta amningen bara för att vi ska på en weekend.. känns så taskigt.. Men å andra sidan så hade det varit så skönt att komma iväg 2 nätter med min sambo eftersom vi inte varit ensamma sen hon föddes. Hade ju varit skönt att sova ut i 2 nätter.. men hon känns ju för liten, man kan ju inte förklara för henne ! Och mina föräldrar vill att vi vänjer henne vid spjälsäng om dem ska passa henne.. såklart.
vad hade du gjort? Hade varit skönt med en input från någon som varit i samma sits och känner ingen som varit där…
Hej <3 jag reste iväg själv i en hel vecka när Jason var 11 månader. Då var han med F. Jag ville fortsätta amma när jag kom hem och jag ammade fortfarande riktigt mycket då. Vi löste det så att jag hade med en pump för att hålla igång produktionen och inte få mjölkstockning och så fick Jason vanlig mat om dagarna och en stor portion gröt om kvällarna. Han visade inte alls att han saknade amningen när han var med sin pappa och han visste ju på något vis också att pappa inte har någon mjölk så det var bara att acceptera läget för honom. Funkade jättebra och jag fortsatte att amma som vanligt när vi kom hem. Stor kram och lycka till! Gå lite på känsla och gör som det passar bäst för er. Följ magkänslan! <3
Kan verkligen relatera till detta! Alla känslor inombords kopplade till amningen.. Jag ammar min 3,5-åring ännu och har nu börjat minska på nätterna och det går bra. Det hade nog varit tuffare med avslut i Jasons ålder eftersom de är för små för att riktigt gå att diskutera med och få dem att förstå. Oerhört starkt jobbat! Kämpakramar <3
Förstår dig verkligen :/ Jaa, jag tror också det.. Övervägde först att sluta när han är lite större så att jag kan förklara för honom men tror det blir tungt då med.. SÅ svårt är det, kram <3 och tack fina du <3
Slutade också amma helt för 2 veckor sedan! Herregud dom känslorna man hade var inte roliga! Kände mig hemsk som mamma… började gråta flera gånger och var så deppig! Det känns lite som en sorg att man slutat, kommer ju aldrig få tillbaka den tiden och stunderna med honom.. låter kanske sjukt men så känns det 🙁 Men nu har det gått ett tag så nu är vi alla nöjda och glada 😍
Förstår dig verkligen 🙁 <3 så är det ju och det är hemskt att känna så.. Känner precis samma 🙁 kram <3 och så skönt att det gått bra ändå. Det ger mig hopp
Slutade amma min 2åring förra veckan och jag känner igen mig 100%!!!!! Jag sov inte borta men tror det hade varit så mycket lättare. Jag grät av och till i nästan 3 dagar. Inte förrän 4e dagen började sorgen lätta. Fortfarande får jag stunder då jag vill ångra mig och ta tillbaka amningen men jag inser ju såklart att det inte är det bästa för honom då han redan fått vara tvungen att acceptera avslutet. Hade aldrig anat hur tungt det skulle vara! Vilken hjärtesorg det innebar. Men åh så skönt jag sovit nu 🙂 inte ont i kroppen och uttorkad när jag vaknat på morgonen…. tack för ärlig inlägg! Känns så skönt att veta att man inte är ensam.
Ååååh förstår dig precis 🙁 <3 hade aldrig klarat av att vara hemma! Så starkt av dig att klara det!! <3 Det tynger verkligen och känns såååå jobbigt, så vet precis vad du menar.. 🙁 KRAM och tack själv <3
Så bra att det gick så bra för er 🙂
🙂
Brukar inte kommentera så ofta men läser din blogg dagligen och tycker du verkar vara en otroligt jordnära och varm person, samt en fantastisk mamma. <3 blir alltid så inspirerad av att läsa din blogg ska du veta! Brukar ibland även gå runt på ica med en av dina fruktfatsbilder framför mig för att få inspo till helgens gottigheter 😂 men tack för att det finns bloggar som dina, du är grym på det du gör! Glöm aldrig det ☺️ kram <3
Men alltså taaaaack <3 <3 du är ju för fin!! Blir ju helt rörd!! Tusen tack för att du gjorde min kväll! STOR kram <3 🙂
Vad härligt att de gått så bra. De kan ju va krångligt att sluta med känslorna precis som du skriver men låter som ni tagit er tid och gjort de i egen takt 🙂
Jamen visst är det så 🙂 kram
Jag är JÄTTEnyfiken på vad ni ska göra när ni flyttat från lägenheten. Tycker det är dags att avslöja det nu 😜😀
Haha ska berätta när vi själva vet till 100% 😀 kram <3
Jag vet preciiis hur du känner dig! Slutade amma när min gosse blev två. Det är jobbigt, många känslor osv även om det är ”rätt”. Körde oxå med polotröja:)!
Ja, det är sjukt mycket känslor.. 🙁 Det enda som funkar typ 😉 KRAM <3
Så fint skrivet! Blir så peppad ditt inlägg då jag går igenom precis samma sak med vår 1-åriga son just nu. Vi behöver sluta då jag ska börja jobba igen och nattamning inte längre är hållbart. Men oj vad tufft det är emotionellt, för både honom och mig. Glöm inte bort att du är en supermamma! Kram till dig!
Åh förstår.. <3 Ja, det är galet tufft. Önskar dig stort lycka till, berätta gärna hur det går, kram <3
Man kan få en tillfällig depression när man slutar amma precis som efter en förlossning nästan. Det har med att massa ”må bra-hormoner” sjunker drastiskt när man slutar amma och kan då ge depressionssymton tills allt har ställt sig till rätta i kroppen igen. Så det är inte konstigt att allt känns upp o ner. Hoppas du snart mår bättre och att det blir en fin övergång till att icke amma ❤️
Tack för informationen <3 kan tänka mig det.. STOR kram <3 och tack <3
Tack för ett jättebra inlägg. Min dotter är snart 8 månader och har lite smått börjat fundera på att sluta amma, just för att hon vaknar så många gånger på natten och bara vill snutta brösten. När jag sovit borta en gång har hon sovit hela natten utan att vakna. Men samtidigt känns det så sorgligt precis som du beskriver så jag tror vi kommer fortsätta ett par månader till iaf. Men jag funderar också på sova borta ett par nätter när vi väl ska sluta. Kram på dig och lycka till!
Åh förstår <3 Stressa inte utan gör det som känns rätt och låt det ta den tid det tar 🙂 STOR kram och tack detsamma <3
Det kommer gå superbra, du är en fantastisk mamma och jag hoppas att du blir gravid snart igen. Ni är en sån fin familj du, fjodor och Jason. 😀
Men tusen tack fina du <3 kram
Tack för ett kanoninlägg! Precis vad jag behövde läsa för jag går igenom samma sak själv just nu. Dock är min son till och med några månader äldre men jag har brottats med samma känslor som du o helt enkelt inte haft samvete att sluta. 😔
Förstår dig <3 önskar dig stort lycka till. Vad duktig du är <3 KRAM <3
Åh, tack för att du delar med dig! ❤️ Jag vet inte varför men jag blev så rörd av det här inlägget.. Kanske för att du har så mycket kärlek till Jason samtidigt som du inte kommer med amningspekpinnar. Det kan verkligen vara så olika med amning hur det funkar. Med första barnet kämpade jag i tre månader (hade inte tillräckligt med mat och kunde ofta amma många timmar i sträck). Helt ärligt trivdes jag inte så bra med att amma. Men sen efter tre månader när BVC sa att ”nu har du kämpat längre än de flesta, testa ersättning”, så satt jag ändå på BVC:s amningsrum och tokgrät en lång stund. Kanske inte superrelevant för dig 😄 Men det jag ville säga med det var att jag kan bara föreställa mig hur mycket det påverkat dig då, du som t o m har gillat amningen! Hoppas verkligen att det går smidigt på alla sätt nu för er ❤️ och att ni kommer in i de nya vanorna med minst lika starka band, fast på nya sätt. 😊 Kram!
Men tack själv <3 Blir så glad!! Tack <3 Jaa, det är galet hur olika det kan vara och allt som känns rätt ÄR ju rätt 🙂 Finns verkligen inga rätt och fel och man ska göra det som känns rätt för en själv utan att lyssna på andra. STOR kram och tusen tack för en fin kommentar :)<3