Körde ju en liten frågestund på Instagram igår och fick så mycket frågor. Fullt förståeligt då jag varit så inaktiv senaste tiden. Hur som helst så tänkte jag svara på några även här inne! Så här kommer dom:
Vad ser du mest fram emot just nu?
Alltså typ att må bra. Det enda jag vill just nu, hehe. Men jag ser väldigt mycket fram emot två utomlandsresor. Åker en vecka med en av mina närmsta vänner i september och sedan blir det en resa med bebbe och mannen i oktober. Vill också måla om och fixa i ordning sovrummet. Har hamnat lite på paus då vi haft lite strul i huset men skriver med om det senare.
Om du träffar någon för första gången -är du blyg eller framåt då?
Jag är framåt! Är väldigt introvert extrovert. Gillar att vara för mig själv och med människor jag är 110% trygg med och inge behöver vara översocial med om jag inte vill. Men träffar jag någon ny vill jag ju visa mig från min bästa sida såklart och är alltid babblig, glad, trevlig och framåt.
Var du duktig i skolan?
Jag var jättedålig på matte, fysik, idrott. Knappt så att jag klarade godkänt. Men jag grejade det till slut. Hade däremot MVG i språk och alla samhällsämnen. Så verkligen både och! Dom ämnena jag gillade och fann intressanta var jag grym på. Dom jag inte gillade var jag sämst på, haha.
Hur lång är du och din man?
Jag är 169 på pricken men avrundar alltid uppåt och säger 170 om någon frågar. Men i mitt pass står det 169. Min man är 186.
Tycker du också att alla 3 barn är otroligt lika dig? Och lika varann! Så himla söta varenda en.
Men åh, tack. Ja, dom är lika mig allihop men mina söner är nog mest ska mig. Jolie har mer av sin pappa tycker jag! Tycker att min minsting är mest lik mig hittills av alla barn men man vet ju inte hur han ser ut om några år. Men jo, alla tre är lika mig och alla tre är lika varandra med. Finns mycket likheter!
Kör ni spjälsäng och vad har ni för täcke i så fall?
Nej, vi har samsovit sedan start. Han sover i vår säng med oss och under vårt täcke. HÄR har jag skrivit mer om hur vi sover.
Ska till Grekland på fredag med två barn! Tips på planet så att dom inte skapar kaos?
Haha, åh! Så svårt att säga när jag inte vet barnens ålder. Men massor av snacks, leksaker, små böcker, saker att sysselsätta sig med. Pysselböcker och kritor! iPad och hörlurar om barnen är äldre. Klubbor, godis och/eller tuggummi vid start och landning.
Har du tips på att börja träna hemma och äta bra kost?
Youtube och instagram är din bästa vän! Finns mängder med grymma träningsprofiler som visar hemmapass för olika muskelgrupper. Köp gummiband och lättare vikter att köra med hemma. Och när det kommer till mat så brukar jag försöka tänka så enkelt som möjligt. Typ ris + något protein, sallad/grönsaker + sås. Jag mår väldigt bra av sådan mat!
Vill ni ha fler barn i framtiden?
Ja, men det vill vi. Om det går. En till kan jag tänka mig. Sen har mannen sagt att han kan knipsa ;p
Hur är det med yrseln?
Jag tror att yrseln är ett resultat av all stress och oro. Min kropp påverkas enormt mycket fysiskt när jag mår dåligt psykiskt. Får alla möjliga kroppsliga symptom.
Vad är det bästa/sämsta i ditt liv just nu?
Det bästa är mina barn och familjen <3 Helt klart! Och min bästa vän som jag inte hade klarat mig en dag utan. Och det sämsta är nog all stress och oro.
Vad bråkar ni mest om i relationen?
Alltså gud, så onödiga saker. Vi har typ aldrig bråkat om något viktigt någonsin egentligen. Det vi har bråkat mest om sedan Kenzo föddes är att vi båda är och alltid har varit fria själar som gillar sitt space och egentid. I och med att jag varit gravid i nio månader och nu varit nyförlöst, ammat osv så har jag blivit mer låst medan min man har kunnat leva vidare som vanligt. För mig har det varit väääääldigt jobbigt på många sätt samtidigt som jag unnar honom allt och vill att han ska göra allt han drömmer om. Vet att han unnar mig detsamma och ger mig utrymme till all egentid jag behöver. Det har tagit lite tid för oss att hitta våra roller i det hela bara. Nu när Kenzo är åtta månader snart så har det äntligen börjat bli mer ”rättvist” och även jag kan vara borta ett par nätter här och där precis som innan han föddes. Hade ju kunnat åka tidigare med men har inte velat och inte känt mig redo mentalt. Sedan har jag ju ammat väldigt mycket med och då har det bara varit jobbigt med brösten. Nu är det lättare! Och det är guld värt för mig! Har saknat min frihet mer än något annat. Jag älskar mina barn som ni vet MEN jag älskar också att vara bara jag och inte mamma för en stund. Så har jag alltid varit. Och jag hatar att känna mig låst och att bara sitta hemma med barn. Jag blir jättedeppig av det. Så det vi har bråkat om mest sedan vi blev föräldrar är att jag har tyckt att det är orättvist. Men nu känner jag inte att det är det längre och det är väldigt skönt! Vi skriver upp antalet nätter som vi är borta så att vi båda ska ha samma antal nätter tillgodo. Fungerar väldigt, väldigt bra för oss och har tagit bort 99% av våra irritationsmoment mot varandra.
Har ni samma tankesätt när det gäller barnuppfostran?
Ja, men det har vi verkligen. Försöker komma på några olikheter men gör typ inte det. Det vi har hunnit prata om står vi rätt så lika i men saker dyker ju alltid upp längs livets gång och då får vi väl se om vi är ense eller inte.
Vad upplever du varit störst omställning? 0-1,1-2 eller 2-3?
Alla på olika vis. 0-1 är ju den största för att plötsligt har man titeln förälder. 1-2 var intensivt då Jason och Jolie har endast två år i åldersskillnad. Gick från att ha det rätt lugnt med ett barn till tvåbarnskaoset och två småttingar samtidigt. Samtidigt så var jag ju väldigt inne i det där och då och fortsatte bara med mindre sömn och blöjor ett tag till. 2-3 skulle jag säga har varit tufft för mig av anledningen att jag har två ”stora” barn och inte har gjort det jobbiga som har med små barn att göra på ett bra tag. Och nu ska jag liksom göra det igen? Jag gör det ju med nöje då jag älskar min bebis mer än allt men det har varit en stor omställning att vara tillbaka till att ha en så liten som kräver uppsikt exakt varje sekund.
Tror du att du och din man kommer att vara tillsammans hela livet?
Man har ju ingen garanti på kärlek men med tanke på var vi står idag och hur mycket vi båda känner att vi vill vara med varandra så tror jag absolut att vi kommer att hålla. Han är ju min drömman och jag är hans drömtjej och vi båda vet att vi inte kommer att hitta något bättre ;p Inte på någon front. Och det är ju något som är otroligt värt att kämpa för, alltid.
Är ni fortfarande lika kära?
Vi sa faktiskt till varandra i förrgår att vi är kärare än någonsin. Han har varit bortrest och jag har varit bortrest och saknaden har varit total. Vi har hängt i våra telefoner lite för mycket med varandra istället för att njuta av egentiden, haha. Men det har varit fint. Sedan har vi ju äntligen fått mer utrymme till att vara nära varandra fysiskt och det har vi båda saknat massor under denna första tid med bebis. Just nu känner jag mig väldigt nykär och pirrig. Fast på ett tryggare vis.
Hur mycket ammar du nu?
Ammar fortfarande fritt när jag är hemma. När han vill och hur mycket han vill. Däremot så klarar han sig jättebra utan nu med. Han kan äta vanlig mat en hel dag. Han ÄLSKAR mat! Och så brukar jag pumpa ut och frysa in då och då så att det finns mjölk när jag inte är hemma.
Kommentarer