Jag får ju väldigt sällan hat på sociala medier och har för genom hela min karriär på sociala medier ändå haft turen att vara rätt så omtyckt men då och då droppar det ju in lite troll-lika kommentarer precis som det gör för alla andra influensers. Mer eller mindre. Dessa meningar från någon knäppgök fick jag in igår. Förlåt men denna kommentar gjorde mig så irriterad ;p Inte för egen del för jag är så pass trygg i mig själv och amningen MEN för att jag skräms av att man kan se det på detta sätt 2025!? Minns ni när det fanns en hashtag på instagram som spreds som en löpeld som löd: #dukanammahär. Du kan verkligen amma här, där, här, där, här och överallt. Så det så!

Jag minns när jag fick Jason. Jag var livrädd att lämna hemmet med honom ensam för att jag var rädd för att han skulle bli hungrig och vilja äta. Förstår ni hur sjukt det är!???! Detta är anledningen till varför jag vill lyfta denna kommentar – för att jag vet att jag har tusentals mammor som läser här inne. Och många av er är gravida och förstagångsmammor. Jag vill aldrig att någon ska känna sig osäker på att mata sitt barn offentligt. Om man inte är bekväm med det och hellre går iväg så förstår jag såklart det – och det är helt okej. Iallafall om man gör så för sin egna skull. Men att MATA ett nyfött barn som är hungrigt är en självklarhet oavsett om du ammar eller ger flaska. Överallt och när som helst. Det SKA normaliseras och det känns så sjukt att vissa inte har normaliserat det än. Mina bröst är just nu den enda källan till min sons MAT just nu och jag skulle aldrig låta honom vara hungrig och ledsen för att det finns (förlåt men) korkade människor som tycker att det är något sexuellt eller uppmärksamhetssökande i det. Självklart kan bröst vara till för mycket och alla har sin egna bild av vad brösten är och inte är MEN dom finns ju främst på våra kroppar för att vi ska kunna mata våra små barn. Kvinnokroppen är så häftig. Vi blir gravida, bär ett barn, föder barnet och kan sedan hålla barnet vid liv med mjölken vi producerar. Wow!

Hur som helst.. Jag minns när jag var på IKEA med Tove när Jason var en liten bebis. Detta är snart 10 år sedan. Han helammades och åt ingen annan mat. Han var en liten, liten bebis. Han blev hungrig. Jag fick PANIK. Minns att jag började söka amningsrum, toaletter – alltså allt. Allt var upptaget eller låst. Tove kollade på mig som att hon inte fattade något alls och sa ”men herregud mata honom här bara, du ska ju inte sitta på en toalett och mata ditt barn”. Vid det laget hade hon två barn och var väl lite mer säker i sin mammaroll än vad jag var ;p Vi hade kommit in till Ikeas restaurang precis då. Minns att jag inte kunde förstå hur hon kunde vara så bekväm i den tanken. Jag själv var ju livrädd att någon skulle titta på mig eller till och med säga till mig att det var fel och olämpligt att mata min bebis. Minns att jag var otrygg när pappan inte var med för jag visste att jag inte skulle våga bråka emot om någon kom och sa till. Man är ju så känslig och bräcklig som nyförlöst (till första barnet dessutom) och när man ammar kan man dessutom känna sig rätt sårbar och i en utsatt sits. Och jag var dessutom väldigt ung då. Men jag gjorde det. Jag vågade göra det. För att min bästa vän stöttade mig i det och jag kände att hon hade min rygg. Och jag visste att hon skulle backa upp mig om någon mot förmodan skulle komma fram och tycka till. Någonstans där började jag växa i mig själv och min egna styrka i amning över huvud taget. Jag började tänka mycket kring hur sjukt det är att en kvinna med ett nyfött barn ens ska överväga att låsa in sig på en offentlig toalett för att få ge sitt barn mat. Där och då bestämde jag mig för att det aldrig skulle hända igen. Och så blev det.

Zaki är mitt fjärde barn och jag är snart 30 år. När jag fick Jason var jag 20 år. Det har hänt mycket sedan dess och jag har blivit så mycket mer säker i mig själv både som mamma och människa. Hade någon kommit fram till mig idag när jag ammar offentligt och kritiserat det så hade jag utan problem kunnat säga emot. Och jag vet att jag har en partner som skulle stå upp för mig och sin sons matintag med. Herregud. Men jag klandrar inte mig själv för att jag kände så där och då. Allt var så nytt och jag var väldigt skör och dessutom ny i min roll som mamma.

Jag vet att uppbackning gör mycket när man är nybliven mamma och att ha den i sin partner eller i en vän eller förälder kan betyda väldigt mycket. Det är sjukt att det ens ska behövas när det är så självklara saker och jag vet att majoriteten av oss som är den ”yngre” generationen inte tycker att det är något konstigt alls med offentlig amning. Men jag vet också att många äldre tycker att det är konstigt och att man helst ska skyla sig och gömma sig. Menar inte att dra alla över en kam och vet att det kan vara olika åsikter i olika åldrar med men generellt så har jag nog aldrig stött på någon som är i min ålder som ens kollar åt mitt håll när jag ammar mitt barn bland folk. Med detta inlägg ville jag iallafall vara uppbackning till alla er gravida och nyblivna mammor som ammar – jag hejar på er! Och vill ni gå undan är det en självklarhet det med. Man ska göra det man är bekväm med. Så länge man går undan för sin egna skull och inte för att man är rädd för vad andra ska tycka. Då ska man slåss mot dom tankarna tycker jag iallafall.

Och tillbaka till kommentaren. Jag har väl aldrig skrivit att killar kollar på mig på gymmet sedan jag fick Zaki? Har inte skrivit det någonstans ;p Herregud, haha.. Har väl aldrig ens skrivit så över huvud taget tror jag? Eller har jag!? Iallafall inte när det kommer till att jag ammar? Är väldigt säker på att jag aldrig har skrivit så någonsin faktiskt. Så den som lämnade denna kommentar får väl sätta sig och skrolla runt här på bloggen och försöka hitta inlägget där det står så.

Men till er som läser som ska få eller har fått första barnet och vill amma. Amma med stolthet. Amning är bara fint. Sen ligger det ingen prestige i hur man matar sitt barn och det viktigaste är att mamma och bebis mår bra. Vi gör det bäst allihop som tar hand om en liten bebis oavsett hur vi matar den lilla! Man ska göra det som känns rätt <3 Men OM du ammar så vet du hur krävande det, hur mycket energi det tar, hur mycket uppoffringar du gör, hur mycket problem du kan stöta på med allt från mjölkstockningar till white spots, sår, smärta – alltså allt. Det är verkligen inte lätt att amma alla gånger. Så sträck på dig och kom ihåg vilket jättejobb du gör och låt för guds skull ingen i världen få dig att känna att du inte har rätten att ge ditt barn mat. Ge ditt barn möjligheten att äta när det är hungrigt och amma när det behövs oavsett var du är. Din bebis är värd det bästa och ska inte behöva vara ledsen eller hungrig för att rädslan för vad andra ska tycka skrämmer dig. Jag hejar på dig! Kram/G

Bara för det delar jag lite amningsbilder genom tiderna. Det mest naturliga och fina som finns! Det är mer naturligt att amma sitt barn än att köpa komjölk i affären!?

Jason ammade jag i två år. Har dock inte ammat mina barn offentligt när dom blivit större. Inte för att det är onaturligt då på något sätt men för att amningen varit mest för mys och nattning då. Har vi varit ute har dom ätit mat eller klämmis istället. Men ett nyfött barn kan ju inte äta annat än bröstmjölk. Så ni som hatar på en kvinna som ammar en liten bebis? Vad tänker ni då? Att bebisen ska få vara hungrig och skrika? Att man ska ge ersättning när man är iväg? Att man inte ska gå ut alls och sitta inne fram till att barnet äter mat? Bryr mig inte om era svar på frågorna men tänker mest att det kan vara bra att rannsaka sig själv lite om man sitter på dom åsikterna att det är fel att mata sitt lilla barn offentligt.

Jolie ammade jag också i nästan två år! Minns att en fotograf (Katya Photography) till och med ville komma upp till Umeå och ta vackra amningsbilder på oss.

Min lilla Kenzo!! Hade så gärna ammat honom längre men fick ju så himla ont av det när jag blev gravid med Zaki så fick sluta genast.

Zaki <3