Jolie mådde hur bra som helst och plötsligt kom febern och sköt i höjden från ingenstans. Vet inte om jag eller hon blev mest chockad. Jag är ju, som ni kanske redan vet vid det här laget en riktig, riktig hönsmamma. La ut ett stort täcke på golvet i barnens sovrum och låg och stirrade på henne för att hon andades så ytligt och snabbt i sömnen. Räknade mellan 50-60 andetag per minut. Hon darrade, skakade och hade nästan som små kramper. Ni som har följt mig ett tag vet ju att Jolie är ett hjärtebarn vilket gör att jag alltid blir extra orolig för henne när det kommer till precis ALLT. Jag låg iallafall och tittade på henne medan hon sov, väckte henne då och då för att hälla i henne vätska. Något annat jag gjorde var att ta tempen under nattens gång. Den låg strax över 40 hela tiden men plötsligt var den uppe på nästan 41,5. Ringde till 1177 som kopplade in barnläkare (just för att hon är hjärtebarn) som i sin tur ville att vi skulle åka in för en kontroll. Sagt och gjort. Vi åkte in och hon var så trött men så duktig. Väl på akuten började hon kräkas av febern och vi gjorde mängder med undersökningar. Till slut fick vi åka hem och jag ringde barnhjärtmottagningen morgonen efter som sa att jag ska återkomma om hon får fler sådana här febertoppar utan att vara förkyld i övrigt.

Nej, hörni. Man får verkligen hjärtat utanpå kroppen när man får barn. Ännu mer när man faktiskt får ett barn som föds med medfödd sjukdom. Håller alla tummar och tår att detta bara var en engångshändelse och att hon slipper få denna typ av plötslig feber igen.

Jag kan för övrigt tillägga att hon hade feber EN natt och när hon vaknade dagen därpå (hon sov typ till 12) så var febern som bortblåst och hon mådde jättebra igen.

Vi var inte pigga..