Måste ställa en fråga… ni verkar ju så himla mysiga och harmoniska! Men, har ni aldrig tappat tålamodet med Jason? Rytit till lite eller bara suckat över att han inte blir nöjd vad ni än gör? Eller är han aldrig missnöjd!? Känner mig som världens sämsta mamma ibland när tålamodet tryter… vore så tacksamt om du gjorde ett inlägg om detta ämne!
Tack för så fina ord! Blir jätteglad! <3 Som svar på din fråga – JO! Jag tappar tålamodet ibland. Ibland flera gånger om dagen och ibland inte alls. Det beror helt på situationen just där och då. En natt med dålig sömn gör ofta att dagen efter kan kännas rätt tuff och då kan tålamodet vara sämre. Jason ÄR nöjd typ hela tiden. Det är sällan han gnäller och han är aldrig missnöjd utan anledning. Det brukar alltid gå att få honom på bra humör rätt fort genom att mata, byta blöja, leka eller vad som helst.. Alla barn är ju olika och mer/mindre nöjda. Inget konstigt med det! Tappa tålamodet kan jag dock göra ändå och jag tror att det hör till föräldraskapet. Jason är just nu inne i en period där han vill vara ÖVERALLT. Om jag öppnar kylen är han genast där för att riva ut a.l.l.t ur den. Om jag sitter på toaletten så ska han riva ut allt toalettpapper för att sedan springa iväg med det, tugga på det eller riva det i tusen bitar. Medan jag samlar ihop allt papper så hinner han krypa in i torktumlaren och vägrar sedan komma ut därifrån. Om jag öppnar en garderob för att ta på mig ett par byxor så har han redan hunnit dra ut varje plagg innan jag bestämt mig för vad jag ska ha på mig.. Haha, ni som förstår – ni förstår 😉 Det låter kanske inte så jobbigt men det ÄR frustrerande att försöka hinna med att springa efter honom hela tiden och plocka i ordning/hindra honom från att riva ut saker. Han stoppar ju dessutom in allt i munnen och bara det är en frustration i sig. Man får hålla stenkoll hela tiden! Min värsta mardröm är att han ska få något i halsen. Denna period med att riva ut saker har vi haft i någon månad nu och innan det kände jag sällan att jag förlorade tålamodet. Nu kan jag sucka lite då och då och känna mig småstressad över att hinna med att springa efter honom samtidigt som jag har annat att ta hand om med här hemma. Men det lär väl bli mer och mer tålamodskrävande att ha barn ju fler år som går skulle jag tro, hehe =) Tänk bara när han börjar ”trotsa” oss i allt!? Det är ju inte för många år bort om man säger så.. Eller när han blir tonåring…
Vi har ju verkligen kunnat dra fördel av varandra, jag och F. Så därför har det där med tålamodet och att tappa det inte varit så påtagligt hemma hos oss. Och så har Jason varit väldigt nöjd i allmänhet också än så länge. Men ja, att tappa tålamodet då och då hör verkligen till att vara mamma/pappa! Eller vad säger ni andra föräldrar? Kommentera gärna och dela med er av erfarenheter så kan vi peppa upp varandra. Vi är GRYMMA allihop och gör ett jättejobb varje dag. Och det ÄR okej att ryta till eller sucka ibland <3
Kommentarer
Jag har ganska kort stubin, men försöker verkligen att andas, tänka ett varv extra och istället gå iväg om min dotter börjar tjafsa med mig..
Hon är 13 år, blir 14 i vår..
Så nu är hon typiskt tonårig, tror hon kan allt och vet allt 😉
Jag har redan gått igenom trotsåldern med henne, och fördelen är väl att jag fått bättre tålamod, men jag har verkligen känt mig som världens sämsta mamma ibland när man tappat tålamodet och höjt rösten 🙁
Men jag fick höra en sak en gång av en väldigt klok kvinna..
Att den som barnet litar mest på är den som han/hon vågar trotsa mot.
Det brukar jag tänka på när det varit som värst.. <3
Men alla föräldrar gör ju så gott man kan, mer kan man faktiskt inte göra..
Fast det är lätt att känna sig otillräcklig och helt värdelös ibland..
Kram till dig och alla andra föräldrar därute 🙂
Förstår det 😉 SÅ bra sagt av henne! Tror verkligen att det kan stämma bra 🙂 och jättebra att du tänker på det för att få bort dom känslorna. Du är världens bästa mamma till ditt barn <3 kram kram
Håller med dig fullständigt. Vi är inne i en ganska lång period (läs typ 2 månader) där vår 16-månaders har såååå svårt att somna på kvällen och även bökar runt en del mellan oss på natten. Det är så mentalt dränerande att ägna 1-2 timmar åt att han ska somna. Kvällen tar liksom slut och man får ingen egentid, varken som par eller själv. Och det har dessutom varit jag som fått/kunnat lägga honom flest gånger. DÅ tryter tålamodet ibland. Är dessutom gravid och tror tyvärr inte det hjälper tålamodet på traven om man säger så. Vi skolar också in på förskolan just nu, vilket går jättebra, men klart han blir extra mammig/pappig under en sån omtumlande tid. HOPPAS förskolan kommer göra att han blir tröttare på kvällen och somnar som en stock efter middagen. DRÖM! Nu håller vi på mellan 20-22 varje kväll och det funkar inte nu när vi ska börja gå upp tidigt på morgonen. Gud giv mig styrka, haha!
Åh förstår det <3 men blir säkert bättre med förskolan sen! Då lär den lilla vara trött om kvällarna <3 du gör det så bra!! Stor kram <3
Jag tror det inte finns en endaste mamma som aldrig tappat tålamodet med sina barn, det vore underligt om det fanns någon tycker jag. 🙂
Jag håller med, ni verkar så gulliga och fina.
Nej, så är det ju <3 tack och kram !<3
Haha du beskrev på pricken vad min son är inne i för fas just nu! Det där med att riva ut allt och att man ständigt får springa efter och städa upp. Detta är numera den vanligaste anledningen till varför det brukar bli stressigt när vi ska iväg nånstans.
Ikväll tog jag med mig sonen (14 månader gammal) ensam till ica, för att upptäcka att jag inte hade något mynt till kundvagnen (panik!), så han fick gå själv då jag inte orkade bära både honom och korgen. När vi kommit till mjölken rann svetten på min rygg och vi fick fint ursäkta oss framåt i butiken samtidigt som han var på och pillade på allt som kom i hans väg. Skrattade åt mig själv då jag senare gick ut därifrån med sonen på ena armen och två blöjpaket samt en full matkasse på den andra. Min jacka hade han sett till att knäppa upp halvvägs uppifrån så jag såg verkligen ut som hej kom och hjälp mig. Normalt sett hade jag fått ett bryt här men jag såg det som en vinst att han trots allt varit på gott humör hela tiden och det knappt var något folk ute. Men jag kommer nog inte göra om det 😉
Hahahhahah 😉 du gav mig verkligen ett gott skratt! Låter lite som mitt liv när jag är själv med Jason 😉 Tack för att du delade med dig <3 kram
Min dotter är i exakt samma fas, ska dra ut allting och vara med överallt. Jag har löst det med att tömma undre lådorna och fylla med köksleksaker från Ikea som hon får ta, går jag på toa får hon riva av lite papper som hon vet att hon får spola ner sen och i garderoben har jag lite böcker till henne. Sen så kommer hon ibland åt saker ändå men jag brukar låta henne hållas och sen städar vi upp tillsammans innan lunch/utgång/vila m.m. Jag tycker inte personligen att man ska ryta ifrån till ett barn då dom inte förstår utan vill hjälpa till eller utforska. Dom gör så gott som dom kan och jag brukar istället försöka uppmuntra att hjälpa till mer.
Åh förstår dig verkligen! <3 och håller med dig att det finns bättre saker att göra än att ryta! Men om det händer ibland så gör det inget tycker jag. Man är ju inte mer än människa, kram
Tänk dig det fast dubbelt upp + trots, egen vilja i den lilla människan och att vara ensamstående. Jag förstår inte hur andra ensamstående föräldrar klarar det, jag håller på att slita sönder mitt hår dagligen! Men så är det så himla underbart samtidigt! Att man kan älska en sån liten människa så mycket ❤
Nej det är galet! Vi alla föräldrar är sååå grymma! <3 det är inte alltid ett lätt jobb, kram
Mitt tålamod är som sämst på nätterna då våran snart 9 månaders son vaknar hela tiden. Har jag tur får jag sova två timmar i sträck.
Har hänt mer än en gång att jag brutit ihop och satt mig och grina i sängen.
Min sambo vill gärna hjälpa till men det går inte dä våran son nästintill bara blir nöjd om han får amma :/ men tur att det bara är en kort period av livet! Och alla dumma tankar man tänker och alla suckar är som bortblåst bara han tittar på en och flinar, tur dom är söt 🙂
Jaa verkligen tur 😉 Fantastiska du! Glöm aldrig hur grym du är!! KRAM <3
Det är männskligt att tappa tålamodet, jag tror alla föräldrar gör det. Och inte är man en sämre förälder för det.
Så sant!
Tack för ett otroligt bra inlägg! Jag har börjat få en trotsig 2-åring här hemma som för det mesta är otroligt glad och lätt att ha å göra med. Ibland tryter verkligen tålamodet och då känner man sig som en hemsk mamma. Men vad jag har förstått och blev påmind om nu är faktiskt att det är helt naturligt att tappa tålamodet ibland – vi är bara människor!
Tack för ALL inspo du ger på insta och här <3
Åh förstår dig! Glöm aldrig att du är världens bästa mamma!! <3 <3 och tack för så fina ord! KRAM <3
Åh Tack att det finns fler! Jag har en soon to be 3 årig son. Han fyller 3 år i början av februari och jag har en dotter på 4 månader. Så de är rätt fullt upp. Och jag kan känna att tålamodet är på minus dom dagar då han hittar på saker. Som att dra ut allt ur en garderob 3ggr i rad eller klättra upp i soffan och kasta bort alla kuddar 3ggr efter varann o.s.v. Jag känner mig som världens dåligaste mamma då jag blir arg och irriterad. MEN ingen av oss är dåliga mammor! Vi är alla BRA HÅRT ARBETANDE MAMMOR. SUPER MAMMOR. Som gör allt för våra små och MYCKET MER därtill. Så jag vill skicka en pepp till oss alla. Vi är bra. Till och med då tålamodet tryter och man ryter till är man en bra mamma. Allt handlar om gränser och att förbereda våra barn för vuxenlivet än om de är långt borta. Kram och tack.
Tack för att du delade med dig <3 håller med dig i allt du skriver! Och skickar också massor med pepp. KRAM <3
Skönt att höra att man inte är ensam att tappa tålamodet ibland, min son på snart 4 år är inne i en period där han säger att vi är dumma hela tiden även om vi inte gjort något, alltså bara för att han är arg eller slagit sig eller till och med tappat lite mat på golvet, han blir liksom ledsen å arg när sånt händer men han tar ut de på oss och tycker vi är dumma, bara en ren frustration.
Men ibland känner man att man tappar tålamod att höra att man är dum när man inte ens varit med på vad som hänt, Så en sån härlig period har min kärra son men man älskar dom lika mycket för de.
MIN lilla tös på 2 år är just nu inte så krävande så man märker verkligen att barn kommer in i olika perioder å man är inte mer en mänsklig som förälder å jag tror de flesta någon gång känner att de tappar tålamodet. Det är okej och ingen är ensam om de även om de känns så ibland. Vi ska vara stolta över oss själva för tänk så mycket vi lär våra barn, tänk att de oss dom ser upp till och tar efter och barn har dåliga dagar precis som vi vuxna. MAN får vara ledsen ibland man får kräka ur sig lite ibland genom att prata med någon annan om de och de är så vi får ny energi att hjälpa våra barn genom livets resa, tänk va grymma vi är!!! Stora kramar till alla där ute och Gabriella, Du är verkligen en grym mamma å genom att kolla på era videos får mig att ha en helt annan energi efteråt, Så tänk va du gör för oss andra föräldrar, tänk att du kan få andra att må så bra, Du är grym <3 tack för att de finns såna som dig i denna värld. Kram <3
Men ååh 🙁 förstår.. Ni är grymma som kämpar på!! <3 det är inte alltid lätt att vara förälder men det är ju så värt det ändå. TACK själv fina du!! Blir så glad <3 du är fantastisk!! KRAM KRAM
Tålamodet försvinner på tok för ofta just nu. Har en jättemammig 7-månaders och en trotsig 2-åring. Sen noll egentid på det. Vissa dagar är det fruktansvärt, är det inte den ena så är det den andra. Man försöker att stanna upp och andas men ibland är det lättare sagt än gjort! Får försöka se framåt och att det inte kommer hålla på i all framtid ☺
Jaa, det är ju inte för alltid! Kämpa på <3 stor kram 🙂
Min kille fyller 1 år om några dagar. Vi har haft en tung period nu om nätterna. Han vaknar och gråter flera gånger per natt. Har ibland blivit en gång i timmen. Tror jag ska bli tokig. Men hoppas denna period ska gå över snart. Tror att det är mera tänder eller en utvecklingsfas, för han som annars är en glad kille gråter mycket lättare över småsaker på dagen också. Man känner sig som världens sämsta mamma när man är trött och tålamodet inte riktigt vill räcka till.
Tror bara att man måste tänka på att det kommer nog lugnare perioder också. Om inte annat så i tonåren, då vill de vel inte stiga upp alls 😀
Men hjärtat då <3 hoppas det går över snart. Kämpa på! Du är grym! Kram
Åååh vad jag behövde läsa detta just ikväll… min kille är 9 månader och kämpar på med krypningen. Vill så mycket men tar sig ingenstans. Han gnäller sig i princip igenom alla dagar och jag kan inte sätta ner honom i två sek innan han är igång! Han ska bara bli runtburen på så han kan se ”världen” och han är en tung grabb på 11kg så armarna och ryggen får jobba 😛 Såklart synd om honom!!! Men tålamodet hos mig ligger också på minus. Så känner jag mig som världens sämsta mamma som blir trött och irreterad 😢
Hej! Har du testat en ergonomisk bärsele? Skulle inte ha klarat mig utan en då jag har ett barn som behöver mycket närhet <3 Märken jag kan tipsa om är ergobaby, tula standard, manduca m.m. Toppen när bebisen just är 9 månader, då kan man bära på ryggen och samtidigt greja med det man behöver. Om du råkar vara i Dalarna någon gång får du gärna pröva de selarna jag har. 🙂
Skrattade högt åt det där med att han kryper in i torktumlaren och vägrar komma ut!
HAHA 😀
Men älsklingen då!! Förstår att han blir frustrerad. <3 hoppas han lyckas ta sig fram ordentligt snart, kram <3 och du är världens bästa mamma!!