Hello på er <3
Hur mår ni? Vill börja med att skriva att jag ser alla era kommentarer och uppskattar er aktivitet, inputs, tips, tankar och erfarenheter här inne. Jag hinner inte svara på allt just nu då det är myyyycket med fyra barn och allt annat men jag ser er och är tacksam för er. Hoppas ni har lite tålamod och förståelse för denna rätt nyblivna fyrabarnsmamma. Saknar att babbla med er i kommentarsfältet och det kommer tillbaka, jag lovar!
Jag mår iallafall bra och vi har haft en liten krasslig herre här hemma. Kidsen har ju hostat och snorat till och från exakt hela vintern och jag tror att detta är fjärde gången även lille Zaki är förkyld!? Han har dock bara varit lite snorig och det har varit enkelt löst med koksalt och snorsug tidigare. Denna gång är han lite mer snorig men har bra syresättning, ingen feber, inga indragningar och inga besvär. Han sov i princip från morgon till kväll under måndagen och då blev jag orolig trots att han vaknade för att äta var fjärde timme typ. Lilla älsklingen. Igår var en mycket piggare dag och han var vaken som vanligt. Även Kenzo är snorig och det går för övrigt magsjuka på förskolan IGEN. Så han är hemma igen.. Snart, snart är vabruari över och jag hoppas verkligen att vi ska klara oss från sjukor nu och framförallt magsjukan ;p Min största skräck då vi är så många och det kan ofta bli en utdragen sjukdom om många i familjen får det.
En trött älskling <3
Annars då? Jag upptäckte en knöl precis ovanför mitt ena bröst igår. Det bröstet jag ammar mest på. Den är öm och ganska stor. Jag är ju hypokondriker och det blev ju inte bättre av att jag skrev om det på instagram och det var flera som hörde av sig om att dom hade samma och att det faktiskt var bröstcancer.. Men ska inte ta ut något i förskott men ska absolut kolla upp den som majoriteten av er rekommenderade. Förhoppningsvis har det med amningen att göra eller är någon typ av körtel. Ammar dock hela tiden så tror inte det är någon typ av mjölkstockning TYVÄRR.
Knölen är där uppe där jag har ritat vitt. Så det är liksom precis där bröstet börjar..
Och annars nummer två då.. Jag har jobbat på som tusan, tagit hand om bebbe.. Igår var jag hemma hos en vän hela kvällen och hon bjöd på middag, vi babblade och myste. Hann städa en hel del på eftermiddagen också. Idag ska bilen in på lagning, jag ska göra lite ärenden och så måste jag jobba också. Var uppe för sent igår såklart då jag kom hem från min vän och behövde jobba lite + duscha av mig. Dygnet har verkligen inte nog med timmar känner jag!
Jobbelijobb. Fick frågan varför jag jobbar när jag kan vara mammaledig och jag har ju inte varit mammaledig på heltid med något av mina barn ;p Kort och gott så går det inte som egen företagare och skulle jag vara borta i ett helt år eller mer så har jag helt enkelt inget jobb att komma tillbaka till efteråt. Det är både en curse och en blessing verkligen.
Små barnens farmor köpte dessa till bebbe och en tröja till Kenzo. Så snällt verkligen.
Var hemma hos bästis en sväng igår morse, drack kaffe med sådär perfekt skummad mjölk och blev bjuden på frukost.
Lunchen intogs i stress i soffan innan det var jobbdags.
Min KNUBBIS. Han är så tjock nu och har 100 hakor. Min lilla köttbulle. Älskar så att det gör ont!!
Min stora kille. Något som står högst upp på min önskelista är mer tid med honom. Saknar ibland tiderna när det bara var vi liksom.. Älskar lillebror mer än precis allt och vill sitta ihop med honom med men önskar jag kunde klona mig för saknar att sitta ihop med min lilla, stora Kenzo med. Men var sak i livet har sin tid försöker jag tänka. Snart är mini lite större och det blir lättare.
Gjorde over night oats med ananasspad och rostad kokos. Stekte ananas i smör med.
Mina underbara små söner <3
Önskar er en fin dag. Stor kram/G
Kommentarer
Hej Gabriella (? Förlåt märkte att jag inte vet säkert att du heter det 😊)!
En long time lurker here… har gått in här lite nu och då under flera års tid. Uppskattar det odramatiska, varma innehållet i bloggformat, utan störande videos och ljud. Dina fina bilder med alla barn (även om jag själv är kritiskt till barn i sociala medier) och inspirerande matbilder känns lite som en frisk fläkt bland YouTube TikTok osv. Jag erkänner att jag känt och känner en otrolig avundsjuka på ditt liv, din familj med hus, man och allt därtill, men missunnar dig ingenting! 🙂 men också din öppenhet kring svårigheter känns ärlig och ”hemtrevlig”.
I alla fall, vet faktisk inte varför jag skriver överhuvudtaget, men jag var gravid fram tills förra sommaren när mitt ex tvingade mig till en abort. Jag känner en sån enorm saknar efter barnet, som egentligen inte ens var ett barn ännu, men det var det för mig! Det är så blandade känslor för mig att se bebisar, å ena sidan blir jag så fylld av kärlek och omtanke och vill skydda dom från allt ont, å andra sidan gör det mig otroligt ledsen. Att jag ”frivilligt” dödat ett oskyldigt barn, en del av mig, och han borde ligga i mina armar och inte någonstans i himlen och ropa på sin mamma. Det gör så ont att jag ofta överlägger att göra ett ordentligt försök att hitta honom, omständigheterna spelar ingen roll jag vill bara ta upp honom och hålla honom vid mitt bröst. Aborten har förändrat mig en del, bland annat känner jag också en enorm kärlek mot alla barn jag träffar och ser, känner mig fullkomligt villig att dö för varenda unge om de skulle behövas. De är det finaste vi har, och mina modersinstinkter har verkligen kickat in och jag känner enorm vilja att beskydda alla. Detta är säkert inte friskt, men nu under rådande omständigheter i världen ligger jag ibland och dagdrömmer om hur det skulle vara om kriget kom hit. Då jag inte har något samhällsnyttigt arbete föreställer jag mig att jag skulle bli omplacerad, kanske till barnomsorg vilket jag hade sett som så meningsfullt och underbart. Eller att jag kanske skulle få hjälpa till med grannarnas barn, då jag bor ensam, om omständigheterna blir riktigt illa. Kanske bo mer kollektivt och på så vis få ”möjligheten” att ta hand om någon… jag hör hur priviligerat och orimligt det låter, men det är tankar som hjälper mig att överleva på nått sätt.
Tack för att du fortsätter blogga trots att de flesta gått ifrån det 🙂
Hej Gabriella! Såg på Instagram att du fått tid att kolla på knölen, så bra! Vill bara tipsa om att det kan var något som kallas bröstböld, det fick jag efter min tredje förlossning. Satt på ungefär samma ställe som du visat och hänger inte direkt ihop med huruvida man ammar för lite på bröstet utan mer att det kommit in bakterier via såriga bröstvårtor eller liknande. Det var ingen rolig historia att bli av med den tyvärr men miljoner gånger bättre än cancer såklart❤️ Jag önskar dig lycka till och hoppas det löser sig av sig självt! Skickar med länk till 1177: https://www.1177.se/Orebrolan/barn–gravid/att-skota-ett-nyfott-barn/amning-och-flaskmatning/besvar-i-samband-med-amning/brostbold-vid-amning/
Hej. Jag fick ta prov på knöl under armen men den var ofarlig. Hoppas allt går bra för dej. kram och ta hand om dej. 👋🌼🌸🌼🌸
kanske kan du hitta på något med kenzo ngn vecka när ni ”bara”😅 har 2 barn hemma och pappan kan vara med bebis, förstår om de kan vara lite svårt att få till så ofta som man ksk vill eftersom livet pågår men tänkte bara för att lindra de känslorna lite.. kram ❤️
Kära GABBI! Jag rekommenderar att du uppsöker en läkare omedelbart utan att slösa någon tid <3 kram
snälla, gör henne inte mer orolig än vad hon redan är♥️. hon säger ju att hon ska kolla upp det.
Kära GABBI! Jag rekommenderar att du uppsöker en läkare omedelbart utan att slösa någon tid.
Har dom stora barnen kontakt med sina farföräldrar?