Jag samsover också med min lilla tjej. Jag vet att det kan innebära en risk, att de blir för varm för henne och så vidare. Men de nätter i början, då hon inte sov med oss, var verkligen kaos, ingen i familjen fick någon sömn. Till slut gav vi vika, och sedan dess sover alla så mycket bättre. Vi är piggare föräldrar och orkar med dagarna bättre. Plus att jag faktiskt tycker det är väldigt mysigt när hon sover nära nära.

Vi samsov med vår dotter när hon var liten och jag fick höra att det kommer bli såååå svårt att vänja henne av med det. Jag kände däremot hela tiden att är det närhet hon vill ha så är det närhet hon ska få. Men när hon blev ca 6 månader så sov varken hon eller vi bra. Vi bara väckte varandra hela tiden. Vi försökte då med spjälsängen men hon har verkligen hatat den från dag ett! Då lade vi en madrass på golvet i hennes rum och där somnade hon. Vi har alltid lagt oss brevid henne tills hon somnat och sen dess har hon så gott som sovit hela nätterna. Nu fyller hon snart 2 och ibland händer det att hon vill sova hos oss och då får hon självklart det. Jag hade gärna samsovit längre men i vår familj så ville inte dottern. Men så mysigt det är när hon kommer traskandes och vill krypa ner i vår säng! Det jag kanske vill ha sagt är att det inte alls behöver vara svårt att vänja barnen vid egen säng. Det kommer när de är redo! Snart kommer ett litet syskon och jag hoppas att vi kommer kunna samsova längre med nästa knodd.

Hej Gabriella!
Det här är lite off topic, men tänkte fråga om du skulle kunna lista positiva och negativa saker med att bo i Umeå? Förutom att ni har er familj där såklart. Funderar på vart man ska bo i framtiden och om man ska bo kvar i hemstaden (Stockholm) eller inte. Gillar ju Stockholm, men priserna på boende är ju katastrofalt höga och jag drömmer om stort hus med stor familj. Umeå har funnits på kartan länge, men är rädd för att jag ska sakna allt vad Stockholm och storstadslivet innebär… Tack på förhand och för en bra blogg 🙂 kram

Hej Gabriella!
Älskar att gå in och läsa din blogg och följer dig även på insta och har gjort ett tag!
Fick en son den 4/11 och vi samsover också! BVC var inte glada, men man känner ju bäst som förälder vad som funkar för sitt barn känner jag! Sen eftersom lilleman äter ca var 4:e/ var 3:e timme på natten så är det smidigast tycker jag 🙂 Sen är det ju mysigt att vara hud mot hud! ♡

Förstår inte hur folk kan tycka det är fel att samsova med sitt barn. Det är upp till varje person, men jag her hellre en nöjd bebis som sover hos/på mig än en som sover själv i sängen och inte sover alls för den är ledsen. Och det är som du säger det kommer den natten barnen sover själv. Men tills dess får man passa på och mysa så länge det går 🙂

jag är redan nu jätte orolig för spädbarnsdöd, just för att jag läst så mycket! 🙁 usch! men vi ska också försöka samsova, fast jag är jätterädd att vi ska mosa mini sen. Men vi får se vad som funkar bäst för oss. Tror närhet är det absolut viktigaste i alla lägen iallafall. Jason kommer växa upp och va en sån trygg bebis med tanke på all kärlek han får! kramar

Jag fick en liten tjej den 30 november.
Vi har samsovit ända sen hon kom. Första veckan var skit jobbig, var orolig för allt. PSD, RS. Känner igen mig när du beskriver att du var tvungen att ” ruska ” till lite för att kolla andningen eller gjorde ett ljud ifrån sig. Det har börjat släppt lite. Och vi sover bra.
Men något som inte släpper är RS. Och inte för att göra dig orolig. Men till min fråga, har läst att F varit sjuk, är du inte rädd att J ska bli sjuk eller så?

Att samsova är verkligen det bästa, iaf för oss. Både jag och lillan mår bra av det. Vi har en rolig sekvens på bb om det. Vi fick komplikationer som ledde till att jag var nedsövd när hon kom och min man blev då ensam de första timmarna. Han var väl chockad efter allt som hände och tänkte lite fyrkantigt kanske. Men det var kväll så han tänkte att så sover man väl? Så han la henne i en sån vagn som finns på bb och kunde inte Förstå varför hon inte sluta skrika. Tills en barnmorska kom och gav tips i all välmening om att kanske prova lägga henne på sitt bröst. Efter det sov hon på honom i ca 1 månad med undantag för matpauser. Det är inte lätt att vara nybliven pappa ibland.
Jag är så tacksam för alla ni som bloggar om bebislivet nu. Det påminner om allt det mysiga i början. Vi hade det lite jobbigt pga mina komplikationer, men det fanns mycket positivt också det är så lätt att glömma.

Ååååh de är så mysigt ! min tjej sov i min armhåla första 2månaderna men sen från ena stunden till den andra sov hon hur bra som helst med egen kudde och täcke så vi testa att lägga henne i egen säng och vipps sover hon där hela natten förutom mat paus då.
de är nu jag som sover dåligt utan henne men så länge hon sover bra och nu får ju jag och sambo mer plats, även om hon nu fått sova mellan oss till hon var så 10 år om de velade sig så 🙂

Ja det var ju jag som undrade om PSD och är ju själv livrädd. Det kanske har att göra med hur stort kontrollbehov man har också hur pass rädd man är. Men såklart är det även för att det är en helt ny kärlek man känner, starkare än allt annat, det bästa som hänt. ♡ Jag kontaktade en kurator nyligen eftersom jag höll på bli galen av min rädsla och att inte våga somna på kvällarna. Bara att prata med någon utestående om det gjorde mycket och jag blev lite lugnare av det faktiskt. Men rädd är jag fortfarande. Nu är hon snart 7 månader så risken har ju minskat avsevärt, men då kommer såklart andra tankar om sjukdom osv. Herregud om huvet kunde vila nån gång, haha. 😉
Hon sover i babynestet bredvid mig i sängen, karln sover på soffan för han tycker det blir för trångt, så vi har mycket plats. 😉 men vi samsover även vissa nötter då jag liggammar och det är ju så mysigt!

Jag samsover med min lilla pojke på 2 månader med. Lilla problemet är att han helst sover på mig istället för tätt bredvid. Kanske ska testa att sova mer hud mot hud än med pyjamas som nu? Men hur gör ni med täcket? Är rädd att han ska hamna under på något sätt så därför är vi alla ganska påklädda :p

jag skulle absolut inte samsova med min son, för ja var så rädd för PDS. Men! Han vägrade sova någon annan stans än på mitt bröst under mitt täcke.. de va så mysigt o så hade vi de i 6 veckor. Efter de började han bli så tung o ha på bröstet så började med att ha han i sitt babynest brevid mig, så han skulle vänja sig vid sitt nest. Efter typ 2 månader hade han babynestet som trygghet o vi kunde flytta över honom till sin vagga 🙂 men kan medela att han älskade sitt nest så mycket så han var över 6 månader innan vi kunde plocka bort de.. Hehe tack för en super fin blogg!

Vi har gjort exakt likadant, det viktigaste är att ALLA får sova! Liggamma och samsova räddade mig, ammar mer eller mindre i sömnen så jag är pigg trots att jag blir väckt då och då. Och bebis är nöjd vilket är viktigast.

Vi samsover fortfarande med vår kille som är 13 månader. Det är ju sååå underbart! Vi håller dock på att få honom att sova i sin säng men får separationsångest varje kväll när jag ska lägga över honom. Sover som en kratta varje natt när man får sparkar rätt i bröstet och ansiktet + har lika lite plats som en packad sardin men vad gör det när det är väldens goaste lilla människa som ligger brevid 🙂 pappa tycker dock inte att det är lika mysigt hehe.

För oss var det exakt så. Fastän jag ville samsova så var jag fast inställd på att han skulle sova i egen säng, för det är ju det alla säger att man ska typ. Efter två nätter hemma med en ledsen bebis ingen säng, och toknöjd i vår säng, så ändrade vi oss. Han sov jämt hud mot hud och vi sov jättebra och det var lätt att amma. Nu fyller han 2 i mars och sover fortfarande med oss. Och vi skulle säkert kunna lärt honom sova i egen säng, men det är underbart att få krypa ner bredvid honom varje kväll och vakna breve. Plus att han tappar tutten några gånger per natt och då slipper man kliva upp. Vi har just nu inga planer på att han ska sova själv, vi alla tycker att det är underbart att sova tillsammans 🙂 om än lite obekvämt ibland, haha! Och jag tror ändå, helst med spädbarn, att det ”naturliga” är att sova hud mot hud? Tror inte meningen är egentligen att från att ha bott i magen till att ligga helt ensam. Jag och sambon har jämt jämfört med om vi skulle vilja vara den som fick sova helt ensam, medan resten av familjen sover tillsammans, och det vill man ju inte! Men som du säger, alla är olika och alla gör rätt för sin familj 🙂