Andra natten på BB. Jasons tarmar hade precis kommit igång och han var sååå ledsen. Det hela slutade med att jag grät och F tog ut mini ur vårt rum för att gå runt med honom i sin famn tills han somnade. När jag vaknade på morgonen (jag hade totaldäckat i tårar) så var allt bra och pappa F hade lugnat Jason som sov sött. Det var något konstigt över att känna sig så maktlös i en ny situation. Att jag dessutom inte alls var varm i kläderna i min roll som mamma gjorde inte saken bättre. Jag kände mig så otroligt värdelös där och då.
När jag fick hög feber och inte orkade eller kunde röra ett finger. F skötte hem, barn och hundar + att han tog hand om mig. En självklarhet, ja. Men svårt för mig att hantera skuldkänslorna som kom med det hela. Jag kände mig som en kass mamma även här då jag inte hade orken att leka och busa med mitt barn.
När Jason slog huvudet i vardagsrumsbordet och grät så att mitt hjärta gick sönder. Han kunde knappt andas i allt gråtande. Nej fy, det var hemskt! Som tur är så gick det bra och jag tror att han mest blev rädd.
Vad är det värsta du har upplevt som förälder såhär långt? Dela gärna med dig.
Det är så otroligt stort och fint att få vara någons mamma! Och ska jag vara ärlig så är det just skuldkänslorna som uppkommer för typ.. ALLT som är svårast att leva med. Om jag låter Jason leka själv på golvet så får jag dåligt samvete för att jag inte leker med honom och om jag leker med honom så får jag dåligt samvete för att jag inte låter honom leka en stund själv och utvecklas på det viset. Hälsosamt eller? Knappast 😉 Men jag är långt ifrån ensam och jag tror att det hör till när man är förstagångsmamma. Och blandat med amningshormoner blir det inte alltid en bra kombination. Sedan lär man sig nog att hantera sådant här med tiden. Eller fortsätter det dåliga samvetet gällande allt och ingenting förfölja en genom livet som mamma?
Kommentarer
Min andra dotter har skrämt livet ur mig massor med gånger. Med henne har vi varit på sjukuset ett flertal gånger med och med äldsta dottern har det inte hänt någonting. Lite av det som varit och fått mitt hjärta att stanna.
~ Hon ramlade och slog huvudet i vardagsrumsbordet, blev medvetslös och fick åka till sjukhus.
~ Hon satte i halsen och blev alldles blå.
~ Hon fick en galge i ögat.
~ Ett cykelstyre i halsen.
Alla gånger har det tack å lov gott bra för min lilla olycksfågel ♡
Nej men gud!! Så skönt att det gått bra, kram <3
Jag ramlade med min 2 månaders lilla bebis i trappen och tappade henne. Värsta dagen i mitt liv! Allt gick dock bra och efter en dag på sjukan under observation fick vi åka hem och lillan klarade sig utan ens ett blåmärke.
Nej men herregud <3 förstår att du var livrädd, kram <3
Min absolut värsta mardröm va när sonen ramla ner från våningssängen. Va dom värsta 6-7 minuterna av mitt liv innan ambulans o akutbil kom. Han klarade sig undan me ett blått öga o lätt hjärnskakning
Nej men herregud 🙁 <3 stor kram
Min son blir två år på onsdag 😄
Det första jag kommer att tänka på är under första veckan jag var själv med honom. Jag skulle ta ut honom och babysittern på vardera arm ur en smal dörröppning. Babysittern klaradd sig…. Han slog i huvet med en jäkla duns. Jag började gråta i panik, satte mig och ammade honom för att lugna ner och trösta oss båda. Har fortfarande skuldkänslor.
Andra var jag inte med på utan han var på dagis och slog sig riktigt illa i rutschkanan. Inga stygn men svårt med maten i nästan en månad. Jag mår dåligt över att jag var där.
Tredje är att jag pga en förlossnings depression inte orkade helamma honom och att han därmed valde att avsluta när han var fyra månader.
Åh, tack för att du delade med dig <3 glöm aldrig bort att du är världens bästa mamma till ditt barn, kram <3
Jag lever med enorma skuldkänslor varje dag. När min son Charlie föddes var han lite gul men inget att oroa sig gör enligt förlossningen. Amningen kom inte igång och som nysnittad hade jag ont och det var svårt att få till det. Vi åkte hem efter 2 dagar och vi kämpade med maten men på återbesöket 4 dagar senare hade hans gulvärden stigit så mycket så han fick åka in akut till neonatalen och sondmatades i 8 dagar. Han krampade och slutade andas 3 gånger första dagen. Jag känner att det var mitt fel som inte fick i han tillräckligt med mat och som inte såg att han var gul och att jag inte märkte att han mådde dåligt. Charlie är 7 månader idag (eller blir på måndag) och jag mår fortfarande fruktansvärt dåligt över detta och känner mig som en dålig mamma
Förstår 🙁 låter så hemskt. 🙁 Men du ska inte må dåligt, det är inte ditt fel. Hoppas allt är bra idag, kram <3
Har fått ligga inne på sjukhus med min äldsta en gång. Misstänkt UVI när hon var 4 månader. Maken borta på jobb.
Har åkt in akut med ambulans en gång med mellantjejen. Astma.
De har ramlat så många gånger så svårt att säga vilken gång som skrämt mig mest. Men det hör ju även barndomen till.
Ja, förstår det.. Men som du säger så hör det till, kram
För lite mindre en månad sedan så ramlade min son och slog i framtänderna i en stor sten. Vilket såklart resulterade i att det gick av flisor på båda framtänderna. (Han blev 1 år i februari) .. Jag fick så starka skuldkänslor så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Kunde knappt sova den natten, låg bara och små kände på hans tänder hela tiden. Som tur är verkade han inte få ont, han åt som vanligt dagen efter. Detta hände såklart under en helg så direkt på måndagen ringde jag tandläkaren. Vi fick en tid, och allt såg bra ut. Tur det. Men usch, kändes verkligen som att allt var mitt fel och jag kände mig som världens sämsta mamma
NEJ FY TUSAN 🙁 det är du inte!! Men förstår att det kändes så.. Det var inte ditt fel <3 kram
Det värsta jag kommer ihåg är från när min dotter var liten, hon gick i gåstolen och vi hade ett vitrinskåp med glasdörrar.. Och precis när hon gick förbi så lossnade glasdörren :-O
Som tur var så var jag bredvid och fångade upp den.. Så hon fick den inte på sig men vågar inte tänka på vad som hade hänt om jag inte hade varit i närheten usch..
Snacka om panik..
Sen hände en grej när vi var i Grekland när vi skulle vänta på våra väskor på flygplatsen.. Hon är en bestämd tjej på 13 år min dotter så hon gick iväg till andra sidan av bandet så jag såg henne inte..
Massa hemska tankar flög genom huvudet att hon hade blivit kidnappad…
Men hon såg ju mig o sambon hela tiden så hon tyckte inte det var en big deal men jag kan ju säga att jag höll inte med henne 😉
Nej men herregud 🙁 går ont i magen när jag läser.. Förstår paniken.. <3 Åååh, hjärtat sitter verkligen utanpå kroppen när man har barn.. Genom hela livet, kram <3
Veckorna efter förlossningen med båda, dom låg på barnintensiven båda två. Men värst med första var det, var mer inställd med andra. Men att sova utan sina barn nyförlöst är inte kul, och jag fick jättedåligt samvete.
När första satte en bit mat i halsen, vände upp och ner på honom i ren panik då for den ut.
När första bröt armen, och fick genomgå två operationer.
Nej men 🙁 <3 förstår att det var hemskt… kram
Hej Gabriella!
Det värsta jag var med om när vår son Olle fick varmt kaffe över sig. Han var 5 månader när det hände!
Jag kommer aldrig glömma hans skrik, var så hemskt!
Vi var hemma hos mina föräldrar och min sambo slet av honom kläderna och ned med honom i diskhon och spolade kallt vatten!
Jag fick panik och bara skrek och tårarna sprutta och jag gick runt och sa NEJ!!!
Han var illröd på magen och en del av handen/armen. Han lugnade ner sig snabbt när han kom till mig. Somnade i min famn på väg till sjukhuset.
Allt såg bra ut och läkaren tyckte vi hade gjort ett bra jobb genom att reagera så pass snabbt med spolande vatten men nästa gång ska vi spola ljummet och inte kallt om det skulle ske igen! Kallt vatten kan göea så kroppen hamnar i chock i stället.
Olle fick inga bränskador och blev snabbt sitt glada Jag igen 🙂
Tror aldrig att jag varit så rädd i hela mitt liv! Så skönt ayt det gick så bra ändå.
Ha en super bra semester nu!
Kram ❤
Nej men fy tusan!! 🙁 jag är livrädd för sådant och vågar inte ens dricka te i närheten av Jason 🙁 stackaren.. SKÖNT att allt gick bra. Man får typ skaffa barnsäkra kaffekoppar eller något. Förstår att det var hemskt 🙁 <3 starkt av er att agera så snabbt när olyckan var framme!! <3 <3 STOR kram underbara du och ha en toppenhelg<3
Jag förstår dig. Fy fasen vad jag mått dåligt när jag legat inlagd i någon vecka då och då på sjukhus. Inte kunnat träffa min skatt varje dag, inte kunnat finnas där för henne hundraprocentigt. Och vissa perioder hemma när jag haft sådan smärta att jag levt på tramadol eller dolcontin. Att inte kunna leka med sitt barn.
Just nu är jag inne i en bra period. Nu njuter vi och samlar energi inför hösten när nästa operation planeras.
Jag har lärt mig att jag inte alltid kan göra allt med Selma men hon älskar mig även om jag inte kan bada, baka, sitta på golvet och leka med Barbie, köra fyrhjuling med mera. Jag gör så gott jag kan och även om jag önskar mer så är det fysiskt omöjligt. Jag är inte en sämre mamma, jag är en bra men förlossningsskadad mamma som gör mitt allt för mitt barn.
Kram ❤️
Förstår det 🙁 <3 önskar dig stort lycka till på operationen <3 Du är världens bästa mamma och så länge man gör det man kan så räcker det gott och väl, kram <3
Hej! Har inga barn själv men har en lillebror som är 10 år, är själv 24. När han var ca 1,5-2år sprang han rakt ut på vägen (sprang såklart efter) och jag hör hur en bil kommer i alldeles för hög fart, och kör in där det är enkelriktat dessutom. Fick total panik och bara skrek efter honom och som tur var hände inget men mitt hjärta stannade. Såg verkligen framför mig hur det absolut värsta skulle hända. Är som sagt ingen mamma, men kan tänka mig att känslan är likvärdig när det gäller sitt eget barn.
NEJ GUD 🙁 <3 så hemskt.. kram
När min yngsta dotter var 3 veckor gammal ramlade hon ner från sängen och landade med ansiktet ner mot golvet. Jag hade och har än idag sådan ångest över det och det som alltid har känts värst är att det var tack vare mig som hon ramlade, under natten hade jag råkat somna med henne på min mage och sedan hade hon glidit av min mage och ramlat ner på golvet. Jag var så rädd och åkte in till akuten med henne direkt efter det. Som tur var var det inget som hade hänt henne och hon hade även skrikit på en gång. Så då sa läkaren att det inte var någon fara.. Men det går inte en dag utan att jag tänker tillbaka till den händelsen, vad som hade kunnat hända henne, paniken vi alla hade , min äldsta dotter som trodde att hon hade gjort fel för att jag grät och mina egna känslor. Kan än idag känna mig som världens sämsta mamma.
NEJ 🙁 🙁 Du är INTE det <3 men förstår att du känner så.. Hade jag också gjort. Det där mammasamvetet är inte att leka med alltså.. 🙁 kram kram fina du
Är själv ingen mamma men är väldigt involverad i min brorsdotters liv (hon är 1,5år) och hon hade precis lärt sig krypa så extremt snabbt och så låg de en filt på golvet som hon ville till.
Hon råkade sätta ena handen på filten och den gled undan, hon slog ansiktet jätte hårt i golvet och de sprutade blod ur näsan….
Jag som faster va barnvakt och visste inte vad jag skulle ta mig till. Usch vilken hemsk kväll. Men det gick bra efter ett tag, hon verkade inte ha on av det en timme senare så de va nog ocksp att hon mer blev rädd. Men jag förstår skriket när Jason slog i ert bord. Ett skriv som gör ont i H E L A kroppen..
Kram på er. Du har en sån fin familj ❤️
Nej men gud 🙁 <3 så skönt att det gick bra.. Ja, det skär i hela kroppen. Man ryser nästan när man tänker tillbaka på det.. :/ TACK fina du och stor kram <3
Det värsta jag varit med om var när min son var 1 år och ramlade ur soffan och landade på pannan. Det gick bra och han var som vanligt under dagen, så han åkte bort till sin morbror och flickvän för lite mys. Och när han kommer hem ser både jag och hans pappa att han inte går ordentligt. Ramlar och går in i väggar och allt, vilket han tydligen gjort under dagen också men inget min morbror tyckt varit konstigt. Vi blev skitskraja och åkte in på sjukhuset och det första dom sa när vi kom in var att han kan ha fått en hjärnblödning eller en spricka i huvet. Då trodde jag fan att jag skulle dö, min lilla skitunge skulle må så dåligt 🙁 vi fick vara kvar för övevakning och se om det blev värre, vilket det blev.. han började spy och kunde knappt stå upp utan att ramla. Så dom beslutade sig för att röntga hans huvud, vilket kräver att han skulle få lugnande eller sövas. Dom fick göra både och då det lugnande inte hjälpte. Vi var med hela vägen när dom sövde honom och han låg i min famn undertiden, det var så hemskt att känna hur lelös han blev. Han bara låg där som en liten klump och bara andades. Röntgen gick fort och han sov nästan resten av dagen. Svaret vi fick var att han hade fått en kraftig hjärnskakning och att vi kunde åka hem med honom. Det var så skönt att få komma hem och veta att det inte var någon fara med honom men satan var rädd jag var.
NEJ MEN FY 🙁 <3 förstår att du blev livrädd. Hade jag också blivit! <3 🙁 hoppas allt är bra idag, kram
Hmm, samtidigt som hjärtat sitter utanpå kroppen är jag rätt lugn. Stressar inte upp mig allt för mycket.
Det som har varit jobbigast hittills är nog när Elias var tre veckor gammal och hade ont i magen. Han skrek och skrek. Detta var på kvällen och sambon jobbade sent. Det var jobbigt att höra Elias skrika så mycket, men även jobbigt att inte kunna få avlastning. Det onda gav med sig efter ett tag, men vi åkte ändå in till akuten (efter att ha pratat med 1177. jag tror att det var d-dropparna han reagerade på. blev bättre när jag slutade med dropparna med olja i)
Kram
Nej men snutt då 🙁 ja, det där magontet är så hemskt.. Stor kram <3
Vår tjej ramlade ner från sängen och landade med ansiktet neråt. Det var hemskt. Hon var förkyld (då fem, sex månader) och täppt i näsan, hade svårt att andas och sova hela natten. Vi somnade vid 03.30 ungefär och hon vaknade vid 05. Jag såg det men blundade lite och måste ha slumrat till, då rullade hon ur sängen… Fruktansvärt!!! Allting gick bra, vi åkte till akuten för att kolla till henne men hon mådde fint. Det var nog mest jag som blev stressad!
Men snutt då 🙁 fy tusan så hemskt det låter.. Ja, det är nog oftast så att man blir mest rädd själv, kram<3
Min dotter är 10 månader snart. Det värsta än så länge har varit att hon föddes med mjukt brosk i halsen. Hon fick inte anstränga sig, bli allt för ledsen eller uppspelt för det skulle då bli jobbigt för henne. Vanligtvis ska brosket stelna så fort barn föds. Detta resulterade i att hon inte orkade äta från mig så vi fick ta ersättning istället. Efter det märkte vi att hon inte riktigt tålde mjölkprotein. Så fick köra på mjölkproteinfri ersättning. Hon hade pga detta även svårt att gå upp i vikt. Nu mår hon mycket bättre i halsen och viktkurvan pekar fint uppåt. Hade dock inga tvivel på att det skulle bli bra. ☺️ Hon är världens bästa tjej!
NEJ MEN 🙁 <3 tack för att du delade med dig <3 så bra att hon mår bra! Det kan jag tänka mig. Krama finaste tjejen från mig <3 <3 🙂
Det värsta med mitt föräldraskap har varit förlusten av mina stora barn. Det har nu gått ett år utan att träffas eller ens höras av. Detta fastän de bor i samma stad. De är helt vända emot mig och jag är enligt vårdnadsutredningen blockad av båda två på fb, insta och mobilen. Mitt ex har stämt mig om vårdnaden så till hösten blir det tingsrätten. Det är den absolut genomjävligaste erfarenheten jag har som förälder. Den sorgen….
Även om det har varit jobbigt under åren då de slagit sig eller varit ledsna av andra skäl så har det inte kunnat gå att jämföra med det här. Deras lillasysters sorg och saknad har också varit svår att hantera stundtals.
Så fruktansvärt 🙁 alltså kan inte tänka mig hur det är.. Får ont i magen när jag läser. Hoppas du får tillbaka dom snart, kram
Ja man har verkligen blivit blödig efter man fått barn. Min lilla kille var trött och snubbla hemma hos en vän och slog munnen i en leksak, de började blöda då han slog hål i läppen. Usch. Tur minna vänner va där, jag blev alldeles förstörd. Och han har trillat ur våran säng 2 gånger och då känner man verkligen sig som en ur usel förälder.
Men ellerhur <3 snutten då 🙁 ja, man känner ju så men det händer ju olyckor ibland.. så är det ju. Kram kram
Det värsta jag varit med om som mamma var när min treveckors satte sitt kräks i halsen och slutade andas. Andningen återkom strax efter men han blev matt och medtagen och bara hängde i mina armar. (Armar och ben hängde längst hans sidor). Jag SPRANG medan jag pratade med sjukvården till närmaste vårdcentral (han andades ju trots alls, fastän väldigt ytligt). Väl där så var han okej och sov gott med normal andning men G U D så rädd jag var.
Gud så rädd jag hade blivit 🙁 <3 det är så hemskt när sådant händer, kram
Inga olyckor eller så men det värsta för mig är att lämna min dotter på dagis i elva timmar i sträck. Finns inget att göra, pengarna måste in men det känns förjävligt. Hon har det bra, hon är glad och inga bekymmer på så sätt men det är för mycket tid borta och för lite tid med sina föräldrar. Vet inte, just idag känns allting riktigt tungt. Vill samtidigt inte ha skuldkänslor för att jag får jobba och bidra…
Du gör ditt bästa! Det är det viktigaste. DUKTIGA DU! Din dotter kommer tacka dig sedan för att du kämpade så mycket för er <3 för det är ju det du gör, kram
Det var när Hugo var 4 dagar gammal och en läkare ringer och säger att ett av proven från pku provet var högt och vi fick åka in till sjukhuset. Mitt hjärta stannade, man visste inte vad som skulle hända, skulle mitt lilla hjärta dö? Men efter många om och men så visade det att han hade en sjukdom som heter vlcad men en lindrig variant. Så det är jag väldigt tacksam för!
Men gud 🙁 <3 förstår det.. Hade blivit så rädd, kram
Det värsta jag varit med om var när sonen cyklade omkull som 5-åringen och bröt lårbenet 😐 Åh jag försökte få upp han igen för att cykla hem vart lite småsur eftersom han cyklat omkull förut å att det då inte varit nån fara så trodde inte att det var det nu heller 😱
NEJ NEJ 🙁 så ont! Hoppas allt är bra idag <3 kram
Det värsta under min tid som mamma var helt klart första 1,5 året med dottern. Hon hade reflux och skrek de tre första veckorna 18 timmar i dygnet, när jag slutade amma minskade det till 9 timmar i sträck i 6 månader, så minskade det lite till och som tvååring var hon rädd för att ligga ner så hon grät alltid innan hon somnade. Och alla sura uppstötningar och spyor gjorde så hennes luftvägar blev irriterade och trots astmamediciner fick vi åka till akuten mitt i natten 9 gånger på 3 veckor. Tillsist bara skrattade jag, allt kändes så fel, så hemskt. Jag skrattade och sa ”vad har jag gjort för att förtjäna dethär?”. Efter 9 månader var jag så slutkörd så jag somnade överallt hela tiden.
Idag är hon 4,5 år och det är bara ibland som refluxen gör sig påmind. Tack och lov väldigt sällan och hon bara kräks några gånger på morgonen innan hon ätit eller druckit då.
Andra barnet hade kolik i 3 månader men det var som att sväva på rosa moln med en bebis som skrek så lite(3 timmar morgon och 3 timmar kväll) 🙂
Tack för att du delade med dig <3 starka duktiga du!! <3 kram
Hej fina du! Jag är vegan och kommer ge mitt barn vegetarisk kost! Kan du tipsa om vegetarisk barnmat? Även om hur Jason kommer få i sig omega 3? Hur kommer ni göra? Är själv rätt ny så behöver alla tips i världen! Om Du har tid<3
Hej fina du! 🙂 ja, det kan jag blogga om framöver 🙂 håll utkik så ska jag skriva ett sådant inlägg, kram <3
Mitt absolut värsta var när sonen 15 dagar gammal blev febrig, vi åkte in till sjukhuset och läkarna ryckte honom ur famnen på mig och la honom på ett bord och det samlades över 15 läkarna omkring honom.
Det visade sig att han hade fått hjärnhinneinflammation och hade vi kommit in tre timmar senare så hade han inte funnits här idag. Vi bodde på sjukhuset några veckor och det var helt hemskt som nybliven mamma, det var svårt att greppa vad som hände egentligen.
När han sedan var sex månader så åkte han på lunginflammation och det var också hemskt, mycket ångestlänslor kom ju tillbaka och vid nio månader så slog han ögonbrynet i en bordskant och vi fick åka in och limma såret.
Så första året med sonen var inte en dans på rosor 🙂
NEJ MEN 🙁 får så ont i magen när jag läser. <3 Hoppas allt är bra idag. vad starka ni är som tagit er igenom detta, kram<3
Det var nog när han åt äpple själv i vagnen och ja hörde hur han kämpa med andningen, tappar äpplet och jag ser honom helt panikslagen, sliter upp ungen ur vagnen och då måste äppelbitan åkt ner i magen för då börja han skrika och ja gråta. Fortfaramde min mardröm…usch😪
GUD! Det är min värsta mardröm med 🙁 kram
Med första barnet; när han var nära på att dö som nyfödd, när han fick hjärnskakning, när han blev hundbiten i ansiktet och när han fick svår lunginflammation.
Med andra barnet; när han hittade något något på golvet som han satte i halsen och blev blå i hela ansiktet (han var ca 5 månader gammal) och när han bröt benet på dagis i vintras.
Med tredje barnet; nu när hon fick bihåleinflammation och läkarna var oroliga för hjärnhinneinflammation (hon är 4 månader).
Sen gör det ju ont i mammahjärtat varje gång dom gör sig illa eller blir sjuka trots att pojkarna nu är 5 och 6 år.
Det dåliga samvetet för precis allt har jag fortfarande och med alla tre barnen. Man vill ju deras bästa och jag kan analysera mitt beteende mot barnen i timmar och hur jag än vrider och vänder på det så känns det som att jag gör fel. Kan tänka hur det jag sagt eller gjort kommer att påverka dom senare i livet och blir tokig på mig själv ibland 😌
Herregud så hemskt 🙁 förstår <3 jaa, jag kommer nog göra detsamma och analysera och övertänka.. <3 Men jag tror att det är det som definierar en bra förälder. Någon som faktiskt tänker över sitt beteende med jämna mellanrum och ifrågasätter sig själv lite då och då. Att man inte bara går runt och tror att allt man gör är helt PERFEKT. För ibland gör man fel! Sedan kan det ju gå till en överdriven gräns också och man ska inte pressa sig själv för mycket och ha för höga krav. Men det är nog bra att tänka på det ibland tror jag <3 kram kram <3
Min lille kille på snart ett halvår fick en fästing igår som JAG dragit in när jag var ute bakom huset. Fy vad hemsk jag kände (och känner mig)! Den hade precis satt sig fast och vi fick bort den men kan inte sluta googla symptom på TBE/Borelia nu och spelar upp värsta tänkbara scenarion i huvudet.. Usch!
NEJ MEN FY 🙁 hoppas allt går bra <3 kram kram
Det absolut värsta såhär långt (sonen är 8,5 månad) som fått mig att må fruktansvärt dåligt är att han och vi fick skabb från BB. Innan läkarna (10 st kollade på honom) konstaterade att vi också fått skabb hade det gått 3 månader och sonen var toralförstörd i huden och det krävdes 4(!!!!) behandlingar med tenutex vilket gjorde att huden frätte sönder på tex öron och knä på honom! Usch………. :'( och när jag tänker på detta kan jag bli ledsen och fortfarande se hur han såg ut framför mig och även höra hur han skrek av tenutexen :'(
Men va!? Så hemskt.. 🙁 visste inte ens att det gick 🙁 Hoppas allt är bra nu <3
När vi var utomlands och vår dotter som då var ett halvår trillade ner från soffan rätt ner i klinkergolvet. Jag hann runt soffan men hann inte fånga henne. Såg bara hur hon gled ner med benen först och sen resten av kroppen och slog i huvudet sist.
Dem tre sekunderna innan jag hann fram hann jag tänka en miljon grejer. Var ringer man 112 utomlands osv.
Som tur är gick allt bra men jag grät nog en halvtimme efter och vågade knappt släppa henne sen. Hon började bli mer rörlig precis då och hade kommit på hur man tog sig baklänges. Hon låg längst in i en bedsoffa men lyckades backa och trillade sen ner. Usch!
Tack för att du delade med dig fina du <3 så hemskt.. Ja, man blir så jäkla rädd när sådant händer, kram
Min allra värsta stund då jag kände mig helt värdelös som både mamma och fru var på BB. Epiduralen lades fel vilket resulterade i spinal huvudvärk. Jag hade så ont så jag inte kunde resa mig ur sängen. Emil som var så trött fick ta hand om både mig Malva vilket inte var helt lätt. Usch BB tiden var värre än förlossningen alla gånger…jag kände mig värdelös👎
Nej men så fruktansvärt <3 🙁 det var ju inte ditt fel! men förstår att du kände så.. det är så lätt att klandra sig själv 🙁 kram
Mina tre värsta är när min äldsta fick sövas ned första gången, när han höll på att dö pga rotavirus och när han har genomgått allmänt hemska undersökningar. Jag tror aldrig man vänjer sig, varken med sådana saker eller när barnen ”bara” trillar och slår sig. Dom är ju det finaste vi har <3
Nej men fy 🙁 ja, så är det verkligen <3 stor kram
Mamma hjärtat går sönder flera gånger. Med våran första son har de gått bra, han ha alltid varit lugn. När andra pojken kom blev de värre, han ramla och slog huvudet när han va 3 månader i ett sten golv. En gubbe på badhuset råkade knuffa till en bänk där han låg medans maken tog på sig tröjan. Raka vägen till akuten där vi fick sova kvar. Sedan ha han slagit sig ofta. När han va 3 år så hade vi främmande på sista april och jag och maken fika maten bad främmande passa han ja visst säger dom sedan är ungen borta. Efter 40 minuters letande va de ringa polisen som kom och pojken hittades, där och då trodde jag att jag skulle dö jag va så rädd och sov inget natten som kom. Nu vänta vi vårat 3:e barn och jag ha varit sjukt orolig för missfall och allt, men är i vecka 21 nu och allt är bra nu längtar pojkarna efter sitt
Syskon 😃
Ha nu en bra resa fina ni. Kram på er
Nej men fy så hemskt 🙁 <3 får rysningar!! 🙁 ÅH GRATTIS!! Så underbart 😀 <3 berätta gärna hur det går längs vägen, är övertygad om att det kommer gå jättebra. TACK fina du och stor kram <3
Jag har tre döttrar på 6, 9 och 11 år och känner fortfarande dåligt samvete. Att jag har för lite tid eftersom jag skulle vilja ge mina barn all min tid alltid.
Då kanske det inte går över då trots allt<3 kram kram
Det absolut värsta som har hänt under mitt mamma liv är när min äldsta son var strax efter 1 år och satte nånting i halsen, vad vet vi ej än idag. Jag låg och sov när detta hände och blev väckt av min man som bara skrek upp! Jag sprang upp ur sängen och där ligger min son i min svärmors knä och hon bankar och bankar och min man pratar med 112. Ambulans och helikopter kom men som tur var gick allting jätte bra och sonen mådde prima redan i ambulansen. Men skräcken! Hade migrän 3 dagar irad efteråt och blev ännu mer rädd för allt runt omkring! Bara matningen var en skräckupplevelse för mig en lång tid 🙁 ne usch! Vill aldrig uppleva nåt sånt igen 🙁
Nej men fy!! <3 får ont i magen när jag läser… 🙁 hoppas verkligen att allt är bra idag och att ni aldrig mer behöver vara med om det, stor kram
Det värsta jag upplevt är min sons två första veckor i livet. Det var slangar & mediciner. Blodprover så att han såg ut som en boxningspåse & gulsot så det heter duga. Min son är 6 veckor tidig & vi fick spendera två veckor på sjukhus. Den 17 november fick vi äntligen komma hem & den 18e vaknade jag upp på min födelsedag i min egna säng, gissa om jag njöt den morgonen…
Nej fy 🙁 lider med dig.. Hoppas allt är bra idag <3 stor kram
Tror att det hänger med, delvis. Gäller nog att lita på sin egen förmåga och vara ödmjuk inför alla nya lärdomar längs vägen 💖
Mitt absolut värsta minne var när kiddon i ett snabbt ögonblick klättrade upp på köksbordet. När jag vänder mig om och ser honom så trampar han snett och utanför bordsskivan varpå han faller bakåt och först slår i bakhuvudet i stolkanten och sedan slår i pannan i golvet. Jag trodde verkligen att han hade slagit ihjäl sig, usch.
Fast nu när jag skriver får jag upp minnesbilder från ett annat fall han gjorde som var så otäckt att jag grät hysteriskt (och får tårar i ögonen nu!?) och trodde att han spräckte skallen. Måste ha förträngt detta minne, usch!!! Han klättrade på ALLT! Nu har det lugnat ner sig lite. Men faktiskt är det egentligen bara kanske 5 tillfällen där han ramlat. De klarar mer än vad man tror! Men orolig och rädd blir man ju ändå, eftersom man vet vad som skulle kunna ske. Usch och fy. Allt gick bra vid fallen ialf, efter en stund var han som vanligt ☺️
Ha en fin dag!!
Tror också det.. <3 tack för att du delade med dig.. Förstår det :/ så hemskt! stor kram och detsamma
Jag har en äldre dotter på 6 år och det dåliga samvetet finns alltid där, men det har lugnat sig efter hand. Nu känns det bättre när jag är föräldraledig och är hemma hela tiden 💜 Jag får så lätt dåligt samvete och försöker hela tiden vara bäst. Jag försöker ibland tänka att jag är bra för mina barn och ibland får man vara good enough liksom. Jag skulle lätt bränna ut mig om jag hela tiden strävade efter att vara perfekt på alla plan – förälder, sambo, jobb, stall osv. Jag har fått lära mig att prioritera det viktiga i livet. Då kanske man blir en bättre mamma 😜😂💖
Åh, då kanske det inte försvinner helt då! Samvetet får följa med genom hela livet, haha <3 fina du! Du är perfekt som du är 🙂 <3 stor kram <3