Det var en av er som önskade att jag skulle skriva mina tankar om abort. Vad jag tycker och tänker om det och vad jag har för syn på det.
Jag kan börja med att skriva att jag faktiskt är FÖR abort. Jag tycker att alla kvinnor har rätten till sin egna kropp och känner man att man inte har möjlighet, lust eller råd att sätta ett barn till världen så gör man nog mest rätt i att avstå. Däremot så tycker jag absolut inte att det är okej att man använder abort som ett preventivmedel. Att man hela tiden har i åtanke ”men jag kan ju göra abort om det skulle hända”… Det har jag noll tolerans mot. Blir så ledsen av sådant. Att skydda sig om man inte vill ha barn tycker jag är en självklarhet. Sedan kan det såklart ske ”olyckor” ändå och då tycker jag att det är bra att abort finns som valmöjlighet. Man kanske vill slutföra en utbildning, känner sig på tok för ung eller helt enkelt känner att man inte har tid eller råd. Jag tycker det är bra att möjligheten finns. Man vet bäst själv vilken livssituation man befinner sig in och vad som passar och inte.
Abort är i Sverige tillåtet upp till vecka 18 (och ännu längre ifall man får tillstånd) och enligt mig är detta rätt sjukt. Jag vet inte varför men jag blir ledsen av det! Missförstå mig inte – det är bra att möjligheten finns. Trots det är jag ändå kluven. Iallafall upp till så sena veckor! Jag hade flera appar under graviditeten och i vecka 22 sägs det att fostret kan klara sig utanför mammans mage om man har tur. I vecka 18 så kan fostret redan höra sin mammas röst. Det är liksom redan en liten.. minibebis?
Sen är inte jag den som ska säga bu eller bä.. Jag ville mest bara dela mina tankar kring det. Sen finns det ju extremfall där en kvinna blivit utsatt för sexuellt umgänge mot sin vilja och blivit gravid och inte vill behålla barnet. DÅ är det tacksamt att aborten faktiskt finns tillgänglig för oss i Sverige. Där har jag också förståelse för att aborten finns upp till en längre gången graviditet.
Nej, jag är som sagt kluven. Jag är helt klart FÖR abort i det stora hela! Samtidigt så gör det mig ledsen att det är okej upp till så sena veckor. Dom flesta vet nog om att dom är gravida rätt så långt innan vecka 18.. Sen finns det ju såklart undantagsfall även där. Vissa föder ju ett barn på toaletten utan att ens veta att dom väntade bebis.. Så ja, alla är vi olika. Det som får det att ta emot för mig är nog att jag och F följde Jasons utveckling som foster på rätt nära håll. Vi gjorde första ultraljudet redan i vecka nio och KUB-testet i vecka 13/14. Redan i samband med KUB-testet så såg han ut som en liten bebis. Och vecka 18 är liksom fem veckor efter det… Jag vet faktiskt inte vad jag själv tycker är en lämplig vecka för abort. Jag har som sagt inte varit i situationen och jag är inte rätt person att döma. Så det gör jag inte! Jag delar som sagt bara mina tankar. Jag har all respekt för alla kvinnor som genomgått en abort – det kan inte vara lätt varken psykiskt eller fysiskt.
Det är ju verkligen delade åsikter och tankar när det kommer till aborter. Jag skulle vilja höra dina tankar! Dela jättegärna med dig. Och som jag alltid skriver när det kommer till olika typer av diskussioner: HÅLL TREVLIG TON i kommentarerna. Ingen ska hoppa på någon annan för att den tycker annorlunda. Vi har alla rätten till vår egna åsikt och vår egna tanke. Sedan behöver man inte hålla med! Men respektera varandra måste vi ändå göra. Kram <3
Kommentarer
Jag gjorde abort igår, i v.13+5. Jag och min man vi har hittat varandra sent i livet och har kanske ett eller två år kvar för att kunna skaffa barn. Det här var mitt första graviditet, ett efterlängtat barn. På KUB testet i v.12 visade sig att vårt barn lider av hydrops fetalis. Det är ett ganska fatal prognos eftersom mindre än 5% av barn med hydrops fetalis överlever längre än ett par timmar efter födseln. Jag vågade inte fortsätta graviditeten med den tanken i bakhuvudet att barnet med stor sannolikhet dör senare under graviditeten ( 80% chans enligt läkarna) . Jag ville inte uppleva hur det är att föda ett välutvecklat dött barn. Och jag ville inte uppleva att förlora mitt barn några timmar efter att ha fött det. Jag ville inte heller att mitt barn lider mer än det är oundvikligt. …Aborten gick smidigast möjligt det var ändå horribelt. Nu känner jag en stor tomhet i magen och en stor sorg djupt inombords. Ni som planerar göra abort pga andra skäl än fatal medicinsk prognos gör inte abort! Det här vill ni inte uppleva och kämpa med i resten av livet,tro mig! Har du möjlighet att leva som gravid i 9 månader välj inte abort då! Gå igenom graviditeten, adoptera gärna bort barnet, ha ett rent samvete och var lycklig ! GÅ INTE IN I ABORTENS MÖRKER.
Jag kände precis som dig, och var SÅ noggrann med att skydda mig. Sedan blev jag planerat gravid med mitt andra barn, allt var frid och fröjd – tills KUB:et. Då fick vi chocken att det var tvillingar, och vi hann vara chockade i 10 minuter, tills vi då fick veta att den ena tvillingen hade katastrofala resultat. Det var två extrema chocker på samma gång, så barnmorskan avbröt besöket, så skulle vi få träffa en specialist två dagar senare. När vi träffade henne fick vi veta att vi var tvugna att vänta fyra veckor på fostervattensprov (eftersom det var två), och det skulle innebära en stor risk för båda. OM den ena tvillingen skulle visa sig vara sjuk (det var inte bara downs utan även svåra handikapp), så fick vi välja att ta bort det fostret, men då skulle det var 50% chans att den andra tvillingen dog på kuppen, och om den klarade sig skulle den dödas alldeles för tidigt och drabbas av komplikationer. Vi vågade inte chansa, och vi ville inte veta, och jag ville inte behöva välja en av mina älskade barn – så det blev abort. Det äe det mest traumatiska jag varit med om, och jag lider fortfarande av en depression trots att det snart gått ett halvår. De kunde ju varit friska, och det äter upp mig inombords 🙁 De skulle födas nu i augusti. Det jag ville säga med detta är att man ALDRIG kan veta vad man ställs inför. Usch, det är så tungt 🙁 Jag älskar din blogg och du verkar vara världens bästa mamma <3
Åh förstår helt 🙁 gör ont i mig att läsa 🙁 herregud.. 🙁 får tårar i ögonen och vet inte ens vad jag ska skriva mer än att du är SÅ stark.. <3 kan knappt föreställa mig. STOR kram och tack för så fina ord vännen <3
Hittade din blogg när jag gråtandes googlar runt efter min abort. Abort. Jag klarar knappt av att skriva det. Hur kunde jag? Vi ville inte ha fler barn än våra två ivf:are & sen dök ett mirakel upp. Kan inte fatta att vi ens började överväga om vi skulle behålla eller ej. Nu blev det inte så. Hade inte fri abort funnits så hade det lilla hjärtat tickat inom mig än. Tycker att det vore givet att alltid ha en kuratorkontakt innan. På gyn pratade de bara sakligt om hur en abort går till. Det köndes som världens enklaste sak. Men nu ligger jag här & håller på att gå sönder av sorg….
Men åh så himla jobbigt 🙁 <3 hoppas det blir bättre snart. Försök att söka hjälp och få någon att prata med för att lätta på hjärtat. STOR styrkekram <3
Jag tycker att all abort efter v12 borde enbart tillåtas vid specialfall så som tex våldtäkt, väldigt (extremt) allvarliga handikapp/fel osv. Alla som vart gravida vet hur mkt som händer varje vecka och efter v12 börjar fostret höra, känna osv
Tack för att du delade med dig av dina tankar, kram <3
Mina tankar är nog ganska precis som dina om aborter… Jag har fött två prematurer, en i v34 och senaste i v29. Eftersom man inte vet alls varför det händer i mitt fall så finns en chans att en ev tredje graviditet slutar i väldigt tidigt skede.(va nära flera ggr med båda barnen att föda dem ännu tidigare men man lyckades stoppa det lite längre) Aldrig någonsin har jag trott att abort har varit ett alternativ för mig men pga av en så osäker utgång så skulle de nog bli så. -OM jag blev gravid idag, trots skydd… Med två barn och en pågående utbildning så skulle vi inte få veckorna på neonatalen och sjukhus att fungera… för att inte tala om oron för en så liten bebis liv!
Tack för att du delade med dig av din historia <3 Jättegivande att läsa. STOR kram finis 🙂
Anledningen till att abort tillåts till v 18 är för att rutinultraljudet är då ungefär. Det kan ju faktiskt visa att allt inte är ok och då måste man göra abort om inte kroppen har fått missfall. Jag fick veta på RUL att vårt barn inte skulle överleva graviditeten eller en förlossning så vi var tvungna att avbryta graviditeten. Hade jag varit tvungen att ansöka om abort hade jag inte klarat av det.
Tack för att du delade med dig 🙂
Jag kan faktiskt inte säga mer än att jag håller med dig till 110% om detta här. 🙂
Jag håller mig extremt skyddad. Jag kan gå genom ett helvete med preventivmedel så länge jag slipper göra en abort. Vill aldrig behöva göra det. Det låter så hemskt och jobbigt när någon berättar om en abort… Nej usch 🙁
Så som sagt, jag håller mig extremt skyddad mot graviditet tills jag och min pojkvän känner att vi är redo. 🙂
Kramisar <3
Tack för att du delade med dig fina du <3 Låter klokt 🙂 STOR kram<3
Jag tycker att v. 18 är en bra gräns (till v.21/22 med intyg). Som flera har skrivit ovan så handlar inte abort enbart om att ta bort ett oönskat barn utan mycket om möjligheten att kunna ta bort ett barn som är sjukt. Upptäcks någonting i ett tidigt ultraljud (ex trisomi 18 på KUB-testet) så finns möjligheten att avbryta graviditeten. Och om v. 18 känns ”för sent” vad ska då gränsen vara istället? Det är viktigt att inte inskränka på abortlagen tycker jag, för kvinnans bästa.
Jag tror inte heller att det är särskilt många som använder abort som preventivmedel. Självklart finns det dem som gör det, men jag tror att det är väldigt ovanligt. En abort är smärtsam, både fysiskt och psykiskt och ingenting gemene kvinna vill gå igenom mer än en gång. Att dessutom abortera bort ett foster i de sena veckorna innebär en regelrätt förlossning med förlossningsvärkar och utdrivningsskede. Som sagt, ingen ”lätt väg ut” utan genomför någon en abort i de sena veckorna så tror jag verkligen att personen i fråga har tänkt över det noga och bör därför inte skammas mer för det.
Tack för att du delade med dig av dina tankar, kram 🙂
Bra kommentar. Jag gjorde abort i v 19, inte för att jag ville det utanför att barnet var svårt sjukt o inte skulle ha överlevt utanför livmodern. Min största sorg hittills, gör så enormt ont och önskar ingen gå igenom samma sak.
Håller med dig också i tankarna om abort. Men tänker på en sak till, är det bara kvinnan som ska bestämma om abort ska göras eller ej? Jag kan tycka det är synd om mannen tänk om han vill behålla barnet men inte kvinnan? Då har han inget att säga till om eftersom det är kvinnans kropp. Men samtidigt så var de båda två som ville ha sex med varandra och borde då också veta vad som kan ske. Nu menar jag inte om det skulle ske någon hemsk våldtäkt eller så utan när båda är med på att ha sex.
Bara en fundering jag har, att mannen inte har något att säga till om. Tack för en super blogg än en gång ☺
Jaaa, jag har också varit i dom tankarna. Typ om man och kvinna tillsammans bestämt att dom vill ha barn och sedan ändrar sig kvinnan och gör abort. Jag känner ex. en kille som fortfarande inte kommit över en abort som hans ex-flickvän gjorde för TRE år sedan. Han får fortfarande tårar när han tänker på att han hade kunnat vara pappa idag 🙁 Så ja.. Det är så svårt det där. Förstår din tankar! Kram och tack för så fina ord <3
Såg att några kommenterat om att vissa sena aborter hade kunnat förhindrats om RUL inte var så sent. Vill faktiskt lyfta fram att om man inte ber om KUB så får man inte ett livstecken från fostret förrän när drygt halva graviditeten gått! Helt sjukt tycker jag! På mvc lyssnar de nämligen på hjärtslagen först efter halva graviditeten så inga livstecken alls trots risken för fel på fostret och missed abortions. Jag blev chockad över att det är rutinen och önskar att nån hade sagt det till mig eller att jag läst på och inte litat på att vården har koll.
Tack för att du delade med dig <3 så galet.. kram
Jag för abort, däremot tycker jag som dig att det är fel att använda den som ett p-medel.
Jag har själv gjort abort. Vi skyddade oss med kondom men nått gick väll fel och ja, det blev en liten där inne. Där och då vid det tillfället så va det helt otänkbart med barn. När vi gjorde testet och sambon kollade och sa resultatet bröt jag ihop, kände mig äcklad av mig själv och kände att livet va över. SÅ lite ville jag ha barn. Jag hade fullt stöd av sambon och vi gick egenom aborten ihop. Innan aborten ville inte nån av oss ha barn för sambon har tre barn sen innan och jag har aldrig velat ha egna barn. Men nu efter… Så vill vi båda ha barn så vi har börjat planera för det. Så aborten förändrade oss.
Tack för att du delade med dig <3 och tack för att du berättade din historia. Så mysigt att ni är sugna på en liten nu. KRAM <3
Jag är helt klart för abort.
Men att använda det som preventivmedel nja, det är inte bra.
Jag blev gravid som 18-åring, och jag valde att behålla, hade inte ens en tanke på abort..
Slängde lappen jag fick av läkaren med numret till sjukhuset där man utförde aborter..
Och nu är jag snart tonårsmamma dottern fyller 13 i Mars <3
Det var inte lätt, men ångrar inte mitt beslut..
Men jag har gjort en abort också, det var 2009 i vecka 8, bokade tid så fort det gick för att kunna göra en medicinsk abort där man tar tabletter, ville inte göra en skrapning (kirurgisk abort)
Det var inte kul, önskar inte ens min värsta fiende den upplevelsen.. :-/
Men jag och pappan till barnen (det var tvillingar sa barnmorskan som gjorde vul) hade inte varit ihop länge, han ville inte bli pappa, så jag gjorde som han ville och gjorde abort.
Men hade det enbart varit mitt beslut så hade jag inte gjort aborten som jag kände då..
Jag kollade inte ens på skärmen för jag ville inte bli fäst vid dom som var i magen..
Jag mådde ganska dåligt psykiskt efteråt, valde att inte säga något till mina föräldrar eller syrran då hon försökte bli gravid under den perioden så det var lite tufft..
Men med facit i hand så här flera år senare så var det nog ett bra beslut, för vara ensamstående till 3 barn nej det hade inte varit så väldans lätt tror jag.
Och det hade inte varit bra för min dotter heller..
Så jag har varit på båda sidor så att säga, behållit och gjort abort..
Jag är väldigt tacksam ändå att vi har fri abort i Sverige, att valmöjligheten finns..
Tänk så många barn som hade fötts kanske oönskade och oälskade annars 🙁
Men jag håller med dig på den fronten att 18 veckor, då har ju nästan halva graviditeten gått..
Men det är väl i specialfall som man får tillstånd att göra en abort så sent väl?
Jättebra ämne du tar upp, och kul att höra din åsikt om ämnet..
Ha en fin dag <3
Tack för att du delade med dig <3 vilken historia. Jätteglad att du ville dela den med mig <3 Så STARK du är.. <3 Stor kram och detsamma 🙂
Hitta din blogg för bara någon månad sedan och tycker den är super bra. Kul att du delar med dig av allt. Tycker det hade varit intressant att läsa hur ni tänkte med KUB testet. Det är väl något dom ofta inte gör om man inte är gammal? Men jag själv är ju super nojig och tänker att man inte kan va för säker. Så hade varit roligt att läsa hur ni kände. Kram
Men ååh vad glad jag blir!! <3 Tack <3 vi såg det mest som en chans att få se bebisen en extra gång faktiskt 😉 så det var därför vi gjorde det 🙂 det kostade pengar (så det är inget som ingår) men vi tyckte att det var värt 1400:-.Det var så overkligt att vi faktiskt väntade barn så vi tog alla tillfällen vi bara kunde att få höra och se mini lite extra. Kram
Många gånger är det först i exempelvis v.18 man kan se om det finns några allvarliga fel med bebisens hjärta. Bebisen skulle antagligen inte klara livet utanför magen och då ” väljer ” man att göra abort så sent. Tycker de är ett rimligt skäl till att ha den gränsen högt uppsatt! Jag är för abort. Finns ingen som ska eller kan döma någons beslut, för de som inte är viktigt för mig kanske är superviktigt för dig!:) alla är olika, ha en fin dag!:))
Tack för att du delade med dig, detsamma 🙂 kram
Tack för att du delar med dig, tror precis som du säger att vi behöver ha en lägre gräns där det är tillåtet.
Jag tror inte på att förbud mot det men jag skulle fortfarande säga att jag är emot och tycker man borde jobba mycket hårdare med att minska antalet aborter i Sverige.
Jag tycker det blir så fel när man ENDAST ser det från mammans synvinkel, mammans val osv. Var är det lilla barnets rättigheter? Det lilla livet är ju i kvinnans mage, men det är ju också en helt egen individ. Och när är ett liv ett liv? När det skulle kunna klara sig utanför magen? När det föds efter en fullgången grav? Fostrets hjärta börjar slå mellan v5 och 6, oregelbundet, men ändå.. Det får i alla fall mig att verkligen fundera på; När är ett liv ett liv? Det är svåra frågor, men livsviktiga tycker jag – bokstavligt talat, för barnets skull.
Istället för att uppmuntra exempelvis mycket unga kvinnor till abort tycker jag det borde finnas mer hjälp och stöd att få om hon väljer att behålla barnet.
Tack för att du delade med dig fina du <3 kramar
Hej Gabriella
Jag blir 31 i år och när jag var i tonåren hade jag det riktigt struligt. Jag har en destruktiv bakgrund och har levt med missbruk etc. Jag har även varit i riktigt dåliga förhållanden. När jag var 14 var jag tillsammans med en äldre kille som var våldsam mot mig, det var liksom inte så att han en vacker dag slog mig i ansiktet utan det kommer krypandes, han var riktigt svartsjuk och jag var nog rätt omogen och trodde det var ett tecken på att han bara var kär. Kan tilläggas att jag var väldigt smal också jag vägde 44kg till mina 168cm. Och jag har alltid haft oregelbunden mens, så det var inget konstigt att mensen uteblev. Och jag blev inte tjock heller så när min vän skulle gå till ungdomsmottagningen för att testa sig så följde jag med och barnmorskan frågade mig om jag ville göra ett grav test (detta tackar jag gud för) så jag svarade att okej det kunde jag väl. Först sa hon att testet visade negativt men precis innan jag skulle gå sa hon att det syntes väldigt svagt och att jag kanske precis blivit gravid.
Jag blev jätterädd men ringde sjukhuset och fick åka på ultraljud,. Det visade sig att jag var i vecka 16. Hade jag väntat två veckor till hade jag inte fått göra abort. Min pojkvän blev arg på mig när jag berättade och jag bestämde mig såklart för att göra abort. Jag kände inget alls för det som fanns i mig. Och idag kan jag bara känna en så enorm tacksamhet att jag inte har behövt haft nån kontakt med den här mannen nå mer. Jag gjorde slut efter att han låst in mig i ett rum i 2 dagar och misshandlat mig. Men det har lärt mig att vara försiktig och skydda mig, jag vill gärna ha barn en dag men då ska det ske med någon som behandlar mig bättre än han gjorde.
Tak för att du delade med dig. Så hemskt att läsa. Fick tårar i ögonen 🙁 Skickar stora kramar till dig och fy så STARK du är. Tack för att du delade din historia med mig <3 kram
Jag har själv genomgått det i v6, det var det tidigaste som gick. Vet att det var rätt beslut samtidigt som jag såklart kan sakna det ibland. Jag vill kunna ge mitt barn ALLT. Vid den tidpunkten kände jag inte att jag kunde det. Dessutom är en graviditet en stor risk för mig då man inte vet om jag klarar mig utan medicin en hel graviditet. Så ja, många anledningar. Vill jättegärna ha barn i framtiden, har redan hittat min kärlek. Men jag tar inget för givet. Kram <3
Tack fina du för att du delade din historia, kram <3
Jag håller fullständigt med dig!
<3 kram
Jag gjorde abort i vecka 9 och för mig tog det ett tag att upptäcka att jag var gravid eftersom att jag hade oregelbunden mens. Det kan vara av sådana anledningar som tiden fram till vecka 18 finns! Vissa kvinnors graviditeter visas knappt på nåcra tester… jag tror knappt att det finns någon som gör en abort i vecka 17 med en axelryckning, det är ju ett stort ingrepp och antagligen har man hunnit bli väldigt påverkad av sitt tillstånd. Inte kul, men folk har nog sina orsaker för sådana aborter 🙁 försöker nog bara säga att jag tror att det finns dn orsak till att vecka 18 är gränsen. Puss
Tack för att du delade med dig underbara du, kramar <3
(:
🙂
Jag är lite kluven i frågan men vet att möjligheten måste finnas för annars skulle kvinnor bli tvungna att göra det illegalt vilket skulle resultera i att både mamma och bebis dog i många fall. 🙁
Ja, det är ju så 🙁 kram
Jag är absolut för abort! Men tycker man på samhällsnivå måste försöka sänka antal aborter med att försöka minska oönskade graviditeter!
En annan sak jag tänker på är att samtidigt som kvinnan ska ha rätt till sin kropp och bestämma om att göra abort, så borde mannen som gjorde kvinnan gravid ha rätt till det liv som kan växa där. Både rätt och konstigt att kvinnan ska ha makten för den, tänk om båda vill ha barn, blir gravida och sedan ångrar hon sig och väljer abort? Det är inte helt enkelt att lösa.
Men ändå, jag är absolut för abort. Även om det är tungt att göra det så kan det vara det bästa alternativet just då för de personerna.
Tack för att du delade med dig! Verkligen! Har också tänkt dom tankarna.. Det är så svårt det där. KRAM <3
Jag är för fri abort, tycker att alla människor har rätt att bestämma över sin egna kropp. Jag tycker att det är lika rätt för en som blivit våldtagen eller en som använt preventivmedel och blivit gravid som för en som inte använt preventivmedel och blivit gravid. En abort är smärtsam både psykiskt och fysiskt och jag tror inte att det finns många som ”använder” det som preventivmedel om det ens finns någon. Och finns det någon så tror jag att den personen/personerna mår väldigt dåligt. Jag själv har gjort en medicinsk abort i vecka 4 och det är inte som många tror att ”bara” ta ett piller. Det är flera piller som man för in i slidan och smärtlindringen är en Ipren och alvedon (iaf i mitt fall). Sedan går man runt och väntar på att det ska sätta igång, man mår illa (jag gick runt och kräktes och kunde knappt gå) och sedan börjar det blöda som en riktigt riklig mens med klumpar. Personen jag var gravid med var ett engångsligg (krogenragg) så för mig var valet enkelt men ändå otroligt smärtfyllt. Blev även deprimerad efter aborten. Många vänner jag har pratat om det med efter (både som vetat och inte vetat att jag har gjort en) har sagt att dem aldrig någonsin skulle kunna tänka sig att göra en men inte dömmer andra för det….Jag tror inte att någon människa tänker att en ska göra en abort för sakens skull. Det finns alltid en anledning och alla människor tänker olika och man kan aldrig veta i förväg om vilket val man skulle göra.
Jag hade inte planer på att jag skulle göra en abort men det känns bra att jag hade ett val. Alla människor kan göra fel ibland så jag håller inte med dem som säger att man får ta konsekvenserna för att man valde att ha samlag. Inte när konsekvensen kanske blir en bebis.
Intressant att läsa om allas erfarenheter och egna tankar trevlig kväll <3
Tack för att du delade med dig <3Väldigt givande att läsa. STOR kram fina du<3
Jag hsr samma åsikt som dig så mitt svar kanske blev lite tråkigt men jag håller med dig i ang om abort.
Tack för att du delade med dig <3
Hej!
Jag vill bara ge er en annan syn på sena aborter (vilket det är efter vecka 12, då man tar en tablett och ”föder” ut fostretkr. Jag är sjuksköterska och jobbar med sena aborter, de sena aborterna sker framförallt för att man upptäcker på kub eller RUL att det är fel på fostret. Det kan vara hjärtfel och andra missbildningar. Detta är oftast otroligt tufft för föräldrarna. Pga att det inte går att upptäcka olika fel tidigare är det en anledning till att det går att göra abort i senare veckor. Så det är inte bara sociala omständigheter som styr en abort.
Tack för att du delade med dig, intressant att läsa. Stor kram <3
Jag har i princip samma åsikt som dig gällande abort. Men jag tror (hoppas) att de sena aborterna är ifall man upptäcker svåra handikapp under RUL.
Tack för att du delade med dig <3 kram
Jag har varit med om en abort en gång i mitt liv och aldrig meriter jag! Jag minns det som igår.. Upptäckte att jag var gravid i vecka 4 nån gång och aborten gjordes i vecka 5/6 men beslutet dit var hemskt. Ena stunden ville min pojkvän behålla ett, nästa dag skulle vi ta bort det, så höll han på i en vecka. Jag mådde så fruktansvärt dåligt och struntade verkligen i ALLT då. Jag tog beslutet att ta bort det och nu i efterhand hand är jag tacksam för det, han är inte värd en smula för mig längre men det är en annan historia. Men just beslutet och efteråt var plågsamt. Sån ångest och depression jag fick men nu idag har jag en sex månaders bebis snart med mitt livskärlek : )
Tack för att du delade med dig <3 Starkt av dig! Och så underbart ditt liv låter idag <3 STOR kram
Så viktigt inlägg!
Jag jobbar som sexualinformatör och tycker det är så viktigt att våga prata om aborträtten och varför det är viktigt att den finns kvar. Några tankar som slog mig dock är när du skriver att abort inte är ett preventivmedel, och då måste jag poängtera att det är extremt ovanligt. En abort är en ond process med kräkningar och svåra magsmärtor i nästan varje fall, inget som någon vill gå igenom fysiskt. Dock så mår den stora majoriteten av alla som genomfört en abort psykiskt bra efteråt och känner sig lättade och glada efter att den är gjord. 🙂
Sen tänkte jag också när du skrev att abort är bra vid våldtäkt etc, och det är ju givetvis sant samtidigt som du också säger att du ställer dig positiv till abort. Tänk dock på att om en uttrycker åsikter kring att abort endast är okej vid våldtäkt, så är det detsamma som att säga att tjejen får skylla sig själv om hon ville ha sex – trots att det behövs två stycken för att en befruktning ska kunna ske.
Tack för ett viktigt inlägg! Kram
Jamen visst! Tack för att du delade med dig och för din kommentar. Givande att läsa, stor kram <3
Vad tycker du om barnmorskor som inte vill utföra aborter? Jag kommer ihåg att det blev ett himla liv när det var en som vägrade. Jag tycker det borde vara okej att inte vilja, för hur lite gången en graviditet än är så ”dödar” man ju ett barn eller början till det. Det är en stor sak och man borde få ta beslut själv om det är något man klarar av. Jag skulle aldrig kunna göra det själv och inte en abort heller, så känns fel att ”tvinga” barnmorskor att utföra dem.
Åh, så svårt! Jag tycker inte att någon ska bli tvingad att utföra en sådan. Det kan ju finnas personliga skäl till att man ex. inte klarar av det rent psykiskt eller liknande. Stor kram <3
förstår hur du tänker, men att utbilda sig till barnmorska är ju inget man blir tvingad till. det ingår i en barnmorskas arbetsuppgifter att utföra aborter, liksom det ingår att ha utvecklingssamtal om man är lärare eller byta blöjor om man jobbar på dagis. vill man inte utföra aborter (vilket är helt förståeligt att inte vilja) så finns det tusentals andra jobb att välja på.
Inte så men, då kan man ju ta anställning som barnmorska på tex. mvc då, inte på ett sjukhus.
Då tycker inte jag man ska kunna vägra utföra en abort.
Självklart kan man vara emot det pga tex. religiös övertygelse, men ta inte anställning som barnmorska där en av arbetsuppgifterna kan vara att utföra en abort..
Utan jobba där man lyssnar på hjärtljud, eller gör ultraljudsundersökningar..
Jag förstår absolut vad du menar Ida och självklart är det ett val man gör när man utbildar sig till barnmorska, men som någon nämnde ovan så kan man som barnmorska jobba med annat än att göra abort. Jag tycker att det är besvärligt att någon, som kanske är fullt övertygad om att abort är fel och anser att det är lika med att döda ett liv, ska behövas tvingas till det pga sin utbildning. Visst förstår jag att man som tandläkare till exempel inte kan vägra undersöka någons tänder för att man finner det äckligt (överdrivet exempel), men jag tycker att det är skillnad på det och att inte vilja göra abort.
Jag tycker att det är otroligt viktigt att vi kvinnor har rätt till våra egna kroppar och jag tror att ingen vet bättre än en själv om man är redo för att bli förälder eller inte?! Vissa tycker stackars barn som lever och skall behöva tas bort, jo visst men hur kul är det att bli född och leva ett helt liv utan att vara älskad eller önskad? Visst, man kan bli adopterad, men alla dom som inte blir det då? Och att ändå veta att dina biologiska föräldrar inte ville eller kunde behålla dig är tungt att bära! Däremot är det som du säger absolut inget preventivmedel!
Jag förstår dina tankar kring sen abort och håller med till viss del, men som vissa andra påpekar så finns det ju en viktig aspekt kring att man får göra det senare också! Det viktiga tycker jag är att man får bestämma själv över sin egen kropp! Det borde vara en självklarhet världen över! Ingen kan komma till dig och bestämma vad du borde eller inte borde göra! Det vore fruktansvärt om man var tvungen att behålla ett barn mot sin egen vilja! Jag menar hur sjukt vore inte det? Bara för att barnet skall få leva? Jag kommer aldrig förstå logiken i det! Att leva är så mycket mer än att bara finnas till!
Många kramar till dig Gabriella och tack för ett viktigt inlägg! <3
Tack för din kommentar! Väldigt givande att läsa! Stor stor kram och tack för att du felade med dig fina du <3
Jag förstår vad du menar men jag håller inte med. Ja, det är viktigt att kvinnan får ” bestämma” över sin egen kropp. Men barnet då? Det är ju fortfarande en egen individ även om det befinner sig i kvinnans kropp. Och du skriver att du tycker det vore ”fruktansvärt att behålla barnet mot sin egen vilja”, jag skulle nog vända på det och tycka det är fruktansvärt att inte få leva (ur barnets perspektiv) mot sin egen vilja. Och att leva ”helt utan att vara älskad och oönskad”, det låter hemskt, men att inte få leva alls då? Det tycker jag är väldigt mycket värre. Däremot borde samhället idag, alltså vi, bli bättre på att ge stöd till de som står i valet och kvalet och de som väljer att behålla sina barn.
Kärlek!
Tack för intressant och läsvärd blogg till att börja med! 🙂 Kände att jag var tvungen att kommentera på detta!
Tycker precis som du i det du skriver, det enda jag kom att tänka på när jag läste om det här ämnet är min egen situation.
Jag är 23 år gammal och är själv gravid i v.16 med första barnet (så lycklig!) och här var jag bor erbjuds man inte ens ett ultraljud eller någon extra koll före RUL i v.18… Tycker det känns jättedåligt och otryggt! :/
Jag är för abort men har alltid haft svårt att tänka mig kunna göra det själv. Så man blir ju såklart extra orolig att något kanske skulle kunna gå fel längs vägen när man dessutom måste vänta så länge, min största skräck är att behöva göra en så sen abort, när jag inte ens skulle kunna genomföra en tidig! :/ men förhoppningsvis är allt som det ska därinne förstås ♡ det är bra att sena alternativ finns OM det skulle vara något allvarligt, men tycker det känms trist att behöva gå och oroa sig och vänta så länge som här.
Kram! ♡
Tack för så fina ord!! <3 tack för att du delade med dig! Och STORT grattis!!! 🙂 du har något magiskt framför dig! Tack för att du delade med dig! Håller med om att ALLA borde bli erbjudna tidigare ultraljud om man vill! Kramar <3
Jag gjorde abort för snart två år sen. Gjorde ultraljud och då var jag i vecka 6 och då bokade de in min abort tre veckor senare för att ”det var ju inte så bråttom”. Var väldigt tungt psykiskt att gå och fundera över mitt val de tre veckorna. Min kropp börjades även förändras så då blev tankarna ännu fler. Men idag är jag glad över mitt val. Jag var inte redo för att bli mamma då. Så jag är absolut för abort.
Tack för att du delade med dig! Hemskt att man ska behöva vänta så länge 🙁 stor kram!
Jättebra ämne att diskutera! Framförallt är det viktigt att det görs med en stor dos av respekt åt alla håll.
Personligen tror jag att vi skulle behöva tänka mer kring vad ett liv är och när livet börjar? Och vad får det då för konsekvenser?
Men som sagt: vi måste diskutera frågan utan att döma någon!
Jag är just nu gravid i ett tidigt skede (så pass att det är lagligt OK att göra abort) men för mig är det redan ett litet liv. En liten kropp som utformats och ett hjärta som slår ❤
För mig ett självklart beslut att behålla, men ett beslut som jag inser kan vara mycket mer komplicerat för någon annan.
Hoppas att frågan kan fortsätta diskuteras mer i samhället! Tack för att du lyfte frågan!
Tack för att du delade med dig! Väldigt givande att läsa! Stor kram fina du och tack själv <3
Jag genom gick en medicinsk abort i vecka 21 för drygt 3 månader sedan. Hade jag inte haft den rätten och den möjligheten hade det fötts en liten pojke i början på april som inte hade kunnat äta, prata, röra armar eller ben, under hela sitt liv. På RUL i slutet av vecka 19 visar det sig att han inte har några förbindelser mellan nerver och muskler. Det jag och min fästman gått igenom önskar jag ingen människa på jorden. Att behöva föda fram sitt änglabarn är det mest fruktansvärda jag gått igenom, och då hade jag 9 veckor tidigare fått besked att jag hade hudcancer. Men det är en annan historia. Många pratar om att aborter i så sena veckor är ”fel”. I min värld ligger problemet i hur sent vi kallas till RUL. Hade ett första ultraljud genomförts i ett tidigare skede hade vi inte behövt ha diskussionen ang ”för långt gångna graviditeter”, åtminstone inte vad gäller medicinska orsaker. Andra orsaker tänker jag inte yttra mig om, där har jag inga erfarenheter. Jag respekterar andra åsikter, men jag hade inte hjärta att fördöma min son till ett liv i rullstol utan chans till ett fullt liv, om han hade överlevt. Och tro mig, det går inte en dag utan att han är med mig. Så aborter är inget man tar/bör ta lättvindigt på. Det följer en genom livet. Jag söker inte medlidande, vi har alla vårt bagage, vill bara upplysa om att bara för att man fattar ett beslut och går igenom en abort innebär det inte att det är ett lätt beslut.
Tack för en fin blogg. Kram
Tack snälla för att du delade med dig av din historia! Håller helt med dig! Man borde verkligen få tidigare ultraljud! Bli erbjuden det iallafall. Det är inte alla som blir det :/ återigen jättetack för att du delade med dig <3 stor kram
Jag är bara för abort om det skett vi en våldtäckt.Annars tycker jag att man få ta sitt ansvar om man är så pass mogen att ha sex så får man ta konsekvenserna:)!
Tack för att du delade med dig <3
Jag har jobbat på en abortavdelning och folk lever verkligen i en bubbla som tror att alla sena aborter som görs är av medicinska skäl. Jag har varit med vid ett flertal aborter i vecka 23-24 där det inte varit något fel på fostret. Jag kan inte berätta anledningarna till att socialstyrelsen har godkänt dessa aborter men jag kan lova er att hade ni hört den simpla anledningen hade ni häpnat. Det är inte svårt att få en så sen abort godkänd av socialstyrelsen. Tro det eller ej. Det har även hänt att bebisar som föds så sent lever när de kommer ut och de har inga som helst rättigheter. Det är bara att vänta ut tills de inte orkar kämpa mer och dör. Och detta förväntas man bara klara av som vårdpersonal för det är kvinnans rättighet. Barnens rättighet då?
Tack för att du delade med dig 🙁 Så himla hemskt.. Blir så ledsen.. kram
Oj usch så himla hemskt!!! Ja jag kan inte förstå detta.. Alltså jag säger inte att möjligheten inte ska finnas… men när pratar man någonsin om BARNETS rätt att få leva? Bara om kvinnans rätt? I min värld är det ett barn från den stunden det blir till… det är min åsikt. (O jag såklart respekterar att inte alla ser det så) Barn är en gåva största av dem alla! O det finns så många som önskar de kunde få o inte kan liksom..
Jag håller med dig, Gabriella! Jag kommer ihåg när min mens var sen efter jag hade haft skyddat sex, var livrädd att jag var med barn! Jag var bara tonåring då och tänkte att jag klarar inte en abort, men att bli mamma då var inte heller något jag ville. Har aldrig varit så glad för lite mensvärk!! Jag tycker också att det är bra att man kan göra abort, för att bli förälder är ett STORT ansvar. Om man inte är redo att få beskedet att man är gravid så får man se till att skydda sig och inte använda abort som preventivmedel. Kram!
Tack för att du delade med dig av dina tankar <3 Har också varit i samma situation när jag var yngre så FÖRSTÅR din lättnad! Tack återigen för att du delade dina tankar, håller helt med dig! KRAM <3
Men aborter som sker efter v. 18. Handlar om barn som är sjuka eller inte skulle kunna leva utanför magen. Då får man ansöka om abort.
Ja precis 🙂 men upp till vecka 18 får man göra utan ansökan!
Har också hört/ läst någonstans att de pratas om att ändra abortlagen.? Så är väl bra om den ändras då de faktiskt går att rädda ett barn som födds i v22-23. Jag har en kompis som födde sin son i vecka 24 o sina tvilling flickor i v 26. Alla tre lever och mår bra. Skiljer ju bara 1-2veckor från v 22-23. Med sonen var de på neo i 3månader men med flickorna bara 6veckor. Ja visst kan de behövas extra resurser men sådant kan dom ju. Hon fick åk ner till Gbg för Skövde tar inte så tidiga om de inte har full läkarstyrka i 1-2veckor på neo.
Men till ämnet, jag är både för och emot. Emot alla som använder de sim preventilmedel. Men är ju självklart bra de som råkar ut för tråkigheter o blir gravida och även om man känner att man inte har råd el så.
Tack för att du delade med dig <3 Förstår verkligen dina tankar!! STOR kram fina du <3
Har samma tankar ungefär som du. Praktiserade på en förlossning och många som skulle föda där visste inte att dom var gravida förens väldigt långt in i förlossningen :/ sen förstår jag inte hur folk tänker när dom.använder abort som ett preventivmedel, som du skriver.
Vill tacka igen för en underbar blogg♡ känns verkligen som om jag känner dig
Men fina du, tack för så fina ord <3 och tack för att du delade med dig av dina tankar. Så givande att läsa, kram <3
Förstår helt och hållet hur du menar, men själv är jag väldigt glad över att vi har fri abort här i Sverige. Om en kvinna ska få bestämma över nåt så är det väl åtminstone hennes egen kropp?
Sen anledningen till att det är godkänt till v18 är ju för att de kan upptäcka vissa saker vid RUL som kanske gör att man inte kan/vill behålla barnet. Det kanske inte kommer kunna överleva utanför magen, kommer födas med kraftiga fysiska funktionsnedsättningar eller med kromosomavvikelser. Detta är inte något alla är beredda på och därför är det tillåtet så ”sent”.
Tack för att du delade med dig av dina tankar. Jättegivande att läsa och förstår ditt tankesätt helt! Stor kram <3
tänkte bara börja med att skriva att din blogg är så mysig att följa! du verkar vara en så vettig och härlig person, tycker speciellt att det är bra att du skriver om vegetarisk mat på ett så inspirerande sätt! tror nog att många blivit vegetarianer/dragit ner på animalier tack vare dig 🙂
jag förstår verkligen hur du tänker, men jag tycker tvärtom att det är väldigt viktigt att ha kvar abortgränsen vid vecka 18. som några har skrivit här ovan är det inte helt ovanligt att gå längre än till vecka 12 innan man förstår att man år gravid, och att då ha möjligheten att välja om man är redo att bli förälder är en viktig möjlighet för oss kvinnor att få bestämma över våra liv och våra kroppar! ingen ska behöva genomgå en graviditet mot sin vilja.
angående att de finns några få som använder abort som preventivmedel så känns det såklart väldigt konstigt och inte okej, men de personerna förstår troligtvis efter första aborten att det är en situation man till varje pris vill undvika att hamna i. om någon trots detta skulle fortsätta använda abort som preventivmedel så kan jag känna att den personen inte borde bli förälder iallafall och då är det kanske ”lika bra”, även om det inte känns riktigt rätt.
dessutom så görs nästan alla aborter före vecka 12, eftersom det blir en tuffare process ju längre tid som går så tror jag inte att någon går och tvekar längre än nödvändigt. de aborter som sker efter vecka 12 är nästan alltid specialfall, typ att barnet har någon sjukdom eller att kvinnan upptäckt sin graviditet sent.
nu har jag varken fött barn eller gjort abort så det ligger såklart inte samma känslomässiga aspekt i ämnet för mig, men det jag vill få fram är att aborträtten är så himla viktig för oss kvinnor och att man kanske måste våga lita på att varje kvinna vet vad som är bäst för just henne, även om det ibland innebär en abort som kanske kommer lite senare än vad som vore önskvärt.
menar såklart inget illa utan ville bara dela med mig av ett annat perspektiv på sena aborter.
stor kram till dig och familjen!
Vad du är snäll!! <3 Tack för så fina ord <3
Tack för att du delade med dig! Jättegivande att läsa verkligen 🙂 Och återigen tack för så fina ord. STOR kram <3
Förstår inte hur människor kan tänka på abort som ett preventivmedel. Har själv gjort en abort i vecka 8 och det är nog det värsta jag varit med om. Nu ville jag iofs ha barn så kanske är skillnad men nä.. det är trots allt ett litet liv som växer där inne!
Måste tillägga att jag älskar din blogg Gabriella! Inspirerar mig varenda dag! <3
Tack för att du delade med dig <3 så starkt av dig att ta dig igenom det! <3 STOR kram till dig och JÄTTEtack för så himla fina ord, stor kram <3
Det pratas om att man ska ändra abortlagen. Just eftersom att man kan rädda ett barn som födds i vecka 22. Tycker det är bra, de är ju ett barn man tar bort då. Hemskt att göra abort i en sedan vecka o veta att de kan klarar sig. Men är bra att de finns, de kan ju vara något allvarligt fel så de skadar både barn o mor. Jag gick 29veckor utan att veta att ja var gravid. Åkte in akut med magsmärtor trodde ja höll på o dö. O fick då vet att gravtestet va positivt, (hade gjort 4st själv som inte vissat något, inte haft några symtom el något) hade ont då ja höll på o födda var fullt öppen när ja kom in och 10timmar senare kom han min underbara son då 43cm och 1430gram. Idag är han 2år o 90cm och 13,5kg :). Kram på dig! <3
Fast det där är inte sant 🙂 lagen ska inte ändras. Och visst ett barn kanske (verkligen KANSKE) kan överleva i v 22, men endast med massiva livsuppehållande insatser från sjukvården, annars dör barnet direkt. Ofta får de barn som föds så tidigt allvarliga men för livet. Det är inte frågan om att ett barn fött i v 22 kan överleva på egen hand (det kan inte ens andas själv) utan sjukvården måste lägga enorma resurser på det. Och det tycker jag är fel faktiskt. Men det är en annan fråga. Ang abort är jag för och alla bestämmer själva. Ville bara ge input i frågan om att barn ”kan leva” om det föds i v 22.
Tack för att du delade med dig! 🙂 men vilken historia!! Så häftigt verkligen! STOR kram 🙂 <3
Jag är också för abort, även om jag nog aldrig skulle utnyttja den möjligheten själv. Tänker väl lite att de barn som blir har jag mer än nog hjärta för!
Angående sena aborter tänker jag att det är bra att man kan få Socialstyrelsens tillstånd till abort efter vecka 18. Dessa tillstånd ges ju bara vid speciella skäl. Vet flera i min omgivning som på RUL fått veta att barnet inte kommer överleva och då vore det ju grymt för alla parter att tvingas fortsätta graviditeten. Men att ta bort ett friskt barn i vecka 18 känns väldigt fel för mig. Hade känt båda barnen sparka innan det :/ men det kan ju säkert vara rätt i vissa situationer också.
Tack för att du delade med dig av dina tankar. Jättegivande att läsa <3 Håller helt med dig <3 kram
Jag håller med dig helt och hållet, v18 känns så sent 🙁
Jag har själv gjort en abort i v7 då jag inte hade fast jobb och vi båda inte alls kände oss redo, det var det värsta jag har varit med om och gjorde så fruktansvärt ont både fysiskt och psykiskt, tog säkert 6 månader innan jag kände mig som mig själv igen och min sambo tyckte också att det var jätte jobbigt, och efter det så bestämde vi båda två att vi aldrig ska behöva gå igenom något sånt igen (om man inte måste).
Året efter fick jag fast jobb och nu sitter vi i vårt fina hus som vi köpte samma år med vår dotter som fyller ett om en vecka lekandes på golvet <3
Nej fy 🙁 lider med dig! SÅ starkt av dig att ta dig igenom allt det <3 STOR kram <3 Och det låter ju helt fantastiskt, det livet du lever idag. Underbart!! <3
Jag håller med dig i allt du säger och tycker också att vecka 18 känns väldigt sent! Jag har gjort en abort när jag var 15 och det absolut sjukaste var: efter ul som visade att jag var gravid så tog det TRE VECKOR innan jag fick tid för abort. Det är en sjukligt lång tid, barnet hinner utvecklas mycket och man hinner känna mycket psykiskt. Vet inte om det är vanligt men det var under all kritik. kram!
Men va!? Det känns verkligen inte okej att det ska behöva vara så 🙁 Så starkt av dig att ta dig igenom det!! <3 STOR kram och tack för att du delade med dig <3
Jag har absolut inget emot att någon gör abort men jag tror inte att jag själv skulle klara av det. Jag har inte varit i situationen men om jag försöker sätta mig in i den vill jag bara gråta av tanken på att göra abort… För att det är mitt barn liksom… Tack för en jättebra blogg och att du tar upp så många bra ämnen! Väldigt intressant 🙂
Tack för att du delade med dig av dina tankar <3 Känner lite samma som dig <3 OCH TACK för så fina ord. Värmer verkligen jättemycket 🙂 STOR kram <3
Funderade inte du på att göra abort i början av din graviditet, trots att ni varit oskyddade och var medvetna om ”riskerna”? Menar absolut inget illa med frågan, har bara för mig att jag har läst det i något inlägg.
Du kan läsa mer om mina tankar när jag plussade här: http://gabriellajoss.me/2015/08/25/var-resa-till-ett-plus-pa-stickan/
Jag håller med dig i det du skriver.
Sen tycker jag att det är så konstigt när det blir massa tyckande kring frågan om man saknar kunskap eller om man själv inte varit i situationen (gäller främst de som är abortmotståndare). Det är så hårt att döma andra. Och de som säger att barnet har rätt till liv.. Blev mörkrädd av en GP artikel för ett tag sedan. Ursäkta, men om mamman vill göra abort.. Då är det enklast att hon gör det. Vem vill vara det där oönskade barnet? Det finns mängder av kvinnor som inte kan ta hand om sina barn – adoption kan gå den vägen, inte via mammor som egentligen kunde gjort abort. Vad slarvigt och dömande jag skrev här, hoppas ingen tar illa upp. Jag menar bara att det är tråkigt för de barn som hamnar i en karusell av fosterhem innan de eventuellt adopteras bort.
Tänker på 16 & pregnant..så många som gick igenom en graviditet för att sedan frivilligt lämna bort barnet. Det vore för mig än mer smärtsamt än abort!
Så tacksam att jag trots slarv i ungdomen aldrig hamnade i den situationen.. Och tacksam att bebis i magen blev till i samma stund som vi sa ”nu är vi redo”.
Tycker att du har helt rätt <3 Instämmer helt, fy tusan vad hemskt det hade varit 🙁 Tack för att du delade med dig av givande tankar, stor kram <3 Och grattis till lilla bebis <3
Håller me 🙂 man väljer själv om man vill eller inte beroende på sin situation 🙂 v 22 är det väll om det skulle vara någon sjukdom på barnet? En som gör det svårt för bebisen att överleva utanför?
Hade jag fått veta att mitt barn hade en rad svåra sjukdomar tror jag att jag hade gjort abort för att mitt barn inte skulle lida. (Menar alltså dom värsta sjukdomarna man kan få) men så klart skulle jag älska mitt barn lika mycket även om den va sjuk! Som sagt en sjuk svår fråga! Men vi är lyckligt lottade att vi faktist har rätten att bestämma själva över våran kropp! Helt sjukt att det inte är så i hela världen!
Jaa, precis! Men upp till vecka 18 får man göra ”hur som helst” eller vad man ska säga 🙂 Håller helt med dig! Galet att det inte är så överallt.. <3 kramar
Håller helt med dig i det mesta av dina tankar kring abort MEN jag tycker man ska ha i åtanke att abort i så sena veckor som efter vecka 18 kräver godkännande från socialstyrelsen. Dvs det är inte vem som helst som gör det utan ex. där det upptäcks på rul att barnet är så missbildat att det inte harchans att överleva utanför magen. Alltså extremfall. Det är alltså inte vem som helst som kan göra så sen abort. Ett förtydligande bara. 😉 Det är därför viktigt att det sena abortgränsen finns kvar.
Jaa precis! Så är det ju! <3 Stor kram fina du 🙂 <3
Den största anledningen till att abort görs i så sena veckor är för att man på efter första ul upptäcker fel på barnet som gör att hen kanske inte klarar sig utanför livmodern ändå. Det är inte till för folk som ”velar” och inte vet om dom ska behålla barnet eller ej, även om det finns såna rötägg som drar ut på det. Jag är också för abort men att somliga foster som aborteras lever ett tag utanför livmodern tycker jag är fruktansvärt
Jaa precis, det är ju sant! <3 Jaa fy 🙁 Tack för kommentaren, kram <3
Jag både har barn och har gjort abort en gång. En gång och aldrig mer. Är tacksam att det finns, är tacksam att jag fick göra det utan att bli dömd eller kritiserad av vårdpersonalen och på samma sätt som det var rätt att behålla min lilla tjej som jag har nu var det rätt val (för mig!!!) att avbryta den första graviditeten. Men. Det gjorde helvetiskt ont. Jag har ärligt aldrig haft så ont i hela mitt liv och det tog ca 6 h innan det var ”över”. Detta trots smärtstillande. Det är inte ”bara” att ta ett piller och så blöder man. Jag fick feber, kraftig frossa, magen havererade så jag både spydde och hade diarré samtidigt som livmodern krampade. Det var vidrigt så ont jag hade. Och tillsist efter 6 h var det ”över” och jag började blöda. Kanske är lite olika från person till person men ingen förvarnade mig om att det skulle göra så ont. Och så blödde jag ca 3 veckor efter. Därför såg jag efteråt till att nästa gång jag blev gravid skulle jag vara redo att behålla det. Så som sagt, superbra att alternativet finns, men jag LOVAR att ni inte vill chansa och använda abort som preventivmedelsmetod. Det är INTE värt det fy fasen. Och upptäcker ni att ni är gravid och inte vill/kan behålla det, kontakta sjukvården direkt! För ju tidigare du hör av dig desto tidigare kan de hjälpa dig! Kram
Nej fy 🙁 Låter så hemskt.. Lider med dig verkligen 🙁 <3 Verkligen starkt av dig att gå igenom en sådan sak <3 Fick ont i magen när jag läste 🙁 <3 jättetack för att du delade med dig.. Hade ingen aning om att det var så. STOR kram till dig <3
bra skrivet! och tycker samma sak… att man kan göra abort i Sverige till v18 känns väldig sent, jag bor i Schweiz och där gäller det till v12 ich i vissa fall gör de undantag, men v12 känns mer okej för min del. men jag tycker absolut att alla kvinnor ska ha rätten att bestämma över sin egen kropp!
Ja, varje kvinna ska ha rätt till sin egna kropp! Håller helt med i det <3 Stor kram fina du!
Camilla: Bara ett förslag, om du ger en lite mer konstruktiv kommentar så kanske det är något Gabriella kan ta till sig och, om hon vill, försöka ändra på. Annars kanske det är så att hennes blogg ändrat inriktning i takt med hennes liv och då får du kanske söka dig vidare då till något som passar dig bättre. 🙂
Jag tycker att bloggen är superbra, så enligt mig är det bara ”keep up the good work”! 🙂 I abortfrågan skulle jag vilja säga att jag tänker precis så, att abort är en självklarhet men att gränsen för när den får ske kanske behöver ses över. Det tror jag också är ett resultat av forskning som gått framåt, gränserna har ju flyttats fram för när ett foster kan överleva utanför kroppen så då tänker jag att man behöver se över om gränserna också bör flyttas.
Tack för all inspiration du sprider med din blogg!
TACK för den fina, varma kommentaren och alla snälla ord. Du anar inte hur glad jag blir och hur mycket det betyder för mig. Så tack <3 Och tack för att du delade med dig av dina tankar. STOR kram <3 🙂
Måste säga att jag faktiskt delar dina tankar Gabriella . Är FÖR abort men ändå kluven . Alla har rätt att välja och tycka olika . Ett bra inlägg . Kram till dig ❤️
Tack för fina orden underbara du! Och tack för att du delade med dig 🙂 kramar <3
Jag håller med dig.
Jag har jobbat inom neonatalvård och man kan idag rädda barn från vecka 22-23, så det känns konstigt att man kan göra abort så sent, det gör mig ledsen, men jag är för abort, så håller med dig i det du skriver,
Gillar att du delar med dig av dina åsikter<3 Kramar
Tack för att du delade med dig <3 Vad glad jag blir, tack fina du och stor kram <3
Jättebra skrivet! Håller med allt du skrivit.
Stor kram <3
Gjorde abort när jag var 15, var då i vecka 11. Håller med om att man inte ska använda abort som ett preventivmedel, så jag har alltid sagt efter det att det var min första och sista abort. Satte som tur är in en p-stav i samband med den, men nu är den ute så man får väll se vad som händer, tar det lite som det kommer 🙂 Kram <3
Tack för att du delade med dig <3 Så starkt av dig att ta sig igenom en sådan sak <3 Kramar!! 🙂 <3
Hej!
Tänkte börja med att skriva att jag ÄLSKAR din blogg, började följa dig på instagram i början av din graviditet och sen hittade jag hit. Kan tillägga att din blogg är den enda blogg jag läser dagligen, flera gånger om dagen.
En nära vän till mig upptäckte att hon var gravid i vecka 22 när hon var 16år och var inte alls redo. Abort var inte längre ett alternativ och hennes tankar gick åt att adoptera bort. När det var två veckor kvar till förlossning ångrade hon sig och ville behålla barnet själv. Det var hennes räddning i livet, hon har fått mycket stöd från familj och vänner och till sommaren tar hon studenten. (Pappan finns inte med i bilden). Nu har hon världens sötaste lilla dotter på snart 2 år.
Hej fina du!! Tack för så fina ord, blir SÅ glad <3 Betyder hur mycket som helst för mig. <3 TACK <3 🙂
Men vilken vacker historia!! Tänk vilka vägar livet har! Helt magiskt ju! 🙂 Tack för att du delade den med mig, STOR kram <3
Heeeelt sjukt, jag tycker EXAKT som du. Deltog faktiskt i en sån här diskussion bara för några dagar sen, och tog upp precis varenda punkt som du nyss skrivit om! Speciellt att abort tyvärr används som preventivmedel är det som gör mig mest ledsen/ upprörd.
Så kul att läsa att någon annan också tycker som jag!
Kram på dig.
Men vad häftigt att vi tycker samma 😀 Håller med dig<3 stor kram
Tack för du delar med dig av kloka tankar och viktiga ämnen! Tycker din blogg är bättre än någonsin och man hittar en stor blandning av olika ämnen du tar upp! ❤️
Men ååh tack för så fina ord, blir så himla glad <3 stor kram!