Har fått lite önskemål om jag inte kan blogga lite om amning och jo det kan jag! Gud vad jag har skrivit mycket inlägg om amning genom alla dessa år. Men det är ju något som ligger mig otroligt varmt om hjärtat som ni kanske redan vet. Ni kan googla på ”Gabriella Joss amning” så kommer det upp mängder med gamla inlägg om ni vill läsa mer.

För er som inte har hängt med här inne så kan jag ju berätta att jag under tiden som jag väntade mitt första barn var helt anti amning. Tyckte att det kändes så konstigt att ett barn skulle äta från mina bröst. Fick rysningar av obehag av bara tanken. Hade skrivit i mitt förlossningsbrev att jag ville stoppa mjölkproduktionen direkt på BB och komma igång med ersättning. Ett par dagar innan förlossningen så ändrade jag mig och tänkte att jag väl ändå måste prova. Sagt och gjort. Det slutade med att det var det naturligaste i världen och jag ammade Jason i två år. Jolie ammades lika länge. Båda slutade själva så har aldrig haft något jobbigt amningsavslut eller så utan det hela har bara trappats ner och till slut har deras intresse försvunnit. Jag har njutit av varje stund och jag har också sörjt väldigt mycket (innan jag blev gravid nu igen) att jag hade bestämt mig för att jag inte skulle ha fler barn = att jag aldrig skulle få amma igen, haha. SÅ mycket har jag tyckt om att amma, hehe.

När vår bebbe föddes så la jag honom vid bröstet direkt och han började snutta och suga med en gång. Har märkt och hört att det är olika för alla barn. Jason åt också direkt medan Jolie bara somnade vid bröstet och började äta rätt många timmar senare.

Jag fick mjölk redan i slutet av graviditeten som verkligen gick att spruta ut, haha.. Så hade rätt mycket råmjölk redan när han föddes. Efter cirka en och en halv dag så rann mjölken till ordentligt så han hann aldrig gå ner särskilt mycket i vikt. När han vägdes första gången efter att första vikten togs på förlossningen så hade han enbart tappat cirka 70 gram. När BVC var här på hembesök ett par dagar senare så hade han gått upp 90 gram och hamnat över sin födelsevikt igen. Ska bli kul att se på nästa BVC-besök om han har lagt på sig mer eller om han ligger rätt jämnt. I och med att han är en stor bebis så sa BVC-sköterskan att han kanske inte kommer att göra en sådan där tydlig kurva uppåt som många helammade barn gör. Just för att han redan är så pass stor. Håller er uppdaterade!

Jag var beredd på att få riktig mjölkstas ett par dagar efter förlossningen men det blev aldrig så. Med dom andra barnen har tuttarna blivit STENhårda och gjort sååå ont i början men nu var det som att det plötsligt fanns mycket mjölk utan att dom blev särskilt spända. Jättekonstig känsla. Började känna den där känslan av att det ”rinner till” redan ett och ett halvt dygn efter förlossningen som sagt. Så det kom igång väldigt snabbt för mig denna gång. Kanske för att kroppen redan ”visste hur man gör”.

Just nu går amningen jättebra men jag är väldigt ödmjuk och tänker att jag tar det som det kommer. Om det inte funkar framöver så gör det inte det men just nu går det bara fint och jag kommer att fortsätta så länge det gör det. Blir det ersättning framöver så blir det men jag hoppas verkligen att det ska finnas mjölk och att jag ska kunna amma. Jag tycker att det är så mysigt! Ammar helt fritt och han får äta precis när han vill och hur mycket han vill. Han får ha bröstet som napp med när han vill. Har märkt att det är enklaste sättet att ha bra mjölkproduktion  – att låta bebisen amma så ofta som det bara går. Hud mot hud, lägga ner tid på att titta på sin bebis och vara nära.. Försöka att inte stressa så mycket och äta och dricka ordentligt. Det är nog mina bästa tips!

Efter ett par dagars amning så fick jag två stora sprickor i varje bröstvårta och det gjorde så ont. Köpte Multi-Mams kompresser som lindrade lite och bet ihop under ett par dagars tid trots att det blödde lite och var rätt smärtsamt. Nu har det gått över och allt rullar på som det ska igen.

Vi liggammar hela nätterna och därav tycker jag att samsovning är smidigt. Så har jag gjort förut med. Är dock livrädd för PSD så vi har andningslarm från Owlet. Vet inte om det bara ger en falsk trygghet men det ger lite trygghet iallafall. Kan blogga mer om larmet vid ett senare tillfälle.

Och det där med att amma offentligt.. Jag tyckte att det var så jobbigt för sju år sedan. Minns att jag var på IKEA med Tove och Jason blev hungrig. Vi satt och åt i deras restaurang där och då. ”Men amma här då” sa min bästa vän. Och jag vågade verkligen inte! Kändes så konstigt att sitta där med tuttarna i vädret. Låste in mig på toaletten istället. Det hade jag aldrig gjort idag. Har inga problem med att amma bland folk längre oavsett var jag är eller vad jag gör. Är ju det mest naturliga som finns. Sådana här saker kan jag tycka är SÅ sköna med att inte vara förstagångsmamma. Var så mycket mer osäker på precis allt och gjorde saker så krångliga för mig själv många gånger för att jag var rädd för vad andra skulle tycka eller tänka. Tycker om känslan av att vara mer trygg i mig själv och min mammaroll.

Är inte detta standard när man börjar amma? Att det bara rinner ur ena bröstet medan barnet äter på andra? Brukar trycka på bröstvårtan som rinner lite mer fingrarna och då stoppas mjölken från att komma ut. Litet tips.

Såhär spenderar jag större delen av dagarna här hemma.

Och bröstpump finns men har inte använt den än då jag inte har orkat sätta mig in i hur man faktiskt ska göra. Är sämst på att läsa instruktionsböcker, hehe. Har tidigare alltid handmjölkat för att få ut mjölk i flaska men har läst och hört så mycket bra om denna pump så den ska testas snarast.

Jag tycker att amningen blir enklare och enklare ju större barnet blir. När mina ungar har varit runt ett halvår så har jag inte ens märkt av att jag har mjölk i brösten förutom när dom har ätit. Så för er som kämpar på med amning och vill amma men tycker att det är jobbigt – det blir lättare med tiden! Om man vill och kan kämpa på lite. Jag älskar ju att amma men är som sagt extremt ödmjuk inför det och hoppas att det ska gå lika bra denna gång som tidigare. Och gör det inte det så gör det inte det. Finns ingen prestige i hur man matar sitt barn. Det viktigaste är att man har en mätt och belåten bebis som mår bra och växer som den ska. Kom ihåg det!