För några helger sedan hade jag ett dygn som jag kommer att leva länge på. Det var sååååå välbehövligt. Har verkligen varit så dålig på att ta mig iväg för har inte tyckt att det är värt det när jag mår skit varje kväll. Min bästa vän fyllde dock år för ett par veckor sedan och då kände jag att jag får bita ihop och att vi mååååste iväg. Och så blev det. Var otroligt mysigt även om jag låg i sängen direkt efter middagen med brutalt illamående. Så tacksam för det dygnet. Det gjorde mycket för mig och det gav mig en liten tillbakablick på hur mitt liv faktiskt kunde vara innan jag blev gravid. Jag behöver verkligen egentid och tid för mig för att fungera och när jag är låst i att ex. må dåligt så blir jag sjukt deppig. Men den helgen gav mig energi. Och fick mig att känna att jag snart är ute på andra sidan och kan leva igen.

Något jag har tänkt på är att jag denna graviditet knappt tagit bilder på magen alls. Alltså knappt en enda. Har kanske 10 stycken och det är max. Har för det första inte orkat