Hello på er <3

Här kommer ännu en liten uppdatering. Får passa på dom stunderna som jag mår bättre. Idag är en bra gravid-dag och igår var en jättedålig. Mådde så brutalt illa och hade kramper i övre delen av magen hela dagen. Går verkligen upp och ner!

Jag tänkte att jag skulle passa på att berätta vilken vecka jag är i och även vad jag hade för symptom på graviditet då många har frågat om det. Just nu är jag iallafall i vecka 10 och på pricken 9 +5. Och vet ni vad detta innebär? Att jag är beräknad dagen efter Kenzos tvåårsdag. Alltså den 26/12. HUR är det möjligt? Ja, det undrar jag också ;p Fattar inte hur vi lyckats pricka in i princip samma BF som sist. Så det blir en till julbebis om detta går vägen. Har vi tur/otur(!?) så föds bebisen på Kenzos födelsedag eller på julafton. Jag som alltid har drömt om ett sommarbarn får ju glömma den drömmen då detta är mitt absolut sista barn. Jason är född i slutet av oktober, Jolie i januari och dom minsta skruttarna blir ju decemberbarn båda två.

Jag fick reda på att jag var gravid i mitten av april och hade egentligen haft känslan av att jag var just gravid rätt länge. Testen visade dock negativt hela vägen fram till dagen jag hade beräknad mens. Men jag var såååå säker på att jag var preggo och gav mig inte med testandet och rätt som det var så kom det ett plus på stickan. ”Gravid 1-2” läste jag på skärmen. Och jag blev typ helt ärligt inte ens chockad för jag bara visste att det var något annorlunda med och i min kropp.

Har hela tiden tänkt att jag ska göra en rolig grej för min man den dagen jag plussar men jag kunde inte hålla mig denna gång heller. Ringde direkt och sa att jag var gravid och han kom hem en stund senare och var superglad.

Mitt främsta och egentligen tydligaste tecken på graviditet var att jag var sjukt orolig i övre delen av magen. Det var preciiiiis samma sak under graviditeten med Kenzo. Minns att vi satt i bilen på väg ner till Stockholm och hade noll aning om att jag skulle plussa någon vecka senare. Minns att jag sa att jag mådde lite små-illa men att det var som ett ”hav” i övre delen av magen. Visste inte alls vad det berodde på då och tänkte att det säkert var någon variant av magkatarr. Vilket ändå förvånade mig då jag vet hur jag ska äta, dricka osv för att undvika det. Och jag hade ätit och druckit rätt under den tiden. Tänkte inte så mycket mer på det där och då men den oroliga magen fortsatte fram till att jag plussade och ett bra tag efter det med.

Första plusset.

Grät absolut en liten skvätt.

Vad tvungen att testa igen morgonen efter.

Och för att se att hormonerna i kroppen ökar har jag alltid tagit ett test veckorna efter med. Då kan man typ ”räkna med” att graviditeten går framåt och att det inte blivit missed abortion.

Haha, ja alla test togs på gymmet i princip efter det första ;p Passade på att spendera mycket tid där innan måendet tog över.

Samma sekund som jag upplevde den där oron i övre delen av magen + ett litet, litet lätt illamående så fattade jag verkligen denna gång. Denna känsla infann sig nog redan en hel vecka innan plusset.

Andra symptom som jag hade: 

– Sjukt sugen!! Alltså jag ville ligga hela tiden och tänkte i början att jag helt säkert har ägglossning men det tog ju aldrig slut ;p Så kände att något var annorlunda i kroppen. Inte för att jag aldrig vill ligga vanligtvis men suget var så enormt och hela tiden. Och jag brukar inte direkt ha djuriska begär i mitt normala tillstånd om man säger så ;p

– Ömma bröstvårtor och en känsla av att det var obehagligt att amma. Där och då förstod jag också. Något var fel. För jag älskar att amma och tycker inte det är minsta jobbigt eller obehagligt. Nu var varje amningstillfälle som knivhugg i bröstvårtorna + att det bara kändes olustigt att amma. Och jobbigt. Och fel. Ville bara inte amma mer.

– Reagerade på lukter. Andedräkter, lukten från kylskåpet, ALLT. Alltså tyckte att allt luktade så äckligt och tyckte också att smaken i min egna mun var konstant äcklig trots att jag precis borstat tänderna eller ätit godis eller frukt liksom. Usch.

– Svullen mage. Hade svullen mage som kom under ägglossning för att sedan hålla i sig. Men den var inte öm och svullen utan bara svullen och stor typ. Jag får ju mage väldigt snabbt när jag blir gravid så det var också ett tecken för mig. Har ändå oftast platt mage på morgonen men nu var den lite putig dygnet runt.

Och ja, sist men inte minst så hann mensen bli en dag sen med. För testen visade negativt konstant innan det. Tror jag tog säkert sex (ja, jag vet jag är galen) test innan beräknad mens för jag var så så så så så säker bara. Och tänk så rätt jag hade.

Jag är ju fortfarande rätt tidigt i graviditeten och vad som helst kan hända. Vi gjorde ett supertidigt ultraljud som beräknades till 5+4 men såg då bara gulesäcken och inga hjärtslag. Fick höra att det nog är 50/50 om det är ett levande foster eller inte. Vi blev inbokade på ett nytt ultraljud två veckor senare för att få tydliga besked. Mina symptom ökade dock bara under dessa två veckor så var rätt säker på att vi skulle få se ett tickande hjärta och visst fick vi det. I vecka 7+4 fick vi se ett starkt, pickande litet hjärta där inne.

Och hur har jag mått då? Ja, jag har inte mått så bra. Har mått så brutalt illa men det har blivit lite, lite bättre. Dom ”första” tre veckorna av graviditeten var jag totalt golvad och låg bara i sängen och sov. Fick mitt i allt detta också halsfluss och mådde så sjukt dåligt. Så ja, jag sov, sov och sov. Min man fick göra typ exakt allt med Kenzo under den perioden. Jag orkade verkligen inte ens stå på mina ben. Det var hemskt. Och för en person som mig som är så sjukt aktiv och kan städa och springa runt med 40 graders feber så var det bara inte trevligt alls. Var så himla ledsen och mådde så brutalt jäkla illa. Och hade kramper konstant + smärta i övre delen av magen. Sen var hela övre delen av magen sååå orolig med. Som en rejäl magkatarr. Och det gjorde att jag mådde ännu mer illa. Kunde bara äta bröd och turkisk yoghurt typ.

Såhär låg jag med mina åksjukearmband dygnet runt. Hann bli så deppig med av att vara så låst i sängen.

Saft med is!

Och rostad macka med smör och mild ost. MYCKET viktigt att den är mild. Och vi som vanligtvis alltid äter västerbottensost till alla våra mackor.

Cravings på nektariner. Kalla och hårda ska dom vara!

Och kall chailatte! Mhmmmm! Med massor av is.

Med tidens gång har jag börjat må lite bättre men det är fortfarande upp och ner. Vissa dagar är hemska. Jag somnar oavsett vid 20-tiden eller tidigare nästan varje kväll för jag är så sjukt trött. Och från 14-tiden på eftermiddagen mår jag bara sämre och sämre för varje timme. Förmiddagarna är faktiskt helt okej nu! Speciellt efter att jag har fått i mig frukost. Då kan jag till och med åka och träna vissa dagar. Kvällarna är värst. Alltså heeeemska är dom. Som tur är kan jag ju somna tidigt men det är tråkigt då jag vanligtvis städar och jobbar kvällstid. Så mycket tid faller bort för mig just nu. Försöker att bara acceptera det och har inte haft en önskan om sjukskrivning heller även om jag blev erbjuden det. Vill så gärna göra det lilla jag kan när jag kan. Och vi försöker kämpa på här hemma för att få ihop det just för att vi också har Kenzo hemma fortfarande. Jag hoppas verkligen att jag ska få må bättre efter första trimetern och har lite, lite mer energi iallafall. Hade varit fint att ändå kunna njuta lite av sommaren tillsammans med familjen, kunna jobba som vanligt och träna ibland med

Hormonerna då? Alltså dom är all over. Jag kan känna mig så arg utan anledning. Typ för att jag mår som jag gör. Jag kan vara så ledsen och ångra att jag ens är gravid. Det tar verkligen rejält på psyket att må såhär under lång tid. Och jag vet inte om jag har bräckligt psyke MEN jag blir seriöst mentalt sjuk av att må såhär dag ut och dag in. Men ja, som jag skrev. Vissa dagar är bättre och andra sämre. Och dom som är bättre är dom som jag lever på och som gör att jag orkar kämpa och försöker se ljuset i tunneln. Ni som har följt mig länge vet ju att jag har mått illa rätt långt in.i varje graviditet. Men jag hoppas att det ska lätta upp lite, lite efter trimeter nummer ett som sagt.

Vi har nästa ultraljud bokat nästa vecka och då är det i kombination med NIPT. Vi har varit lite småsugna på att göra en grej av det och bjuda in nära och kära för att sedan ha en liten gender reveal. Har ju aldrig gjort något sådant utan bara läst vad det blir för kön direkt jag fått det på mail/posten. Så det hade ju ändå varit lite roligt!? Vi får väl se hur det blir =)

Har ni några frågor? Känner att detta inlägg blev sjukt osammanhängande men tänkte att jag gör ett litet inlägg med alla era frågor och mina svar på dom. Blir som sagt alltid så hattigt och konstigt att skriva ihop texter när det är SÅ mycket att få med. Förhoppningsvis kan jag komma igång med bloggen varje dag igen snart. Och då blir det mer sammanhängande texter och mer från nuet.

Tack för allt stöd, er förståelse och för allt som ni har delat när det kommer till erfarenheter av era graviditeter. Uppskattar ALLT enormt och ni är fantastiska.

Stor kram/G

Lever på sådana här stunder och dagar. När allt känns lite bättre för ett par timmar och jag kan ta en lunch i solen. Betyder ALLT just nu. Eller när jag får till ett gympass. Gör så mycket för mitt mående. 

Dagen innan jag fyllde 29 fastnade lilla kulan på bild för första gången i princip!