Jag fick ett mail igår som berörde mig och jag kände också igen mig otroligt mycket. Kvinnan som skrev berättade att hon saknar sina vänner som hon hade innan hon fick barn och att hon känner att dom har växt ifrån varandra lite. Dom umgicks inte lika ofta men smsade då och då. Hon var rädd att hennes vänner skulle tröttna på henne för att hon inte hade lika mycket tid för dom och för att hon hellre spenderade tid med sin sambo när han slutade jobbet och det var då hennes vänner utan barn hade möjlighet att ses just för att dom jobbade om dagarna dom med.
Jag kan ju börja med att skriva att jag typ inte umgås med någon som inte har barn längre sådär superaktivt. Det är egentligen inte alls ett medvetet val utan det har fallit sig ganska naturligt. Man lever helt olika liv nu för tiden och det är inget konstigt eller fel med det. Jag har vänner som jag VET alltid kommer finnas där för mig och som även jag alltid kommer att finnas där för. Jag tänker på dom ofta, jag smsar dom ibland – men vi ses inte som förut. Jag saknar dom men jag vet att vi alla har fullt upp med vårt och att tiden inte alltid räcker till. Vi ses ibland men det kan dröja rätt så många månader mellan våra möten. För mig är det lätt att umgås med mina mammalediga vänner på dagarna för att sedan komma hem mot kvällen och vara med F och försöka få in lite familjetid i vardagen. Deras vardag kanske ser helt annorlunda ut och dom jobbar/pluggar på dagarna och har möjlighet att göra saker om kvällarna. Ja, ni förstår. Man får inte alltid in att ses så ofta som man kanske vill.
Jag tror att äkta vänskap tar sig igenom det mesta och det gör inget om man inte ses hela tiden. Det viktigaste är att man vet var man har varandra! En av mina närmsta vänner genom livet träffar jag inte alls så ofta längre men det gör inget! Direkt vi ses så är det som om inget någonsin har hänt! Då har vi massor att skvallra om istället just för att det har gått så pass lång tid! 😉 Det behöver inte alltid vara en nackdel att inte ses mycket och det är ju ganska härligt att få sakna varandra lite med! Våga vara trygg i vänskapen och lita på att er relation inte kommer att falla samman bara för att ni inte se var och varannan dag.
Mammalivet har också öppnat nya dörrar när det kommer till vänskap för mig. Under senaste året har jag lärt känna så otroligt mycket fantastiska människor som jag trivs så himla bra med.
Hur är det för er andra mammor och föräldrar? Umgås ni mest med andra som har barn eller har ni mycket vänner som inte har några? =)
Kommentarer
JA, visst blir det så. Men mina vänner utan barn träffar jag ibland ändå. Däremot blev jag ganska ledsen för inte så längesen när jag messade en av mina kompisar (utan barn) som bor längre ifrån och som jag inte träffar så ofta (senaste var i somras typ juni). Då svarar hon att det är ju svårare nu när vi har barn, vi har ju så olika liv…!!! Jag blev sårad faktiskt, det kändes som om hon inte ville ses alls längre nu för att vi har fått barn 🙁
Men ååh så tråkigt 🙁 förstår det, kram <3
Jag är den ända som har barn bland mima vänner. Faktiskt så är det så att mina vänner har inte så mycket tid med mig. De har plugg och jobb att göra. Så jag känner att jag saknar dem istället och jag försöker hejja på dem att vara med mig när jag inte har någon att vara med på dagarna. (Förutom min son<3) men för mig så behöver jag någon att prata med och umgås med för hälsans skull så jag inte behöver känna mig ensam. Kram till dig😊🌻❤
Tack för att du delade med dig <3 Jaa, det är så viktigt att få det där sociala även om man är hemma med barn <3 kram
Intressant inlägg. Det väckte mycket tankar hos mig i alla fall. Jag har både vänner med och utan barn ( även om de allra flesta numer har barn) men det går finfint att umgås med olika vänner olika sätt. Både ha barnen med och hitta på något utan barn . Jag har några få nära vänner och några fler som jag tycker om men kanske inte är så nära. De som verkligen är viktiga tycker jag att det känns ännu viktigare att ha regelbunden kontakt med och visa/vara delaktiga i varandras liv. Betyder inte att man måste ses var o varannan dag men höras på olika sätt. Jag har svårt att hålla vänskap vid liv på ” gamla meriter”. Tänka att vi finns alltid för varann ändå.. tillslut tappar jag det då….. behöver upprätthålla relationen med jämna mellanrum annars blir det för mycket avstånd och tillslut känner jag mig inte lika nära längre. Bara mina tankar om vänskap
Tack för att du delade dina tankar <3 förstår absolut hur du tänker, kram
Hur ser du på oss som inte lyckas få barn och som blir utstötta av vänner som blir mammor?
Vi är många som upplever att ens ”mammavänner” vänder en ryggen när de hittat nya vänner som också har barn och man själv står där både barnlös och utan kompisar.
Jättehemskt för er verkligen 🙁 <3 Så ska det ju inte vara. Många som blir mammor gör det nog inte medvetet utan det blir bara så att man dras till andra mammor för att man lätt förstår varandra och har barnen som gemensamt intresse. Men förstår att det måste kännas tungt. Skickar en stor kram <3
Jag och min sambo försöker bli gravida. Just nu inväntar jag mensen. Vi får se om det går.
Jag känner iaf igen mig att bli utstött för jag ej har barn. Min allra bästa vän sedan 10 år fick barn för 3 år sedan och har fått många nya mammavänner. Iom det och att jag ej har barn så känner jag mig utstött samt bortvald och det tär på en. Det gör ont i mig. Jag ringer, lämnar mobilsvar och skickar sms och i bästa fall får jag ett sms några dagar senare med ’Förlåt glömde svara, ska bli bättre.’ Men så är det samma visa om och om igen och jag är bara så otroligt less på det. Förra veckan skulle vi höras för vi skulle boka en weekend ihop, väldigt kul! Bara det att hon svarar ju inte. Till slut hör hon av sig till helgen och berättar att dagen innan var mobilen urladdad… Ok fast så fort man sätter i mobilen i laddaren så kan man ju faktiskt starta den och ringa, eller iaf skicka ett sms. Vi ses iaf och hon berättar att under hela veckan, varje dag så har hon ringt o smsat med en mammakompis vars son är magsjuk. Jaha??!! Men du kan inte skicka mig ETT fjuttigt sms. Svara när jag ringer liksom?
Ang vår weekend så behöver de pengar till annat, men tack för att du säger det till mig ca 1 månad innan vi tänkt åka.
Kul att hon säkert kommer poppa upp när(om) jag väl är gravid och intressant igen!!!
Usch vad arg jag blir!
Summa summarum; Jag orkar inte försöka mer. Jag orkar inte ha en relation där jag inte har något att säga till om, där alla villkor är hennes. Jag vet om det men jag ville inte inse det. Först tänkte jag att hon valt bort mig. Men nu väljer jag fan bort henne!
Nej men fy fan 🙁 så himla hemskt att hon behandlar dig så.. 🙁 inte alls okej! Ta upp det med henne och ta ett rejält snack tycker jag. Stor kram och lycka till med allt<3
Jag har fåtals vänner över huvudtaget för att ja jag är mer ensamvarg men jag har vänner som inte är föräldrar och har vänner som är föräldrar. Vi ses väldigt sällan men jag har inga ”svårigheter” att umgås med folk som har barn och inte men jag föredrar och hänga med mig själv för att jag är inte lika social som jag var en gång i tiden 😊
Tack för att du delade med dig <3 förstår, vi är ju alla så olika. KRAM <3
Kul inlägg. Eftersom jag var bland de sista att skaffa barn har nästan alla mina vänner barn, Två av mina bästisar har det inte och där kan jag väl känna att vi är på helt olika våglängder vi ses då och då ändå och då är det precis som vanligt såklart. Äkta vänskap! Men visst tycker jag just nu som mammaledig att det är allra roligast att umgås med mina andra mammalediga vänner, har funnit en del nya vänner genom mammaledigheten som jag är så glad i! 🙂
Så himla härligt!! 🙂 <3 jamen ellerhur, känner samma <3 kram
Hej Gabriella! Undrar om du gav Jason burkmat? Alltså matpurer på burk oså. Kram Emma
Ger honom det fortfarande ibland 🙂 Men han äter i överlag samma som vi och har typ alltid gjort det (sedan han började äta mat). Förr mixade vi ihop det vi åt och blandade med smör och nu ger vi det oftast bara som det är (med vissa undantag), kram <3
Känner igen mig massor.
Samtidigt har jag fått många bekantskaper tack vare att jag har barn.
Jag har lärt känna många andra som har många barn som jag.
Alla är inolika skeden i livet o det är då man märker vem som är riktig vän.
Förstår dig! Samma här 🙂 kram
Jag känner igen mig till viss dem. Har vara varit mamma i 6 månader så har inte riktigt behövt tänka så ännu för allt är så nytt. Men självklart märker man skillnad på vilka nan umgås mer eller mindre med jämfört med innan. Men i det stora hela just nu vill alla mina vänner träffas för stt träffa min dotter😉 Jag är inte huvudpersonen längre. Jag är först i min vänskapskrets att ha barn så min lilla flicka är liksom allas flicka. Det visar sig nog tydligare med tiden.
Förstår dig 🙂 <3 haha åååh vad mys!! Ja, det lär du märka 😉 NJUT! Kram <3
Samma här, min pojk är allas pojk! Är också först i gänget med att få barn. Vilket är lyx, för ALLA erbjuder sig att vara barnvakt 😄
HAHA 😀 så kul! Kram
Mina vänner försvann när jag blev gravid som nittonåring och sedan har jag fått nya när jag blev student. Är först nu kompisar skaffar barn och då har jag en tonåring. Fast det har aldrig bekommit mig egentligen, de som försvann var väl inte värda att behålla som vänner kanske.
Förstår <3 kram kram
När jag umgås med någon är det typ bara med mina ”gamla” vänner och ingen av dom har barn. Vi ses inte så ofta, men vi är fortfarande lika bra vänner för det. 🙂
Åh förstår 🙂 låter ju jättebra, kram fina du <3
exakt så är det för mig med…det blir lättare att umgås med mina vänner som har barn redan…man har typ samma rutiner med…
sen saknar jag min bästa vän som inte har barn än…hon lever ju ett helt annat liv än mig nu o vi pratar ibland…när vi väl ses blir det att man har massa att prata om istället och det blir kramkalas…hon ställer upp för mig o jag henne! =)
Jamen precis 🙂 och så får man som en annan förståelse för allt som har med ens barn att göra 🙂 <3 förstår dig precis i det med, kram
Jag känner verkligen igen mig men det är inte direkt något som stör mig. Visst jag hinner inte se mina närmsta vänner jätteofta och kan inte åka bort ”bara sådär” som man kunde på ett annat sätt innan. (Alla mina närmsta bor typ 7-40 mil bort haha så krävs lite planering). Men vi ses när vi ses och då är det jättekul!
Tror att dem som inte är ”äkta” vänner sållas bort när man får barn naturligt. Inte för att man inte är vänner fortfarande men det prioriteras helt annorlunda helt enkelt. Men naturligt som sagt!
Min man jobbar ibland 03-18.30 fem dagar i veckan och då är det väl inte så konstigt att man vill vara med honom och vice versa?:) Och jag tycker som såhär, att om man SJÄLV trivs med sin tillvaro, att man tycker att man ses tillräckligt, så ska man låta det vara där. Inte tänka på om någon blir sur eller liknande. Det mår ingen bra av. Man får vara ärlig med sina vänner helt enkelt men skulle dem säga att man inte har tid för dem osv så kanske dem inte heller är så förstående. Man har dåligt samvete som det är bara av att vara mamma och inte räcka till. Man behöver inte skit från alla håll!:) Då får man säga stop för siälens skull!
Jo så är det ju!
Tack för att du delade med dig 🙂 tror precis som du att det är så det fungerar!! Och ja, det har man ju verkligen.. Samvetet förföljer en som det är.. Kram kram <3