Igår fick jag äntligen mitt första psykologbesök via MVC. Ser fram emot att ha den kontakten resten av graviditeten och tror att jag behöver det. Mår ju väldigt dåligt fysiskt av att vara gravid vilket gör att jag mår dåligt psykiskt och så blir det en ond spiral.

Vi pratade mycket om att jag vanligtvis är en person som tränar mycket, har tusen bollar i luften, träffar vänner, är väldigt aktiv i allmänhet och nu inte kan vara det.. Och det gör mig såklart rätt olycklig i livet och i mig själv. Känns som att hela livet är på paus i 9 månader och det är för mig mer jobbigt än vad många av er kanske kan förstå eller tänka er. Vet att många av er förstår också! Är ju inte direkt den enda dom har haft en jobbig graviditet på något vis.

Vi pratade mycket om min historia, operationen och cancern, ångesten över att få ett sjukt barn, hur jag skuldbelägger mig själv kring att aldrig tycka att jag är bra nog eller gör tillräckligt och även om att jag mentalt kan känna mig väldigt ensam i graviditeten. Framförallt i mina tankar. Jag har ju väldigt mycket katastroftankar och rädslor kring att få just ett sjukt barn (på grund av min historia med att faktiskt redan ha varit med om det) och det kan ju vara svårt för min man att ex. förstå då han bara längtar efter att få sin bebis. Jag tror att hur förstående man än är så kan man aldrig förstå hur jag känner om man inte har gått igenom samma resa som jag själv har gjort med Jolie. Alla tankar, känslor, hela resan efter att hon föddes. Det har varit så otroligt traumatiskt för mig och sitter så djupt. Ibland kan jag inte ens glädjas över att jag faktiskt ska få ett barn för att jag bara tänker på allt som kan gå eller bli fel. På alla sjukdomar och skador som ett barn kan födas med eller få. Ja, det var mycket sådant vi pratade om! Och jag har nästa besök redan nästa vecka. Tror att det kommer att göra väldigt gott för mig att bara få prata av mig och få lite hjälp i att hantera alla kristankar, all ångest och alla rädslor.