Något jag tänkte på när jag var på gymmet förra veckan är vilken otrolig resa man gör som kvinna genom varje graviditet och förlossning som man går igenom. Det är helt otroligt vad kroppen är kapabel till och det är en sådan resa både kroppsligt och mentalt. Jag är så otroligt tacksam för vad min kropp har gått igenom FYRA gånger och att den har burit, fött och ammat fyra barn. Jag är verkligen helt otroligt tacksam. När jag ser min kropp i spegeln så känner jag mig så stolt. Över hur stark den har varit och över att den har gett mig det finaste jag har i livet. För varje barn har jag också blivit så mycket mer obrydd om hur min kropp faktiskt ser ut och bara känt att jag älskar den. Att jag hyllar den. Och att jag är så tacksam över hur bra jag mår, hur stark jag känner mig och hur frisk jag får vara. Jag känner mig otroligt svag jämfört med innan graviditeten men jag känner mig ändå tillräckligt stark för att orka gymma, bära mina små barn, ha vakna nätter med min minsta.. Alltså jag är så tacksam bara. Och jag ser fram emot att följa min egna resa ”tillbaka” nu i styrka både psykiskt och fysiskt. Jag brukar börja känna mig som 100% mig själv igen när barnet är cirka 1,5 år. Jag har läst på flera ställen att det tar runt två år för en kvinnas kropp och psyke att återhämta sig efter en graviditet och det stämmer nog rätt bra. Nej hörni. Det är bara så sjukt vad man faktiskt går igenom för att sätta ett barn till världen och trots att jag hatar att vara gravid på grund av hur fruktansvärt jag mår då så hade jag ändå gjort om det alla fyra gånger för mina fantastiska barn.

Tack kroppen och tack livet. Och jag är så tacksam över att jag får vakna varje dag och må så pass bra som jag gör just nu. När man har varit helt på botten under en lång graviditet och sedan får komma ”tillbaka” i sitt mående så blir det en så tydlig kontrast vilket gör tacksamheten ännu större. Varje dag känns bara som en vinst.. <3