Alltså gud så många som skriver på instagram gällande bolån och ränta efter att jag la upp en bild på att det bands om idag. Visste inte att intresset var så stort i det!? Jag kan absolut skriva lite om det.

Jag minns hur jag som 21-åring stapplade in på min bank på skakiga ben och hade en budget kring hur jag tänkte gällande ett husbygge. Var helt säker på att få avslag på att bygga hus för att jag var så ung, nybliven mamma till två och egen företagare. Jag hade en hel kalkyl över kostnader och hur jag tänkte med ALLT. Tänkte mig att jag skulle behöva sitta där i två timmar och redovisa mina tankar kring HUR jag skulle få ihop allt. Det är inte gratis att bygga hus med byggränta osv och vi valde dessutom att betala räntan på husbyggarlånet månad för månad (många bakar in den i lånet) och på så vis var det skyhöga månadskostnader under väldigt lång tid. Speciellt med tanke på att lånet man tar under tiden som man bygger huset bara ökar och ökar och du får betala mer och mer och mer fram till att huset är klart. Jag hamnade iallafall i rätt händer. Bankmannen som satt där är någon som jag aldrig kommer att glömma. Han skulle gå i pension precis och han brukade även besikta hus på fritiden. Han kollade på mig och skrattade när jag tog fram min lilla uträkning  – ”lägg bort det där, det här kommer gå så bra så! det är bara att börja bygga”. Jag kunde knappt tro mina öron och han satte inte heller ett maxtak på summa. ”Kör på och lycka till”. Minns att jag gav honom en stor kram och skrek av lycka när vi kommit ut från banken. Vi köpte också en stor bukett blommor till honom när huset stod färdigt då det var han som gjorde resan möjlig. Och han kom förbi här och kikade på huset när vi hade fått nycklarna med.

Nu har jag bott här i huset i snart 7 år. Om en månad är det på pricken SJU HELA ÅR. Huset har inte bara ett värde i pengar utan också ett enormt emotionellt värde för mig. Det är här mina barn har vuxit upp. Vi har bott här sedan Jolie var tre månader gammal och det är vårt hem och vår trygga borg. Den dagen det är dags att sälja (om den dagen kommer till slut vilket jag tror) så kommer jag att gråta floder. Jag vet det redan nu. Alla märken och små skavanker i golvet är gjorda av mina barn, här har första steg tagits, här har dom lärt sig att prata, här har dom vuxit upp och lekt och skrattat. Jolie har blivit döpt här på vår gård, vi har planterat barnens favoritbär, haft vattenlek utomhus, ätit pizza i solnedgången, pratat om livet och haft sleepovers. Här har jag också blivit vuxen. Jag har gråtit, skilt mig, gift mig, skrattat, spytt blod, varit på botten, varit nykär, varit krossad, varit lycklig och haft mina mest olyckliga dagar med. Här har jag stått på egna ben men även delat livet med någon annan. Huset har vuxit med oss för varje år och jag är stolt och tacksam över att jag hade modet och möjligheten som 21-åring. Det var där resan började.

Men tillbaka till saken. Jag är premiumkund sedan länge tillbaka hos min bank och har haft en fantastisk bankman vid min sida i ALLA ekonomiska frågetecken jag har haft. Även denna bankman är en sådan som man aldrig glömmer. En sådan där trygg famn och hand som bara vet allt, kan allt och hjälper en med ALLT. Ni vet när någon bara är proffsig rakt igenom? Det var han som hjälpte mig med fonder, sparanden – alltså allt, allt, allt. Och jag har alltid haft ett 100%igt förtroende för honom med. Han slutade för ett par år sedan och sedan dess har jag haft två andra genom åren som jag inte alls har känt mig lika nöjd med.

Jag har funderat och googlat och pratat runt med nära och kära gällande bolån, räntor och bindningstider men inte alls känt att jag VET hur jag ska göra. Om jag ska binda eller inte. Samlade till slut mod till mig (det där modet var med återigen ;p) och tog kontakt med min före detta bankman för att få hjälp med hur jag ska tänka. Tänkte att han absolut inte kommer orka hjälpa mig då han inte är min bankman längre men han gav mig så mycket hjälp både via mail och telefon. Blev helt chockad. Vilken otrolig människa! Helt utan att han egentligen behövde. Efter att ha bollat tankarna fram och tillbaka så bestämde jag mig igår för att lånen ska bindas.

Bolånet som vi har idag är uppdelat i fem delar. Fyra stora delar och en mindre del. När husbygget stod färdigt så fick jag som premiumkund en ränta på typ 1,8% på den tiden ;p Hade man vetat hur det skulle se ut idag så hade jag bundit på 10 år direkt. Men man hade ju INGEN aning. För varje år så har en av dessa fem lånedelar löpt ut och vår boendekostnad har blivit högre och högre. Jag har låtit alla delar ligga rörliga så länge. Nu hade alla lånedelar löpt ut, hela lånet har legat rörligt. Det känns otroligt otryggt i dessa tuffa tider. För jag tror att vi alla kan skriva under på att ekonomin ÄR tuff idag även om man kanske har en okej lön. Hur som helst! Två av delarna bands om på 2 år med 3,02% ränta och tre av delarna bands om på 3 år med 3,06% ränta. Detta blev det bästa för oss och då är vi ändå ”säkra” i två år framåt.

Läste idag att räntorna ska gå upp igen!? Informationen kring det kom fram nu under eftermiddagen om jag inte är helt ute och cyklar. Och bankmannen sa också att om jag hade bundit om lånen om två veckor så hade det kunnat vara så att ränterabatten var lite mindre. Och när det kommer till amortering så är det 2% som vi kör och det har jag alltid gjort. Vi är iallafall nöjda här hemma.

Hur tänker ni kring bolån? Binda, inte binda? Hur har ni gjort och hur resonerar ni i frågan? 

Kram/G